Växelvis boende är inte bra eller dåligt, det blir vad föräldrarna gör det till. Ideala lösningar finns inte. Varken föräldrar, experter eller anhöriga kan låsa tanken vid ”så här ska inte barn ha det” utan att ta ställning till vad som blir följden på kort och lång sikt av andra alternativ.
Inledning
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen undersökt hur barn påverkas av växelvis boende. Uppdraget gäller också att utreda hur berörda parter bäst kan få information och stöd så att barnets bästa kan tillgodoses.
Föräldrabalken slår fast att barnet har rätt till en god och nära kontakt med båda sina föräldrar. Efter en separation behöver båda föräldrarna ha möjlighet att på lika villkor vara delaktiga och ansvariga i barnets liv, så att de kan fortsätta ha ett gemensamt föräldraskap.
Ett sätt att lösa detta är att barnet växelvis bor hos föräldrarna. Då vistas ett barn ungefär lika mycket, har ett varaktigt boende, hos båda. Denna boendeform har blivit allt vanligare. Cirka 87 000 barn i Sverige,4,5 procent av alla mellan 0–17 år, bodde växelvis år 2001/2002.
Barnets bästa ska komma i främsta rummet i alla beslut som rör barn. Vid vårdnadstvister kan domstolen fatta beslut om barns boende när föräldrar inte är överens. Man kan t.ex. döma till växelvis boende mot en förälders önskan.
Syftet med denna undersökning är
- att få en bred och allsidig bild av vad växelvis boende innebär, för och nackdelar, konsekvenser på sikt
- att ställa denna bild mot barns behov av en god uppväxtmiljö, präglad av god kontakt med båda föräldrarna och ett gemensamt föräldraansvar
- att belysa hur berörda parter kan få information och stöd.
Tidigare undersökningar visar att växelvis boende kan vara en bra boendeform. En viktig förutsättning är dock att föräldrarna kan samarbeta och på ett lyhört sätt kan se till barnets behov.
Utvecklingspsykologiska aspekter belyses utifrån anknytningsteori. Från födelsen har små barn en instinktiv strävan att knyta an till de vuxna som finns i närheten. Kvaliteten på anknytningen beror på hur lyhört och samstämt det känslomässiga samspelet är mellan barn och vårdare. Kontakten med den eller de föräldrar som tar hand om barnet blir en trygg bas. Utifrån denna bas kan barnet hänge sig åt sin nyfikenhet och utforska världen. Ett litet barn har svårt att hålla minnesbilden av en förälder levande och små barn klarar inte långa separationer från sina huvudsakliga vårdare. Den trygga basen sträcks så småningom ut till att även omfatta t.ex. förskolepersonal.
Erfarenheter
Föräldrar som valt växelvis boende har oftast en positiv inställning. De tycker att detta är en bra lösning på barnens boende och beskriver både svårigheter och möjligheter. De ungdomar som har erfarenhet av växelvis boende betonar att de fått chans till nära och bra kontakt med båda föräldrarna. Samtidigt har det ibland varit stressande att inte ha en egen fast punkt. En del av dem hade önskat att deras boende skulle ha förändrats periodvis, men de var rädda för att ta upp detta med sina föräldrar, eftersom de inte ville såra någon.
De experter som deltagit i undersökningen har oftast mött föräldrar som inte kunnat lösa barnets boende på egen hand. De möter sällan den föräldragrupp som fattar besluten själva, och detta styr i viss mån deras åsikter. De flesta anser dock att växelvis boende kan fungera bra.
För den föräldragrupp där tingsrätten fattat beslut om växelvis boende var attityden inte lika positiv. Hälften av de intervjuade betonade att de inte kunnat samarbeta tidigare och inte lyckades med detta nu heller. Själva rättsprocessen beskrevs som mycket påfrestande. I hälften av fallen hade det växelvisa boendet, trots tingsrättens dom, upphört.
Många föräldrar talade om ekonomiska problem och ekonomiska konsekvenser av växelvis boende. De betonade att orättvisor måste åtgärdas, eftersom ekonomin kan vara en mycket stor källa till osämja.
Slutsatser
Växelvis boende är inte bra eller dåligt, det blir vad föräldrarna gör det till. Ideala lösningar finns inte. Varken föräldrar, experter eller anhöriga kan låsa tanken vid ”så här ska inte barn ha det” utan att ta ställning till vad som blir följden på kort och lång sikt av andra alternativ.
Många föräldrar tycks kunna upprätthålla en någorlunda konfliktfri zon runt föräldraskapet i samband med separationer. Detta är en förutsättning för ett bra växelvis boende. Föräldrarna bör bo så nära varandra att barnen kan ta sig till skolan och behålla samma kamrater. Barn ska inte gå på två förskolor eller i två skolor. Lyhördhet inför barnets behov och flexibilitet är viktiga egenskaper hos föräldrarna. Det är arbetsamt för barnet att flytta; man kan säga att barnet får betala ett pris för att kunna ha lika stor tillgång till båda sina föräldrar.
Stora konflikter mellan föräldrarna, liksom långa avstånd mellan bostäderna talar emot ett växelvis boende.
Växelvis boende kräver ömsesidig respekt, omfattande kontakt, flexibilitet och gott samarbete mellan föräldrarna. Allvarliga och ihållande konflikter mellan föräldrarna kan leda till att de inte samarbetar tillräckligt mycket för barnets bästa.
Om misshandel har förekommit, mot förälder eller barn, från den ena partens sida, ska barnet inte bo växelvis.
Barn kan reagera psykiskt eller somatiskt i skilsmässokrisen. Det är även vanligt att barnens reaktioner kommer efteråt, när allt tycks ha fallit på plats. Föräldrarna är de som främst kan hjälpa barnen, men vid långvariga problem kan barn- och ungdomspsykiatrisk rådgivning behövas.
Föräldrarna behöver kännedom om vilka alternativ som finns när det gäller vårdnad, boende och umgänge, och vilka konsekvenserna blir av olika val. Inte minst de ekonomiska konsekvenserna måste redas ut.
Rådgivning av personal med goda kunskaper i familjerätt, om barn och barns behov och om konflikthantering krävs för att hjälpa föräldrar i beslutsprocessen. Detta ställer krav på tvärvetenskaplig kunskap och/ eller nära samarbete mellan olika yrkesgrupper.
Så långt det är möjligt bör rättsprocesser undvikas. De erfarenheter som framkommit här är att denna utväg varit mycket påfrestande och dyrbar, utan att några större resultat nåtts. Samarbetssamtal, egna beslut eller avtal är att föredra. I de fall det ändå blir rättsprocesser, önskar de berörda föräldrarna att dessa handläggs skyndsamt och med ett tydligt fokus på barnen och deras behov. Uppgivna föräldrar vill tro att någon annan kan fatta de svåra besluten, men i slutänden måste föräldrarna själva ta besluten och konsekvenserna av desamma.
Växelvis boende är ett sätt för föräldrar att gemensamt skapa en god uppväxtmiljö för barnet. Om goda förutsättningar finns, ger det barnet möjligheter till vardagskontakt med båda föräldrarna. Det handlar dock även om barnets rätt och möjlighet att skapa en egen tillvaro och egna relationer. Det kostar på för barn att bo växelvis, men under rimligt goda förutsättningar kan detta vara en bra lösning.