/
/
/

Så kan socialtjänsten motverka extremism

den 20 maj 2016 kl. 08:00 Debattartikel

Debattartikel av Ann Jönsson, utredare och Beatrice Hopstadius, enhetschef. Publicerad på Dagens Samhälles webbplats 20 maj 2016.

Var tionde kommun har kommit i kontakt med våldsbejakande extremism bland barn och unga vuxna. Vanligast är religiös extremism, visar Socialstyrelsens undersökning. Stödinsatser är ovanliga, trots att socialtjänsten har en viktig förebyggande funktion. Ett sätt är att öka omvärldsbevakningen så att man känner till de platser där unga rekryteras.

På senare tid har unga personers resor till Syrien eller Irak för att strida för IS, den så kallade islamiska staten, väckt mycket uppmärksamhet. Resultaten i Socialstyrelsens rapport som presenteras idag fredag pekar på att det behövs en ökad medvetenhet om hur man hanterar ett relativt nytt samhällsproblem. Erfarenheten av höger- eller vänsterextremism är större än av islamistisk extremism.

Extremism kan leda till allvarliga våldsbrott och terrorhandlingar. För samhällets säkerhet svarar andra aktörer än socialtjänsten, vars uppgift är att skydda och förhindra att barn dras in i destruktiva miljöer samt ge stöd för dem att lämna dessa miljöer. Brottsförebyggande rådet och Säkerhetspolisen har beskrivit fyra huvudvägar in i extremismen som tas upp i Socialstyrelsens rapport. En litteratursammanställning pekar på att de individuella motiven att gå med är liknande för terroristorganisationer, sekter och kriminella gäng.

Socialtjänsten har stor vana av att arbeta med unga i missbruk, kriminalitet, våld och andra svåra situationer, därför finns strukturer, arbetssätt och samverkansformer. Det viktiga nu är att kommunerna använder personalens kompetens och den samlade kunskap vi har tagit fram som ett stöd för att utforma handlingsplaner mot våldsbejakande extremism.

Det finns ingen väl utvärderad teori om hur en individ kan avradikaliseras och återanpassas till samhället. Få program har utvärderats eller drivits tillräckligt länge för att ge tillförlitliga forskningsresultat.Socialstyrelsens rapport bygger därför på erfarenheter både från yrkesgrupper och angränsande områden.

Gemensamt för många som söker sig till våldsbejakande extremistiska miljöer är upplevelsen av utanförskap – att inte passa in i skolan, arbetslivet, omgivningen eller i samhället. Dessa personer kan ha svårt med relationer, upplevelser av att ha blivit kränkta – mobbning, misshandel, destruktiva familjeförhållanden med missbruk och våld, svag ekonomi samt arbetslöshet. Det är också vanligt att de söker efter mening och tillhörighet. De kan uppleva status och makt när deras grupptillhörighet skrämmer andra, liksom möjlighet till revansch och hämnd. 

För socialtjänsten är det viktigt att öka omvärldsbevakningen, att man känner till vilka strömningar som finns i närområdet, vilka grupperingar som är aktiva, var de håller till och om det finns mötesplatser där unga kan tänkas rekryteras. Sociala medier är viktiga plattformar. Även kunskap om symboler och kläder är betydelsefull.

Vanligast enligt enkäten som besvarades av 69 procent av landets kommuner var att socialtjänsternas individ- och familjeomsorg kom i kontakt med våldsbejakande extremism. Bara fem procent av kontakterna togs via socialtjänsternas uppsökande verksamhet.

Socialtjänstens förebyggande roll är viktig; att arbeta mot sårbara grupper. Det är en betydelsefull uppgift att medverka till ett samhälle där unga kan känna tillhörighet.

Forskningen pekar på att mödrar är centrala i det förebyggande arbetet för att se och plocka upp signaler om när en familjemedlem håller på att radikaliseras, och för att påverka barnet eller barnen i en annan riktning. Skuld, skam och rädsla hos föräldrar och anhöriga gör det många gånger svårt att vända sig till socialtjänsten. En tydlig ingång behövs för den som söker stöd i dessa frågor, liksom information på flera språk.

Det är viktigt att ta oron på allvar och försöka ta reda på vad olika signaler står för, men det är inte en persons åsikter som ska leda till insatser från socialtjänsten, utan behoven som följer av våldsamma handlingar eller risken för våld.

I Danmark har man arbetat med föräldracoacher, kontaktpersoner och mentorer. Medborgarmöten har hållits i områden där radikalisering av ungdomar förekommit. Samarbeten med trossamfund och ideella organisationer har också varit av betydelse. Andra typiska insatser är förebyggande samtal och exit-verksamheter. I Norge har man tagit fram en checklista som indikerar att det kan finnas skäl till oro om flera av punkterna sammanfaller.

I Sverige samlas nu fler aktörer i arbetet mot våldsbejakande extremism. Socialstyrelsen bidrar med kunskap för att landets kommuner ska känna större säkerhet i skapandet av rutiner och handlingsplaner så att barn och unga vuxna får mer stöd att avstå från involvering i extremism eller hjälp att lämna dessa miljöer.

Ann Jönsson, utredare och Beatrice Hopstadius, enhetschef

Läs artikeln i Dagens Samhälle

Kontakt

Presstjänsten
075-247 30 05