Rekonstruktionsmaterial inom pedodontin 

• 
• Skriv ut

Kunskapscentrum för Dentala Material har till uppgift att samla in och sprida vetenskapligt baserad kunskap om dentala materials egenskaper och användning. I kunskapsöversikten diskuteras bland annat val av material vid rekonstruktion av skador orsakade av karies, mineralisationsstörningar och trauma.

Innehåll

• Introduktion
• Rekonstruktionsmaterial relaterade till karies
• Rekonsruktionsmaterial relaterade till mineraliseringsstörningar
• Rekonsruktionsmaterial relaterade till trauma mot tänder
• Länkar
• Referenser
• Dokumentinformation

Alla kunskapsdokument som publiceras på Socialstyrelsens webbplats är granskade av myndighetens expertgrupp

Dokumentdatum: 2003-01-09
Artikelnummer: 2002-123-61

Introduktion

Rekonstruktionsmaterial som är aktuella för primära och unga permanenta tänder är kemiskt - och ljushärdande glasjonomercement, kompomer, komposit, amalgam, resin- och glasjonomercement-baserade fissurförseglingsmaterial, samt kalciumhydroxidbaserade material. Dessutom förekommer indikationer för stålkrona och skalfasad.

Materialen med dess för- och nackdelar samt förslag till indikationsområden beskrivs under respektive materials huvudsakliga användningsområde.

Material för dentinbindning och protetiska ersättningar ingår inte i detta dokument.

Amalgam skall inte användas inom barn - och ungdomstandvården enligt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet 1995 (1). Undantag får ske när nyttan för den enskilde patienten motiverar det. Regeringen har under hösten 2002 uppdragit åt Socialstyrelsen att bedöma i vilken mån undantagen från överenskommelsen fortfarande behövs (2).

Rekonstruktionsmaterial relaterade till karies

Faktorer som påverkar valet av material:

• Läsionens omfattning och lokalisering (typ av kavitet)
• Materialegenskaper (t.ex. styrkan hos restaurationen, biverkningar, miljöhänsyn)
• Materialets teknikkänslighet (t.ex. möjligheter till adekvat torrläggning, tidsaspekter vid hantering och applicering)
• Patientens förväntade kariesaktivitet och munhygien
• Krav på överlevnadstid (t.ex. lägre krav vid restauration av primära tänder, höga krav vid restauration under narkos)
• Patientens önskemål (t.ex. estetik, attityder/uppfattningar)

Det är inte alltid lätt att välja det bästa materialet, och av olika skäl måste man ibland frångå ett val som man egentligen anser vore det bästa. Nedanstående är allmänna rekommendationer och skall ses som hjälp vid val av material.

Allmänt om kliniska studier

För att få en uppfattning om hur olika material beter sig i kliniken, vill man gärna jämföra resultat från olika kliniska studier. Att göra sådana jämförelser är dock inte helt problemfritt. Antal och urval av patienter, deras ålder och kariesaktivitet, kavitetsutformning, kriterier för bedömning av resultatet, observationstid och val av operatör är viktiga faktorer som varierar mellan studier, och som påverkar resultaten. Det finns också en inlärningseffekt, dvs operatörernas vana vid hanteringen av materialet kan påverka resultaten. Egenskaperna hos ett material kan också variera mellan olika "batcher"(samma material men olika tillverkningsdatum). Det är viktigt att ha detta i åtanke vid jämförelser av resultaten från de studier som sammanställts i tabell 1. För primära tänder anges resultaten oftast som procent lyckade restaurationer (= fungerande och acceptabla) efter en viss observationstid, medan överlevnadstiden (= tid från utförande till omgörning) är det vanligaste sättet att utvärdera restaurationer i permanenta tänder.

Glasjonomercement (GIC)

GIC binds till emalj och dentin genom en kombination av mikromekanisk och kemisk bindning. Från cementet sker en urlakning av fluoridjoner. Denna minskar dock avsevärt med tiden om inte ny "uppladdning" av fluorider sker, t.ex. via fluor i tandkräm eller fluortabletter (3).

Fördelar.GIC är mindre teknikkänsligt än resin-modifierade glasjonomercement, kompomer och komposit och kräver ingen förbehandling med primer, vilket innebär kortare applikationstid. Det är dock viktigt att undvika salivkontamination och skydda cementytan under den kritiska initiala härdningsprocessen för att förhindra uttorkning. GIC har sannolikt en kariespreventiv effekt (4), men samtidigt visar kliniska studier att sekundärkaries är huvudorsaken till misslyckanden med GIC restaurationer (5, 6). GIC anses inte innehålla allergener (7).

