/
/

Jordbävningen i Kobe, Japan, tisdagen den 17 januari 1995 – KAMEDO-rapport 66

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

 

Sammanfattning

Den 17 januari 1995 kl 5:46 på morgonen drabbades Kobe-regionen i Japan av en jordbävning som uppmättes till 7.2 på Richterskalan. Dess epicentrum låg vid Awaji-ön. Kobe-området är mycket tättbefolkat och skadades synnerligen svårt.

Antalet omkomna överskred 5 000. Närmare 35 000 människor skadades. Mer än 100 000 byggnader förstördes av jordskalvet och bränder i efterförloppet. Häri inräknas 38 321 helt sammanstörtade och 48 546 delvis sammanstörtade byggnader, 14 081 hus med skador och 5 864 nedbrända hus. Mer än 300 000 människor blev hemlösa. Stora delar av expressvägen som sammanbinder Kobe och Osaka kollapsade liksom järnvägsförbindelserna mellan Kobe och omgivande städer. Stora skador uppstod på försörjningen av vatten, elektricitet och stadsgas samt telefonnätet.

Under första dagen efter skalvet bröt 136 svåra bränder ut. Vattenbrist, och av nedstörtade byggnader blockerade gator och vägar, gjorde effektiv brandsläckning omöjlig. Elden spred sig över stora områden. Nya bränder fortsatte att bryta ut. Efter en vecka hade 414 och efter en månad 531 bränder rapporterats.

Regeringen lät tillämpa lag om katastrofhjälp med stora räddningsinsatser i ett flertal städer i Hyogo och Osaka län. Mer än 29 000 man från de militära självförsvarsstyrkorna deltog. Från brandförsvaret medverkade 83 räddningsgrupper, 110 brandkårer och 65 övriga specialgrupper. Polisinsatserna uppgick till 27 000 man.

Flertalet sjukhus i Kobe kunde inte bedriva kvalificerad sjukvård pga avsaknad av vatten, elektricitet och gas. Eftersom inte heller telefonnätet fungerade kunde inte resurserna samordnas. Sjukvårdspersonalen, som saknade information, förmodade att övriga sjukhus i omgivningen var lika svårt drabbade. I närliggande städer farms dock oskadade sjukhus med personal beredd att ta hand om skadefall och sjuka från Kobe. Men då också vägar till och från Kobe hade skadats eller blockerats av fordon genomfördes endast ett fåtal ambulanstransporter. Helikopter utnyttja des i mycket begränsad omfattning under de första dygnen efter jordbävningen.

 

Följande slutsatser kan dras:

  • En storstads viktiga funktioner kan på några sekunder slås ut av en jordbävning eller ett terroristangrepp mot distributionen av vatten och elektricitet. 
  • Om jordbävningen i Kobe inträffat några timmar senare hade dödssiffrorna blivit mycket högre. Hundratusentals människor hade då befunnit sig på väg till arbetet.
  • Med bättre byggprinciper vid uppförandet av hus, broar och vägar kan effekterna av jordbävningar minskas och antalet dödsfall reduceras. Särskilt behövs en ökad tolerans mot sidoriktade krafter. Byggnader som konstruerats enligt de byggnormer som gäller sedan 1981 be fanns motstå skalvet mycket bättre.
  • Människor, som ännu är vid liv fastklämda i rasmassor, riskerar att under de första 20 minuterna kvävas av det tjocka damm som då finns. Exempel på andra livshotande tillstånd är kross- och klämskador och deras komplikationer. Situationen kan kompliceras ytterligare av bränder som ger brännskador och kolmonoxidförgiftning. Därför behövs omedelbara räddningsresurser att få fram människor ur rasmassorna. Möjligheten att överleva minskar mycket snabbt. Man talar ibland om "The golden 24 hours". Efter ett dygn har antalet överlevande minskat drastiskt och efter fem dagar finns knappast någon levande att ta fram.
  • Möjligheten att utnyttja motorfordon kan vara mycket begränsad de första dagarna och veckorna efter jordbävningen. I Kobe var motortrafik omöjlig inom stora områden. Expressvägen och järnvägarna var svårt skadade och över gatorna låg sammanstörtade bygg nader. Vägarna utanför Kobe var blockerade av bilköer. Omedelbara och kraftfulla insatser behövs snarast för att återställa transportnätet så hjälpinsatser kan nå katastroforten och dess skadeplatser och skadade och sjuka kan transporteras till sjukhus i närliggande städer.
  •  Ambulansverksamheten har mycket svårt att fullfölja sina uppgifter efter en jordbävning. Dess personal kan ha själv drabbats svårt av skalvet. Ledig personal, även om relativt förskonad från personliga stora förluster, kan ha svårt att ta sig fram till sina stationer. Ambulans personalen kan också, som i Kobe, komma att utnyttjas till brandbekämpning och livsräddande insatser. Ambulansfordonen kan dessutom ofta inte ta sig fram på de förstörda och blockerade gatorna. Den medicinska akututrustningen måste därför vara löstagbar så den kan bäras till de skadade.
  • Sjukhusen fungerar inte sällan dåligt efter en jordbävning, särskilt i ett högteknologiskt samhälle. I Kobe kunde sjukhusen inte erbjuda nödvändig kvalificerad medicinsk behandling och "high tech service" utan vatten, elektricitet och gas. Det absoluta behovet av normal vattenförsörjning vid moderna sjukhus var påtagligt. Ett annat allvarligt problem var det utslagna telekommunikationssystemet. Knappast några kontakter kunde upprätthållas mellan sjukhusen i regionen.
  • Några dagar efter en naturkatastrof uppträder ofta hos befolkningen infektionssjukdomar i de övre luftvägarna, lungorna och mag-tarmkanalen. Att befolkningen i Kobe tvingades bo tätt tillsammans i nödhärbärgen skapade förutsättningar för smittspridning. Åtskilliga tusen människor blev förkylda eller fick lunginflammation. Även mag-tarm-infektioner var vanliga.
  • Också de normala medicinska behoven växer efter en katastrof. Redan under vanliga förhållanden liar en stor del av befolkningen medicinska problem. Efter en katastrofal jordbävning kan denna befolkning inte längre få sina medicinska behov tillgodosedda. Människorna utsätts också för svår fysisk och psykisk stress. Behovet av medicinsk hjälp växer till enorma nivåer. En katastrof likt den i Kobe kommer inte bara att belasta hårt den kirurgiska utan också den internmedicinska kapaciteten.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 1996
Artikelnummer: 1996-3-12
ISBN: 91-7201-108-4
Format: Bok
Antal sidor: 84
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 103 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Kamedo-rapporter