/
/

Spårvagnsolyckan i Göteborg den 12 mars 1992 – KAMEDO-rapport 62

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsen. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Sammanfattning

Torsdagen den 12 mars 1992 omkring kl 08.00 inträffade ett kontaktledningsbrott för spårvägen på Medicinargatan i Göteborg. Ett spårvagnståg blev stående i rondellen på Wavrinskys plats och hindrade trafiken. Inga passagerare fanns kvar i vagnarna. En polispatrull dirigerade biltrafiken förbi spårvagnståget. Genom felmanöver med vagnarnas bromssystem kom tåget i okontrollerad rörelse i ett långt utförslöp. En särskild utredning av orsaken har gjorts av Statens Haverikommission (SHK J 1992:1).

När polispatrullen märkte vad som var på väg att hända körde den med sirener och blåljus i hög fart framför spårvagnarna. Strax före hållplatsen vid Vasagatan vek sig det 56 ton tunga spårvagnssättet mot en husvägg till en plog som med våldsam kraft träffade människor vid hållplatsen och i bilar. Bensin som rann ut från en bil som krossats av den ena vagnen antändes. Elden spred sig till vagnen och utefter spårvagnsspåren i gatan.

Urspårningen inträffade c:a kl 09.10. Första meddelandet kom flirt en privatperson k109.17 till SOS-centralen via 90 000. SOS-centralen överförde larmet till polisens ledningscentral och brandförsvarets alarmeringscentral (brand- AC), som slog "stort larm" kl 09.18. Första ambulansen var på skadeplatsen två minuter efter första larm och besättningen rapporterade att de uppfattade att ett 50-tal människor kunde vara döda och kanske 100-tals skadade. Specialambulanser, dagambulanser från regionen och reservambulanser dirigerades då omedelbart till skadeplatsen tillsammans med tekniska räddningsfordon och polis. Tre sjukhus i regionen larmades och två sjukvårdsgrupper sändes ut.

Inom c:a 15 minuter hade 18 ambulanser, 38 ambulansmän och 34 brandmän anlänt. De först anländande började omedelbart brandsläckning, första hjälpen (LABC-åtgärder) och avtransport av skadade till närmsta sjukhus. En läkare, som blev vittne till olyckan och frivilliga privatpersoner deltog också i omhändertagandet av de skadade inledningsvis. Vädret var dåligt med temperatur omkring 0°, blåst och blandat regn. Någon uppsamlingsplats organiserades inte. Ingen avancerad medicinsk behandling gavs på skadeplatsen. "Load and go-principen" tillämpades i stället. Transporttiden till de tre närmsta sjukhusen är 5-15 minuter. Den första sjukvårdsgruppen med en ledningsläkare anlände efter drygt 15 minuter. Ledningsläkarens och sjukvårdspersonalens uppgifter blev främst att prioritera de patienter som fanns kvar för avtransport och fördelning på fler sjukhus.

Patienterna kom att fördelas ojämnt på sjukhusen i regionen genom att transporterna inledningsvis skedde spontant utan central styrning till det närmast belägna Sahlgrenska sjukhuset, som mottog 29 patienter. I ett något senare skede dirigerades sex ambulanser till Östra sjukhuset och en till Mölndals sjukhus.

Sammanlagt drabbades 42 personer varav 13 avled. Efter c:a 40 minuter hade 36 patienter förts till sjukhus, varav fyra dock var döda vid ankomsten. Sex döda fanns kvar på olycksplatsen. Tre patienter dog på sjukhus under det första dygnet. Nio patienter opererades akut. 13 lindrigt skadade kunde sändas hem efter behandling på akutavdelningen.

Initialt utlöstes ett kortvarigt katastroflarm på Sahlgrenska sjukhuset. Under eftermiddagen kunde sjukhusen i huvudsak återgå till ordinarie verksamhet. För sjukhusens grupper för psykosocialt omhändertagande dominerade dock fortfarande efter ett dygn arbetet med anhöriga till olycksoffren. Räddningstjänstens, polisens och spårvägens egna stödgrupper arrangerade s k debriefing av berörd personal.

Information till pressen gavs redan på skadeplatsen. Vid en presskonferens på huvudbrandstationen fyra timmar efter olyckan medverkade insatsledare från samtliga deltagande organisationer inklusive sjukvården och spårvägen. Vid Sahlgrenska och östra sjukhuset gavs dessutom upprepade presskonferenser. Via lokalradion informerades allmänheten fortlöpande. Bl a redogjordes för de samlingsmöjligheter som kyrkan och religiösa samfund skapat. Ett mycket stort antal telefonförfrågningar kom under det första dygnet till sjukhusen, brandförsvaret och polisen.

