/
/

Branden i tunnelbanestationen King’s Cross den 18 november 1987 – KAMEDO-rapport 56

KAMEDO-rapporterna ges ut av Katastrofmedicinska observatörsstudier (KAMEDO) vid Socialstyrelsens enhet för krisberedskap. Utsända observatörer studerar de medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekterna av katastrofer. Resultaten med fokus på erfarenheter presenteras i rapporterna.

Sammanfattning

Den 18 november 1987 vid 19.30-tiden inträffade en brand i tunnelbanestationen King's Cross, en av de livligaste trafikpunkterna i London tunnelbanesystem. Branden, som började i en rulltrappa, orsakades av en tändsticka, som slängts och fallit ner mellan rulltrappans sättsteg och en sidovägg. Branden har troligen börjat med en mindre glödhärd som alstrade brännbara gaser. Gaserna ansamlades i utrymmet under rulltrappan och spred sig vidare till utrymmena ovanför och till biljetthallen. Plötsligt skedde en snabb övertändning. Giftiga gaser bildades vid förbränningen av material i tak och väggar.

Sammanlagt avled 31 personer och ett drygt 60-tal skadades. Allteftersom
skadade tog sig upp eller bars upp från biljetthallen och förbindelsegångarna
omhändertogs de snabbt av ambulanspersonal, gavs första hjälp och transporterades
till sjukhus. Ingen sjukvårdsgrupp sändes från sjukhus till skadeplatsen,
men fyra läkare ur BASICS, (se sid 36), kom till skadeplatsen omkring
en timme efter det att branden börjat. Deras huvudsakliga arbete blev
att bistå räddningspersonalen i identifieringsarbetet på olycksplatsen.
Totalt deltog 14 ambulanser i transporten av skadade till sjukhus. 26 personer,
de flesta med svåra brännskador, fördes till de två sjukhus som utsetts
till "designated hospitals". Några allvarligt brännskadade personer fördes
direkt till brännskadeavdelning vid två andra sjukhus. Tillgången på ambulanser
var god och någon fördröjning av transporten av skadade till sjukhus
förelåg ej.

På sjukhusen pågick vid tidpunkten för olyckan personal- byte. Tillgången
på sjukvårdspersonal blev därför god. I vissa fall alltför god, eftersom
ytterligare personal spontant tog sig till sjukhusen när uppgift om olyckan
lämnades i radio och på TV. Erfarenheter som kan dras från denna olycka är
bl a:

  • att toxiska gaser, t ex cyanväte, är ett dominerande problem vid många
    bränder.
  • att räddningspersonal som utför tungt kroppsarbete i het behöver stora
    mängder vätska, gärna kaloririk, som ej skall innehålla kolsyra,
  • att fortlöpande dokumentation av händelseförloppet bör göras, t ex med
    hjälp av små portabla diktafoner, 
  • att personaltillgången på sjukhus sällan är något problem i en katastrofsituation
    inom en storstadsregion,
  • att även om det finns många sjukhus att tillgå så är det lämpligt att till en
    början endast utse ett eller två sjukhus till mottagande sjukhus, 
  • att även personal som tjänstgör vid sjukhusens telefonväxel regelbundet
    övar för katastrofer, 
  • att man på akutmottagningar behöver ett internt högtalarsystem så att all
    personal på akutmottagningen snabbt kan informeras och att man vid behov
    snabbt och enkelt kan nå en speciell person, 
  • att det i organisationen på sjukhus bör ingå speciell personal, sk krisgrupper,
    som tar hand om de psykologiska problem som uppstår hos skadade,
    anhöriga och personal samt att tillfälle ges till debriefing etc för all
    räddningspersonal, inklusive läkare.

En kortfattad redovisning av BASICS och utbildningen av ambulanspersonalen
lämnas i slutet av denna rapport.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 1990
Artikelnummer: 1990-3-30
ISBN: 91-38-11188-8
Format: Bok
Antal sidor: 48
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 77 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Kamedo-rapporter