/
/

Handikappomsorg - Lägesrapport 2003

Denna publikation går inte längre att beställa i pappersform.

Sammanfattning

Socialstyrelsens slutsatser

Handikappomsorgen i Sverige fungerar överlag väl. Samtidigt finns vissa områden som både i nuläget och i ett längre framtidsperspektiv särskilt bör uppmärksammas. Dessa områden är framför allt framtida ekonomiska besparingar och prioriteringar, ojämlik tillgång till insatser, den framtida personalförsörjningen och bristande helhetssyn. Flera av områdena har varit omdiskuterade under en längre tid, men eftersom de fortfarande är angelägna lyfts de fram i denna lägesrapport.

Några ytterligare reflektioner är följande:

  • Det behövs bättre kunskap generellt om personer med funktionshinder och om välfärdssystemet, särskilt om vad insatser leder till för den enskilde. Det är även viktigt att se vilka konsekvenser olika insatser och arbetssätt får för den egna organisationen och för andra huvudmän. Det viktiga är att det samlade resultatet blir bra – främst för den enskilde men även för de verksamheter som ansvarar för stödet.
  • Antalet personer som får insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ökar. Som en följd av detta ökar även den totala kostnaden för LSS. Däremot har inte kostnaden per person med insats enligt LSS ökat nämnvärt. Det handlar således om att insatser enligt LSS blivit tillgängliga för fler personer än tidigare, snarare än om att kostnaden per insats blivit dyrare.
  • Det finns fortfarande stora brister i samverkan mellan huvudmännen och ibland också mellan olika förvaltningar. En god samverkan och ett gemensamt förhållningssätt ger bättre möjligheter att hjälpa personer med omfattande behov. Samverkan behövs inte bara vad gäller enskilda individer utan också vad gäller planering och förebyggande arbete.
  • Handikappkunskap ger bättre handikappomsorg. Kommuner och andra huvudmän behöver bli bättre på att poängtera det specifika med att arbeta med människor med funktionshinder. Det finns i dag en risk att verksamheten i alltför hög grad präglas av äldreomsorgen.
  • Förbättringar har skett för barn med funktionshinder, men mycket kvarstår för att dessa barn och deras familjers levnadsförhållanden ska vara likvärdiga med dem för andra familjer.
  • Kunskap om jämställdhet för män och kvinnor med funktionshinder saknas i stor utsträckning och är sällan i fokus i studier och utredningar. Den aspekten av situationen för personer med funktionshinder har inte blivit synlig, kanske delvis för att diskrimineringen pga. funktionshinder har varit så iögonfallande.
  • LSS bör anpassas bättre till personer med psykiska funktionshinder. Det gäller framför allt möjligheten att få ett bra personalstöd i sin egen bostad samt tillgången till en kontinuerlig daglig sysselsättning.

En omfattande verksamhet

Vissa insatser till personer med funktionshinder ökar medan andra minskar. Antalet insatser enligt LSS har ökat sedan 1998 med undantag för boende för barn samt råd och stöd.

Vad gäller bistånd enligt socialtjänstlagen (SoL) är den stora förändringen att dagverksamhet har minskat med 55 procent sedan 1998. Insatser inom särskoleformerna har ökat, så också bostadsanpassningsbidragen, medan antalet färdtjänsttillstånd har minskat. Assistansersättning från Försäkringskassan (LASS) har ökat med 40 procent sedan 1998. Vad gäller insatser kopplade till arbetsmarknaden har insatserna från AMS ökat, samtidigt som Samhall har minskat sin verksamhet.

Kommunernas kostnader för stöd och service till personer med funktionshinder har ökat med 19 procent sedan 1998 (fasta priser) och utgjorde år 2002 21 procent av socialtjänstens kostnader. Mest ökar kostnaderna för personlig assistans enligt LSS och LASS. Däremot har inte kostnaden per person med insatser ökat i någon större utsträckning, bortsett från hemtjänst enligt SoL som ökat med 26 procent. Kostnaden för olika insatser varierar stort mellan landets kommuner.

Det finns lite kunskap om mätbara effekter av olika insatser och verksamheter, både för individer och för samhället i stort. Det finns mer kunskap om brister i verksamheter för personer med funktionshinder. Under året har signaler återigen kommit om svårigheter att rekrytera och behålla personal inom handikappomsorgen, svårigheter att tillgodose behovet av bostäder, knappa resurser och bristande rättsäkerhet.

