SOSFS 1995:4 Legitimerade optikers arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd; Legitimerade optikers arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården.

Det här är grundförfattningens internetversion. Det finns också en tryckt version av samma författning. Observera att det är den tryckta versionen som gäller, om den här versionen och den tryckta skiljer sig åt på någon punkt.

Föreskrifterna är utfärdade med stöd av 9 § förordningen (1984:545 ändrad 1994:1287) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt 2 § första stycket 3., 3 § första stycket 1. och 4 § 7. förordningen (1985:796 ändrad 1994:1294) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.

Bakgrund

Bestämmelser om legitimation för optiker finns i lagen (1984:542 ändrad 1994:861) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Från och med den 1 juli 1994 finns en treårig högskoleutbildning för optiker vid Karolinska institutet som leder till en optikerexamen - se högskoleförordningen (1993:100 ändrad 1994:1101). Tidigare och övergångsvis, jämsides med den utbildningen, har optiker genomgått eller genomgår en gymnasial utbildning med praktiktjänstgöring och särskild legitimationskurs. Legitimation som optiker ger inte behörighet att självständigt svara för kontaktlinsverksamhet. För sådan verksamhet utfärdar Socialstyrelsen ett särskilt bevis om kontaktlinsbehörighet. Bestämmelser härom finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1995:1) Kompetenskrav för behörighet som kontaktlinsoptiker.

Föreskrifter

1 § Dessa föreskrifter och allmänna råd gäller legitimerade optikers yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården. För en legitimerad optiker som inte har bevis om kontaktlinsbehörighet gäller författningen enligt vad som anges i 10 §. En legitimerad optiker benämns i det följande optiker.

Med optiska synhjälpmedel avses ögonglas, kontaktlinser, särskilt förskrivna optiska hjälpmedel, filterglas eller motsvarande produkter, som har till syfte att korrigera seendet. Utanför faller solglasögon, skyddsglasögon och kosmetiska glasögon eller motsvarande linser utan någon sådan avsedd effekt.

2 § Optikern har till uppgift att

a) undersöka en patients syn och ge patienten de råd och upplysningar som undersökningen föranleder samt vid behov färdigställa, tillhandahålla eller lämna ut optiska synhjälpmedel,

b) efter läkares eller annan legitimerad optikers anvisningar vid behov färdigställa, tillhandahålla eller lämna ut optiska synhjälpmedel eller, efter läkares anvisning, andra synhjälpmedel,

c) till läkare hänvisa patienter med misstänkta sjukliga förändringar av ögat eller dess funktioner eller ögonförändringar till följd av skador,

d) utfärda intyg om en patients syn och utföra de undersökningar som behövs i sammanhanget samt

e) vid enheter inom hälso- och sjukvården under ansvarig personals ledning biträda i behandlings-, habiliterings- och rehabiliteringsarbetet av ögonförändringar och ögonskador.

Av 2 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården följer att optikern skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

3 § Optikern får endast efter anvisning av läkare eller under läkares ledning färdigställa, tillhandahålla eller lämna ut optiska synhjälpmedel

a) för barn under åtta år eller

b) i syfte att behandla eller korrigera misstänkta sjukliga förändringar av ögat eller dess funktioner inklusive samsyn, ögonställning och ögonrörlighet eller ögonförändringar till följd av skador eller läs- och skrivsvårigheter (dyslexi).

Vad som anges i första stycket b) hindrar inte att optikern utför undersökningar enligt 2 §.

4 § Optikern får utföra de undersökningar som behövs för bedömningen av vilka synhjälpmedel patienten behöver och för ställningstagandet om patienten behöver hänvisas till läkare samt i övrigt vid utfärdande av intyg om synen. Undersökningarnas omfattning liksom slag av undersökningar skall anpassas till syftet och till optikerns kompetens.

Optikern får vid undersökningen inte använda instrument som berör ögat, frånsett vad som behövs för utprovning och tillpassning av kontaktlinser.

Vad som anges i första och andra styckena hindrar inte att optikern utför uppgifter som överlåtits enligt 7 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården.

5 § Optikern skall se till att utlämnade synhjälpmedel så långt möjligt tolereras väl, ger avsedd effekt och att de, då annan än egen ordination föreligger, överensstämmer med denna. Vid misstanke om fel eller någon annan olämplig avvikelse i ett recept eller en anvisning på optiska synhjälpmedel skall optikern innan hjälpmedlen färdigställs samråda med den som utfärdat receptet eller anvisningen, om det är lämpligt och patienten inte motsätter sig det.

