/
/

Nästan hemma – Uppföljning av avtal enligt 17 a § LSS och andra äldre avtal

Sammanfattning

I den här rapporten redovisas resultatet av regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att i samverkan med länsstyrelserna följa upp avtal om kostnadsansvar för insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. I uppdraget har ingått att följa upp och analysera betydelsen av 17 a § LSS ur ett brukar- och rättssäkerhetsperspektiv. Vidare har uppdraget inneburit att ta reda på hur frekvent det är att avtal sägs upp, vilka konsekvenser det får för den enskilde och hur rättssäkerheten har beaktats i samband med uppsägning av avtal.

Undersökningen har genomförts inom ramen för Socialstyrelsens och länsstyrelsernas nationella program för social tillsyn.

Resultat från undersökningen

Tecknande av avtal

– Den 30 september 2003 fanns det cirka 1 750 avtal om kostnadsansvar för bostad med särskild service för barn eller ungdom respektive för vuxna. Två tredjedelar av avtalen gällde vuxna och av dem hade 70 procent tecknats före 1996, dvs. före kommunaliseringen.

– Under perioden 1 oktober 2003 t.o.m. 30 juni 2005 har nästan 400 avtal tecknats. Drygt 60 procent av de här avtalen gällde barn och ungdomar.

– Det vanligaste skälet till att avtal har tecknats för boende för barn och ungdomar är att de ska gå i skola, främst gymnasiesärskola, på annan ort.

– När det gäller vuxna är det vanligaste skälet till att avtal har tecknats efter 1996, enligt vad kommunerna anger, att den enskilde har ett komplicerat funktionshinder och har behov av en anpassad boendelösning eller har begärt en speciell inriktning i boendet.

Uppsägning av avtal

– Under perioden 1 oktober 2003 t.o.m. 30 juni 2005 har cirka 850 avtal sagts upp. Av dessa gällde 300 avtal barn och ungdomar och 550 avtal gällde vuxna.

– Det huvudsakliga skälet till att avtal som rör barn och ungdomar sagts upp är att de avslutat sin skolgång och flyttat tillbaka till den kommun där föräldrarna bor.

– Av de uppsagda avtalen som gällde vuxna var nästan 80 procent avtal som tecknats före 1996, dvs. när landstinget var huvudman för verksamheten. Som det huvudsakliga skälet för uppsägning hänvisar kommunerna till kostnadsutjämningssystemet.

– För uppsagda avtal som gällde vuxna och som tecknats efter 2001, då 17 a § LSS trädde i kraft, var det vanligaste skälet till uppsägningen, som kommunerna uppgav, att den enskilde själv begärt en förändring.

– Kommunförbund i olika län har i samband med att beslut fattades om kostnadsutjämningssystemet för LSS-insatser rekommenderat kommunerna att säga upp vissa avtal.

Konsekvenser för den enskilde

– Av de vuxna som hade avtal som tecknats före 2001 bor 90 procent kvar i samma bostad även sedan avtalet har sagts upp. Av dem som hade avtal som tecknats 2001 och senare och där avtalen därefter sagts upp hade nästan hälften flyttat tillbaka till den kostnadsansvariga kommunen medan drygt en tredjedel bodde kvar.

– Länsstyrelserna har rapporterat 12 tillsynsärenden till arbetsgruppen som rört uppsägning av avtal och som initierats av anmälan från en enskild person eller från en kommun. Länsstyrelserna har främst kritiserat brister i inflytande och medbestämmande för den enskilde samt att kommunerna informerat otillräckligt.

– Domar och beslut från förvaltningsdomstolar har rört förhandsbesked och om innehållet i insatsen bostad med särskild service uppfyller goda levnadsvillkor.

Socialstyrelsens och länsstyrelsernas slutsatser

Socialstyrelsen och länsstyrelserna kan konstatera att

– 17 a § LSS är väl känd i kommunerna och bestämmelsen tycks i huvudsak tillämpas på ett korrekt sätt

– det finns en risk för att kommunerna använder 17 a § LSS i stället för att planera för och bygga ut egen verksamhet

– uppsägning av avtal som är tecknade enligt 17 a § LSS har rimliga orsaker, som att den enskilde flyttar tillbaka till hemkommunen, att skolgång på annan ort avslutas eller att den enskilde själv tar initiativ till någon annan förändring

– uppsagda avtal, som tecknats före kommunaliseringen, har huvudsakligen sagts upp som en konsekvens av utjämningssystemet

– den enskilde har i stor utsträckning varit delaktig i samband med att avtal enligt 17 a § LSS tecknats eller sagts upp

– uppsägningar av avtal har endast i ett fåtal fall lett till konflikter mellan kommuner, men i de fall kommuner har tvistat om ansvar har det förekommit att den enskildes rättssäkerhet åsidosatts

– lagstiftningen bör förtydligas på flera områden när det gäller 17 a § LSS, bl.a. om regleringen gäller retroaktivt för perioden 1996 t.o.m. 2000, om regleringen över huvud taget behövs när det gäller barn och ungdomar samt om förutsättning för att ansöka om förhandsbesked.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2005
Artikelnummer: 2005-109-35
Format: POD
Antal sidor: 78
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Funktionshinder