/
/

Översvämningarna i Polen 1997 och i Sverige  2000 – KAMEDO-rapport 76

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Sammanfattning

Översvämningar har drabbat den europeiska kontinenten regelbundet de senaste åren. Polen upplevde sommaren 1997 en av de största översvämningarna i landets historia. Vatten täckte då 10 procent av landets yta och ca tre miljoner människor berördes. Översvämningarna hade ett mycket snabbt förlopp vilket medförde att många människor skadades och 55 personer beräknades ha dödats. I Sverige var det södra Norrland som först drabbades av stora regnmängder under sommaren 2000, senare under hösten var det Västsverige vilket ledde till omfattande översvämningar. Då förhållandena vad gäller regnmängder, geografi, klimat, infrastruktur var avsevärt skilda från de i Polen drabbades befolkningen i Sverige inte på ett lika dramatiskt sätt. Inga dödsfall eller personskador rapporterades, inte heller uppstod det någon extra belastning på sjukvården vars byggnader också klarade sig från skador.

I Polen fungerade efter omständigheterna smitt- och hälsoskyddet i allt väsentligt mycket bra. Befarade epidemier uteblev och epidemiläget i översvämmade områden var t.o.m. bättre än i de områden som inte översvämmats eller jämfört med tidigare år. En rad faktorer bedöms tillsammans ha bidragit till att det fungerade så bra varav de viktigaste var att

  • det gavs en massiv hygieninformation till allmänheten, i synnerhet om dricksvatten, känsliga livsmedel och personlig hygien. Informationen gavs främst via radio
  • allmänheten uppträdde disciplinerat och följde myndigheternas anvisningar och råd
  • distribution av dricksvatten (flaskor) och livsmedel ordnades snabbt lokalt
  • det fanns en skicklig ledning vid det Nationella Hygieninstitutet som centralt styrde länens sanitärepidemiologiska stationer ute i landet.
    Dagligen rapporterades om eventuella risker eller utbrott av infektionssjukdomar.
  • det fanns en sund skepsis till att vaccinationer skulle lösa problemen varför endast högriskgrupper vaccinerades.
I Sverige rapporterades det varken från Södra Norrland eller från Västsverige om fler fall än normalt av vattenburen smitta. I Sverige var under år 2000 antalet inhemska fall av Campylobacterinfektion lägre än 1999. Under sommaren och hösten 2000 hade Sverige en omfattande epidemi av harpest (tularemi) som enligt Smittskyddsinstitutet kan betraktas som en myggburen sjukdom varför ökningen bedömdes kunna bero på den våta sommaren och mycket mygg.

Under översvämningarna i Polen blev det mycket tydligt hur beroende vi är av en fungerande vattenförsörjning. Skadorna på vatten- och avloppssystemet blev där omfattande och kostsamma. Vattenverkens lokalisering nära floden, avbrott i elförsörjningen och skadade råvattenintag bidrog till att de slogs ut. Återställandet av vattenförsörjningen gavs därför högsta prioritet men det tog ändå en månad innan största delen av staden Wroclaw fick tillbaka sin ordinarie vattenförsörjning. När vattnet åter släpptes fram i ledningsnätet rekommenderades tio minuters kokning istället för normalt en minut. I Wroclaw dricker man normalt inte kranvatten utan att koka det vilket säkert bidrog till att begränsa antalet infektioner under och efter översvämningen. Vanan att dricka buteljerat vatten i Polen hade säkerligen också en viss betydelse.

Även i Sverige orsakade översvämningarna problem med vattenförsörjningen. Flera kommunala vattenverk fick problem med förorenat vatten men bemästrade dem genom kokningspåbud, klorering och vattendistribution i tankar. Vattenansvariga arbetade hårt med att klara kommunernas vattenförsörjning genom ständig övervakning, provtagning, och invallningar. Risken för att få in förorenat ytvatten var stor i täkterna. Många privata brunnar förorenades men tack vare varningar hölls smittriskerna på en rimligt låg nivå. Man hämtade istället vatten från en säkrare brunn och/eller kokade vattnet. Ett problem var att det vattenlaboratorium som anlitades inte klarade arbetspressen under sommaren och väntan på analyssvar blev därför oacceptabelt långa.

Avloppsvatten blev ett problem i både Polen och Sverige. I det flacka polska landskapet var det svårt att avleda avloppsvattnet inte minst då det i avloppsledningar och bräddavlopp till floder trycktes upp vatten i ledningarna bakvägen. I Sverige tvingades man att brädda orenat avloppsvatten och trots stor utspädning i vattendrag och sjöar ledde det till att badvattenkvaliteten försämrades vid vissa strandbad.