Optiska synhjälpmedel får inte, såvida inte särskilda skäl föreligger, färdigställas eller lämnas ut om receptet eller anvisningen är äldre än sex månader för barn under åtta år och tolv månader för övriga patienter. Dessa tider tillämpas också när optikern genom ett abonnemangsavtal eller på något motsvarande sätt låter sända synhjälpmedel till en patient. Om optikern finner skäl misstänka att recept eller anvisningar inte motsvarar det aktuella förhållandet, får dessa, endast om särskilda skäl föreligger, användas som underlag för åtgärder.

En optiker i enskild verksamhet är inte skyldig att prova ut eller att lämna ut optiska synhjälpmedel efter ett recept eller en anvisning som en läkare eller någon annan optiker utfärdat, såvida inte optikern kommit överens om detta med patienten eller någon annan som företräder patienten eller som helt eller delvis svarar för patientens kostnader eller på något annat sätt har med patientens behov att skaffa.

6 § Om en patient vid ett normalt kontaktlinsbärande uppvisar ögonirritationer eller andra medicinska problem, som optikern inte lätt kan åtgärda, t.ex. genom information om skötsel och användande av kontaktlinserna, skall optikern hänvisa patienten till en läkare eller en mottagning för ögonsjukvård.

7 § Optikern skall vid utlämnandet av kontaktlinser se till att patienten får den information som behövs om hygieniska krav på linsernas skötsel samt om tillvänjning och effekter efter det att linserna börjat användas. Den som bär kontaktlinser skall informeras om att glasögon kan behöva användas som komplement.

8 § Vid undersökningen skall, i den utsträckning åtgärderna kräver det, optikern ta upp en omsorgsfull bakgrundsbeskrivning (anamnes) och utföra en noggrann undersökning av synen. Dessa uppgifter skall dokumenteras i en patientjournal. Om optikern utfärdar ett recept på synhjälpmedel eller ett intyg, skall uppgifter om att så skett antecknas i patientjournalen. I denna skall också föras in eller bifogas en avskrift eller kopia av receptet eller intyget.

9 § Optikern skall ha tillgång till ändamålsenlig utrustning. Optikern skall se till att hygienen uppfyller sådana krav att patienterna av den anledningen inte utsätts för risker.

Optikern skall särskilt se till att kontaktlinser och annan utrustning som används för utprovning på patienter på lämpligt sätt mekaniskt rengörs och desinfekteras och därefter sköljs innan de används på en ny patient.

Optikern skall ha en god kunskap om användandet av och funktionerna hos de medicintekniska produkter som används i verksamheten. Att endast lämpliga medicintekniska produkter får användas framgår av 5 och 9 §§ lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

10 § En optiker, som inte har bevis om kontaktlinsbehörighet, får inte självständigt prova ut, tillpassa eller tillhandahålla kontaktlinser. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ samt vad som anges om kontaktlinser i 4 och 9 §§ gäller inte en sådan optiker.

Allmänna råd

Optikern - hälso- och sjukvårdspersonal

Genom legitimationen tillhör optikern hälso- och sjukvårdspersonalen. För optikern gäller samma regler som för övrig personal inom detta område. Här kan nämnas bestämmelserna om god vård enligt 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) omtryckt 1992:567) och kraven på att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet enligt 2 § lagen (1994:953) om åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen.

Optikern har också att bedriva ett kvalitetssäkringsarbete i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1993:9) Kvalitetssäkring i hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Av dessa framgår att det arbetet skall vara fortlöpande, systematiskt och dokumenterat.

Författningen gäller optikerns verksamhet inom hälso- och sjukvården. Med detta avses t.ex. individinriktade åtgärder i syfte att avhjälpa eller korrigera ett sjukligt eller kroppsligt fel. Utprovning av optiska synhjälpmedel hör således hit. Utanför faller åtgärder en optiker vidtar inom andra områden, t.ex. ljus- och belysningsförhållanden avseende arbetsmiljö eller ergonomi. Detsamma gäller utprovning och tillhandahållande av skyddsglasögon eller solglasögon som inte har någon avsedd synkorrigerande effekt. Utanför faller också åtgärder av rent kosmetisk karaktär som enbart tillhandahållande av glasögonbågar eller utlämnande av linser för att ändra ögonfärgen.

Definitioner m.m.

De optiska synhjälpmedel som optikern normalt använder i sin verksamhet anges i 1 § andra stycket föreskrifterna. Med särskilt förskrivna optiska hjälpmedel avses sådana hjälpmedel som förskrivits inom en syncentral eller en motsvarande verksamhet. Filterglas eller liknande produkter med eller utan synkorrigerande effekter kan också förskrivas av särskilda medinska skäl, t.ex. som skydd vid en nonormal ljuskänslighet. Det är då fråga om åtgärder optikern vidtar efter en läkares anvisningar. De ingår därför inte i begreppet "optiska synhjälpmedel" enligt denna författning. Att en optiker kan medverka i en sådan verksamhet framgår av 2 § föreskrifterna.