Nackdelar. Sprödhet, dålig frakturresistens och nötningsmotstånd gör materialet mindre lämpat för restaurering av tuggbelastade ytor i permanenta tänder. GIC degraderar i sur miljö, är relativt opakt och därför inte estetiskt optimalt.

Kliniska studier. Lyckandefrekvensen av Klass II restaurationer i primära molarer varierar mellan 40 och 84 % efter 2-3 års observationstid (4, 8-12) (tabell 1).

Tabell 1. Lyckandefrekvens med Klass II-restaurationer i primära molarer. Endast prospektiva studier med minst 2 års observationstid har inkluderats.

Indikationsområden. Restaurationer i primära tänder (inkluderande Klass II-kavitet), framför allt barn med begränsad samarbetsförmåga (problem med adekvat torrläggning) eller barn med hög kariesaktivitet. Temporärt restaurationsmaterial i permanenta tänder, t.ex. vid hög kariesaktivitet.

GIC med silverpartiklar eller amalgamlegering (cermet cement)

Några GIC har silverpartiklar eller amalgamlegering inblandat i pulvret med avsikt att förbättra hållfasthetsegenskaperna.

Kliniska studier. I två studier jämfördes Cermet cement och konventionellt GIC (11) respektive RMGIC (13). I dessa rapporteras lägre lyckandefrekvens med cermet cement efter 2-3 års observationstid (tabell 1).

Indikationsområden. Speciella indikationsområden saknas, eftersom dessa cement i jämförande studier uppvisat lägre lyckandefrekvens än både GIC och RMGIC.

Högviskös GIC

Högviskös GIC i kapsel med relativt hög proportion pulver/vätska är ny på marknaden. De mekaniska egenskaperna anges vara bättre än för konventionell GIC.

Kliniska studier. Endast en studie finns publicerad avseende Klass II restaurationer i primära molarer. Lyckandefrekvensen var 93 % efter 2 års observationstid (14).

Indikationsområden (i avvaktan på fler studier). Som för GIC.

Resin-modifierade glasjonomercement (RMGIC)

RMGIC är en GIC med en ljushärdande resinkomponent. Vid belysning härdar resinkomponenten, medan större delen av cementet härdar genom den långsammare klassiska syra-basreaktionen.

Fördelar. Bättre mekaniska och estetiska egenskaper än GIC. Materialet är dock undermåligt för Klass II restaurationer i permanenta tänder. Utlösning av fluor är jämförbar med den för GIC. Cementets yta behöver inte skyddas initialt som vid GIC (15).

Nackdelar. Behandling med primer för dentinbindning rekommenderas, vilket gör applikationen mer tidsödande än för konventionellt GIC (16). Materialet innehåller monomerer som är allergena.

Kliniska studier. Lyckandefrekvensen för Klass II restaurationer i primära molarer varierar mellan 65 och 96 % efter 3-4 års observationstid (11, 12, 17, 18) (tabell 1).

Indikationsområden. Allroundmaterial oavsett kariesaktivitet för restauration av primära tänder (inkluderande Klass II kavitet).

Kompomer (polyakrylsyra-modifierad komposit, PMC)

Materialet är tänkt att kombinera GIC´s goda bindningsegenskaper och fluoridurlakning med kompositmaterialens mekaniska egenskaper. De mekaniska och estetiska egenskaperna är dock inte lika goda som för komposit (19).

Fördelar. Bättre materialegenskaper och estetik än GIC och RMGIC. Viss fluoridurlakning anges ske, men den är marginell, och den kliniska betydelsen har ifrågasatts (7). PMC är enkelt att inserera och polera.

Nackdelar. Materialet är teknikkänsligt, och som för komposit krävs förbehandling av emalj/dentin. Behandling av kaviteten med primer är avgörande för materialets dentinbindning. Proceduren blir därmed mer tidsödande än för GIC. I likhet med komposit finns risker för spaltbildning till följd av stelningskontraktion med risk för missfärgningar och sekundärkaries som följd (7). Materialet innehåller monomerer som är allergena.

Kliniska studier. Lyckandefrekvensen för Klass II restaurationer i primära molarer varierar mellan 71 och 97 % (18, 20, 21) efter 2-4 års observationstid (tabell 1).

Indikationsområden. Restaurationer i primära tänder (inkluderande Klass II kavitet) på barn med förväntad låg/medelhög kariesaktivitet.

