/
/

Explosionen i fyrverkerilagret i Nederländerna 2000 – KAMEDO-rapport 82

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Sammanfattning

Lördagen den 13 maj 2000 kl. 15.05 larmades räddningstjänsten i Enschede, Nederländerna. En brand hade utbrutit i ett fyrverkerilager inrymt i en gammal textilfabrik. Under släckningsinsatsen inträffade en serie explosioner. Dessa ledde till att de fyra brandmän som var närmast explosionsplatsen samt en journalist omedelbart omkom.

Sjukvården tog sammanlagt hand om 947 personer som skadats i samband med explosionen, varav omkring 600 fick vård på Enschede sjukhus. Totalt omkom 21 personer, varav tre fortfarande saknas.

Sjukhusets larmkedja fungerade inte eftersom både det mobila och det fasta telefonnätet överbelastades. Följderna av detta blev inte så förödande som man kunde förvänta sig: många som arbetade inom sjukvården inställde sig spontant inom 10-15 minuter. Explosionen och röken hade fungerat som larm.

Personal från sjukhuset organiserade en uppsamlingsplats utomhus i närheten av skadeplatsen där den första prioriteringen gjordes. Inom skadeområdet fanns dock en stor ammoniaktank samt frisatt asbest. Båda dessa förhållanden utgjorde allvarliga risker.

Redan efter 10 minuter anlände de första och svårast skadade patienterna till traumarummen vid akutmottagningen i Enschede. Explosionsskador orsakade av kringflygande föremål var vanligast förekommande. Den enda som avled av alla som lades in på sjukhus var en kvinna i 80-årsåldern.

Enschedes sjukhus kan närmast jämföras med ett svenskt regionsjukhus. Det primära upptagningsområdet omfattar cirka 200 000 människor, och sjukhuset är traumasjukhus för cirka 700 000 människor. I Nederländerna med knappt 15 miljoner invånare finns totalt tio traumasjukhus.

Delar av akutmottagningen vid Enschedes sjukhus var under ombyggnad. Vid olyckstillfället fanns god tillgång till erfaren personal med bred medicinsk kompetens på alla nivåer. Exempelvis var en av kirurgerna som hade utarbetat sjukhusets katastrofplan jour den aktuella lördagen.

I enlighet med katastrofplanen fanns journalhandlingar förberedda för 100 skadade, men dessa räckte långtifrån till vid den stora patienttillströmningen. För en del patienter gjordes följaktligen inga journalanteckningar. Detta i sin tur ledde till att en del blev undersökta flera gånger av läkare och sköterskor. Ett annat problem var att stelkrampsvaccinet tog slut på ett tidigt stadium. Den stora patienttillströmningen och 8 de många svårt skadade ledde till att man delvis frångick katastrofplanen.

Ambulanser och traumateam skickades till olycksplatsen från andra områden i Nederländerna. Dessutom skickades från Tyskland åtta helikoptrar med traumateam och från Belgien hundförare med specialtränade hundar. Dessa skulle söka efter människor under sammanstörtade hus.

Information till allmänheten prioriterades högt. Under det första dygnet gavs flera presskonferenser som leddes av borgmästaren och fungerade mycket bra. Kommunen startade en rådgivningsbyrå under den första veckan efter explosionen. Där fick invånarna hjälp med alla tänkbara problem, från försäkringsärenden och ekonomiska, medicinska eller psykologiska bekymmer till förfrågningar om var deras husdjur fanns. Staden Enschede räknade med att behålla byrån i fem år. Kommunen tryckte också upp och spred med jämna mellanrum ett stort antal blad med information om olyckan och om vart man kunde vända sig för att få hjälp. En webbplats inrättades också och den uppdaterades fortlöpande.

Räddningstjänstens ledningsfunktion fungerade inte tillfredsställande vilket delvis kan ha berott på att fyra brandmän omkom i ett tidigt skede. Efter de omedelbara akutinsatserna försvårades ledningsarbetet av att det rådde oklarheter mellan kommunen och den övergripande katastroforganisationen om ansvars- och arbetsfördelning.