Allmänt om arbetsuppgifterna, samverkan med läkare, utlämnande av synhjälpmedel efter recept, m.m.

Optikerns uppgift är att göra undersökningar och med ledning av dessa vid behov ta fram lämpliga korrigerande synhjälpmedel eller att avge ett intyg samt att hänvisa patienter med misstänkta sjukliga ögonförändringar till en läkare eller ögonmottagning. Optikerns åtgärder avseende neurologiska problem såsom läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) och vissa former av skelning utförs under läkares ledning. Det ligger i sakens natur att optikerns undersökningar är begränsade till vad som behövs för utlämnande av de synhjälpmedel och utfärdande av de intyg som är aktuella i en optikers verksamhet. Undersökningarna bör därför inte vara mer omfattande än vad syftet motiverar. Detsamma gäller valet av slag av undersökning. I undersökningsmetodiken ingår inte att använda läkemedel för att t.ex. vidga pupillen eller av någon annan anledning.

Optikers undersökningar avser inte sällan patienter som inte har någon kontakt etablerad med en läkare eller ögonmottagning. Eftersom optikern kan komma i kontakt med patienter med mycket varierande ögonproblem till följd av sjukdomar eller skador, kan det vara lämpligt att optikern etablerar ett samarbete med en lämplig läkare eller mottagning dit optikern kan hänvisa patienten.

För en optikers verksamhet vid en syncentral eller ögonmottagning finns normalt interna anvisningar. 2 och 3 §§ föreskrifterna har anpassats till sådan optikerverksamhet. Arbetar optiker under eget ledningsansvar gäller vad som anges i denna författning. Utövar optikern sitt arbete under någon annans ledningsansvar, t.ex. en chefsöverläkare, kan denne överlåta uppgifter till optikern enligt sedvanliga delegationsregler.

Vad som anges i 5 § tredje stycket föreskrifterna avser inte det fall då optikern åtagit sig att lämna ut synhjälpmedel efter överenskommelse med t.ex. en läkare eller en enhet för ögonsjukvård. I det allmännas verksamhet gäller vad som följer av 3 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dvs den offentliga sjukvårdshuvudmannens skyldighet att meddela medborgarna en god vård.

Normalt bör det vara patienten själv som företer ett recept. I annat fall bör receptet inte expedieras. Om optikern känner patienten väl, om patienten inte själv kan inställa sig, t.ex. på grund av sjukdom, och det föreligger ett omedelbart behov av synhjälpmedel, eller det i övrigt inte finns någon rimlig anledning att ifrågasätta receptet, t.ex. ett recept utfärdat av läkare kort tid dessförinnan, bör dock optikern kunna lämna ut synhjälpmedel, i vart fall om det är fråga om nya glas i bågar patienten använder. Behöver synhjälpmedel tillpassas vid utlämnandet bör detta endast undantagsvis ske om optikern inte själv träffar patienten.

Om optikern under en tidsperiod låter sända synhjälpmedel till en patient, t.ex. när patienten har tecknat ett abonnemangsavtal att få sig tillsänd förpackningar med kontaktlinser för en gångsbruk, bör patientens synfunktioner kontrolleras med lämpliga mellanrum. I 5 § andra stycket föreskrifterna anges ett ett längsta tidsmellanrum. Någon tidsgräns i övrigt uppställs inte, denna får bestämmas efter förhållandena i det enskilda fallet. Exempel på utlämnande enligt samma bestämmelse, när det föreligger särskilda skäl, är att patienten omedelbart behöver synhjälpmedel, att användandet inte kan antas medföra någon allvarlig medicinsk risk för patienten och att en kompletterande undersökning inte kan göras genast. Optikern bör klart ange att utlämnandet sker för tillfälligt bruk.

För utfärdande av intyg för körkort finns särskilda bestämmelser. Sådana finns för närvarande i 5. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1984:31) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort eller taxibehörighet.

Journalföring

Av 9 § första stycket 1. patientjournallagen (1985:562) följer att en optiker är skyldig att föra patientjournal. Lagen innehåller också bestämmelser om förvaring, utlämnande och förstörande av journaler. Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd till patientjournallagen (SOSFS 1993:20). Ett recept på synhjälpmedel ingår enligt föreskrifterna i patientjournalen. När patienten begär det har optikern att låta patienten ta del av receptet enligt samma regler som för övriga journalhandlingar.

