/
/

Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer

Sammanfattning

Unga är mer utsatta för brott

Både svenska och internationella undersökningar visar att ungdomars utsatthet för brott är större än för befolkningen i allmänhet. Unga utsätts oftare för allvarliga brott som våld och hot. Även hatbrott (trakasserier, våld etc. pga. ras, kön, religion eller sexualitet) tycks vara vanligare bland unga. Tio procent av pojkarna och fem procent av flickorna i en svensk högstadie- och gymnasieundersökning uppgav att de hade blivit rånade. I en annan studie hade nästan nio procent av unga i åldrarna 16–29 år utsatts för minst ett våldsbrott under året (nästan fyra procent vid fler än ett tillfälle), vilket är en fyra gånger större risk än för personer i medelåldern. Bland gymnasieelever i ytterligare en studie hade 60 procent vid något tillfälle utsatts för våld, ca tolv procent grovt fysiskt våld. Närmare 30 procent hade varit utsatta mer än en gång. Det är vanligare med upprepad brottsutsatthet bland unga. Också deras benägenhet att anmäla brott till polisen antas vara mindre, och därmed är mörkertalet större. Det är inte ovanligt att det förekommer hot för att offret inte ska göra polisanmälan eller ta tillbaka den.

Många unga utsätts i hemmet, men främst handlar det om gatuvåld ungdomar emellan. En stor del av brotten begås också i skolan eller dess närhet. En dryg tiondel av de våldsskador som barn och unga söker vård för har t.ex. tillfogats dem i hemmet, drygt 30 procent på eller i anslutning till bussar och tåg och ca 15 procent i skolan.

Ungdomar som är speciellt utsatta för brott lever också ofta i en marginalsituation, t.ex. med arbetslösa föräldrar, i ett område med hög arbetslöshet och stor brottslighet. Ungdomar med invandrarbakgrund är i högre utsträckning utsatta för våldsbrott. Pojkar är totalt sett mer utsatta än flickor, men flickor med invandrarbakgrund har en nästan lika hög utsatthet som pojkar med svensk bakgrund.

Konsekvenserna kan bli allvarliga

Brott mot unga tas inte alltid på allvar, varken av andra ungdomar eller av deras omgivning. Unga vistas till stor del i miljöer där våld, hot och trakasserier förekommer, och tenderar ibland att betrakta detta som något ”normalt”, som man måste försöka hantera.

Ändå kan konsekvenserna av brottsutsatthet vara särskilt allvarliga för unga. I en känslig utvecklingsperiod kan de förlora tilltron till sig själva och samhället och till världen som meningsfull och begriplig.

Vanliga reaktioner på ett brott är panik, tomhets- och overklighetskänslor, känslor av övergivenhet och otrygghet, ökad misstänksamhet, koncentrationssvårigheter, aptitlöshet, sömnlöshet, svårigheter att förstå och tolka information. Brottsutsatthet kan medföra ångest, depression, andra psykiska problem och leda till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Även till synes lindriga brott kan ge svåra psykiska efterverkningar. Oro för att bli utsatt för brott igen och rädsla för att träffa gärningsmannen kan få stor inverkan på ungdomars liv. Rädslan kan vara påtaglig lång tid efter brottet.

Det finns risk för att man tar till droger eller andra destruktiva sätt att hantera ångest efter brottet. Det är inte ovanligt att ungdomar riktar sin ilska mot sig själva, i självdestruktiva handlingar, eller genom våld mot andra. Undersökningar visar att det stora flertalet unga brottsoffer känner hat och hämndlystnad. Det finns en ökad risk för att utsättas för brott igen och för att själv bli förövare.

Stöd till unga brottsoffer

Att förebygga brott, stärka och stödja unga brottsoffer är viktiga uppgifter för bl.a. polis, socialtjänst och skola, utifrån olika utgångspunkter. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för brottsoffer som behöver stöd och hjälp och deras anhöriga, enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen.

Gott bemötande, stöd och bearbetning hjälper

Bemötande, stöd, adekvat information och andra lämpliga åtgärder efter brottet kan vara avgörande för brottsoffrets återhämtningsprocess, brottsutredningen och brottsoffrets fortsatta medverkan i rättsprocessen. Om människor i kris inte bemöts med respekt och förståelse kan det öka risken för s.k. sekundär traumatisering. Det kan uppstå i mötet med exempelvis polis, sjukvård, socialtjänst, åklagare eller domare, som saknar kunskap om sårbarheten efter brottsutsatthet. Det kan leda till att den unga mister förtroendet för vuxenvärlden, rättvisan och rättssystemet.