Rättsmedicinsk undersökning av de 13 omkomna visar att ingen hade kunnat räddas genom medicinska åtgärder på. olycksplatsen. Elva av dem hade irreparabla skador på vitala organ. En fastklämd person avled pga brännskador och en patient med intrakraniell blödning var ej operabel pga hög ålder.

Efterundersökning av de överlevande skadade visar att samtliga som behövde operation eller annan aktiv behandling fick adekvat behandling. De utvecklade ej allvarliga komplikationer såsom ARDS, sepsis eller multiorgan failure. Resultatet efter sex månader är tillfredsställande även om inte alla är helt återställda.

Sammantaget visar analysen av det medicinska förloppet att den tillämpade taktiken som kan kallas "load and go" i detta fall var ändamålsenlig. Den är sannolikt också tillämplig i andra liknande situationer dagtid vardagar i tätorter med korta transportavstånd till kvalificerade akutsjukhus.

Erfarenheter och slutsatser

 
De erfarenheter och slutsatser som kan dras från denna olycka är följande:

  • Det våldsamma traumat medförde att ett stort antal människor omedelbart eller inom kort tid avled på grund av irreparabla skador på vitala organ. 
  • Vid hög transportkapacitet och korta körsträckor till sjukhus med stora resurser kan det vara motiverat att överväga att avstå från att upprätta uppsamlingsplats för skadade och i stället snarast transportera de skadade till sjukhus efter att endast basalt prehospitalt ABComhändertagande gjorts. Beslut härom måste fattas tidigt av räddningsledaren i samverkan med ledningsläkaren (motsv).
  • Den snabbt insatta medico-tekniska räddningsaktionen medförde att
    patienter med behandlingsbara skador i tid kom under kvalificerad
    behandling på sjukhus och överlevde.
  • Den tillämpade taktiken på skadeplatsen och vid sjukhusen innebar
    att letala senkomplikationer kunde undvikas.
  • Larm- och insatsplaner för polis, räddningstjänst och sjukvård i Göteborg fungerar väl åtminstone vid stora olyckor dagtid vardagar. Motsvarande beredskap för andra tider och för glesbygd är med nödvändighet annorlunda. Sambandsproblem finns inom sjukvården.
  • Psykosocialt omhändertagande av anhöriga och personal bör vara
    väl integrerat med sjukvårdens olycksfalls- och katastrofberedskap
    och med samhället i övrigt.
  • Information till allmänheten och kontakten med massmedia häver snabba och "positiva" initiativ från polis, räddningstjänst och sjukvård för att bli effektiv och komplikationsfri. Sjukhusens informationssekretariat spelar här en viktig roll.
  • "Avblåsning" av olyckan (inga fler skadade) måste nå alla berörda
    enheter.
  • Kortast möjliga anspänningstid för sjukvårdsgrupp till skadeplats bör eftersträvas. Detta innebär i princip att sjukvårdsgruppen skall kunna lämna sjukhuset inom 5 minuter efter larm.
  • Personal på specialambulanser (OLA-ambulans, akutbil etc) bör ha utbildning i ledning av arbete på olycksplats vid större olyckor.
  • Samband mellan olycksplatsen och sjukhusen måste garanteras bl a så att patienter kan fördelas mellan de olika sjukhusen på ett för varje tillfälle optimalt sätt. Detta är av speciell vikt numera då omstrukturering av sjukvården sker och eventuell överkapacitet minskar eller försvinner.
  • Av polisen "guidade" turer på olycksplatsen för medlemmar från massmedier kan underlätta "omhändertagandet" av representanter från massmedier, samtidigt som arbetet på olycksplatsen sannolikt störs mindre.
  • Vikten av att räddningsledaren och skadeplatschefen, polisinsatschefen
    och ledningsläkaren alltid använder fastställd markering med
    väst och hjälm kan inte nog understrykas.
  • Vid större olyckor behövs alltid en ledningsläkare på olycksplatsen
    även om sjukvårdsgrupp(er) inte behöver rekvireras.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 1994
Artikelnummer: 1994-3-2
ISBN: 91-38-11363-5
Format: Broschyr
Antal sidor: 72
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 103 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Kamedo-rapporter