Vård, stöd och service till personer med psykiska funktionshinder har under året varit i fokus, och brister har påtalats, bl.a. vad gäller kännedom om målgruppen, brist på tidiga insatser, bristande samordning mellan huvudmän och brist på personal inom hälso- och sjukvården.

Barn med svåra funktionshinder
och deras familjer

Situationen för barn och ungdomar med funktionshinder har förbättrats de senaste decennierna. Utvecklingsbehov kvarstår dock och hänger bl.a. samman med att stödinsatserna görs tydligare och därmed tillgängliga. Informationsförmedling, uppsökande verksamhet, individuell planering och samordning måste bli arbetssätt som genomförs och kvalitetsutvecklas lokalt i samarbete mellan huvudmännen.

Föräldrar till barn med funktionshinder har en lägre levnadsstandard än andra föräldrar. De är sjukskrivna mer och arbetar oftare deltid. Om familjen ska få stöd beror ofta på egna initiativ och egen uthållighet. Det är ett stort och tungt arbete att samordna de insatser som barnet behöver.

Ofta är barnen och ungdomarna hänvisade till särskilda fritidsaktiviteter som en del av habiliteringen eller genom en handikapporganisation, och de står därmed utanför det vanliga fritidsutbudet. För att förbättra situationen behöver tillgången till fritidshjälpmedel ökas. Dessutom är färdtjänsten dåligt anpassad för barns och ungdomars behov av flexibilitet och det saknas assistenter och ledsagare. Ofta är tillgängligheten till lokaler och fritidsaktiviteter så dålig att barn och ungdomar inte kan delta, trots att andra förutsättningar är uppfyllda.

Funktionshinder och jämställdhet

För en korrekt analys av jämställdheten bland personer med funktionshinder behövs kunskap om hur könsfördelningen ser ut när det gäller olika funktionshinder, olikheter vad gäller behovet samt hur vård- och stödinsatser fördelas mellan könen. Många, även nya, studier saknar dock information om könsskillnader. De är ofta inriktade på grupper med olika typer av funktionshinder, och kunskaperna om levnadsförhållanden riskerar därmed att bli könsblinda.

Mycket kunskap saknas men vi vet bl.a. följande:

  • Färre kvinnor med funktionshinder förvärvsarbetar och de har en sämre ekonomi än männen.
  • Antalet insatser för barn med funktionshinder har ökat sedan 1998, särskilt för pojkar som oftare får LSS-insatser än flickor.
  • Fler män än kvinnor får LSS-insatser, men kvinnorna får något fler insatser per person.
  • Fördelningen av hemtjänsttimmar enligt SoL är jämn mellan könen.
  • Det är vanligare att män får bostadsanpassningsbidrag.
  • Kvinnor med funktionshinder nyttjar vården mer än män.
  • Kvinnor med rörelsehinder har fler hjälpmedel än män.
  • Fler pojkar än flickor får vårdbidrag.

Personalen inom handikappomsorgen

Rekryterings- och kompetensfrågorna inom äldreoch handikappomsorgen har varit uppmärksammade. En genomgång visar att antalet anställda ökar men att huvudmännen har svårigheter att rekrytera kompetent personal. Det gäller både baspersonal (t.ex. personliga assistenter) och långtidsutbildad personal (t.ex. vissa specialistläkare).

Hälften av baspersonalen saknar vård- och omsorgsutbildning. Många yngre personer slutar efter korta anställningstider, vilket påverkar rekryteringsbehovet. Omsättningen bland personliga assistenter är särskilt hög, vilket medför bristande kontinuitet för brukarna och höga personalkostnader för arbetsgivarna. Bristen på kompetent personal orsakar dessutom långa väntetider.

Arbetsledarna har ett stort antal underställda, vilket minskar deras möjligheter att leda och medverka i vardagsarbetet.

Det är viktigt med fortbildning, både för att upprätthålla kunskapsnivån och för att stimulera personalen. Synsätt och arbetsmetoder hos personal som arbetar för personer med funktionshinder präglas i dag i hög utsträckning av äldreomsorgen. Fortbildningen bör i st

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-131-7
Format: PDF
Antal sidor: 50
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Funktionshinder