/
/

Lokala hemlöshetsprojekt 2002–2005 -  resultat, slutsatser och bedömningar

Rapporten handlar om Socialstyrelsens bedömning och slutsatser utifrån uppdraget med ett utvecklingsarbete i syfte att utveckla metoder som kan vara verksamma för att långsiktigt komma till rätta med problem som är kopplade till hemlöshet.

Sammanfattning

Socialstyrelsens bedömning och slutsatser

I januari 2002 fick Socialstyrelsen uppdraget att leda ett utvecklingsarbete med syfte att ”utveckla metoder som kan vara verksamma för att långsiktigt komma till rätta med problem som är kopplade till hemlöshet” (S2002/812/ST). Uppdraget kom att gälla under perioden 2002-2004 med förlängning till 2005. Regeringen avsatte 30 miljoner kronor för ändamålet.

Efter ett ansökningsförfarande utsågs 19 lokala projekt av Socialstyrelsen att utveckla olika metoder för att motverka hemlöshet. Enligt regeringsuppdraget skulle hemlöshetsverksamheter stödjas som vände sig till riskgrupper (t.ex. personer med både psykiskt funktionshinder och missbruk och barnfamiljer), som omfattade individers totala livssituation, inte bara hemlösheten. Projekten skulle genomföras i samverkan med andra berörda parter eller arbetade för att förebygga vräkningar. Bland de 19 projekten finns exempel på alla dessa inslag. Projekten representerar både storstäder och små orter i Sverige. Projekten har följts upp och denna rapport är en sammanställning av dessa uppföljningar.

Följande övergripande synpunkter vill Socialstyrelsen framhålla. Öronmärkta projektmedel ger i många fall kortsiktiga lösningar. Ofta har projekten en lång inledningsfas då verksamheten skall förankras, personal engageras etc. I början av projekttiden uppenbarar sig också problem som måste tacklas och som ibland kan kräva en nyorientering och anpassning till en mer realistisk målsättning. Detta stadium av processen fångas i allmänhet upp i uppföljningarna, vilket kan ge en mer negativ bild av projekten än om de skulle följas under längre tid. Trots detta fanns projekt som under den korta uppföljningstiden visade positiva resultat.

Utvärderingarna visar t.ex. att vissa hemlösa personer i projekten har uppnått målet om ett eget kontrakt, samtidigt som majoriteten befinner sig i olika former av andrahandskontrakt i s.k. boendetrappor. För många innebär detta att boendesituationen på kort sikt har förbättrats. I några projekt har en försämrad boendesituation förhindrats genom vräkningsförebyggande åtgärder. Genom projekten har också hemlösheten lyfts fram inom den egna organisationen. Nya vägar till samverkan har också utvecklats. Resultaten av projektverksamheten kan dessutom ge kunskap om metodutveckling inom hemlöshetsområdet.

Det saknas ofta en medvetenhet eller genomtänkt strategi om vad brukarinflytande innebär och skall leda till i de enskilda projekten - det är lätt att dessa begrepp bara blir tomma ord. I de projekt där emellertid brukarmedverkan eller inflytande var en integrerad del fanns det i personalgruppen en aktiv och medveten strävan att utveckla detta perspektiv. I ett projekt med positiva brukarinsatser utvecklades dessa insatser av en tredje part (i detta fall diakonin), utanför relationen socialtjänst - bostadsföretag. Betydelsefulla och positiva lärdomar är vikten av att klargöra vad brukarna kan påverka och på vilket sätt, att arbeta i brukarnas eget tempo (”att personalen sitter på sina händer”) och att man utgår från en empowermentliknande ansats.

Trots det begränsade materialet och de lokala uppföljningarnas växlande kvalitet finns samstämmiga iakttagelser som berör olika problemområden. Socialstyrelsen vill särskilt lyfta fram följande:

Hemlöshet berör många politikområden

Socialstyrelsens bedömning av projekten i sin helhet är att hemlösheten är ett omöjligt problemområde att hantera för socialtjänsten ensamt. Hemlöshet är inte enbart en socialpolitisk fråga som berör socialtjänstens verksamhetsområde, utan berör också hälso- och sjukvårdspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik, integrationspolitik, skolpolitik m.fl. områden. Dessutom berörs flera kommunala verksamheter, t.ex. ekonomiskt bistånd, barnomsorg, skola och den kommunala sjukvården. Personalen tvingades att fatta svåra beslut som ofta berörde flera olika ansvarsområden. Insatserna mot hemlöshet bör innefatta en samverkan mellan alla berörda politikområden för att åstadkomma en hållbar strategi för att motverka och minska hemlösheten. Utvärderingarna visar att det finns betydande svårigheter att få till stånd en sådan samverkan framför allt mellan kommunerna (socialtjänsten) och landstingen (vuxenpsykiatri och beroendevård). Socialstyrelsen efterlyser en helhetssyn och en sammanhållen politik på lokal och nationell nivå för att varaktigt kunna minska hemlöshetens omfattning.

