/
/
/

"Psykopedagogisk behandling – en tidsbegränsad insats"

den 15 februari 2018 kl. 09:00 Debattartikel

Debattreplik i Läkartidningen den 15 februari 2018 av projektledare Anders Berg samt företrädare för projektledningsgruppen NR depression och ångestsyndrom.

Göran Högberg anger i en debattartikel i LT att Socialstyrelsens rekommendation om psykopedagogisk behandling saknar evidensstöd enligt GRADE. Han anger vidare att konsensusfrågor, eller expertutlåtanden, inte utgör någon evidens i GRADE, vilket är korrekt.

Prioriteringsgruppen har i uppgift att väga samman tillståndets svårighetsgrad, det vetenskapliga underlaget, beprövad erfarenhet och eventuell kostnadseffektivitet. Till grund för prioriteringen av psykopedagogisk behandling ligger alltså även beprövad erfarenhet från sakkunniga i såväl konsensuspanelen som prioriteringsgruppen. I patientsäkerhetslagen anges också att arbetet i hälso- och sjukvården ska ske i överensstämmelse med både vetenskap och beprövad erfarenhet.

Utfallet av Socialstyrelsens bedömning av psykopedagogisk behandling ska särskiljas från det arbete som sker inom Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP) – särskilt »Deplyftet« – som handlar om att bygga upp en vårdkedja för barn och ungdomar med depression. Socialstyrelsen hänvisar i riktlinjen till SFBUP och Deplyftet för att ge en fördjupad beskrivning av vad en psykopedagogisk behandling kan innehålla.

En psykopedagogisk insats innan psykoterapi eller läkemedelsbehandling är ingen nymodighet. Från det att ett barn eller en ungdom diagnostiserats med depression eller ångestsyndrom bör barnet/ungdomen och föräldrar få information om sjukdomen, faktorer som kan förbättra eller försämra den, vilka evidensbaserade behandlingar som finns och vilken effekt de har. Likaså bör råd ges om hjälp till självhjälp, sömn, vardagsrutiner och aktivering, kamratliv, skärmtid och användning av sociala medier. Ett annat väsentligt moment är att ge vägledning om skolgången så att den stödjer tillfrisknande snarare än utgör en belastning. Det som är nytt vid medelsvår till svår depression i ADAPT- respektive IMPACT-studierna är det systematiska arbetssättet med en manualiserad korttidsintervention som inkluderar faktorer som nämnts ovan. Studierna visar att psykopedagogisk behandling hade likvärdig effekt som mer etablerade och resurskrävande behandlingar.

Göran Högberg nämner att placebosvaret vid behandling av depression hos ungdomar normalt är högt. Högt placebosvar är vanligast vid lindrig till medelsvår depression men förekommer även vid medelsvår till svår depression. Då åtminstone en av tre svarar på placebo ter det sig rationellt att avvakta med resurskrävande psykoterapi eller läkemedel för att se om psykopedagogisk behandling hjälper under en begränsad tid.

Värdet av psykopedagogisk behandling aktualiseras även i Läkemedelsverkets riktlinjer [3]. Huruvida denna behandling ska användas som huvudintervention i stället för KBT, interpersonell psykoterapi (IPT), psykodynamisk terapi (PDT) eller läkemedel är en fråga för den enskilda behandlaren. SFBUP:s riktlinjer [4] anger att psykopedagogisk behandling bör ges i inledningsskedet – innan depressionsspecifik behandling påbörjas.

Psykopedagogisk behandling ska med andra ord ses som en tidsbegränsad insats som måste utvärderas efter några veckor, dels eftersom spontant tillfrisknande är vanligt och dels för att snabbt kunna kombinera med (eller erbjuda) mer avancerad behandling.

Tord Ivarsson, docent i barn- och ungdomspsykiatri, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet

Lise-Lotte Risö Bergerlind, psykiater, leg psykoterapeut; chef, regionalt kunskapsstöd för psykisk hälsa i Västra Götaland

Ingela Skärsäter, professor i omvårdnad, Högskolan i Halmstad

Anders Berg, projektledare, Socialstyrelsen; samtliga företrädare för projektledningsgruppen, Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom

Här finns länk till Göran Högbergs ursprungliga debattartikel.