Rapporten behandlar arbetet med regeringens uppdrag till Socialstyrelsen och Högskoleverket att se över reglering och system för godkännande av personer med utbildning från länder utanför EU/EES-området.
Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-107-3
Format: Affisch
Antal sidor: 58
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr
Rekommendationer
Sammanfattning
I juli 2003 gav regeringen Högskoleverket och Socialstyrelsen i uppdrag att "se över reglering och system för bedömning och godkännande av personer med viss högskoleutbildning från länder utanför EU/EES-området" (regeringsbeslut S2003/6243/HS). Uppdraget omfattade utbildningar för läraryrket och reglerade hälso- och sjukvårdsyrken. Fokus ska, enligt regeringen, ligga på att ta fram förslag som kan effektivisera och därigenom förkorta processen från ansökan till kompetensbevis.
Denna rapport behandlar den del av uppdraget som gäller reglering och system för godkännande av personer med utbildning inom något av de hälso- och sjukvårdsyrken som är reglerade i svensk lagstiftning.
En person med utbildning från ett land utanför EU/EES-området och som i dag ska komplettera sin utbildning för att få svensk legitimation inom hälso- och sjukvården ska först vända sig till Socialstyrelsen. Myndigheten gör en första bedömning och meddelar därefter om utbildningen kan anses vara sådan att den sökande kan få genomgå Socialstyrelsens kompletteringsprogram. Kompletteringsprogrammen kan se olika ut beroende på yrke. I regel ingår språkprov, medicinskt kunskapsprov, kurs i samhälls- och författningskunskap samt praktik/praktisk tjänstgöring. Socialstyrelsen ansvarar för samtliga moment utom för praktik/praktisk tjänstgöring. Socialstyrelsen upphandlar de tjänster som behövs. Folkuniversitetet genomför språkprovet och olika högskolor de medicinska kunskapsproven och kurserna i samhälls- och författningskunskap.
Förslagen i denna rapport innebär att en person i stället vänder sig till Högskoleverket och får en bedömning av om utbildningen kan leda till legitimation efter kompletterande utbildning. Om utbildningen bedöms kunna leda till legitimation hänvisas den sökande till högskolan som föreslås få ansvar för att bedöma vilken kompletterande utbildning som behövs och för att tillhandahålla denna. Enligt förslaget ska också den kompletterande utbildningen innehålla författningskunskap och högskolan får även till uppgift att bedöma om den sökande behöver särskild praktik. Högskolan föreslås få eget ansvar och egen finansiering för dessa insatser.
I rapporten föreslås vidare att Socialstyrelsen upphör att anordna ett språkprov. I stället ska den sökande uppvisa språkkunskaper motsvarande sådan nivå som ger högskolebehörighet, t.ex. svenska B.
Rapportens tre huvudförslag kan alltså sammanfattas på följande sätt:
- högskoleverket blir ingång i systemet,
- högskolan får ansvaret för den kompletterande utbildning som behövs, och
- det krav på språkkunskaper som ska ställas som villkor för legitimation är grundläggande högskolebehörighet i svenska.
I rapporten konstateras att det är svårt att bedöma hur förslaget påverkar den tid det tar för den sökande att få legitimation. Både Högskoleverket och Socialstyrelsen vill framhålla att det förslag som presenteras är mer logiskt än dagens system, vilket borde öka förutsättningen för att det ska bli effektivare. Det borde gynna den sökande att ansvaret för tillgodoräknande av utbildning från hemlandet och för kompletterande utbildning ligger på ett universitet eller en högskola som också svarar för utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal inom det svenska utbildningssystemet. Dessutom förstärks möjligheten till kontinuitet om ansvaret för kompletterande utbildning åläggs de utbildningsmyndigheter som ska svara för utbildningsinsatsen istället för att ansvar och pengar styrs till Socialstyrelsen som i sin tur ska upphandla tjänster.
I regeringens uppdrag ingick också att se över språkutbildningen för berörda yrkesgrupper med avseende på utformning, lokalisering och dimensionering. Eftersom ett särskilt prov i sjukvårdssvenska inte längre föreslås vara obligatoriskt, saknas förutsättningar att i detta uppdrag se över behovet av språkutbildning enligt regeringens önskemål. Den delen av uppdraget har därför begränsats till en översikt över utbudet av grundläggande svenskutbildning.
Läs hela sammanfattningen