/
/

Individ- och familjeomsorg – lägesrapport 2004

Rapporten beskriver tillståndet och utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen, handikappomsorgen samt vården och omsorgen om de äldre.

Denna publikation går inte längre att beställa i pappersform.

Sammanfattning

Socialstyrelsen presenterar i år, för tredje året i följd, rapporter om tillståndet och utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen, handikappomsorgen samt vården och omsorgen om de äldre. Rapporterna tas fram på uppdrag av regeringen och ska inriktas på väsentliga förändringar i verksamheterna under det gångna året. Åren 2003 och 2004 publicerades också en rapport om hälso- och sjukvård och tandvård samt en om hälsa och sociala förhållanden.Dessa rapporter ersätts i år av de mer omfattande rapporterna ”Folkhälsorapport 2005”, som publiceras under våren, samt ”Hälso- och sjukvårdsrapport”, som publiceras under hösten.

Denna rapport handlar om läget inom individ- och familjeomsorgen (IFO). Rapporten utgår från nationella mål och strategier, beskriver hur de sociala problemen och IFO:s insatser har utvecklats och sätter när så är möjligt resultaten i relation till målen. I ett avslutande
kapitel diskuteras några av utvecklingstendenserna.

Bland annat diskuteras vilka konsekvenserna blir av att IFO arbetar med allt fler klientgrupper, att insatser allt oftare ges utan föregående utredning och biståndsbeslut, och att de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva individ- och familjeomsorg varierar stort över landet. Rapporten bygger på underlag från Eva Ambesjö,Kjerstin Bergman, Eva Bergström, Eva Elfver-Lindström, Elis Envall, Roger Holmberg, Berith Josefsson, Ulf Malmström, Hans Mattsson, Annika Remeaus, Kristina Stig, Carina Sundqvist, Ann-Britt Thulin och Maria Öman. Per Arne Håkansson och Per Svante Landelius har sammanställt rapporten. Alla är medarbetare på Socialstyrelsens socialtjänstavdelning.Det är Socialstyrelsens förhoppning att årets rapporter ska kunna ge underlag för omvärldsanalys och ge en snabb orientering om tillståndet och utvecklingen inom respektive område. Rapporterna vänder sig i första hand till politiker och andra beslutsfattare på central och lokal nivå. Andra viktiga målgrupper är anställda i socialtjänsten, liksom brukarorganisationer och andra intresserade.

