Kommunerna har anpassat taxesystemen till lagens krav
Kommunerna har anpassat sina taxesystem till lagens krav. Det finns inget som tyder på att kommunerna försöker gå runt högkostnadsskyddet genom att lägga avgifter utanför hemtjänsttaxan. Efter införandet av de nya bestämmelserna kan högsta avgift uppgå till som mest 1 572 kr per månad. Ingen kommun tar ut högre avgift. Innan högkostnadsskyddet infördes fanns det kommuner som tog ut betydligt mer i avgift, upp till 30 000 kr per månad.
Skyddet mot för höga hemtjänstavgifter har förbättrats
Lagens regler om förbehållsbelopp och högkostnadsskydd innebär att enskilda inte längre betalar oskäligt mycket i hemtjänstavgift. Lagen är ett tydligt skydd mot att kommunerna tar ut för höga avgifter från den enskilde. Endast 10 procent av samtliga med hemtjänst eller särskilt boende betalar högsta avgift (1 572 kr) per månad. Antalet personer som inte betalar någon avgift alls har ökat från var sjätte till var tredje person efter lagens införande. Medianavgift för hemtjänst uppgår till 195 kr i särskilt boende och till 200 kr i ordinärt boende.
År 1999 betalade samtliga med hemtjänst som var 65 år och äldre i genomsnitt 470 kr i månaden i medelavgift (medelvärde). År 2003 betalar de 350 kr per månad. Den främsta förklaringen till att medelavgiften har sjunkit är de nationella bestämmelserna om förbehållsbelopp.
Svårtolkad lagstiftning
På några områden är lagstiftningen svårtolkad för kommuner och enskilda. Det gäller främst bestämmelserna om hur den avgiftsgrundande inkomsten skall beräknas. En annan svårighet är beräkningen av den enskildes förbehållsbelopp, dvs. hur mycket pengar den enskilde skall ha kvar innan en hemtjänstavgift kan tas ut.
Kommunerna tolkar exempelvis lagens bestämmelser och förarbeten om hur man skall beräkna den enskildes merkostnader olika. Det innebär att kommunerna kan komma fram till olika avgiftsutrymme och avgift för en och samma omsorgstagare även om den avgiftsgrundande inkomsten och boendekostnaden är desamma.
Rättssäkerheten har förbättrats men administrationen har ökat
Bestämmelserna om avgiftsgrundande inkomst och förbehållsbelopp medför att kommunerna noggrannare utreder omsorgstagarnas inkomster vilket bidrar till förbättrad rättssäkerhet för de enskilda. Möjligheten att överklaga till förvaltningsdomstol innebär också i sig förbättrad rättssäkerhet för omsorgstagarna. Administrationen av bestämmelserna om avgiftsgrundande inkomst och förbehållsbelopp är dock omfattande och komplicerad.
Samtidigt som bestämmelserna om inkomstberäkning kräver större noggrannhet är de också detaljerade och svåra att förstå. Det är därför svårt för omsorgstagarna att avgöra om avgiften är korrekt fastställd. Analysen av domar visar också att kommunerna har svårt att tillämpa bestämmelserna korrekt vilket medför bristande rättssäkerhet. En femtedel av de omsorgstagare som har fått bifall i länsrätten eller där ärendet har återförvisats för ny prövning handlar om inkomstberäkning.
Fortfarande anger var fjärde kommun att deras taxeregler medger beräkning av ett ”fiktivt” bostadstillägg för pensionärer (BTP) om personen inte har ansökt om eller erhållit detta. Socialstyrelsen anser att detta inte står i överensstämmelse med socialtjänstlagens bestämmelser och har utfärdat ett Allmänt råd om att endast den inkomst som den enskilde faktiskt uppbär bör ligga till grund för avgiftsberäkningen. Frågan har prövats av både länsrätter och kammarrätter som gör samma bedömning som Socialstyrelsen.
Högre minimibelopp för yngre personer med funktionshinder
Fler kommuner har fastställt ett högre minimibelopp för yngre personer med funktionshinder. År 2003 var det 168 kommuner, nu är det 192 kommuner. 1999 hade en fjärdedel av kommunerna fastställt ett högre minimibelopp för yngre personer.
