/
/

Stödet i Sverige efter flodvågskatastrofen - Regeringsuppdrag om tillgång och efterfrågan på stödinsatser från socialtjänst och psykiatri - Delrapport 2 - december 2005

Sammanfattning

Efter flodvågskatastrofen i Sydostasien har Socialstyrelsen fått två uppdrag att följa upp stödet i Sverige till drabbade. Det gäller dels stödinsatser inom socialtjänstens ansvarsområden och dels tillgång till och efterfrågan på psykiatrisk vård. Andra myndigheter som fått uppdrag inom sina verksamhetsområden är Skolverket och Myndigheten för skolutveckling. Genom fora som Rådet för stöd och samordning håller i och via den referensgrupp som knutits till socialtjänstuppdraget sker samverkan och samråd mellan berörda centrala myndigheter och med länsstyrelserna.

Antalet saknade och omkomna svenskar i flodvågskatastrofen uppgår till 543 varav 140 är barn under 18 år. Det är alltjämt 18 personer som ännu inte påträffats eller identifierats. Av de 543 svenskarna var närmare två av tre hemmahörande i storstadslänen och i samtliga län finns det kommuner och landsting som mist någon eller några invånare i flodvågskatastrofen. Härtill kommer de drygt 17 000 resenärerna som återvände till sina hemorter efter mer eller mindre traumatiska upplevelser i Sydostasien.

När det gäller socialtjänstuppdraget publicerade Socialstyrelsen tidigare i år en första delrapport med resultatet från intervjuer med 10 kommuner om deras arbete under de tre första månaderna efter katastrofen.

I den andra delrapporten redovisar Socialstyrelsen hur krisstödet till drabbade utformats, till och med augusti 2005, i de 113 kommuner som förlorade någon kommuninvånare i samband med flodvågskatastrofen. Resultatet bygger på de svar kommunerna och storstädernas stadsdelar lämnat i en enkätundersökning med frågor om kommunens och andra lokala aktörers stödinsatser till drabbade.

Den osäkerhet, som uppstod i inledningsskedet när det gäller antalet saknade, döda och återvändande svenskar, ledde till att i stort sett varje svensk kommun förberedde sig för att kunna ge hjälp och stöd till direkt och indirekt drabbade. Kraftsamlingen ledde till att tillgången på stöd för dem som drabbades, i många stycken varit större än efterfrågan. Den bilden fick vi genom de uppföljningar som gjordes under de första månaderna och den bilden kvarstår även efter den undersökning som nu genomförts. Alla kommuner och stadsdelar som förlorat invånare i flodvågen har svarat att de i samverkan med andra lokala aktörer i stort sett har kunnat ge de stödinsatser som efterfrågats. Det är också huvudintrycket från de båda studier som Rådet för stöd och samordning genomförde till hemkomna och till anhöriga under maj 2005 även om cirka 10 procent, av de drygt 1000 personer som intervjuades, är tveksamma eller missnöjda med den hjälp de fått.

Sammanfattningsvis kan sägas att av undersökningen framgår att kommunerna i samverkan med andra lokala krisaktörer har lagt ner ett stort arbete på att nå ut med information till hemvändande resenärer och andra drabbade. Man har använt sig av uppsökande verksamhet i hög utsträckning (åtta av tio kommuner) och härutöver har många kommuner öppnat speciel- la telefonlinjer eller haft särskilda handläggare som tagit emot drabbades önskemål om hjälp.

När det gäller valet av krisstödinsatser har detta i hög grad styrts av önskemål från de drabbade. Många kommuner har i enkätsvar och vid telefonkontakt beskrivit hur de avsatt stora resurser för stödinsatser, men där de drabbade klarat sig med hjälp av sitt nätverk eller med stöd av de fora och grupper som uppstått som en följd av flodvågskatastrofen.

En ny erfarenhet som många kommuner gjort är att samtalsgrupper i olika former är ett efterfrågat stöd. Av förklarliga skäl har det varit lättare att sätta samman dessa grupper i kommuner med fler drabbade. Som en följd av flodvågskatastrofen har också tillgången på information om fora, föreningar och stödgrupper varit god. Så har t.ex. Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen på sin hemsida en informativ sammanställning av samtalsstöd för olika målgrupper. Frivilligorganisationerna Rädda Barnen, BRIS, Ersta Diakoni och Röda Korset har fått fleråriga bidrag för att utbilda samtalsledare, tillhandahålla självhjälpsgrupper och stödja kommuner och landsting i den delen.

Behovet av familjerättsligt stöd och god man har varit aktuellt främst i de kommuner och stadsdelar där barn mist sina föräldrar. Behov av ekonomiskt bistånd har förekommit främst under de första månaderna.

En stor del av de direkta stödinsatserna till barn och ungdomar har skola och förskola svarat för. Socialtjänstens roll har i det sammanhanget ofta varit att finnas som en stödjande resurs för skolans personal.

Landstingen har inledningsvis förmedlat en bild av att ha haft hög beredskap att ta emot patienter. Socialstyrelsen gjorde i januari en inventering över läget inom hälso- och sjukvården och landstingens bedömningar.

Sammanfattningsvis gjordes då bedömningen att behovet av psykosociala, psykologiska och psykiatriska insatser var av den omfattningen att de huvudsakligen kunde klaras av inom ramen för ordinarie resurser och den beredskap sjukvårdshuvudmännen har för insatser i krislägen. Samtidigt framhölls att behov av psykosociala/ psykiatriska insatser enligt den samlade erfarenheten kan uppstå en tid efter en händelse av det här aktuella slaget.

För att följa utvecklingen inom psykiatrin genomförde Socialstyrelsen hösten 2005 en enkätundersökning ställd till samtliga landsting, regioner och Gotlands kommun. Ytterligare två uppföljningstillfällen planeras; våren 2006 och hösten 2006. I uppföljningen har landstingen besvarat frågor om läget för såväl barn- och ungdomspsykiatri som vuxenpsykiatri.

Sammanfattningsvis visar svaren från landstingen hösten 2005 att de psykiatriska verksamheterna i stort klarat att möta den efterfrågan på vård som uppkommit till följd av flodvågskatastrofen. Samtliga landsting har haft patienter som sökt vård inom vuxenpsykiatrin och 19 av 21 landsting inom barn- och ungdomspsykiatrin. Alla landsting menar att såväl barn- och ungdomspsykiatrin som vuxenpsykiatrin har haft möjlighet att erbjuda vård inom rimlig tid till de patienter som sökt med anledning av flodvågskatastrofen. Landstingen menar också att insatserna kunnat genomföras utan några större konsekvenser för andra patientgrupper inom psykiatrin eller den egna personalen med undantag för det akuta skedet i början av året. Sannolikt har de psykosociala stödinsatser som genomförts inom primärvård, socialtjänst, skola, POSOM-grupper och inte minst inom frivilligorganisationer och kyrkor bidragit till detta.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-131-41
Format: POD
Antal sidor: 47
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Krisberedskap