/
/

Insatser och klienter i behandlingsenheter inom missbrukarvården den 1 april 2003 - "IKB 2003"

Sammanfattning

Socialstyrelsen redovisar i denna rapport uppgifterna från den kartläggning av insatser och klienter i behandlingsenheter för vuxna alkohol- och drogmissbrukare (kallad "IKB 2003"), som genomfördes med mätdag den 1 april 2003. Det primära syftet med denna kartläggning, som upprepas vartannat år (hittills för åren 1999, 2001 och 2003), är att på sikt kunna identifiera och uppmärksamma större förändringar både i fråga om behandlingsutbudets omfattning och inriktning, och i fråga om klient-/patientgruppens storlek och sammansättning.

Den utgör därmed ett instrument för att kontinuerligt följa utvecklingen inom den samlade behandlingsverksamheten i landet för personer (18 år och äldre) som får hjälp för sitt alkohol- och drogmissbruk.

Kartläggningen 2003, som har haft cirka 80 procents svarsfrekvens, redovisar uppgifter om totalt 611 behandlingsenheter inom både sjukvården, socialtjänsten, kriminalvården och hos privata och ideella vårdgivare (se vidare avsnittet "formulärredovisning och total svarsfrekvens", sidan 16).

Diagram 1: Andel (procent) av olika ägarskapsformer för enheterna i
IKB-kartläggningarna 1999 - 2003.

I absoluta tal har enheter som drivs som privata företag eller av privatperson ökat stadigt, medan organisations- eller stiftelsedrivna enheter har minskat, vilket kan tolkas som reella förändringar. Ökningen av landstingsenheter kan däremot främst hänföras till ökade ansträngningar att få med sådana enheter i kartläggningen. Omorganisationer inom kriminalvården förklarar förändringarna i antalet enheter inom den typen av motivations- och behandlingsverksamhet.

De slutenvårdsenheter av olika slag som ingår i kartläggningen har sammanlagt 5 158 platser för missbruksbehandling (medräknat bortfallet kan det reella antalet behandlingsplatser i landet uppskattas till cirka 6 300).

Fokus i kartläggningen är lagt på missbrukarvårdens kärnverksamheter, dvs. de enheter som erbjuder behandlingsinsatser - specifika, målinriktade insatser som syftar till att åstadkomma en förändring av själva missbruksbeteendet - till skillnad från sådana enheter som enbart erbjuder andra insatser (t.ex. skyddat boende, tillnyktring och andra akuta insatser, omvårdnad, arbetsträning eller sysselsättning).

48 procent av enheterna år 2003 är öppenvårdsenheter, 42 procent institutions-/slutenvårdsenheter, och 10 procent är kombinationer av öppen- och slutenvårdsenheter.

Diagram 2: Andel (procent) av olika enhetstyper i IKB-kartläggningarna 1999/2001/ 2003.

Ökningen av andelen slutenvårdsenheter förklaras både av att fler behandlingshem (till stor del privatägda) har inrättats och att fler slutenvårdsenheter inom sjukvården har kunnat inkluderas i kartläggningarna.

Uppgifter om klienter/patienter i behandling

  • Vid mättillfället den 1 april 2003 var cirka 23 500 personer - 18 år och äldre - i behandling för egna missbruksproblem vid de 572 enheter som har redovisat klient-/patientdata. Av de behandlade personerna var 82 procent i öppenvård, 12 procent i institutionsvård (behandlingshem och andra vårdinstitutioner) och 2 procent i slutenvård inom sjukhus. 4 procent var i motivations- eller behandlingsverksamhet inom kriminalvården.
  • Antalet personer i mer "intensiv" öppenvårdsbehandling (dagvård/öppenvårdsprogram) var 2 012, och därmed nästan lika stort som antalet personer i heldygnsvård på institution (2 697).
  • Den övervägande andelen personer med missbruk/beroende (78 procent) var i vård inom enheter med offentligt ägarskap och en mindre del (21 procent) inom "privat" vård. Andelen behandlade inom "privat" vård är högre än i den första IKB-kartläggningen 1999. 1 procent var i behandling inom enheter med kombinerat privat/offentligt ägarskap.
  • Kvinnornas andel var cirka 30 procent - en andel som har varit konstant under senare år, men som dock är något högre i öppenvård än i olika slutenvårdsformer.
  • Närmare hälften fick behandling för "endast alkoholmissbruk", drygt en femtedel för "endast narkotikamissbruk", och cirka en tredjedel behandlades för "både alkohol- och narkotikamissbruk". Det finns en svag tendens (+3 procentenheter) till att andelen som behandlas för narkotikamissbruk ökar och att andelen som behandlas för alkoholmissbruk minskar, samt att personer med alkoholmissbruk allt mer är hänvisade till öppenvård sedan 1999.
  • Totalt redovisas att drygt 3 376 injektionsmissbrukare och 3 038 missbrukare med allvarliga psykiska störningar fanns bland dem som var i behandling. 2 590 personer var klassade som hemlösa.
  • Drygt hälften av de aktuella klienterna/patienterna var remitterade eller hänvisade till behandling från andra vårdinstanser, och resten kom på eget initiativ eller genom enhetens egen rekryteringsaktivitet.
  • Andelen av "nya" missbrukare, dvs. personer som tidigare i livet inte fått vård för missbruksproblem har stadigt legat på cirka 45 procent sedan den första IKB-kartläggningen 1999.

