/
/

Boende och vårdinsatser för personer med demenssjukdom

Sammanfattning

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka möjligheterna att följa äldre demenssjukas boende och vård och omsorg över tid. Samhällets mål är att äldre ska kunna bo kvar i sitt hem så länge som möjligt, och om en flyttning till särskilt boende blir nödvändig att den inte ska behövas följas av ytterligare flyttning till annat särskilt boende. Det är därför av intresse att följa dels vilka grupper som flyttar till särskilt boende, dels hur länge de sedan bor i det särskilda boendet före sin död, och i vilken mån de flyttar vidare till annat särskilt boende.

Den studerade gruppen

I denna studie har 668 äldre Kungsholmsbor följts över tid. Gruppen utgör drygt en tredjedel av personerna i det så kallade Kungsholmsprojektet, en longitudinell studie som påbörjades 1987 med personer som då fyllt 75 år. Omfattande data finns om dessa personers hälsosituation, för denna studie har uppgifter kompletterats med datum för flyttning till och inom särskilt boende.

Personer med demenssjukdom dör tidigare än icke dementa personer

Flertalet av dessa personer hade avlidit under den period studien avser, fram till juni 2003. Medelöverlevnadstiden för dem som avlidit var drygt fem år (räknat från startdag för studien oktober 1987). Männen levde i genomsnitt 1,4 år kortare än kvinnorna. Personer med demenssjukdom levde i snitt 2,5 år kortare.

Sex av tio flyttade till särskilt boende

Fyra av tio bodde kvar i ordinärt boende fram till sin död, sex av tio hade flyttat från ordinärt till särskilt boende. En av sju hade efter flyttning till särskilt boende flyttat vidare till annat särskilt boende, vanligen från servicehus till sjukhem.

Demenssjukdom var den viktigaste orsaken för flyttning till särskilt boende. De flesta som fått diagnosen demens hade flyttat till särskilt boende, att jämföra med knappt hälften av de ickedementa. Personer med demenssjukdom flyttade också i högre utsträckning till sjukhem och mer sällan till servicehus jämfört med personer utan demenssjukdom.

Långa boendetider i särskilt boende för demenssjuka

Även om den demenssjuke dör tidigare än den ickedemenssjuke så tyder data från denna studie att han/hon bor längre tid i särskilt boende. Dementa levde kortare tid i ordinärt boende än ickedementa och längre tid i särskilt boende. De som hade den bästa kognitiva förmågan levde längst, och bodde också längst del av sitt återstående liv i ordinärt boende.

Kvinnorna hade något längre boendetider i särskilt boende än män. Det är vanligare att kvinnor flyttade till särskilt boende (56 procent) än att män gjorde det (40 procent). Ett värdigt omhändertagande i det särskilda boendet är således särskilt angelägen för kvinnorna – de dominerar som boende, och också bland personalen.

Det särskilda boendet kan inte ses som en parantes i livets slut. Den genomsnittliga boendetiden var 3,6 år för personerna i denna studie, för personer som hade en diagnostiserad demenssjukdom var den i snitt 4,3 år, för personer som ej hade en diagnostiserad demenssjukdom var den 3,4 år. Boendetiderna år 2002 för hela Stockholms stad var i snitt 3,9 år för boende i sjukhem och 4,4 år för boende i gruppboende. De boendetider som Kungsholmsprojektet redovisar är således något kortare än de genomsnittliga boendetiderna i staden några år efter projektets avslutning.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-123-5
Format: POD
Antal sidor: 32
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Demens