/
/
/

Larm, lås och bälten får inte ersätta personal

den 18 juni 2010 kl. 16:20 Nyhet

Socialstyrelsens beslut att upphäva två föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder i äldreomsorgen har skapat en diskussion om möjligheterna att använda larm, lås och bälten inom vården och omsorgen om personer med demenssjukdom.

Uppgifterna i media om att personer med demenssjukdom fritt ska få lämna sitt boende om de så önskar och att larm och bälten inte får användas är inte korrekt uppfattat. Att ha ytterdörren till ett demensboende låst är tillåtet, såsom man brukar i en bostad. Det är däremot inte tillåtet att låsa in en person. Larm på dörren kan användas för att informera personalen om att en person är på väg att lämna boendet. Personalen kan då ta hand om den enskilde och ibland genom någon lämplig åtgärd avleda personens uppmärksamhet. Ibland får man följa med den enskilde ut.

Om det är 20 minusgrader ute och den enskilde vill gå ut i bara nattlinne är det personalens uppgift att försöka förhindra detta. Om inget annat hjälper kan man ingripa mer handgripligt för att förhindra att den enskilde går ut. Den anställde åberopar då nödrätten för att skydda den enskildes liv. Nödrätten kan enbart användas i akuta situationer när allvarlig fara föreligger för den enskildes liv och hälsa.

– Personer med demenssjukdom bor och får vård och omsorg i ett särskilt boende eftersom de i varierande grad har svårt att klara sig själva. De behöver vård och omsorg dygnets alla timmar. Därför är det viktigt att ledningen i landsting och kommuner säkrar att det finns tillräckligt med resurser för en god och säker vård, att personalen har rätt kompetens och att lokalerna är anpassade till verksamheten, säger Anders Printz, avdelningschef på Socialstyrelsen.

Samtycke från den enskilde

Bälten och grindar kan användas med den enskildes samtycke. Även om den enskilde inte kan ge ett uttryckligt samtycke kan den enskilde visa att han eller hon accepterar bältet eller grinden då den ger trygghet. Om den enskilde uttryckligen visar att man inte accepterar bälte eller grind finns det inget lagstöd för att använda dessa åtgärder mot hans eller hennes vilja.

De föreskrifter som Socialstyrelsen nu har upphävt saknar stöd i lagen och har tyvärr i alltför stor utsträckning använts som intäkt för att låsa in och använda tvångsåtgärder mot enskilda personer. Till exempel har man dragit ned på personal under dagtid, lämnat vårdtagare ensamma under nattetid med bara en nattpatrull som besökt boendet efter fastlagt schema eller om någon larmat. För att det ska vara möjligt har dörrar låsts så att det varit omöjligt att lämna lokalerna både dag och nattetid. Bälten och sänggrindar har använts för att förhindra att personen lämnar sin säng eller sitt rum. Socialstyrelsen anser att det inte är förenligt med en god och säker vård.

– Myndigheten anser att det är landstingens och kommunernas ansvar att åtgärda de brister vi har konstaterat. Det bör i varje kommun göras en kartläggning av om tvång används och vilka förändringar som krävs i verksamheten för att det ska upphöra. Socialstyrelsen kommer snarast att diskutera detta med Sveriges Kommuner och Landsting, samt uppmärksamma frågan i den löpande tillsynen av äldreomsorgen, säger Anders Printz.

Svåra situationer i vården

Socialstyrelsen är medveten om att vård och omsorg om människor som är förvirrade och inte själva kan ta beslut i frågor som rör deras hälsa är en mycket svår uppgift. Dagligen ställs vårdpersonal inför svåra situationer. Det sker även när dörren är låst eller sängen är försedd med grindar. Vår avsikt är därför att stödja vården genom att tydliggöra de rättsliga förutsättningarna i olika situationer. Vi arbetar löpande med att fördjupa våra svar på webben på de frågor som upphävandet har initierat.

– Socialstyrelsen anser dels att tvång så långt som möjligt ska undvikas, dels att det bör finnas begränsade möjligheter att vidta vissa tvångsåtgärder inom vård och omsorg om äldre för att skydda enskilda när alla andra åtgärder är prövade. Sådana bestämmelser måste regleras i lag. Personalen behöver en god vägledning för att kunna ge personer med demenssjukdom en rättssäker vård och omsorg, säger Anders Printz.