En egen bostad är i stor utsträckning hemlöshetens kärnproblem

Att inte ha en egen bostad innebär - oavsett vilka eventuella andra problem som en person har - en stor osäkerhet och otrygghet som inverkar menligt på den enskildes möjligheter att leva ett fullgott liv i övrigt. Kännetecknande för hemlöshetssituationen är att frånvaron av egen bostad är starkt förknippad med problem som hänger samman med missbruk, skulder, fattigdom och psykiska eller andra funktionshinder. Oberoende av problembilden betonar flertalet hemlösa personer att avsaknaden av en egen bostad utgör deras grundläggande livsproblem. Socialstyrelsen anser att kommunerna i första hand bör sträva efter att integrera hemlösa personer/familjer i den ordinarie bostadsmarknaden och verka för att dessa personer erhåller förstahandskontrakt.

Vräkningar kan förebyggas

Projekt som var inriktade på åtgärder för att förebygga vräkningar bedöms ha varit framgångsrika. Ofta berodde detta på en strategi att genomföra aktivt uppsökande insatser i ett tidigt skede. En förutsättning var att kontakter hade etablerats med bostadsföretagen och att en överenskommelse fanns om att tidiga signaler, oavsett om det gällde hyresskulder eller störningar, snabbt skulle förmedlas till socialtjänsten. En insats för att förebygga vräkningar är att ge ekonomiskt bistånd till hushåll med förfallna hyresskulder. Socialstyrelsen anser att en sammanhållen strategi för att förebygga vräkningar utarbetas och genomförs inom socialtjänsten.

Hemlöshetsproblematiken bör lyftas och särskilt beaktas inom den kommunala verksamheten

En jämförelse av hemlöshetsverksamheterna visar att de som hade framgång var sådana som var väl förankrade inom socialtjänstens alla organisatoriska delar och organisatoriskt var placerade nära chefsnivån med korta beslutsvägar. Projektarbetarna skulle dessutom ha tydliga och avgränsade mandat och kunskaper och erfarenheter av problemområdet. De skulle också ha en genomarbetad planering och en utformning som vilade på en behovsanalys med de presumtiva klienternas behov i centrum. Detta strategiska arbetssätt ser Socialstyrelsen som en viktig framgångsfaktor.

Socialtjänsten saknar verktyg för att säkra bostadsförsörjningen för hushåll med en svag position på bostadsmarknaden

Enligt socialtjänstlagen är det kommunerna som har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning. Socialtjänsten är därmed i första hand inriktad på att hantera individuella välfärdsproblem. Hemlöshet är både ett individuellt problem och ett problem som har samband med strukturella förutsättningar för den enskilde, t.ex. bostadsmarknadens och arbetsmarknadens utformning. Socialtjänsten saknar därför reella möjligheter att påverka fördelningen av lägenheter till hushåll med en svag position på bostadsmarknaden, eller bostadsföretagens allmänna kvalifikationskrav vid uthyrning av bostäder. Socialstyrelsen anser att om socialtjänsten effektivt skall kunna motverka hemlösheten inom sitt ansvarsområde bör möjligheter finnas för kommunerna (de verksamheter inom kommunen som ansvarar för bostadsförsörjningen) att bl.a. i högre grad kunna påverka fördelningen av bostäder med förstahandskontrakt.

Behandlingsinsatser och boendeinsatser bör särskiljas

I flertalet av projektkommunerna har kommunerna förhandlat med bostadsföretagen om tillgång till ett antal bostäder som socialtjänsten upplåter i andra hand till klienten, men utan att klienten åtnjuter någon besittningsrätt till bostaden. Dessa bostäder används so

Läs hela sammanfattningen

 

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-103-4
ISBN: 91-85482-62-5
Format: POD
Antal sidor: 110
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 98 kr

Kontakt

Annika Remaeus
075-247 32 93

Mer hos oss

Hemlöshet