Uppgifter om enheternas inriktning, insatsutbud
och metoder

  • I det stora hela är enheterna inom missbrukarvården inte specialiserade på en viss typ av missbruk. Av de 611 enheter som besvarade enkäten, och som ingår i kartläggningen, behandlar flertalet (84 procent) både alkohol- och narkotika-/läkemedelsmissbruk. 52 enheter (9 procent) kan klassas som primärt "narkomanvårdsenheter", dvs. de behandlar olika former av narkotika- och/eller läkemedelsmissbruk, men inte alkohol-missbruk. Ett något mindre antal enheter (42 st., 7 procent) behandlar alkoholmissbruk, men inte narkotika- eller läkemedelsmissbruk.
  • Drygt en fjärdedel av enheterna (28 procent) behandlar även missbruk av dopningsmedel, och 22 procent av dem behandlar även spelmissbruk. Behandling för andra missbruks- eller beroendeproblem (mat, sex, m.m.) kan även förekomma.
  • Kriminalvårdens insatsutbud har breddats betydligt, som ett resultat av den "narkotikasatsning" som har gjorts inom den verksamheten.
  • Uppsökande arbete görs i en minskad omfattning, och förekommer nu endast hos knappt en femtedel (18 procent) av enheterna. Närmare hälften av enheterna bedriver utåtriktad information eller deltar i lokala samverkansgrupper i missbruksarbetet.
  • Tre fjärdedelar av enheterna gör "utförliga" utredningar av klienternas/patienternas missbruksproblem - vilket är en ökning jämfört med motsvarande kartläggningar 1999 och 2001 - och en tredjedel utreder deras psykiska hälsa.
  • Alkometertest och urinprovstagning har ökat i omfattning.
  • De vanligaste insatserna, riktade mot själva missbruket, utgörs av allmän psykosocial rådgivning, återfallsprevention samt alkohol- och drogupplysning. Cirka 40 procent av enheterna arbetar med någon form av strukturerad psykosocial behandling. En tredjedel av enheterna ger även medicinsk vård, och en fjärdedel kan bistå med psykiatrisk vård.
  • Så gott som samtliga enheter som har svarat på enkäten ger behandling individuellt och cirka 60 procent bedriver behandling i grupp. En tredjedel av enheterna erbjuder par-/familjebehandling.
  • Speciellt anpassad behandling har minskat för flera målgrupper, jämfört med motsvarande kartläggningar 1999 och 2001. Knappt en tredjedel av de svarande enheterna har särskild behandlingsverksamhet för kvinnor. Nästan lika många har specialverksamhet för vuxna anhöriga och en lägre andel (23 procent) har specialverksamhet för missbrukare med allvarlig psykisk störning. Cirka en fjärdedel erbjuder specialverksamhet för unga missbrukare och cirka 15 procent för missbrukare med invandrarbakgrund. 44 enheter (7 procent) har särskild behandling för barn till missbrukare.
  • Flertalet av enheterna (85 procent) gör något slags planering för klienten/patienten inför vårdens avslutning. Drygt hälften erbjuder eftervård i form av uppföljningssamtal efter att
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-125-3
Format: POD
Antal sidor: 78
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00