Komposit

Materialegenskaper och bindningsstyrka har förbättrats avsevärt under senare år, och komposit har alltmer kommit att ersätta amalgam också avseende Klass I och II restaurationer i permanenta tänder.

Fördelar. Goda mekaniska och estetiska egenskaper, tandsubstansbevarande preparationsteknik (jämfört med amalgam).

Nackdelar. Teknikkänsligt, tidsödande, risk för postoperativa subjektiva besvär (22), spaltbildning med risk för missfärgningar och sekundärkaries (23), plackackumulerande (24) och allergiframkallande (25).

Kliniska studier. Restaurationer med amalgam har fortfarande signifikant längre överlevnadstid än komposit (23), se också tabell 3. I unga permanenta tänder är överlevnadstiden för restaurationer med komposit litet undersökt. De få studier som finns visar signifikant kortare överlevnadstider hos tonåringar jämfört med vuxna (tabell 2).

I primära tänder rapporteras 84-88 % lyckandefrekvens efter 2-3 observationstid (8, 26), tabell 1. Lyckandefrekvensen för komposit var högre än för amalgam i en av studierna (26).

Indikationsområden. Restaurationer i permanenta tänder (inkluderande Klass II kavitet), eventuellt också i primära tänder på barn med låg/medelhög kariesaktivitet. Det skall dock betonas att antalet studier för såväl primära som unga permanenta tänder är få, och att korta överlevnadstider (medianvärden på 2-3 år) har rapporterats för Klass I och II restaurationer i unga permanenta tänder (27, 28) (tabell 2).

Tabell 2. Överlevnadstider (=tid från utförande till omgörning) för Klass I och II restaurationer med amalgam och komposit. Jämförelse mellan tonåringar och vuxna.

Qvist et al.1990 (27)	Överlevnadstid (medianvärde)
	Tonåringar (= 16 år)	Vuxna (= 17 år)
Amalgam	< 4 år	8-9 år
Komposit	< 2 år	3-4 år*
Mjör et al. 2000 (28)	Överlevnadstid (medianvärde)
	Tonåringar (= 18 år)	Vuxna (= 19 år)
Amalgam	5 år	10-11 år
Komposit	3 år	6 år**
* Överlevnadstiden (medianvärde) för Klass III, IV och V restaurationer hos vuxna var 5-7 år
** Överlevnadstiden (medianvärde) för Klass III, IV och V restaurationer hos vuxna var 8 -10 år
Data för tonåringar saknas

Amalgam

Amalgam har fått alltmer begränsade indikationsområden inom barn- och ungdomstandvården. Det beror dels på debatter om eventuella hälsorisker vid kvicksilverexponering (29), allmänna miljörisker, rekommendationer från Socialstyrelsen (SOSFS 1991:6) att begränsa användandet framför allt hos barn och unga, men också på att andra material numera i de flesta fall anses kunna ersätta amalgam.

Fördelar. Ej lika teknikkänsligt som komposit och dess hybrider, väl dokumenterad och i förhållande till komposit relativt lång överlevnadstid (30).

Ej lika teknikkänsligt som komposit och dess hybrider, väl dokumenterad och i förhållande till komposit relativt lång överlevnadstid (30).

Nackdelar. Estetiskt otillfredsställande. Kräver mekanisk retention. Sannolikt större risk för sekundärkaries och progression av karies på angränsande grannyta jämfört med restauration med glasjonomercement i primära tänder (4).

Estetiskt otillfredsställande. Kräver mekanisk retention. Sannolikt större risk för sekundärkaries och progression av karies på angränsande grannyta jämfört med restauration med glasjonomercement i primära tänder (4).

Kliniska studier. Permanenta tänder. Även om överlevnadstiden har ökat för restaurationer med komposit, är den fortfarande längre för amalgam (28).

Permanenta tänder. Även om överlevnadstiden har ökat för restaurationer med komposit, är den fortfarande längre för amalgam (28).

Primära tänder. Jämfört med GIC, är överlevnadstiderna för klass II restaurationer längre för amalgam (4, 8, 31). Få studier har jämfört amalgam med komposit (se komposit) och tabell 1.

Indikationsområden. Mot bakgrund av Socialstyrelsens rekommendationer skall amalgam användas endast undantagsvis. Sådana undantag är restaurationer i permanenta tänder då förutsättningar saknas för restauration med komposit (t.ex. adekvat torrläggning), eller då man av olika skäl måste prioritera restaurationer med relativt lång överlevnadstid (t.ex. vid grava funktions - eller förståndshandikapp och vid omfattande och tidskrävande tandbehandling under narkos).

