/
/

Husraset vid bröllopsfesten i Jerusalem 2001 – KAMEDO-rapport 85

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Sammanfattning

I en festvåning i Jerusalem hade 700 gäster samlats för att fira bröllop den 24 maj 2001. Enligt judisk tradition är bröllopsfester öppna för stora skaror släktingar och bekanta och kräver därför rymliga lokaler.

Banketthallen Versailles där bröllopsfesten hölls låg på den översta, tredje våningen i en större stenbyggnad. Middagsborden stod dukade längs väggarna, mellan stödjande pelare, och mittsektionen var öppen för dans. När måltiden just hade börjat samlades de flesta gäster på dansgolvet, musiken satte igång och folkhavet började röra sig i takt.

Plötsligt kändes en lätt sättning - sedan föll hela dansgolvet med mer än 400 personer. Det föll i ett enda stycke genom andra och första våningen för att landa på markplanet. På våning tre var allt som återstod ett dammoln, ett stort gapande hål samt de gäster som inte dragits med i fallet.

En av gästerna larmade ambulans klockan 22.42 och 22.44 var den första ambulansen på plats. De två första patienterna transporterades från olycksplatsen 22.57. Klockan 23.00 stod katastrofens omfattning klar och larmnivå green alert utlöstes vilket innebar att 80 ambulansbesättningar kallades in. Under två timmar transporterades mer än 300 patienter till fyra olika sjukhus i centrala Jerusalem. Fördelningen av skadade gjordes på katastrofplatsen under ledning av ansvarig ambulansfunktionär. Denne fick fortlöpande information från akutmottagningarna om aktuell kapacitet.

De flesta patienter behandlades enligt principen scoop and run. Det innebär att patienten, efter en snabb stabilisering av halsrygg och luftvägar, fixeras på bår och körs den korta sträckan till sjukhuset, utan intravenös nål eller dropp. Endast sju patienter behövde omedelbar hjälp med andningen.

Efter två timmar ställde det israeliska försvaret katastrofutrustning och grävfordon till förfogande. Byggnaden bedömdes dock som så instabil att grävarbetet till största delen fick utföras för hand.

Totalt evakuerades 310 skadade, varav 134 lades in på något av de fyra judiska sjukhus som var aktuella. En majoritet av de skadade hade frakturer på bäcken eller nedre extremiteterna. Det förekom även många skall- och ryggradsskador. Dagen efter, klockan 10 på förmiddagen, hade den sista av totalt 23 omkomna grävts fram.

Israelerna själva talar om ”Versailleskatastrofen” som den hittills svåraste civila katastrofen i landets moderna historia. På grund av förhållandena i Mellersta Östern har man i Israel en god förmåga och vana att snabbt ställa om och anpassa samhället och sjukvården vid katastrofer för att akut kunna omhänderta kroppsligt skadade och psykiskt traumatiserade individer.

Kommunen och psykiatrin i Jerusalem har vana att organisera tidiga insatser för människor som har drabbats av traumatiska upplevelser. Man har också tillägnat sig en pragmatisk syn vilket bidrar till enkla handlingslinjer i omhändertagandet.

Stödet till insatspersonal ter sig dock inte mer utvecklad än i vårt land. Precis som hos oss finns det en hel del att göra för att minska den emotionella belastningen på personalen efter påfrestande händelser.

Observatörernas slutsatser

Allmänt

  • Antalet döda och svårt skadade blev lägre än vad man kunde ha väntat sig vid en olycka av detta slag och med tanke på fallhöjden. Det förklaras av den uppbromsningseffekt som varje våningsplan medförde.
  • Vid masskadesituationer i stadsmiljö och när transportavstånden är korta är det i allmänhet gynnsamt att snarast föra de skadade till sjukhus, enligt principen ”scoop and run”. Upprättande av ”samlingsplats för skadade” på olycksplatsen är troligen mindre ändamålsenlig.

Larmning

  • Israel har automatiserade grupplarm till i förväg utsedda personalgrupper. Det finns inget motsvarande system i Sverige. Det vore dock intressant att pröva att skicka grupp-SMS till privata mobiltelefoner för att larma i förväg utsedd personal som varken är i tjänst eller i beredskap.
  • För att vid en katastrof snabbt kunna mobilisera många ambulanser i Jerusalem är fordonen stationerade hemma hos ambulansförarna. Något motsvarande system finns inte i Sverige men kunde övervägas av de ansvariga. När det finns ett trängande hot om att en stor olycka eller katastrof kan komma att inträffa kunde de ambulanssjukvårdare som står i beredskap för utryckning ha ambulanserna hemma.

