/
/

Socialtjänstens barn - Hur många är de, vilka är insatserna, hur ofta återaktualiseras de och vad händer dem i vuxen ålder?

Sammanfattning

Trots att social barnavård funnits i ungefär hundra år saknas kunskap om hur många barn som någon gång under barndomen blir föremål för socialtjänstens insatser, under hur lång tid dessa insatser varar och hur vanligt det är att barn återkommer för nya utredningar och insatser. För att få svar på dessa frågor har en grupp stockholmsbarn, födda mellan 1968 och 1975, följts från födseln till och med 25 års ålder. Av praktiska skäl har undersökningsgruppen begränsats till ett representativt urval barn som varit oavbrutet bosatta i Stockholm till och med 17 år. Separata analyser har visat att dessa individer är underrepresenterade i social barnavård jämfört med stockholmsbarn som flyttat till eller från Stockholm före 18 års ålder. Resultaten baseras på akt- och registerdata.

Sammanfattningsvis visar undersökningen att:

  • Tolv procent av barnen hade vid något tillfälle under barndomen blivit utredda inom den sociala barnavården och sju procent hade varit föremål för insatser. Om dessa andelar uppräknas för alla stockholmsbarn (dvs även de som är in- och utflyttade) har 19 procent utretts och tio procent varit föremål för insatser någon gång under barndomen.
  • Från födseln till 14 års ålder var årligen cirka två procent av barnen föremål för barnavårdsinsatser. Därefter steg andelen till ungefär tre procent av 17-åringarna för att sedan sjunka till 1,5 procent av 19-åringarna och en procent av 20-åringarna. Om siffrorna uppräknas till att gälla för alla stockholmsbarn har cirka tre procent varit föremål för insatser varje år till och med 14 års ålder. Därefter stiger andelen till fyra procent för att sedan falla.
  • De vanligaste typerna av registrerade problem var familjers otillräckliga ekonomi och sociala isolering, föräldrars vanvård av barn, konflikter mellan föräldrar, föräldrars alkohol- och drogmissbruk samt psykiska ohälsa. Dessa typer av problem nämndes i ungefär en tredjedel av utredningarna. Mindre vanliga problem var sexuella övergrepp mot barn, barnmisshandel, vårdnadskonflikter, ungdomars missbruk samt barns problem i förskolan. De återfanns i högst fem procent av alla utredningar.
  • De barn som fått insatser inom socialtjänsten hade i genomsnitt varit föremål för knappt tre olika insatser. Drygt hälften (55%) hade varit föremål för minst två insatser. Den sammanlagda tid som insatser pågått var i genomsnitt nästan fem år.
  • Den vanligaste typen av insats var placering utom hemmet (i dygnsvård), vilket tre av fyra barn varit med om någon gång. Kontaktperson/-familj hade nästan var fjärde barn erfarenhet av, medan ungefär var sjätte varit föremål för familjebehandling respektive stödkontakt med socialsekreterare. Av dem som placerats hade hälften varit med om minst två olika placeringar. Tre av fyra hade placerats första gången före de fyllt sju år.
  • Insatserna tog ofta formen av kedjor, där en insats genast ersattes av en ny. Barnen fortsatte således vara aktuella för utredning mellan de olika insatserna. Med detta sätt att räkna hade barnen i genomsnitt varit med om 1,5 insatskedjor, varav en tredjedel hade erfarenhet av minst två kedjor. I genomsnitt tog det 13 dagar mellan två insatser inom en insatskedja. Tiden mellan två insatskedjor var däremot betydligt längre, i genomsnitt nästan tre år.
  • Inom ett år hade 30 procent av barnen återaktualiserats för en ny insats och efter fem år var andelen drygt hälften av barnen (51%). Därefter var det få som återaktualiserades. Återaktualiseringar var vanligare vid vanvård och när barnet var asocialt och mindre vanligt vid fysiska och sexuella övergrepp.
  • Hälften av insatserna avslutades då målet ansågs vara helt eller delvis uppnått. Vidare avslutades sju procent på grund av att barnet blivit myndigt, 22 procent för att insatserna inte fungerade och åtta procent på grund av att föräldrarna avböjde fortsatt hjälp. I återstående 13 procent framgick inte av personakterna varför insatsen avbrutits.
  • Barnen följdes upp till och med 25 års ålder. Gruppen som varit föremål för insatser hade oftare någon form av psykosocial problematik mellan 21 och 25 års ålder än de som endast utretts. Dessa hade i sin tur oftare någon form av problematik jämfört med de som inte varit i kontakt med socialtjänsten. En knapp majoritet av de barn som fått insatser visade dock inte några problem alls.

Rapporten avslutas med en diskussion om hur den sociala barnavården kan utvecklas.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-112-4
Format: Bok
Antal sidor: 118
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 170 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Barn som far illa