Mot bakgrund av Socialstyrelsens rekommendationer skall amalgam användas endast undantagsvis. Sådana undantag är restaurationer i permanenta tänder då förutsättningar saknas för restauration med komposit (t.ex. adekvat torrläggning), eller då man av olika skäl måste prioritera restaurationer med relativt lång överlevnadstid (t.ex. vid grava funktions - eller förståndshandikapp och vid omfattande och tidskrävande tandbehandling under narkos).

Stålkrona

Prefabricerade stålkronor för olika tandtyper och storlekar finns på marknaden. Stålkronan sätts fast med glasjonomercement.

Fördelar. Längre överlevnadstid än restaurationer i amalgam vid omfattande förlust av tandsubstans i primära molarer (32).

Längre överlevnadstid än restaurationer i amalgam vid omfattande förlust av tandsubstans i primära molarer (32).

Nackdelar. Det krävs träning i konsten att göra stålkronor. En utmärkt handledning finns beskriven av Duggal et al. (33).

Det krävs träning i konsten att göra stålkronor. En utmärkt handledning finns beskriven av Duggal et al. (33).

Kliniska studier. Det saknas longitudinella kliniska studier där man jämfört överlevnadstiden för stålkronor med de för flerytsrestaurationer i RMGIC, PMC eller komposit.

Indikationsområden. Omfattande substansförlust av tandkronan på strategiskt viktiga primära tänder (oftast hörntänder och andra primära molarer).

Omfattande substansförlust av tandkronan på strategiskt viktiga primära tänder (oftast hörntänder och andra primära molarer).

Andra material

Doxadent® är ett nytt keramiskt material för posteriora rekonstruktioner. Materialet är oorganiskt, icke-metalliskt och innehåller i huvudsak silikat, aluminiumföreningar och vatten. En laboratoriestudie visade att materialet har relativt lågt nötningsmotstånd (34). Kliniska studier saknas.

Tabell 3 visar en sammanställning av de material som kan rekommenderas för restauration av kariesskador i primära och permanenta tänder med hänsyn till olika praktiska/kliniska förhållanden. En uttömmande sammanställning och jämförelse av posteriora restaurationers överlevnad för olika material har gjorts av Hickel och Manhart (23).

Tabell 3. Material som kan rekommenderas för restauration av kariesskador i primära och unga permanenta tänder med hänsyn till olika praktiska/kliniska förhållanden. AM = amalgam, GIC= glasjonomercement, RMGIC= resin-modifierad GIC, PMC="kompomer," CO="komposit

Primära tänder	Permanenta tänder
Förstahandsmaterial: RMGIC, PMC, (CO?*)	Förstahandsmaterial: CO*
GIC för barn med begränsad samarbetsförmåga	AM för posteriora restaurationer när förutsätt-
	ningar för restauration med komposit saknas
GIC, RMGIC för barn med hög kariesaktivitet	(t.ex.adekvat torrläggning), eller när
	relativt lång överlevnadstid måste prioriteras
	(t.ex. omfattande saneringar under narkos)
Stålkrona kan vara indicerat vid omfattande	GIC eller RMGIC kan vara indicerat som lång-
tandsubstansförluster (fr a hörntänder och andra molarer)	tidstemporärt material vid hög kariesaktivitet
* Begränsad dokumentation på överlevnadstid för både primära och unga permanenta tänder

Material för fissurförsegling

Resin-baserade material

De kemiskt härdande resin-baserade fissurförseglingsmaterialen har ersatts med ljushärdande material. Några material innehåller fluor. Någon skillnad i kariesförebyggande effekt mellan kemiskt härdande och ljushärdande material med fluorid kunde inte observeras efter 4 års observationstid (35). Så kallade självetsande material och material med filler har introducerats, men kliniska studier saknas. Huruvida användning av adhesiver förbättrar retentionen av plasten är osäkert. Delton® är det bäst studerade fissurförseglingsmaterialet, men sannolikt är motsvarande på marknaden förekommande material likvärdiga.

Fördelar. God retention vid optimal hantering. Proceduren är smärtfri och avlägsnar inte tandsubstans.

Nackdelar. Mycket teknikkänsligt; efter syrabehandling och vattenspolning är ett absolut torrt operationsfält avgörande för förseglingens retention och därmed för dess kariesförebyggande effekt. Kontinuerlig uppföljning och kontroll av förseglade tänder med reförsegling vid behov är sannolikt avgörande för bestående kariesförebyggande effekt (36).

