/
/

Explosionen i konstgödselfabriken i Frankrike 2001 – KAMEDO-rapport 86

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Sammanfattning

Händelsen

På förmiddagen den 21 september 2001 uppkommer en mycket kraftig explosion i staden Toulouse i Frankrike. Den inträffar i en fabrik som tillverkar konstgödsel. Det visar sig senare att en kemisk reaktion har utvecklats i en hangar där känsligt industriavfall förvaras, mestadels restprodukter som innehåller ammoniumnitrat.

Ingen av stadens invånare kan undgå att märka explosionen. Den orsakar ett jordskalv som uppmäts till 3,4 på Richterskalan och en kraftig tryckvåg som medför allvarliga skador. Det uppstår ett moln av damm och rök som man först inte vet om det är giftigt eller inte. Senare kan man konstatera att explosionen har lämnat efter sig en nästan fem meter djup krater med omkretsen 50 meter.

Katastrofen medförde att 30 personer miste livet. Enligt prefekturen i Toulouse beräknas cirka 3 500 personer ha skadats vid explosionen, varav 50 allvarligt. Under första dagen lades 862 patienter in på sjukhus. Efteråt gjordes cirka 40 000 skadeanmälningar till försäkringsbolagen.

På katastrofplatsen

Alarmsystemet på fabriken utlöses aldrig och det uppstår snabbt stora trafiksvårigheter eftersom många bilar skadas. Trots detta är det första räddningsmanskapet på plats tretton minuter efter explosionen. De möter en ström av dammiga, skadade människor som till fots fl yr industriområdet. Många industribyggnader är helt raserade och närliggande bostadshus i behov av omgående evakuering.

Nu börjar man kunna ana skadornas omfattning. Räddningsarbetet påbörjas trots att ingen riskbedömning har gjorts. Först efter en halvtimme visar mätresultat att molnet har en låg gifthalt.

Drygt 20 minuter efter explosionen utlyses stort katastroflarm i Toulouse. Det är startsignalen för en mycket stor räddningsinsats. Inom tolv timmar finns 1 046 brandmän på plats, ditskickade från 13 olika branddistrikt. Det står tidigt klart att räddningsstyrkorna överstiger behovet men därigenom ökar möjligheterna till avlösning.

Efter några timmar finns 60 läkare på katastrofplatsen varav de flesta är verksamma på uppsamlingsplatsen ett par kilometer bort. Där tar man under dagen hand om närmare 300 skadade.

På sjukhusen

De två största, universitetsanslutna sjukhusen, Rangueil och Purpan, tar under dagen emot drygt 1 500 skadade. Vid båda sjukhusen är katastrofplanerna under omarbetning.

Först är det oklart om sjukhuset Rangueil kan användas. Det ligger närmast katastrofplatsen och skadas vid explosionen. Sjukhuset evakueras tillfälligt men efter en kort inspektion kan arbetet återupptas. De flesta reparationer påbörjas redan samma dag.

Snart efter det att man gått tillbaka in i sjukhuset utlöses katastroflarmet och de skadade börjar strömma till. Sjukhuset tar emot 435 skadade under dagen, varav drygt en fjärdedel behöver läggas in för vård. Utöver detta vårdas 50 personer som fick sina skador på sjukhuset när det skadades vid explosionen.

Vid sjukhuset Purpan improvisera man och möter den stora anstormningen av skadade ute på den stora ambulansinfarten. Där gör man en första sortering och fördelar sedan de skadade på olika skadesektorer på sjukhuset. Under dagen tar man emot 1 048 skadade och även här läggs en fjärdedel in.

Tre fjärdedelar av de skadade som tas emot vid sjukhusen Rangueil och Purpan kan lämna sjukhuset samma dag. Av dem som stannar kvar för vård har 25 flera olika skador, en del allvarliga. Fyra personer flygs till andra sjukhus. Dessutom tas skadade om hand på 24 andra sjukvårdsenheter, varav flera privata, och av privata, allmänpraktiserande läkare.

