/
/

Flickor som skadar sig själva - En kartläggning av problemets omfattning och karaktär

Kartläggningen har avgränsats till självskadebeteende i form av att skära sig, rispa sig, bränna sig eller på annat sätt vålla skador på kroppen.

Sammanfattning

Självskadebeteende bland tonårsflickor i form av att de skär sig eller bränner sig har uppmärksammats i samhällsdebatten under senare tid. Ett intryck bland vårdgivare är att beteendet ökat. Det är angeläget att öka kunskapen om problemets omfattning, karaktär och allvarlighetsgrad.

Regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att göra en kartläggning av situationen i landet. Uppdraget avgränsades till självskadebeteende i form av att skära sig, rispa sig, bränna sig eller på annat sätt vålla skador på kroppen. Intoxikationer och livsstilsrelaterade former av självdestruktivt beteende ingår inte i kartläggningen.

Information inhämtades om målgruppen, flickor 13–18 år, som hade skadat sig själva. Den kom från fyra olika källor.

• Personal inom samtliga berörda utrednings- och vårdverksamheter, som kunde ha kommit i kontakt med flickor med självskadebeteende (barnoch ungdomspsykiatri, skolhälsovård, ungdomsmottagningar, socialtjänst, vårdcentraler, medicinmottagningar) i tre kommuner, kontaktades för att ge viss information om problemets utbredning och karaktär under år 2002 och 2003 (de tio första månaderna).
• Alla särskilda ungdomshem (SiS-institutioner) som tar emot flickor (12–20 år) ombads att besvara en enkät om självskadebeteende hos de flickor som var placerade där under år 2003.
• Information inhämtades från Barnombudsmannens ungdomsråd.
• Data från Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen användes för att ge en bild av hur många flickor (12–18 år) med självskadebeteende som 1988–2002 hade vårdats inom sluten sjukhusvård, och i viss utsträckning även klinikansluten öppen specialistvård (år 2002), till följd av avsiktlig självdestruktiv handling.

Uppgifterna om enskilda flickor inhämtades med anonymitetsskydd men på ett sådant sätt att risken för att samma flicka räknades flera gånger minimerades. Kartläggningen genomfördes under kort tid. De resultat som redovisas är andrahandsuppgifter från vårdgivare och måste därför hanteras med stor varsamhet.

Minst en procent av flickor med självskadebeteende i de aktuella kommunerna har varit i kontakt med utrednings- eller vårdverksamheter. Flickor i denna åldersgrupp som vårdas på sjukhus med självskadebeteende har ökat under den senaste femårsperioden, från i genomsnitt 27 till 37 per år. Av de flickor som har varit intagna på SiS-institutioner, uppskattas att en tredjedel av flickorna har skadat sig själva.

Gruppen av flickor som tillgriper dessa handlingar är heterogen. Många har depression och/eller ångest, en del uppges ha sociala problem. En grupp beskrivs som skolstressade flickor med höga ambitioner. Det finns en viss överlappning mellan olika grupper. Det förefaller som att självskadebeteende har blivit ett sätt att tillfälligt eller på längre sikt hantera många olika sorters problem hos unga flickor. Anmärkningsvärt är dock att mer än hälften av flickorna uppges ha varit utsatta för allvarliga kränkningar.

Kartläggningsuppdraget omfattade inte pojkar med självskadebeteende. Vårdgivare i de tre kommunerna kunde dock även identifiera en mindre grupp pojkar med motsvarande problem, och enligt EpC-data har i genomsnitt nio pojkar per år erhållit slutenvård på sjukhus på grund av självskador.

Här följer några slutsatser som kan dras av kartläggningen:

• Självskadebeteende är ett symtom bland andra hos flickor med olika grader av psykisk ohälsa.
• En stor andel av de fysiska skadorna är lindriga, förhållandevis få kräver sjukhusvård.
• Många av flickorna har andra problem som i sig borde föranleda insatser från samhällets stöd- och hjälpinstanser för unga.
• Det finns vissa belägg för att problemet har ökat bland flickor.
• Situationen på de särskilda ungdomshemmen är allvarlig när det gäller självskadebeteende.
• Det är angeläget att upptäcka flickor med allvarliga problem och identifiera orsaker så att adekvata diagnoser kan ställas och behandling med rätt inriktning ges.
• Interventionsstudier är angelägna liksom utprövande av metoder för tidig upptäckt.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2004
Artikelnummer: 2004-107-1
Format: POD
Antal sidor: 34
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00