Kliniska studier. Generellt sett finns en begränsad vetenskaplig evidens för att fissurförsegling med resin-baserade material har en kariesförebyggande effekt på 6-årsmolarens ocklusalyta upp till 4-5 år efter en enstaka applikation (37). I populationer med låg kariesincidens är effekten av generell försegling tveksam (38, 39). Effekten på primära molarer och andra permanenta molarer är inte lika väl studerad.

Indikationsområden. Som kariesförebyggande behandling av molarernas ocklusalytor om adekvat torrläggning kan åstadkommas.

Glasjonomercement

Materialet skiljer sig i princip inte från konventionellt GIC (materialet görs tunnflytande genom lägre andel pulver i förhållande till vätska). Även ljushärdande GIC finns på marknaden, men det är sannolikt ingen skillnad i retention mellan de båda materialen.

Fördelar. Urlakning av fluor. Absolut torrläggning inte är lika kritiskt som för resin-baserade material.

Nackdelar. Dålig retention (38, 40, 41). Det är dock möjligt att små, för ögat osynliga, rester av GIC finns kvar i botten på fissurerna (41).

Kliniska studier. Den kariesförebyggande effekten var bättre med resin-baserade material än med GIC eller RMGIC (42, 43). I populationer med låg kariesincidens fann emellertid Forss et al. (44) inte någon skillnad mellan de båda materialen och Arrow & Riordan (38) fann något bättre effekt med GIC.

Indikationsområden. Som kariesförebyggande behandling, framför allt då förutsättningar saknas för att kunna försegla med resin-baserat material (adekvat torrläggning kan inte åstadkommas).

Material för fissurblockering (Preventive resin restoration, PRR)

PRR innebär att man med en smal spetsig diamant öppnar fissuren för att inspektera och bedöma eventuell förekomst av karies. Beroende på kariesaktivitet eller andra kliniska förhållanden, restaureras den öppnade fissuren med GIC, RMGIC, PMC eller komposit.

Medikament/sårförband för djupa dentinskador och blottad pulpavävnad

Ren kalciumhydroxidpasta (Ca(OH)2), t.ex. Calasept®, har pH 12.5 och är betydligt mer basiskt än Ca(OH)2- innehållande snabbstelnande cement. Dess användning som medikament/sårförband vid djupa dentinskador/blottad pulpavävnad är beprövad och kliniskt väl dokumenterad (45-47). Resin-baserade adhesiva system har föreslagits som alternativ till Ca(OH)2. Detta är dock tveksamt därför att den exponerade pulpavävnaden under kliniska förhållanden ofta är infekterad, och efter härdning har komposit mycket begränsade antibakteriella egenskaper (48, 49). Biokompatibiliteten har också ifrågasatts (50), och väl kontrollerade kliniska uppföljningsdata saknas. I en djurstudie jämfördes "total etch"- teknik och olika dentinbindningsmaterial med Ca(OH)2 som sårförband vid pulpaöverkappning. Resultaten visade hög frekvens pulpanekros med "total etch"- teknik och författarna konkluderar att metoden är kontraindicerad (51). I avvaktan på klinisk dokumentation med nya bioaktiva substanser (52) är därför Ca(OH)2 fortfarande aktuell.

Fördelar. Förutom sin antibakteriella effekt på kariöst dentin (53), reduceras även dentinets permeabilitet (54, 55). Ca(OH)2 stimulerar också bildning av sekundärdentin/reparativt dentin, vilket gör att man genom stegvis exkavering av djupa kariesskador kan förhindra att pulpan blottas (56, 57). Applicerad på blottad pulpavävnad stimulerar Ca(OH)2 till hårdvävnadsbildning (58).

Nackdelar. Stelnar inte. Skrumpnar. Måste förvaras hermetiskt tillslutet (omvandlas annars till kalciumkarbonat och tappar då sina terapeutiska effekter). Ger ingen fullständig hårdvävnadsbildning och därmed inget fullständigt skydd mot eventuellt bakteriellt läckage via fyllningsskarvar.

Indikationsområden. Djupa kariesskador, stegvis exkavering, pulpaöverkappning och partiell pulpaamputation. För att få ett hårt skikt mot restaurationen, rekommenderas applikation av ett lager med Ca(OH)2-innehållande snabbstelnande cement eller ett tunt lager GIC ovanpå Ca(OH)2-pastan. Ca(OH)2 rekommenderas också som temporärt rotfyllningsmaterial, speciellt i unga tänder med ofullständig rotutveckling (59).