Få skador som direkt kan sägas vara tryckvågsskador konstateras, såsom skador på öron och lungor.

Observatörernas erfarenheter

• Ambulanser bemannade med läkare i ständig jourtjänst är ett effektivt sätt att snabbt få hög medicinsk kompetens ute på en katastrofplats. Uppgiften att leda sjukvårdsarbetet kan bemannas tidigt men försvåras av att det till en början råder brist både på materiella resurser och transportmöjligheter.

• Vid olyckor i speciella riskzoner där giftmoln kan uppkomma kan de skadade vara förorenade av giftiga kemikalier. Då bör det finnas möjlighet att snabbt bedöma behovet av sanering så att inte sjukvårdspersonalen exponeras för farliga ämnen.

• När det finns stora mängder skadade kan man avlasta sjukhusen från den första anstormningen genom att inrätta en eller flera uppsamlingsplatser. Dessa platser bör ha identifierats redan tidigare och finnas upptagna i katastrofplanen.

• För att katastrofledningen ska fungera krävs ett bra kommunikationsnät. Det allmänna telefonnätet blir ofta överbelastat. Då är det viktigt att ha tillgång till andra etablerade kommunikationsmedel, såsom direkta telefonlinjer mellan sjukhus som inte går via det vanliga nätet och radiosamband.

• När en katastrof inträffar i det moderna samhället mättas behovet av sjuktransporter snabbt. De flesta skadade kommer att transporteras med privatfordon eller med ambulans. Helikoptertransporter används sällan och transporter med flyg är oftast inte tillgängliga förrän många timmar efter händelsen.

• Vid stora skadeutfall måste alla sjukhusresurser i en stad eller region tas i bruk. Detta bör man ta hänsyn till när katastrofplaner utarbetas, vilket inte alltid är fallet i Sverige.

• Akutläkarens område är idag en etablerad specialitet i många västländer, inklusive Frankrike. Det innebär att akutläkaren har en avgörande roll vid mottagandet på sjukhus vid en masskadesituation, vilket inte är fallet i Sverige.

• De lokaler som används för att ta emot ett stort antal skadade bör vara väl tilltagna. Det måste också finnas beredskap att öppna extrautrymmen. Med den platsbrist som idag råder på svenska akutsjukhus är det inte möjligt att skicka hem patienter i någon större omfattning.

• Registrering, identifiering och lokalisering av skadade underlättas om tillräckligt antal katastrofjournaler finns till hands. Datatekniken rymmer också framtida möjligheter, som t.ex. streckkodsmärkning för varje patient.

• I sjukhusens katastrofförråd bör det finnas stora skyltar som kan sättas upp för att visa vägen till de olika sektorer som nämns i katastrofplanen, såsom sektorerna för skadade, anhöriga och press.

• Omhändertagandet av oroliga anhöriga är ofta svårt och arbetskrävand. Det är därför viktigt att snabbt få tillgång till socialarbetare, kuratorer, psykologer eller psykiatriker.

• Det är viktigt att de som avlidit omhändertas på ett korrekt sätt. Med hänsyn taget till rättsmedicinska aspekter bör noggranna riktlinjer för detta finnas i alla typer av katastrofplaner.

• Explosionsolyckor, oavsett styrka, kan variera avsevärt i skadeverkan. Av avgörande betydelse är hur omgivningarna ser ut på detonationsplatsen. De vanligaste skadorna kommer att vara de som orsakas av flygande föremål eller att människor kastas omkull. Trots detta bör man alltid vid liknande händelser misstänka tryckvågsskador mot främst öron och lungor.

• Tryckvågsskador mot främst lungor (blast injury) kan idag bekräftas eller uteslutas med datortomografi , mätning av blodgaser och några timmars observation. Tidigare rekommenderades ett dygns observation.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-123-16
ISBN: 91-7201-953-0
Format: Häfte
Antal sidor: 48
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 85 kr

Kontakt

Mer hos oss

Kamedo-rapporter