För den unge krisdrabbade är det viktigt att ha någon att tala med om brottet och kränkningen. Genom att återberätta händelseförloppet kan den brottsutsatte bearbeta den traumatiska situationen och så småningom få kontroll över den. Detta kan återuppbygga den unges tilltro till sig själv och omvärlden, motverka känslan av hjälplöshet och minska vidden av att vara brottsoffer. Att få veta att reaktionerna är normala hjälper brottsoffret och kan minska den psykologiska pressen. Behandling med inriktning på brottsofferproblematiken minskar symtom på PTSD, känslor av hopplöshet och depression.

Socialtjänstens stödcentra har specifik kompetens

I några kommuner i landet har socialtjänsten särskilda mottagningar i samverkan med polisen för att stödja unga brottsoffer. Polisen förmedlar kontakten med unga som utsatts för brott, som erbjuds att komma till stödcentra för samtal. Verksamheterna erbjuder ofta också stöd till föräldrar, syskon och kompisar som bevittnat brottet. Ungdomarna får berätta om brottet, sina känslor och reaktioner och får bekräftat att det är normalt att reagera som de gör. De får hjälp med att hitta strategier för att mildra rädslan och minska hat och hämndkänslor. De får också information om polisens allmänna utredningsförfarande och den fortsatta rättsprocessen. Detta är ett sätt att hjälpa brottsoffer att till viss del återfå kontrollen.

Stöd i samband med rättegången är viktigt. Det kan väcka starka känslor att träffa gärningsmannen igen. Att bli förhörd kan kännas kränkande och som ett ifrågasättande av ens trovärdighet.

Stödcentra har också en hel del utåtriktad information om brottsofferproblematiken och möjligheten att få hjälp och stöd, i t.ex. skolor, föreningar m.m.

Verksamheten med stödcentra för unga brottsoffer är ett viktigt pionjärarbete, med goda erfarenheter, som ännu inte är utvärderat. Genom att unga kan få hjälp att må bättre och återgå till ett fungerande vardagsliv kan man undvika långsiktiga konsekvenser för den unges liv och beteende. Inte minst viktigt är det att stödet, enligt såväl stödcentra som intervjuade inom polisen, förbättrar utredningarna och rättsprocessen.

Stödcentra för unga brottsoffer har en specifik kompetens, som kombinerar kunskaper och erfarenhet när det gäller arbete med unga, den speciella brottsofferproblematiken samt kunskap om rättsprocessen. För att behålla och utveckla kompetensen behövs tydlig arbetsledning, fortbildning och handledning.

Närheten till polisen och polisens stöd och förtroende för verksamheten är central, eftersom stödcentras arbete bygger på en nära och ömsesidig samverkan. Socialstyrelsens undersökning visar att polisen ser mycket positivt på socialtjänstens brottsofferstöd och att samverkan i stort sett fungerar bra. Från stödcentra påpekas vikten av samsyn och gemensamt ansvar för brottsoffer mellan polis och socialtjänst, men med olika professionella utgångspunkter.

Organisationsformerna och metoderna i stödet till unga brottsoffer behöver anpassas och utvecklas utifrån olika förutsättningar och behov. Vägar att nå fler brottsutsatta unga och att stödja föräldrar, så att de i sin tur kan vara till stöd för sina barn, är områden som stödcentra önskar vidareutveckla. Dokumentation och utvärdering av verksamheterna är angelägen. För att utveckla hjälpen till unga brottsoffer behövs också mer forskning om deras brottsutsatthet och om behandlingsmetoder.

De som möter unga brottsoffer (polis, åklagare, domstol, skola, övrig socialtjänst, sjukvård m.fl.) måste vara medvetna om problematiken och hänvisa dem till stödcentra eller andra instanser där de kan få hjälp. Lärare och elevvård har en särskilt viktig uppgift i att identifiera ungdomar som behöver stöd, eftersom de ofta

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-131-10
ISBN: 91-7201-943-3
Format: POD
Antal sidor: 79
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00