Rekonsruktionsmaterial relaterade till mineraliseringsstörningar

Stålkrona kan vara indicerat för primära tänder då det finns risk för stort slitage av tandsubstans (t.ex. vid Dentinogenesis Imperfecta). Omfattande substansförluster vid mineraliseringsstörningar av okänd genes på 6-årsmolarer (Molar Incisor Hypomineralisation, MIH) kan motivera långtidstemporär rekonstruktion med stålkrona i avvaktan på permanent behandling. Långtidstemporär rekonstruktion vid omfattande substansförluster vid MIH är ett problem. Oklar övergång till normal emalj gör det ofta svårt att få hållbara rekonstruktioner. GIC, RMGIC och komposit har prövats med varierande framgång, men det finns inga dokumenterade goda lösningar på problemet.

Skalfasad. Skalfasaden görs i porslin (fältspat - eller glaskeram) och limmas till tanden med ett resin-baserat cement kombinerat med en adhesiv som matchar cementet. För att undvika omgörning till följd av skarv mellan rekonstruktion och gingiva, bör rekonstruktion med skalfasad om möjligt uppskjutas till dess tandkronan erupterat fullständigt. Av estetiska skäl kan det dock ibland vara nödvändigt att frångå denna regel. Det gäller t.ex. vid grav tetracyklinmissfärgning, grav fluoros, MIH och vissa typer av hereditärt betingade mineraliseringsstörningar som Dentinogenesis Imperfecta och Amelogenesis Imperfecta.

Rekonsruktionsmaterial relaterade till trauma mot tänder

Rekonstruktion av större eller mindre delar av en frakturerad tandkrona kan oftast göras med komposit (60). För råd och anvisningar om protetiska rekonstruktioner, se Textbook and color atlas of traumatic injuries to the teeth (61).

Länkar

PuBMed/Medline (Artikeldatabas)

