/
/

Mobila anläggningar för sjukvårdens behov av sanering vid skadeplats av personer utsatta för CBRN-ämnen - Validering av rutiner och funktion. Sammanfattande rapport

Sammanfattning

Mobila saneringsanläggningar finns idag i ett flertal varianter med varierande prestanda och mobilitet.

Någon oberoende validering och utvärdering sett i ett användar- och patientperspektiv, av svenska mobila saneringsanläggningar har inte gjorts hittills, annat än vad som kommit fram vid övningar av olika slag, eller i tekniskt hänseende ställt mot kravspecifikation.

Därför har det varit viktigt att denna oberoende validering och utvärdering av teknik och rutiner kommit till stånd för mobila anläggningar för CBRN-sanering av personer.

Syftet med försöken har varit att utröna

  • effektiviteten för sanering i mobil utrustning av kontaminerade personer,
  • befintliga anläggningars funktion, känslighet för störande faktorer såsom vind och låg temperatur, respektive användbarhet rent generellt,
  • i vilken grad de uppfyller Socialstyrelsens funktionsbeskrivning, utgiven 2002, och att pröva i vilken grad Socialstyrelsens funktionsbeskrivning behöver utvecklas och/eller förtydligas och vilka krav som bör ställas på olika parter för anläggningars underhåll och tillgänglighet.

En avgränsning i försöken är att de inriktats på sanering av kemiska ämnen. Denna avgränsning medför ändå att slutsatser kan dras allmänt om anläggningarnas funktion och om luftburen spridning av ämnen. Försöken har inte omfattat sanering av biologiska ämnen eller ämnen som avger joniserande strålning.

Försöken har genomförts vid skilda årstider och under styrda och varierande vindförhållanden. Resultaten baseras på såväl direkta försöksresultat som på genomförda simuleringar med försöksvillkoren och -resultaten som grund.

Metod för kontaminering av försökspersoner och typ av similiämnen har valts för att få så lika villkor som möjligt i jämförelse med de tidigare (1999-2001) genomförda försöken vid fasta saneringsanläggningar.

Urvalskriterier har varit att valda anläggningar ska vara representativa för befintliga mobila saneringsanläggningar hos landstingen och regionerna, eller som oberoende av organisationstillhörighet kan användas av sjukvården.

Försöken har planerats så att utbildning av saneringspersonalen kunnat genomfördes i samband med försöken.

För att belasta varje anläggning var planeringen att försöken skulle genomföras för var och en av de tre anläggningar med 15 försökspersoner samma dag, både under vinterförsöken och under sommarförsöken. Försöken har dock begränsats i viss grad främst på grund av tekniska problem med anläggningarna.

Iståndsättning av saneringsanläggning

Erfarenheter från övningar av olika slag talar för att tidsåtgången för iståndsättning av funktionsduglig anläggning, från den tidpunkt när allt material finns samlat på plats, avlastat från transportanordning, ingen teknik krånglar och att uppsättning skett med hjälp av väl intrimmad personalgrupp, i bästa fall är av storleksordningen 15 till 30 minuter.

I praktiken torde tidsåtgången för iståndsättning vara betydligt längre i många fall. Erfarenheter från detta projekt talar för att tekniska krångel av olika slag är vanliga (förhärskande). Dessutom är det troligt att tillgänglig personal inte är vare sig välövade på aktuell anläggning eller samtrimmade som arbetsgrupp.

Värme och duschvatten

Anläggningarna värms och ventileras med varmluftsaggregat. Luften blåses in i den zon, där försökspersonerna avtorkas efter sanering och som i princip ska vara den renaste. Försöken visade dock att interna luftströmmar mellan de olika saneringszonerna minskar koncentrationsskillnader. Ju högre effektbehovet är för uppvärmning, desto kraftigare blir de interna luftströmmarna mellan zonerna och därmed koncentrationsutjämningen. Varmlufts-aggregaten till samtliga tre anläggningar är fristående enheter som eldas med dieselolja. Under försöken uppvisade aggregaten driftsstörningar, felfunktioner och bristande kapacitet.

Rumstemperaturen vintertid i tälten påverkas inte nämnvärt av om det pågår duschning eller ej. Den överskottvärme som finns i vattnet åtgår helt till uppfuktning av den ventilationsluft som blåses genom anläggningen.