Katastrofledning

  • Israels katastrofledning på skadeplats med en s.k. ”Paramedic On-scene Commander” (förste sjukvårdare på plats tar ledningen) och med en senare förstärkning och växling till specialutbildade ledningsläkare synes fungera väl. Detta stärker tron att vi är på rätt väg i Sverige. Vår ledningsmodell är i princip likadan som den israeliska, med sjukvårdsledare på skadeplats.
  • Vid denna rasolycka agerade räddningstjänsten självsvåldigt och utan samordning med sjukvården. Därigenom kom räddningstjänsten att blockera infartsvägen för ambulanserna med två av sina fordon. Detta tydliggör behovet av samordnad ledning vid skadeplats med tidigt utsedda brytpunkter och transportvägar.
  • Central/regional katastrofledning av den typ som Sverige organiserar saknas i Jerusalem. Likväl fungerar prioriteringen av patienttransporter till de olika sjukhusen väl tack vare omedelbar återkoppling från varje akutmottagning till sjukvårdsledaren på skadeplats. Om det svenska systemet ska fungera lika väl krävs att varje sjukhus har ett bra system för återkoppling till regional ledning som sedan kommunicerar detta till sjukvårdsledaren på skadeplats. Detta förutsätter övning och hjälpmedel för kommunikation som fungerar väl, även vid stora avstånd.

På sjukhuset

  • Det finns en stor samstämmighet bland israeliska akutläkare om värdet av att avdela en mycket erfaren kirurg till uppgiften att prioritera på akutmottagningen. Detta bör Sverige lära av och öva. En korrekt första prioritering spar tid och leder till rätt användning av kritiska resurser.
  • De israeliska akutmottagningarna har ett enkelriktat patientflöde vid katastrofer. På grundval av erfarenheter från många masskadesituationer betonades detta som en framgångsfaktor. Genom att inte återta patienter till akutmottagningen efter diagnostiska eller behandlande åtgärder förbättras kapaciteten och patientflödet blir styrbart. Det gäller såväl inom det aktuella sjukhuset som till andra sjukhus.
  • Mobila konsultteam med specialister från skilda områden, t.ex ögon- och öron och psykiatri, finns på akutmottagningarna i Jerusalem vid katastrofhändelser. På så sätt avlastas den kirurg som har det primära ansvaret för undersökningarna och man ödslar mindre tid på remitteringar. Ibland kan detta innebära en överdimensionering men modellen bör övervägas vid våra svenska akutmottagningar vid hög belastning.
  • Vid Jerusalems sjukhus inrättades en särskild utskrivningsavdelning för lättare fysiskt och psykiskt skadade. Avdelningarna leddes av invärtesmedicinare som samarbetade med andra specialiteter, t.ex ögon- och öronläkare, ortopeder och psykiatriker. Genom utskrivningsavdelningen fick även lätt skadade en snabb och adekvat bedömning innan de lämnade sjukhuset. Modellen är intressant och borde prövas vid svenska sjukhus.

Psykosociala insatser

  • Kommunen i Jerusalem har socialarbetare som snabbt kan mobiliseras vid en katastrof. De har i förväg tilldelats olika ansvarsområden och tränats för sin uppgift. De sänds till olycksplatsen och till viktiga samhällsinstitutioner, t.ex sjukhusens akutmottagningar, för att där försöka fånga upp dem som behöver stöd. Detta arbetssätt bör vara något för svenska kommuner att studera ingående.
  • Vid katastrofhändelser i Israel öppnas en telefonlinje/hotline där de drabbade kan få psykiatrisk hjälp. Linjen hålls öppen i tre dagar. Detta kan vara något att ta efter. På så vis uppfyller man de löften som ges om att hjälp ska finnas tillgänglig.
  • Avlastande samtal för insatspersonal inom polis, räddningstjänst och sjukvård
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-123-2
ISBN: 91-7201-935-2
Format: Bok
Antal sidor: 52
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 110 kr

Kontakt

Mer hos oss

Kamedo-rapporter