  • Kommunernas kostnader för hela individ- och familjeomsorgen (IFO) i fasta priser var i stort sett oförändrade 1999–2003. År 2003 uppgick de till 26,2 miljarder kronor. IFO:s kostnadsandel av hela socialtjänstens kostnader var 18,4 procent. Under 2003 upphandlades 35 procent av verksamheten främst från företag, men även föreningar och stiftelser.
  • Antalet personer som får ekonomiskt bistånd fortsätter att minska, men i något långsammare takt än under 2002. År 2003 betalade kommunerna ut 8 274 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd till knappt 229 000 hushåll eller drygt 418 000 personer. Det innebär att 5,9 procent av samtliga hushåll respektive 4,7 procent av befolkningen någon gång under året fick ekonomiskt bistånd.
  • Målet att halvera antalet socialbidragstagare till 2004 bedöms inte ha nåtts. Jämfört med målet är minskningen 26 procent i stället för 50 procent. Under andra och tredje kvartalet 2004 ökade kostnaderna för ekonomiskt bistånd för första gången sedan 1997. Det är inte möjligt att nu, utifrån tillgänglig statistik, ta ställning till om det är ett trendbrott.
  • Många människor som får ekonomiskt bistånd är sjuka och arbetslösa men saknar rätt till arbetslöshetsersättning eller sjukpenning. I stället för rehabilitering får de ofta enbart ekonomiskt bistånd under långa perioder.
  • Alltmer av barn- och ungdomsvårdens resurser går till ungdomar. Det gäller såväl öppenvård som dygnsvård.
  • Antalet barn och ungdomar som fick öppenvårdsinsats vid mätpunkten den 1 november 2003 var 28 000. Det var vanligast med öppenvårdsinsats i åldersgruppen 13–17 år. Antalet som fått öppenvårdsinsats någon gång under året har ökat. Det gäller framför allt strukturerade öppenvårdsprogram.
  • Nästan 15 000 barn och ungdomar var placerade i heldygnsvård den 1 november 2003, varav 10 700 i familjehem och 3 600 i hem för vård eller boende (HVB). Antalet som varit placerade någon gång under året har ökat i åldersgruppen 18–20 år. Vårdtiderna vid placering har blivit något kortare under senare år.
  • Socialtjänstens insatser tenderar att omfatta nya grupper av barn och ungdomar, vars familjer inte har uppenbara sociala problem. Det kan till exempel röra sig om barn och ungdomar med psykiska eller neuropsykiatriska problem, där insatser från barn- och ungdomspsykiatrin och skolan inte räcker till. Det kan även vara konfliktfyllda vårdnads- och umgängestvister, andra allvarliga relationsproblem inom familjen och hedersrelaterat våld.
  • Stöd- och behandlingsinsatser till barn, ungdomar och familjer ges i högre grad utan föregående utredning och biståndsprövning. Det är ett medvetet förhållningssätt för att nå familjerna i ett tidigare skede och för att öka samverkan med andra verksamheter.
  • Från 1986 har antalet familjerådgivningsärenden mer än fördubblats, från cirka 11 100 till 25 200. Antalet ärenden per 1 000 invånare 20–59 år varierar kraftig mellan länen. Från drygt 3 ärenden i Kronobergs län till nästan 9 ärenden i Norrbottens län. Antalet barn som var föremål för samarbetssamtal 2003 var 20 477; en ökning med cirka 50 procent sedan 1998.
  • Antalet personer med missbruksproblem som fått bistånd har i stort sett legat på samma nivå 1999–2003. Vid mätpunkten den 1 november 2003 fick cirka 21 000 personer med missbruksproblem bistånd i form av behandling, boende eller annat stöd.
  • Antalet missbrukare som fått bistånd i form av öppenvård och boende har ökat, medan antalet i heldygnsvård i form av frivillig institutionsvård, familjehemsvård och tvångsvård legat stilla. För dem som varit inskrivna i frivillig institutionsvård och familjehemsvård har däremot vårdtiderna blivit längre sedan 1999.
  • Målet att nå alla narkotikamissbrukare och erbjuda dem hjälp och vid behov vård mot sitt missbruk har inte kunnat uppfyllas.
  • Kommunernas kostnader för missbrukarvården har ökat med 9,5 procent i fasta priser mellan 2002 och 2003. Ökningen kan till mer än hälften hänföras till bistånd för boende. Detta kan vara ett trendbrott, då det sedan mitten av 1990-talet fram till 2002 skett en allmän minskning av resurserna för missbrukarvården, samtidigt som det tunga missbruket har ökat.
  • Den senaste kartläggningen av hemlösheten 1999 visade att det fanns 8 500 hemlösa i Sverige. En tredjedel av samtliga hemlösa fanns i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Kommunala undersökningar under 2004 i dessa städer visar att mer än 1 600 barn berörs av hemlöshet.
  • Socialtjänstens stöd till kvinnor som har utsatts för våld har utvecklats i positiv riktning under senare år, enligt både länsstyrelsernas och Socialstyrelsens bedömning. Det hindrar inte att arbetet behöver utvecklas ytterligare. Det blir allt vanligare att familjerätt och familjerådgivning möter familjer där våld förekommer.
  • Socialstyrelsens senaste kartläggning tyder på att gatuprostitutionen fortfarande är mindre omfattande än innan sexköpslagen infördes 1998. Internet har blivit en ny plats för prostitutionskontakter. Det verkar emellertid ha mindre med lagen att göra än med den nya informationstekniken.
  • Genom att utlänningar som blivit offer för människohandel eller andra brott numera kan beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd, har socialtjänsten fått ansvar för att ge dem stöd, hjälp och vård.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-131-4
Format: PDF
Antal sidor: 64
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00