Medicintekniska produkter

Den utrustning optikern använder omfattas av lagen (1993:584) om medicintekniska produkter. Med sådana produkter avses såväl den utrustning optikern använder vid undersökningarna som ögonglas och kontaktlinser. Vätskor, fast beredning (tablett, pulver eller liknande beredning ämnad att lösas upp) eller andra preparat för rengöring m.m. av kontaktlinser, för förvaring av dessa när de inte används eller för att fukta linsen eller ögat (kontaktlinspreparat) räknas som sådana tillbehör som faller under lagen. Detsamma gäller de preparat som används vid kontaktlinsutprovningen och droppas i ögonen för att kunna bedöma linsens läge (strips med fluorescerande medel som löses i fysiologisk koksaltlösning). Utanför lagen faller produkter som skyddsglasögon och solglasögon utan avsedd korrigerande eller annan medicinsk effekt. Av 5 och 9 §§ lagen framgår det grundläggande kravet att endast lämpliga medicintekniska produkter får marknadsföras och användas. Lagen anger ett ansvar för både tillverkare och användare. Tillverkarens ansvar är begränsat till de fall denne avsett att produkten i fråga skall användas för ett visst syfte. Används produkten för annat syfte elleri annan verksamhet än vad tillverkaren avsett, faller lagens ansvar för tillverkaren på användaren. Med användaren avses den som svarar för verksamheten (t ex ett landsting eller ett optikföretag där optikern är anställd). För utprovning och tillhandahållande av optiska synhjälpmedel krävs med några undantag särskild yrkeskompetens (t ex som optiker). Det ligger därför i sakens natur att användaren - för det fall särskilda regler inte finns - utser sådana personer att fullgöra användarens ansvar. En annan sak är att i den enskilde yrkesutövarens yrkesansvar ingår att göra erforderliga funktionskontroller innan en medicinteknisk produkt används.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1994:20) Medicintekniska produkter tas upp de särskilda reglerna för s k specialanpassade produkter. Enbart en inslipning av ögonglas eller andra synhjälpmedel gör inte dessa till specialanpassade produkter. Normala synhjälpmedel hör således inte hit. Däremot är de synhjälpmedel en syncentral tillhandahåller ofta specialanpassade. Närmare bestämmelser om användarens ansvar och vem hos användaren som har detta ansvar finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1994:21) Ansvaret för medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården m.m.

Rapportering av skador m.m.

Av 1 § förordningen (1982:772 ändrad 1994:1291) om skyldighet att anmäla vissa allvarliga skador m.m. i hälso- och sjukvården följer att en optiker är skyldig att till Socialstyrelsen rapportera om en patient i verksamheten drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom. Bestämmelser om rapportering av patientskador m.m. finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1991:34) om fullgörandet av anmälningsskyldighet till Socialstyrelsen i fråga om allvarliga skador och sjukdomar och risker härför som inträffat i hälso- och sjukvården m.m. I den angivna SOSFS 1994:21 finns också bestämmelser om rapportering till Socialstyrelsen av olyckor och tillbud med s k egentillverkade medicintekniska produkter (i princip apparatur som användaren för eget bruk tillverkat i något enstaka exemplar).

Särskilda bestämmelser om kontaktlinser m.m.

För marknadsföring och tillhandahållande av kontaktlinser och kontaktlinspreparat meddelar Konsumentverket bestämmelser. Kontaktlinspreparat och de preparat som används vid kontaktlinsutprovning omfattas också av lagen (1985:426) om kemiska produkter.

I 2 § e) lagen (1960:409 nuvarande lydelse 1989:292) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område finns ett förbud att prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser. Lagen innehåller dock inga särskilda bestämmelser om kontaktlinspreparat. Lagens tillämpningsområde anges i 1 §. Av bestämmelsens andra stycke framgår att lagen inte gäller den som i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdens område är ställd under Socialstyrelsens tillsyn. Vilka personer som avses framgår av 1 § lagen (1994:953) om åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen. I detta sammanhang kan nämnas att under behandling eller undersökning biträder en legitimerad yrkesutövare. Optikern har således att organisera sin kontaktlinsverksamhet så att utprovning eller utlämnande av kontaktlinser utförs av personer som, förutom att de har erforderlig kompetens, står under den angivna tillsynen av Socialstyrelsen.

Denna författning träder i kraft den 1 maj 1995.

Samtidigt upphävs
1. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1981:11) för legitimerade optiker.
2. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1986:6) om smittförebyggande åtgärder vid ögonundersökning inom sjukvården och vid kontaktlinsutprovning.

I SOSFS 1995:5 upphövs följande avsnitt i Socialstyrelsens föreskrifter m.m. (SOSFS 1978:14 ändrad rubrik SOSFS 1986:36) för förbättrad kapacitet inom ögonvården:

  • Legitimerade optiker
  • Samarbetet mellan legitimerade optiker och ögonläkare.
Läs hela sammanfattningen

SOSFS 1995:4

Publiceringsår: 1995
Artikelnummer: 1995-10-4
Format: Häfte
Antal sidor: 8
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 25 kr


Grundförfattning
Beslutad: 1995-02-24
Utkom från tryck: 1995-04-24
Gäller från och med: 1995-05-01