/
/

Om primärvårdens domän och strategier - Slutrapport för Socialstyrelsens projekt: Primärvårdens roll för hälso- och sjukvårdens systemeffektivitet

Sammanfattning

Frågan

Är det effektivt att ge primärvården en större andel av hälso- och sjukvårdens resurser?

Utgångspunkt - en spänningsladdad självklarhet

Med en väl fungerande primärvård, mer utbyggd än idag och med rätt kompetens, kan hela vårdsystemet bli effektivare. Primärvården fångar problemen tidigt, ser till att patienterna tas om hand i rätt instans (vilket oftare än idag är i primärvården), och samordnar vården kring dem som behöver vård hos flera vårdgivare. Denna tankegång utgör en bakgrund till formuleringen ”primärvårdens bidrag till hälso- och sjukvårdens systemeffektivitet” som är namnet på det projekt som här avrapporteras. Idén att man skall ha en utbyggd primärvård i vårdsystemets frontlinje är gammal och som princip självklar - men den är omstridd i vårdens ekonomiska vardag. När knappa resurser skall fördelas till ständigt växande behov får en primärvård som vill ha mer resurser för att kunna växa i sin roll, stark konkurrens av andra vårdinstanser som även de pekar på angelägna patientgrupper och viktiga möjligheter. – I den spänningen startar detta projekt.

Den inledande frågan har emellertid inget generellt svar. Kanske är den fel ställd. Den riktar mot primärvården ett krav som borde riktas mot systemet som helhet. Andra specialiteter än allmänmedicinen möter sällan andra krav än att de skall realisera möjligheterna i sitt eget medicinska specialistområde. Primärvården däremot har en förväntan på sig att, förutom att utöva sin specialitet (allmänmedicin), även organisera patientströmmarna för övriga vårdnivåer – sortera och samordna.

Syfte och uppläggning

Detta projekt har haft som övergripande syfte att belysa förutsättningarna för att från primärvården påverka helhetens effektivitet. Metoden har varit att för nio primärvårdspopulationer kartlägga allt sjukvårdsutnyttjande fördelat på vårdnivåer och åldersgrupper och samtidigt försöka mäta och beskriva skillnader och variationer i sjukdomsbörda. Förhoppningen har varit att vi bättre skall förstå hur man kan skapa ett effektivt samspel mellan vårdnivåer, inte att förkasta eller bekräfta någon hypotes. Nio populationer, identiska med nio vårdcentralers ansvarsområden, har fungerat som piloter. Vi har så noga det varit möjligt kartlagt allt vårdutnyttjande och alla vårdkostnader för dessa populationer under ett år (2001), uppdelat på vårdgrenar och åldersgrupper. Vi har dessutom, förutom åldersstandardisering, prövat två metoder att mäta sjukdomsbördan i de nio populationerna, ACG och CNI.

Resultat - övergripande

Vi har funnit flera faktorer med betydelse för primärvårdens roll i vårdsystemet. De summeras här under tre rubriker – uppdrag/vårdbehov, strategier och primärvårdens domän.

Uppdraget - vårdbehoven

 

Vårdutnyttjandet
mycket ojämnt fördelat
i befolkningen

Många
multisjuka

Potential för bättre kvalitet och högre effektivitet genom samordning

Bättre samspel förutsätter strategier per behovsgrupp:
- vad?
- vilka?

Organisation bör utgå från behoven

Ta sedan hänsyn till resurser och möjligheter som finns lokalt

Kartlägg och analysera behovsbilden i avgränsade populationer

Skapa modeller som klassificerar behovsgrupper

Beskriv hur arbetsfördelningen ser ut idag per sjukdomsgrupp

a. Ett oberoende primärvårdsuppdrag. - En del av de vårdbehov som primärvården skall tillgodose svarar mot en kompetens som primärvård och allmänmedicin är ensam om. Om de behoven prioriteras sker det i dess egen rätt, utan sidoblickar på övriga delar av vårdsystemet. Hur mycket resurser som skall tilldelas primärvården för dessa behov är en prioriteringsfråga, inte en effektivitetsfråga. – Såvitt vi kunnat finna har dock ingen, annat än i mycket allmänna termer, beskrivit denna del av primärvårdens domän (se kap 3), vare sig till innehåll eller till omfattning.

b. Samarbetsuppdraget - För en annan del av vårdbehoven, en stor del, gäller att effektiviteten beror av hur arbetsfördelningen mellan primärvård och andra vårdgivare fungerar. Men primärvårdens roll är olika stor för olika behovsgrupper. Samma formel stämmer inte för alla.

c. Utnyttjandet av sjukvårdens totala resurser är totalt sett mycket ojämnt. Endast tre och en halv procent av befolkningen står för hela 50 procent av vårdutnyttjandet, 25 procent utnyttjar ingen sjukvård alls under ett år (se kap 1 och 2). – Det innebär bl a att måttet kostnad per invånare blir mycket svårt att använda på små populationer.

d. Det innebär emellertid också att för att få grepp om 50 procent av vårdens kostnader räcker det att man har information om 3,5 procent av invånarna. Dvs. i genomsnitt 350 i en population på 10 000 invånare, eller i genomsnitt 63 patienter per vårdlag om de har 1800 invånare på sin lista. – Med rätt verktyg bör det inte vara ohanterligt att hålla reda på dem som använder mycket av vårdens resurser.

e. Organisationen av vårdsystemet och samspelet inom detta måste starta i en analys av behoven, inte i vårdens resurser. Därefter måste man ta hänsyn till de resurser som finns eller kan göras tillgängliga lokalt.

f. Därför bör man göra noggranna kartläggningar av vårdutnyttjandet och behovsbilden i avgränsade populationer, exempelvis så stora att de ligger inom räckhåll för en vårdcentral.

g. Idag finns emellertid inga bra modeller i bruk för att klassificera patienter efter behovskategorier. Diagnoser är en bra utgångspunkt för klassificering men de räcker inte som instrument för att identifiera de patienter som har flera sjukdomar. Det är troligen bland just dessa som möjligheten att utveckla såväl kvalitet som effektivitet är störst. – ACG kan vara ett bra verktyg för en sådan klassificering (kap 1 och 5).

h. Idag är det tom. svårt att få en bild av hur resurserna för vård av patienter i enskilda sjukdomsgrupper fördelar sig mellan vårdgivar

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-123-19
Format: POD
Antal sidor: 129
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 98 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Effektivitet