Referenser

1. Regeringsbeslut. S95/2214/S; 1995.
2. Regeringsbeslut. S2002/4752/HS.
3. Nicholson JW. Chemistry of glass-ionomer cements: a review. Biomaterials 1998;19(6):485-94.
4. Qvist V, Laurberg L, Poulsen A, Teglers PT. Longevity and cariostatic effects of everyday conventional glass-ionomer and amalgam restorations in primary teeth: three-year results. J Dent Res 1997;76(7):1387-96.
5. Burke F, Cheung S, Mjör I, Wilson N. Restoration longevity and analysis if reasons for placement and replacement of restorations provided by vocational dental practioners and their trainers in the United Kingdom. Quintessence Int 1999;33:234-242.
6. Mjör IA. The reasons for replacement and the age of failed restorations in general dental practice. Acta Odontol Scand 1997;55(1):58-63.
7. Nordbö H, Strand G, editors. Glassjonomercementer og beslektede materialer. Copenhagen: Munksgaard; 2002.
8. Östlund J, Möller K, Koch G. Amalgam, composite resin and glass ionomer cement in Class II restorations in primary molars--a three year clinical evaluation. Swed Dent J 1992;16(3):81-6.
9. Attwood D, Reid JS, Evans D. Assessment of glass polyalkenoate restorations in primary molar teeth. Eur J Prosthodont Restor Dent 1994;2(4):183-5.
10. Andersson-Wenckert IE, van Dijken JW, Stenberg R. Effect of cavity form on the durability of glass ionomer cement restorations in primary teeth: a three-year clinical evaluation. ASDC J Dent Child 1995;62(3):197-200.
11. Kilpatrick NM, Murray JJ, McCabe JF. The use of a reinforced glass-ionomer cermet for the restoration of primary molars: a clinical trial. Br Dent J 1995;179(5):175-9.
12. Hübel S, Mejàre I. Conventional versus resin-modified glass-ionomer cement for Class II restorations in primary molars. A three-year clinical study. Int J Pediatr Dent, accepted 2002.
13. Espelid I, Tveit AB, Tornes KH, Alvheim H. Clinical behaviour of glass ionomer restorations in primary teeth. J Dent 1999;27(6):437-42.
14. Rutar J, McAllan L, Tyas MJ. Clinical evaluation of a glass ionomer cement in primary molars. Pediatr Dent 2000;22(6):486-8.
15. van Dijken JW. 3-year clinical evaluation of a compomer, a resin-modified glass ionomer and a resin composite in Class III restorations. Am J Dent 1996;9(5):195-8.
16. Miyazaki M, Iwasaki K, Onose H, Moore BK. Resin-modified glass-ionomers: effect of dentin primer application on the development of bond strength. Eur J Oral Sci 1999;107(5):393-9.
17. Folkesson UH, Andersson-Wenckert IE, van Dijken JW. Resin-modified glass ionomer cement restorations in primary molars. Swed Dent J 1999;23(1):1-9.
18. Qvist V, Laurberg L, Poulsen A, Teglers P. Resin-modified glass ionomer and compomer restorations in primary teeth. Five to six years results. J Dent Res 2001;80:642.
19. van Dijken JW. Longevity of new hybrid restorative materials in class III cavities. Eur J Oral Sci 1999;107(3):215-9.
20. Marks LA, Weerheijm KL, van Amerongen WE, Groen HJ, Martens LC. Dyract versus Tytin Class II restorations in primary molars: 36 months evaluation. Caries Res 1999;33(5):387-92.
21. Andersson-Wenckert IE, Folkesson UH, van Dijken JW. Durability of a polyacid-modified composite resin (compomer) in primary molars. A multicenter study. Acta Odontol Scand 1997;55(4):255-60.
22. Qvist V, Thylstrup A. Pulpal reactions to resin restorations. In: Anusavice K, editor. Quality evaluation of dental restorations. Criteria for placement and replacement. Chicago: Quintessence Publishing Co Inc; 1989. p. 291-299.
23. Hickel R, Manhart J. Longevity of restorations in posterior teeth and reasons for failure. J Adhes Dent 2001;3(1):45-64.
24. Skjörland K, Sönju T. Effect of sucrose rinses on bacterial colonisation on amalgam and composite. Acta Odontolol Scand 1982;40:193-196.
25. Hensten-Pettersen A. Skin and mucosal reactions associated with dental materials. Eur J Oral Sci 1998;106(2 Pt 2):707-12.
26. Barr-Agholme M, Odén A, Dahllöf G, Modéer T. A two-year clinical study of light-cured composite and amalgam restorations in primary molars. Dent Mater 1991;7(4):230-3.
27. Qvist J, Qvist V, Mjör IA. Placement and longevity of amalgam restorations in Denmark. Acta Odontol Scand 1990;48(5):297-303.
28. Mjör IA, Dahl JE, Moorhead JE. Age of restorations at replacement in permanent teeth in general dental practice. Acta Odontol Scand 2000;58(3):97-101.
29. Berglund A, Ekstrand J, Dahl J. Kvicksilver från amalgam - frisättning, öde i organismen och effekter. Tandläkartidningen 1999;91:43-49.
30. Roulet JF. Benefits and disadvantages of tooth-coloured alternatives to amalgam. J Dent 1997;25(6):459-73.
31. Welbury RR, Shaw AJ, Murray JJ, Gordon PH, McCabe JF. Clinical evaluation of paired compomer and glass ionomer restorations in primary molars: final results after 42 months. Br Dent J 2000;189(2):93-7.
32. Randall RC, Vrijhoef MM, Wilson NH. Efficacy of preformed metal crowns vs. amalgam restorations in primary molars: a systematic review. J Am Dent Assoc 2000;131(3):337-43.