Höjda lägstaavgifter
Införandet av de nya bestämmelserna om avgifter innebär inte ett generellt skydd mot höjd avgift. Tvärtom har många som har en tillräckligt hög inkomst för att betala avgift fått en höjning efter införandet av de nya be-stämmelserna.
Efter införandet av de nya bestämmelserna tillämpar fler kommuner än tidigare en enhetstaxa eller en taxa som endast utgår från insatsens storlek. Vid införandet av bestämmelserna höjde också många kommuner sina lägsta avgifter enligt taxesystemet. Höjningen är särskilt tydlig i högsta omsorgs-nivå. Mellan januari 2003 och januari 2004 har det skett ytterligare en för-skjutning uppåt i avgift för både lägsta och högsta omsorgsnivå. I nästan hälften av kommunerna är taxan minst 1 500 kr per månad i högsta omsorgsnivå. Detta är dock inte vad kommunen tar ut i avgift eftersom många får sin avgift nedsatt.
Många omsorgstagare har låga inkomster
Äldre med hemtjänst har både lägre inkomster och mindre ofta förmögenhet än jämnåriga. En fjärdedel av samtliga 75 år och äldre med hemtjänst har en disponibel inkomst efter avdrag för hemtjänstavgift, andra vårdavgifter och bostad som är lägre än minimibeloppet. År 2004 uppgår minimibeloppet för ensamboende till 50 856 kr per år. Den genomsnittliga disponibla inkomsten (medianen) efter att ha betalat hemtjänstavgift, andra vårdavgifter och bostad för samtliga med hemtjänst uppgår till 59 000 kr per år. Det innebär att de har något mer än minimibeloppet kvar per månad.
Drygt hälften av samtliga 75 år och äldre med hemtjänst har en förmögenhet överstigande 100 000 kr exklusive den egna bostaden. Av de 75 år och äldre som har hemtjänst och är befriade från hemtjänstavgift har drygt hälften en förmögenhet. Ungefär en fjärdel av yngre personer med funktionshinder har en förmögenhet som överstiger 100 000 kr. Bland yngre personer med funktionshinder förekommer också skulder, något som är mycket ovanligt bland äldre med hemtjänst. Nästan hälften av yngre perso-ner med funktionshinder i HEK-studien har nettoskulder.
Många är helt befriade från avgift
Mer än 25 procent av hushållen där någon är 75 år och äldre och har hemtjänst har inkomster som är lägre än förbehållsbeloppet. Avgiften för hemtjänst påverkar inte deras ekonomiska levnadsförhållanden eftersom reglerna om förbehållsbelopp gör att avgiften sätt ned vid låg inkomst. En ungefär lika stor andel av männen med hemtjänst som av kvinnorna med hemtjänst har en disponibel inkomst efter att ha betalat hemtjänstavgift, andra vårdavgifter och bostad som är lägre än minimibeloppet för ensamboende. Fler kvinnor än män har hemtjänst. Kvinnorna är därför fler bland dem som är helt befriade från avgift och bland dem som har befriats från avgift efter införandet av de nya bestämmelserna.
Matavgiften är fortfarande ett problem
Samtliga kommuner lägger avgiften för matlåda i ordinärt boende och mat i särskilt boende utanför hemtjänstavgiften. Detta strider inte mot lagen men innebär att enskilda kan ha fått högre sammantagna avgifter för hemtjänst och mat än tidigare. Det kan vara ett problem för personer med låga inkomster och som saknar förmögenhet i de fall kommunen inte jämkar mat-avgiften.
I samband med införandet av lagen menade vissa kommuner att det strider mot likställighetsprincipen i kommunallagen att jämka matavgifter. Socialstyrelsen gav år 2002 ut ett Meddelandeblad där man konstaterade att rättsläget var oklart och att praxis saknades. Sedan dess har Riksdagens lagråd och flera kammarrätter uttalat att jämkning inte strider mot likställig-hetsprincipen.