/
/

Verksamhetsuppföljning inom vård och omsorg till äldre och funktionshindrade i kommunerna - Redovisning av läget 2000-2001

Sammanfattning

I föreliggande rapport beskrivs resultatet av en undersökning om förekomsten av olika former för verksamhetsuppföljning inom vård och omsorg till äldre och till yngre funktionshindrade. Undersökningen omfattar landets samtliga kommuner och har genomförts som en postenkät under december 2000 till mitten av mars 2001. Antalet kommuner/kommundelar/stadsdelar som ingår i undersökningen är 338 och svar har inkommit från 283, dvs. 84 procent av samtliga.

Frågeställningarna gäller i vilken utsträckning kommunerna:

  1. använder instrument för att bedöma funktionsförmåga,
  2. redovisar utförda insatser
  3. redovisar uppnådd kvalitet
  4. samarbetar med landstinget för att utveckla verksamhetsuppföljningen.
Här följer några exempel ur redovisningen:
  • Det vanligaste sättet att använda funktionsbedömningsinstrument är i samband med vissa vårdtagargrupper och/eller i samband med inflyttning till särskilt boende. En fjärdel av kommunerna – inom båda verksamhetsområdena – uppger dessa användningsområden.
  • Som en del i regelbunden verksamhetsuppföljning redovisar var tredje kommun vilka insatser som utförts till yngre funktionshindrade, medan motsvarande sker inom äldreområdet i en fjärdedel av kommunerna.
  • I ungefär hälften av kommunerna används systematisk avvikelserapportering och brukarenkäter för att följa upp kvaliteten i vård och omsorg till äldre. För målgruppen yngre funktionshindrade används samma metoder men i betydligt mindre utsträckning.
  • Ungefär en tredjedel av kommunerna – inom båda verksamhetsområdena – uppger att de samverkar med landstinget i syfte att utveckla verksamhetsuppföljningen. De aktiviteter som redovisas har dock oftast karaktären av allmänna samverkansaktiviteter.
Verksamhetsuppföljning av vården och omsorgen som ges till äldre och till yngre funktionshindrade (i rapporten benämns vård och omsorg till yngre funktionshindrade ibland som funktionshinderområdet) kännetecknas av en stor variationsrikedom. Mängden mått och metoder medför dock svårigheter att göra jämförelser både mellan verksamheter inom den egna kommunen, mellan olika kommuner och inte minst blir det svårt att följa hela vårdprocesser där båda huvudmännen medverkar. En annan försvårande omständighet är avsaknaden av en gemensam begreppsapparat.

Några slutsatser man kan dra av föreliggande undersökning är att det finns stora lokala och regionala skillnader i förekomsten av verksamhetsuppföljning av vård och omsorg till äldre och funktionshindrade både inom respektive verksamhetsgren och mellan verksamhetsgrenarna.

Större städer tycks vara den kommungrupp där det sammantaget är vanligast att använda funktionsbedömningsinstrument, redovisa utförda insatser och uppnådd kvalitet.

Läget i landet vad gäller verksamhetsuppföljning av vård och omsorg som ges till äldre och funktionshindrade kan sammanfattas i följande punkter:

  • Funktionsbedömningsinstrument används inom vård och omsorg till äldre i var femte kommun vid "individuell vårdplanering eller motsvarande i särskilda boenden". Det är något färre som uppger att de alltid använder motsvarande instrument vid "biståndsutredning". En fjärdedel av kommunerna uppger att de använder bedömningsinstrument "på annat sätt". För flertalet betyder det att de använder dessa i samband med vissa vårdtagargrupper och/eller i samband med inflyttning till särskilt boende. Större och medelstora städer är den kommungrupp som redovisar störst användning av bedömningsinstrument på individnivå.

    Inom vård och omsorg till yngre funktionshindrade är bilden likartad. Jämfört med vård och omsorg till äldre är det här något vanligare att använda bedömningsinstrument vid libiståndsutredningln. I storstäderna är skillnaden mellan verksamhetsområdena mest uttalad – här är det fyra gånger vanligare att använda bedömningsinstrument inom funktionshinderområdet jämfört med äldreområdet.

    I "återkommande verksamhetsuppföljning" används inom äldreområdet bedömningsinstrument i var tionde kommun medan det är hälften så vanligt inom funktionshinderområdet.

  • Var fjärde kommun redovisar alltid utförda insatser "som uppföljning av biståndsbeslu" inom funktionshinderområdet. Motsvarande rapportering sker mera sällan eller i var femte kommun inom äldreområdet.

    För båda verksamhetsområdena gäller att det är vanligast att redovisa utförda insatser på individnivå i kommungruppen större städer – så sker i närmare hälften av dessa kommuner. Inom gruppen förortskommuner finns stora skillnader mellan de båda verksamhetsområdena – då det gäller vård och omsorg till yngre funktionshindrade redovisas utförda insatser "alltid som uppföljning av biståndsbeslut" i 36 procent av förortskommunerna medan motsvarande andel för äldreområdet endast är 9 procent.

    Att redovisa utförda insatser som en del i leregelbunden uppföljning av verksamhetenl. är vanligast i storstäderna. Så sker i drygt hälften av stadsdelarna inom funktionshinderområdet. Inom äldreområdet sker motsvarande rapportering i drygt en tredjedel av stadsdelarna.

  • De vanligaste metoderna för att redovisa uppnådd kvalitet är med hjälp av lvsystematisk avvikelserapporteringl. enligt hälso- och sjukvårdslagen samt med hjälp av "brukarenkäter". Det är genomgående betydligt mindre vanligt att redovisa uppnådd kvalitet för gruppen funktionshindrade.

    Inom äldreområdet används "systematisk avvikelserapportering" i drygt hälften av kommunerna medan motsvarande andel för funktionshinderområdet är drygt en tredjedel. I storstäder och förortskommuner är brukarenkäter det vanligaste sättet att redovisa kvalitet. En intressant skillnad mellan de båda verksamhetsgrenarna kan noteras: inom äldreområdet används brukarenkäter i 67 procent av storstädernas stadsdelar medan motsvarande andel för yngre funktionshindrade endast är 27 procent.

  • Pågående samarbete med landstinget vid utveckling av verksamhetsuppföljning förekommer i en tredjedel av landets kommuner. I flertalet kommungrupper är det vanligare med samverkan inom äldreområdet. I storstäderna märks den största skillnaden – här är det dubbelt så vanligt att samverka kring målgruppen äldre. För båda verksamhetsområdena ses samma mönster – det är vanligast förekommande i kommungruppen medelstora städer och det rör sig oftast om allmänna samverkansaktiviteter kring informationsöverföring, läkarmedverkan etc.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2001
Artikelnummer: 2001-125-54
ISBN: 91-7201-590-X
Format: POD
Antal sidor: 39
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 51 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00