Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp och utvärdera konsekvenser och effekter av socialtjänstlagens (2001:453) nya bestämmelser om avgifter inom äldre- och handikappomsorg. Uppdraget skall rapporteras årligen fram till och med juni 2007. Socialstyrelsen kommer att redovisa sin samlade bedömning av avgifter inom äldre- och handikappomsorg i slutrapporten år 2007. Uppdragets avgränsning innebär att personer som får insatser i samband med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) inte omfattas av uppföljningen. Två delrapporter har överlämnats till regeringen, i mars 2003 och i juni 2004. Denna delrapport innehåller underlag för en avstämning av högkostnadsskyddet.
Kommunerna har anpassat sina taxesystem till lagändringarna
Kommunerna anpassade sina taxesystem till lagens krav vid införandet av de nya bestämmelserna. Det finns inget som tyder på att kommunerna försöker gå runt lagen genom att lägga avgifter utanför hemtjänsttaxan. Efter införandet av de nya bestämmelserna om avgift kan högsta avgift uppgå till som mest 1 576 kr per månad. Ingen kommun tar ut högre avgift. Innan högkostnadsskyddet fanns det kommuner som tog ut betydligt mer i avgift, upp till 30 000 kr.
Den tendens som redovisats i de två tidigare uppföljningarna, att kommunerna anpassar såväl lägsta som högsta avgift till det lagreglerade högkostnadsskyddet, har fortsatt. Detta innebär en större likhet i taxorna mellan landets kommuner. I en del kommuner, som tidigare hade låga avgiftstak, har anpassningen till högkostnadsskyddet inneburit högre avgifter för pensionärer med god ekonomi. Samma effekt har ökningarna av den lägsta avgiften haft.
Förändringarna i kommunernas taxesystem inträffade framförallt i samband med införandet av bestämmelserna om avgifter. Mellan år 2004 och år 2005 har kommunerna gjort få förändringar i sina taxesystem. De förändringar som kommunerna har genomfört under året handlar dels om att kommunerna har anpassat sina avgiftssystem till tillämpningen i genomsnittliga kommuner och dels till förändringar i rättsläget avseende bostadstillägg till pensionärer (BTP) vid inkomstberäkning.
Färre kommuner räknar med fiktivt BTP
Vid införandet av bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorg uppstod olika tolkningar av bestämmelserna om inkomstberäkning avseende fiktivt BTP. Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd (SOSFS 2002:8) som innebär att inkomsten bara bör påverkas om den enskilde faktiskt uppbär BTP eller bostadsbidrag. Socialstyrelsen informerade också i rapporten ”Avgifter inom äldre- och handikappomsorg – Lägesbeskrivning 2004” att två kammarrätter prövat frågan och i båda fallen hänvisat till Socialstyrelsens allmänna råd.
Andelen kommuner som har taxeregler som medger att fiktivt BTP beräknas för de personer som är berättigade till detta, men inte har ansökt om det, har minskat från var fjärde kommun i januari 2004 till var tionde i janu-ari 2005.
Oförändrad andel kommuner jämkar matavgiften
Samtliga kommuner lägger avgiften för matlåda i ordinärt boende och mat i särskilt boende utanför hemtjänstavgiften. Detta strider inte mot lagen men innebär att enskilda kan ha fått högre sammantagna avgifter för hemtjänst och mat än tidigare. Det kan vara ett problem för personer med låga inkomster och som saknar förmögenhet i de fall kommunen inte jämkar matavgiften.
I samband med införandet av bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorg menade vissa kommuner att det strider mot likställighetsprincipen i kommunallagen att jämka matavgiften. Därefter, i januari 2004, har Lagrådet yttrat sig över ett lagförslag om införandet av en jämkningsregel i 8 kap. SoL. Lagrådet uttalade att behovet av en jämkning borde kunna tillgodoses genom att jämkningsregler tas in i kommunernas taxebestämmelser vilket talar för att Lagrådet inte anser att ett beslut om jämkning som grundar sig på den enskildes betalningsförmåga strider mot likställighetsprincipen. Socialstyrelsen har skrivit om detta i ett Meddelandeblad som publicerades i december 2004.
