/
/
/

Vården behöver mer kunskap om könsstympning

den 1 juli 2016 kl. 09:00 Debattartikel

Debattartikel av Malin Ahrne, projektledare, och Anders Fejer, enhetschef. Publicerad på Dagens Samhälles webbplats 1 juli 2016.

Både personal och patienter upplever att det finns komptensbrister och behov av ökad kunskap om könsstympning i hälso- och sjukvården. En ny rapport från Socialstyrelsen visar att det till exempel saknas kunskap om i vilka länder könsstympning förekommer samt kunskap som rör kliniskt arbete och bemötande.

Den som har blivit könsstympad och kommer till den svenska hälso- och sjukvården bör mötas med respekt av professionell personal som har kunskap om ingreppet, vågar ställa relevanta frågor och vet vilka möjligheter som finns att åtgärda problem.

En beräkning som Socialstyrelsen tidigare har gjort utifrån FN:s barnfonds uppskattningar av förekomsten i 27 afrikanska länder visade att omkring 38 000 flickor och kvinnor kan ha genomgått någon form av könsstympning innan de kom till Sverige.

Könsstympning är vanligast bland kvinnor i Sverige som är födda i Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. Ingreppet är i särklass vanligast i Afrika, men förekommer också i Mellanöstern, bland annat i Jemen och i de kurdiska delarna av Irak och i Iran samt i Indonesien och Filippinerna i Asien.

Det har visat sig att det finns en rädsla för att det kan uppfattas som diskriminerande att ta upp frågan om könstympning med patienter. Men om flickan eller kvinnan kommer från en del av världen där könsstympning praktiseras och hon exempelvis har gynekologiska besvär eller besvär relaterade till urinvägarna eller den sexuella hälsan är frågan relevant att lyfta.

Majoriteten flickor könsstympas som barn, men åldern då ingreppet utförs varierar, liksom omfattningen. Det handlar om att delar av könsorganet skadas eller tas bort, ibland sys blygdläpparna ihop. Ingreppet är ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet och har social betydelse i miljöer där det är viktigt att flickan är oskuld vid giftermålet. Sedvänjan är gammal, men inte påbjuden i någon religiös skrift. Av både FN och EU ses könsstympning som ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck och som en kränkning av barn och kvinnors mänskliga rättigheter.

En ökad medvetenhet i hälso- och sjukvården om könsstympning är viktig för det förebyggande arbetet. Viktigast är troligen mödrahälsovården och barnhälsovården. Även vårdverksamheter som träffar nyanlända från länder där könsstympning förekommer kan spela en betydelsefull roll i det förebyggande arbetet. Om den blivande mamman själv är könsstympad kan det vara bra att ta upp en diskussion medan hon är inskriven i mödravården. Det kan också vara bra att säkerställa att de nyblivna föräldrarna känner till att könsstympning inte är tillåtet i Sverige.

Sedan 1982 finns en lag som förbjuder kvinnlig könsstympning. Det finns inga kända fall där ingreppet har utförts i Sverige, däremot finns några fall där flickor bosatta i Sverige blivit utsatta för könsstympning utomlands.

Utlandsresor, framförallt till hemlandet eller områden där könsstympning praktiseras, kan i vissa fall utgöra en risksituation. I två fall har fällande domar avkunnats i Sverige när det gäller brott som begåtts utomlands. Det kan därför även vara relevant att fråga flickor som är födda i Sverige om föräldrarnas födelseland.

Vid hälsoundersökningar som erbjuds nyanlända finns möjlighet att adressera frågan, liksom i samband med att BVC träffar föräldrarna för att bedöma barnets hälsa och utveckling. I elevhälsan kan skolsköterskans enskilda hälsosamtal med eleven vara ett tillfälle att tala om könsstympning.

Det är viktigt att känna till att könsstympning inte har några medicinska fördelar, bara negativa konsekvenser. Flickor som könsstympats kan uppvisa en mängd symtom som magsmärtor, ryggsmärtor, smärtsamma menstruationer, psykosomatiska symtom eller besvär att kissa. Det finns en stor variation vad gäller sexuell upplevelse och funktion. Den allvarligaste graden av könsstympning, infibulation, kan utgöra en risk vid förlossning. Kirurgiska åtgärder av olika slag kan bli aktuella för att minimera problem efter en könsstympning och öka livskvaliteten för kvinnan.

Socialstyrelsen har tidigare tagit fram en kod för att vi ska kunna följa utvecklingen och identifiera antalet vårdtillfällen relaterat till könsstympning i våra hälsodataregister. Därefter skapades en webbutbildning för hälso- och sjukvårdspersonal och samhällsinformatörer med ett kompletterande diskussionsunderlag.

Att kunna ställa adekvata och relevanta frågor på ett respektfullt och professionellt vis ställer krav på kompetens hos personalen. För den som vill bidra till det viktiga arbetet för flickors och kvinnors rätt till sin egen kropp och en god hälsa presenterar vi idag samlad aktuell kunskap om bemötande och behandling vid könsstympning.

Malin Ahrne, projektledare

Anders Fejer, enhetschef

Läs artikeln i Dagens Samhälle.

Kontakt

Malin Ahrne
075-247 30 40