Vid en flygolycka 1992 i Nederländerna, SoS-rapport 1994:16 (KAMEDO 64), rådde oklarhet om huruvida giftiga ämnen frisatts. Många av de inblandade i olyckan ansåg sig ha fått symptom av dessa ämnen. Troligen rörde det sig denna gång huvudsakligen om psykologiska reaktioner men det går inte att säga med säkerhet eftersom det inte togs några prover från luft eller mark vid olyckan.

För att förebygga psykologiska problem vid olyckan i Enschede tog man tidigt prover från luft och mark. Man inbjöd även samtliga överlevande att besvara en enkät samt att lämna blod- och urinprover. Analys av dessa blod- och urinprover visade inga avvikelser från normala förhållanden. Enkätundersökningen upprepades efter arton månader och utvidgades även till av katastrofen ej berörda kontrollgrupper för jämförelse. Denna enkät visade på kvarvarande psykosociala problem. Ännu en uppföljning planerades äga rum efter ytterligare arton månader.

Två veckor före olyckan hade ett TV-team gjort ett reportage i det blivande explosionsområdet om sociala aspekter på boende. Efter olyckan gick man åter igenom området och fotograferade samtliga hus och husgrunder, så att var och en av de drabbade skulle kunna känna igen sig. I anslutning till visningen av denna video erbjöds psykologisk hjälp, och de drabbade fick också en kopia av videofilmen.

För att utreda skuldfrågor och hanteringen av katastrofen tillsatte den nederländska staten flera kommissioner. I deras slutrapport påtalas brister både hos statliga och kommunala myndigheter samt hos det aktuella företaget.

Observatörernas slutsatser

Många lyckosamma omständigheter bidrog till att konsekvenserna av olyckan mildrades:

• Olyckan inträffade på dagtid och det var vackert väder vilket gjorde att många vistades utomhus. Därmed undgick de att skadas eller dödas av hus som föll samman. Vid explosionsrisk bör man överväga att avråda människor från att vistas inomhus.

• De som var i tjänst på sjukhuset var mycket erfarna.

• Den övergripande katastroforganisationen (GHOR) stod i begrepp att byta chef men detta hade inte genomförts när katastrofen inträffade.

• Det var förhållandevis lätt att finna nya bostäder till dem som blivit hemlösa.

Ledning - organisation

• Räddningstjänstens ledningsfunktion fungerade inte tillfredsställande. Till detta bidrog att fyra brandmän hade omkommit i ett tidigt skede av olycksfasen.

• Det rådde oklarheter mellan kommunen och den övergripande katastroforganisationen (GHOR) angående ansvars- och arbetsfördelning.

Kommunikation

En svag länk vid större katastrofer och olyckor har vid flera tillfällen visat sig vara kommunikationerna. Vid fyrverkerikatastrofen i Enschede visade sig detta återigen:

• Både det fasta telefonnätet och mobiltelefonnätet överbelastades och blev obrukbara. Även på olycksplatsen var kommunikationen ett problem som man inte bemästrade.

• Larmkedjan fungerade inte som planerat eftersom telefonnätet överbelastades. Själva explosionen kom dock att fungera som en larmsignal för de berörda

• Kommunikationerna inom sjukhuset var svåra att hantera i och med att telefonnätet slagits ut och på grund av att många vände sig dit med förfrågningar.

Sjukvård

• Katastrofplanens patientflöde fungerade väl. Arbetet blev dock ineffektivt eftersom registreringsproceduren inte fungerade vid den stora patienttillströmningen.

• Prioriteringsprocessen på akutmottagningen fungerade inte tillfredställande. De prioriteringsansvariga lämnade vid flera tillfällen akutmottagningen för att bege sig till operationsavdelningarna.

• Den stora patienttillströmningen och de många svårt skadade medförde att man var tvungen att frångå delar av katastrofplanen och improvisera.

• Samordningen mellan kommunen och sjukvården var viktig och fungerade väl.

Information

• Officiell information på flera språk spreds snabbt och bidrog till att motverka ryktesspridning.

• Både under och efter explosionsolyckan prioriterades informationen till allmänheten högt. För att minimera ryktesspridning inrättades tidigt en informationsbyrå.

• De drabbade informerades vid upprepade tillfällen och på olika språk, både under och efter den akuta katastrofen.

 

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-123-20
ISBN: 91-7201-860-7
Format: Bok
Antal sidor: 58
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 110 kr

Kontakt

Mer hos oss

Kamedo-rapporter