En oförändrad andel kommuner hade taxeregler som medgav jämkning av matavgiften i januari 2005 jämfört med ett år tidigare. I januari 2005 jämkade 26 procent av kommunerna matavgiften i ordinärt boende och 32 procent matavgiften i särskilt boende. Drygt hälften av äldre med hemtjänst var i januari 2005 bosatta i kommuner som jämkar matavgiften i särskilt boende och knappt fyra av tio i ordinärt boende.
Förbehållsbelopp för yngre personer med funktionshinder
Sedan införandet av bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorg tar fler kommuner hänsyn till att yngre funktionshindrade kan ha högre levnadskostnader än äldre med hemtjänst genom att lägga fast ett högre minimibelopp. I januari 2005 hade två tredjedelar av kommunerna lagt fast ett högre minimibelopp vilket är en lika stor andel som ett år tidigare. I januari 2003 uppgav 60 procent av kommunerna att de lagt fast ett högre minimibelopp för yngre personer med funktionshinder jämfört med 25 procent av kommunerna i taxeundersökningen i maj 1999. Knappt var femte kommun anger att de normalt sett tillämpar samma förbehållsbelopp för yngre personer som för ålderspensionärer, medan var tionde kommun anger att de alltid tillämpar individuell bedömning.
Förbehållsbeloppet har stor betydelse för avgiftsutrymmet
Faktisk boendekostnad utgör tillsammans med minimibeloppet och eventuell merkostnad för mat det förbehållsbelopp som kommunen skall ta hänsyn till när den fastställer avgiftsutrymmet. Två personer som har lika hög inkomst kan därmed ha olika avgiftsutrymme beroende på hur hög boendekostnad de har och beroende på om de har merkostnad för mat som levereras genom hemtjänsten eller ej. Bestämmelserna om förbehållsbelopp medför att personer som skulle kunna betala en höjd högsta avgift kan ha samma inkomst som andra personer som beräknas vara helt befriade från hemtjänstavgift. Personer med litet insatsbehov, sammanboende, män och personer som har en kombination av en jämförelsevis hög disponibel inkomst och förmögenhet kan oftare betala en högre hemtjänstavgift än andra grupper.
En delförklaring till att personer som beräknas kunna betala en högre avgift än dagens högsta avgift har högre avgiftsutrymme än andra med hemtjänst är att de har låga boendekostnader. En delförklaring till att personer med stort insatsbehov har ett lägre avgiftsutrymme än andra med hemtjänst är att de oftare har merkostnad för mat och oftare är ensamboende. Ensamboende har ett högre lagstadgat minimibelopp än sammanboende.
Få har ett avgiftsutrymme som medför att de skulle kunna betala mer vid en höjd högsta avgift
Mellan 20 och 30 procent av de äldre med hemtjänst har ett negativt avgiftsutrymme. Det betyder att de har disponibla inkomster som efter avdrag för boendekostnad, det lagstadgade minimibeloppet och eventuell merkostnad för mat understiger förbehållsbeloppet och kan inte betala någon avgift alls. Totalt har mellan 60 och 70 procent har ett avgiftsutrymme som ligger under det nuvarande taket på 1 572 kr per månad. Detta innebär att det är ungefär en tredjedel av de äldre med hemtjänst som åtminstone i teorin skulle kunna betala mer än det nuvarande taket om den högsta avgiften höjdes. Av dessa har 30 procent ett avgiftsutrymme som överstiger 1 979 kr per månad och 20 procent ett avgiftsutrymme som är högre än 3 025 kr per månad. Detta innebär att ungefär 68 000 personer har ett avgiftsutrymme som medför att de skulle kunna betala 2 000 kr eller mer och av dessa har ungefär 46 000 personer dessutom ett avgiftsutrymme som medför att de skulle kunna betala 3 000 kr eller mer per månad.
Ett räkneexempel med insatsrelaterad timtaxa
Socialstyrelsen har gjort beräkningar med en insatsrelaterad timtaxa. Om den högsta avgiften helt skulle tas bort skulle det kunna innebära att den genomsnittlige äldre med hemtjänst fick betala 75 kr mer i hemtjänstavgift vid en timtaxa på 100 kr och 20 kr mer vid en timtaxa på 350 kr. Medelavgiften ökar mer eftersom ett litet antal äldre med hemtjänst skulle ku