Under försöken noterades att det blev obehagligt varmt kring benen, om man stod för nära varmluftsinblåsningen. Detta inträffade hos flera av anläggningarna. Man kan även överväga vilken temperatur som tältduk och skyddsdräkter tål.

Under försöken mättes och beräknades tältens effektbehov för uppvärmning och anläggningarnas förmåga att klara erforderlig uppvärmning. Samtliga anläggningar hade problem, av varierande slag, att klara uppvärmning vid kall väderlek.

Utrustningen för uppvärmning av duschvatten har olika utformning för de tre anläggningarna. Under försöken uppvisade även dessa aggregat driftsstörningar och felfunktioner.

Duschvattenflödena varierar hos samma anläggning, bl a beroende på vattentryck hos den vattenpost där vatten hämtas. Under försöken hämtades kallvatten undantagslöst från trycksatt vattenpost. Vissa mätningar har givit ca 10 l/minut och dusch, vilket är för litet enligt tidigare saneringsförsök. Andra mätningar har givit 15-20 l/minut och dusch. Under sommarförsöken var trycket i vattenposten ovanligt högt under någon dag. Då måste duschflödet reduceras i några fall, för att duschvattenstrålen inte skulle bli för hård mot försökspersonernas hud. 7

Miljö i tälten

Halterna av similiämnen i anläggningarna beror på en rad faktorer och varierade kraftigt under försökets gång. Ofta uppmättes de högsta halterna någon gång under den forcerade fasen, dvs när flera kontaminerade personer vistades samtidigt i respektive anläggning.

I en anläggning gjordes också jämförelse mellan nyttig och skadlig vindriktning. Resultatet visar att halterna är högre i skadlig vindriktning, vilket är tydligast i sommarförsöken.

Koncentrationerna av similiämnen i tälten under sanering var stundtals så höga att gränsvärden för korttidsvistelse utan andningsskydd vid de flesta industrikemikalier överskreds.

Saneringsresultat

Mätning av similiämnen från sanerade personer har gjorts på motsvarande sätt som vid undersökning av fasta saneringsanläggningar vid sjukhus. Vid en jämförelse mot maxhalter uppmätta efter sanering vid de fasta anläggningarna visar det sig att avgivna halter från personer efter sanering i de mobila anläggningarna i flera fall är högre. Dessutom var resthalter för några personer belagda med vatten i stället för similiämnen, dvs personer som varit rena vid inträde i saneringsanläggningen, relativt höga under sommarförsöken. Vid skadlig vind uppmäts också högre halter från de kontaminerade personerna efter sanering. De mängder, som avdunstas från personerna, skulle i flera fall kunna ge relativt höga koncentrationer i luften i små utrymmen.

Synpunkter från försökspersoner och saneringspersonal

Efter varje försöksdag gjordes enkätundersökningar.

Av svaren att döma reagerade försökspersonerna bl a på tekniska krångel, ojämn temperatur på duschvatten och luft, och ojämnt omhändertagande, medan saneringspersonalen reagerade bl a på att inte själv kunna påverka vattentemperatur, lufttemperatur, m m.

Saneringskapacitet

Utan hänsyn till tekniska krångel och utan hänsyn till omständligare hantering pga eventuella skador hos de kontaminerande personerna kan saneringskapacitet baseras på följande uppehållstider i saneringsanläggningen för kontaminerade personer:

Uppehållstiden 9 minuter för gående, varav 5 minuter för rent saneringsarbete, respektive uppehållstiden 12 minuter för liggande, varav 7 minuter för rent saneringsarbete.

I tillverkarnas reklammaterial förekommer kapacitetsuppgifter som är flerfalt högre, uppgifter som inte bedöms vara seriösa för användning i hälso- och sjukvårdssammanhang.

Efter avslutad personsanering

Resultat av försöken indikerar att utrustningen kan behöva genomgå särskild rengöring, anpassad till aktuell kontaminering, alternativt längre avklingningstid, innan den kan hanteras utan restriktioner. Det räcker inte med avspolning med vatten och utvädring över en natt.

Teknisk standard och status

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-123-36
Format: POD
Antal sidor: 34
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Krisberedskap