I Polen ökade avfallsmängderna lavinartat på grund av allt som vattenskadats och som måste kasseras. Det gick inte att samla in avfallet på vanligt sätt varför det lagrades utomhus i stora högar för senare bortforsling. Råttbekämpning utfördes under hösten vilket kan ha bidragit till att Leptospiros som kan spridas av råttor inte ökade under perioden.

Jämfört med den svenska sjukvården som aldrig påverkades av översvämningarna hade den polska sjukvården i de översvämmade områdena en rad problem:

  • sjukhus måste stängas på grund av översvämningarna
  • tung utrustning t.ex. datortomografer och stordatorer förstördes av vattnet
  • patienter måste flyttas till andra sjukhus
  • annars funktionsdugliga sjukhus förlorade sin el- och vattenförsörjning
Elva av 198 sjukhus i de översvämmade områdena måste utrymmas. Utrymning av dessa och placering av patienterna på andra sjukhus kunde lösas av sjukvårdsministeriet som kunde omdisponera inom den statliga sjukhusvården. Trots att man även i Polen endast upplevde en måttlig ökning av vårdsökande till sjukhusen undvek man att ta in icke akuta fall för vård, exempelvis för elektiv kirurgi. Sjukhusen begärde också läkemedel från utlandet vilket ledde till att man fick stora mängder läkemedel som dock blev till mer besvär än nytta.

I Polen orsakade översvämningarna mycket stora skador på landets infrastruktur. Kostnaderna har uppskattats till 30-40 miljarder svenska kronor. Vägar, broar, bostäder, industrier, sjukhus, vattenverk, avloppsreningsverk och skydd mot översvämningar förstördes. Därtill kommer omfattande skador på el-, tele-, vatten- och avloppsnäten. Arbetet med att helt återställa de skador som översvämningarna orsakade beräknades ta minst tio år. Mycket av den egendom som förstördes hade dåligt eller inget försäkringsskydd. I Sverige blev effekterna på regionernas infrastruktur betydligt mer begränsade. Framförallt var det väg- och järnvägsnätet som skadades.

I Sverige tycks beredskapen ha varit bra inom kommuner och landsting. Det var kommunernas beredskapsorganisation som fick ta det tunga arbetet vilket skedde i flera av de drabbade Norrlandskommunerna. Vattenansvariga och miljökontor knöts till ledningsgrupperna. Då översvämningarna där kom mitt under semestertiden var det svårt att få tag i nyckelpersoner och många fick avbryta sina semestrar.

I Polen var översvämningarna så omfattande att de krävde en nationell samling.

Det tog dock tid innan regering och ministerier förstod hur allvarlig situationen var och började agera. Ett krishögkvarter bildades på kvällen tisdagen den 8 juli 1997 efter det att staden Klodzko översvämmats p.g.a. skyfall som pågått sedan lördagen den 5 juli.

Den 8 juli beslöt man att begära hjälp från utlandet samtidigt som stora räddningsinsatser sattes igång vilka med tiden kom att omfatta 35 000 man, 76 helikoptrar, 4 flygplan och 387 båtar/amfibiefordon. Militär och räddningstjänst bidrog till livräddande insatser och till att få fram dricksvatten, livsmedel m.m. Frivilliga deltog också i stor omfattning.

I många polska kommuner och län som först drabbades av flodvågen insåg man snabbt att det behövdes hjälp utifrån. När Warszawa till en början var avvaktande ledde det till att kommuner, län, sjukhus och hjälporganisationer försökte få hjälp från utlandet. Därmed försämrades förutsättningarna att samordna den utländska hjälpen. United Nations Department of Humanitarian Affairs (UNDHA) var emellertid snabbt på plats och gav lägesrapporter bl.a. över Internet.

Behovet av hjälp utifrån var mycket stort. I det korta tidsperspektivet behövdes framför allt pengar, räddningstjänstutrustning, vacciner, mobila vattenverk, mobila kraftverk, stora pumpar och visst expertstöd Massmediatrycket blir i allmänhet under

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2001
Artikelnummer: 2001-123-84
ISBN: 91-7201-614-0
Format: Broschyr
Antal sidor: 77
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 110 kr

Kontakt

Mer hos oss

Kamedo-rapporter