33. Duggal M, Curzon M, Fayle S, Pollard M, Robertson A. Restorative techniques in Paediatric Dentistry. An illustrated guide to the restoration of extensively carious primary teeth. London: Martin Dunitz Ltd; 1995.
34. Sunnegardh-Gronberg K, Peutzfeldt A, van Dijken JW. Hardness and in vitro wear of a novel ceramic restorative cement. Eur J Oral Sci 2002;110(2):175-8.
35. Lygidakis NA, Oulis KI. A comparison of Fluroshield with Delton fissure sealant: four year results. Pediatr Dent 1999;21(7):429-31.
36. Weintraub JA. The effectiveness of pit and fissure sealants. J Public Health Dent 1989;49(5 Spec No):317-30.
37. Fissurförsegling. I: Att förebygga karies. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport nr 161. Stockholm; 2002. p. 233-278.
38. Arrow P, Riordan PJ. Retention and caries preventive effects of a GIC and a resin-based fissure sealant. Community Dent Oral Epidemiol 1995;23(5):282-5.
39. Raadal M, Laegreid O, Laegreid KV, Hveem H, Korsgaard EK, Wangen K. Fissure sealing of permanent first molars in children receiving a high standard of prophylactic care. Community Dent Oral Epidemiol 1984;12(2):65-8.
40. Karlzen-Reuterving G, van Dijken JW. A three-year follow-up of glass ionomer cement and resin fissure sealants. ASDC J Dent Child 1995;62(2):108-10.
41. Mejàre I, Mjör IA. Glass ionomer and resin-based fissure sealants: a clinical study. Scand J Dent Res 1990;98(4):345-50.
42. Poulsen S, Beiruti N, Sadat N. A comparison of retention and the effect on caries of fissure sealing with a glass-ionomer and a resin-based sealant. Community Dent Oral Epidemiol 2001;29(4):298-301.
43. Raadal M, Utkilen AB, Nilsen OL. Fissure sealing with a light-cured resin-reinforced glass-ionomer cement (Vitrebond) compared with a resin sealant. Int J Paediatr Dent 1996;6(4):235-9.
44. Forss H, Saarni UM, Seppä L. Comparison of glass-ionomer and resin-based fissure sealants: a 2-year clinical trial. Community Dent Oral Epidemiol 1994;22(1):21-4.
45. Cvek M. A clinical report on partial pulpotomy and capping with calcium hydroxide in permanent incisors with complicated crown fracture. J Endod 1978;4(8):232-7.
46. Fuks AB, Gavra S, Chosack A. Long-term follow-up of traumatized incisors treated by partial pulpotomy. Pediatr Dent 1993;15(5):334-6.
47. Mejàre I, Cvek M. Partial pulpotomy in young permanent teeth with deep carious lesions. Endod Dent Traumatol 1993;9(6):238-42.
48. Emilson CG, Bergenholtz G. Antibacterial activity of dentinal bonding agents. Quintessence Int 1993;24(7):511-5.
49. Bergenholtz G. Factors in pulpal repair after oral exposure. Adv Dent Res 2001;15:84.
50. Geurtsen W. Biocompatibility of resin-modified filling materials. Crit Rev Oral Biol Med 2000;11(3):333-55.
51. Pameijer CH, Stanley HR. The disastrous effects of the "total etch" technique in vital pulp capping in primates. Am J Dent 1998;11(Spec No):S45-54.
52. Tziafas D, Smith AJ, Lesot H. Designing new treatment strategies in vital pulp therapy. J Dent 2000;28(2):77-92.
53. Fisher FJ. The effect of a calcium hydroxide-water paste on microorganisms in carious dentine. Br Dent J 1972;133(1):19-21.
54. Bergenholtz G, Reit C. Reactions of the dental pulp to microbial provocation of calcium hydroxide treated dentin. Scand J Dent Res 1980;88(3):187-92.
55. Warfvinge J, Rozell B, Hedström KG. Effect of calcium hydroxide treated dentine on pulpal responses. Int Endod J 1987;20(4):183-93.
56. Magnusson BO, Sundell SO. Stepwise excavation of deep carious lesions in primary molars. J Int Assoc Dent Child 1977;8(2):36-40.
57. Leksell E, Ridell K, Cvek M, Mejàre I. Pulp exposure after stepwise versus direct complete excavation of deep carious lesions in young posterior permanent teeth. Endod Dent Traumatol 1996;12(4):192-6.
58. Schröder U, Granath LE. Early reaction of intact human teeth to calcium hydroxide following experimental pulpotomy and its significance to the development of hard tissue barrier. Odontol Revy 1971;22(4):379-95.
59. Kerekes K, Heide S, Jacobsen I. Follow-up examination of endodontic treatment in traumatized juvenile incisors. J Endod 1980;6(9):744-8.
60. Jordan R. Restoration of traumatized teeth with composites. In: Andreasen J, Andreasen F, editors. Textbook and color atlas of traumatic injuries to the teeth. 3 ed. Copenhagen: Munksgaard; 1994. p. 635-646.
61. Andreasen J, Andreasen F, editors. Textbook and color atlas of traumatic injuries to the teeth. 3 ed. Copenhagen: Munksgaard; 1994.

Dokumentinformation:

Institution:	Socialstyrelsen, Kunskapscenter för Dentala Material
Titel:	Rekonstruktionsmaterial inom pedodontin
Dokumentdatum:	2003-01-09
Version:	2.0
Publiceringshistorik:	Version: 1.0, 2002-11-13
Personlig huvudman/huvudexpert:	Ingegerd Mejàre Adj professor Eastmaninstitutet, Avd för Pedodonti Dalagatan 11 Stockholm
Dokumenttyp:	Underlag från experter

Rekommendationer

Sammanfattning

Läs hela sammanfattningen