/
/
/

Framtidens geriatrik

den 27 december 2016 kl. 09:00 Debattartikel

Debattartikel av Olivia Wigzell, gd Socialstyrelsen, i tidningen Svensk geriatrik nummer 4 2016.

Allt fler äldre har komplexa och sammanhängande behov, vilket driver på utvecklingen av hälso- och sjukvården. Behovet förstärks av en personcentrerad vård och omsorg som utgår från den enskilde, samt samordnade insatser för äldre.
Att gå mot ett hälsosamt åldrande och kunna ge de äldre den vård och omsorg de behöver, och dessutom på effektivast möjliga vis, är en utmaning för hela samhället och naturligtvis för alla som arbetar inom geriatrikområdet.

Det hälsosamma åldrandet

Att främja ett hälsosamt åldrande är ett självklart mål i omhändertagandet om den enskilde. Det förebyggande arbetet bör omfatta alla, även äldre människor tjänar på en mer hälsosam livsstil. Studier visar exempelvis att det lönar sig även för äldre att sluta röka. Risken för både diabeteskomplikationer och hjärthändelser minskar, och resultatet av medicinska behandlingar förbättras. Om fler äldre skulle sluta röka så skulle det ganska omgående ge effekt på antalet sjukhusinläggningar, men även behovet av annan sjukvård och hemtjänst skulle påverkas. Liknande gäller för bruk av alkohol som kan innebära större risker högre upp i åren då kroppen blir mer skör. Kombinationen av alkohol och läkemedel kan dessutom vara riskfylld.
Fysisk aktivitet är viktigt för både unga och gamla. I flera av Socialstyrelsens nationella riktlinjer ges rekommendationer om stöd till ökad fysisk aktivitet, exempelvis i riktlinjerna för vård och behandling av diabetes, KOL, artros i knä och höft samt vid kranskärlssjukdom och hjärtsvikt. Därtill finns rekommendationer om metoder för stöd till ökad fysisk aktivitet i de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder. Socialstyrelsen bidrar på fler sätt till arbetet för ett hälsosamt åldrande. Under 2016 ansvarar vi exempelvis för att ta fram en utbildning om fallprevention riktad till personal inom hälso- och sjukvård och social omsorg. Vi har även genomfört för kampanjen Balanserar mera, som ger äldre tips om hur de kan undvika fallolyckor.
Sammantaget finns många skäl för hälso- och sjukvården att samtala med både yngre och äldre om levnadsvanor. Det är angeläget att äldre får information om hur deras hälsoproblem kan hänga samman med levnadsvanorna så att de får möjlighet att ta ett medansvar för sin hälsa. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder visar att det finns samtalsmetoder som ger ett bra stöd för den som vill ändra sina levnadsvanor.

Välfärdsteknikens framsteg

Enligt SKL:s och regeringens överenskommelse ska Sverige år 2025 vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter. Det är lätt att se fördelar, bland annat inom välfärdsteknik som är en del av visionen. Nattfridskameror innebär redan nu att många äldre kan sova ostört på nätterna, och olika sorters sensorlarm gör att äldre kan känna trygghet i vardagen. Att tekniken dessutom gör det lättare för de äldre att ha möten med exempelvis arbetsterapeuter, biståndshandläggare och vårdpersonal samtidigt öppnar för en effektiv vårdplanering med hög kvalitet.
Mycket av tekniken är redan utvecklad och viljan att använda den är stor. Det finns dock utvecklingsområden. Utbyggnaden av den digitala infrastrukturen är ett – så sent som i maj i år stod det klart att hälften av de 200 000 trygghetslarmen i landet fortfarande är analoga. Bristande tillgång till bredband eller mobila nät försvårar fortsatt utveckling. En annan fråga gäller upphandlingsförfarandet. Den snabba utvecklingen av välfärdsteknik gör det svårt för huvudmän att skaffa sig överblick över utbudet och se vad som bör köpas in. Vidare kan de ha långa avtal som komplicerar inköp av ny teknik, och volymerna det handlar om är ofta små. Myndigheten för delaktighet har föreslagit att hjälpmedelscentralerna i framtiden ska sköta upphandlingen. Ett tredje område är de juridiska förutsättningarna att använda teknik. Insatserna som görs måste hela tiden utgå från individens behov och önskemål, i samklang med de generella principerna som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, trygghet och säkerhet.
Nästa år ska Socialstyrelsen påbörja en utvärdering om hur de äldre, personalen och verksamheterna ser på arbetet med välfärdsteknik så här långt. 

Allt fler äldre är utlandsfödda

Framtidens geriatrik kommer att få möta, stödja och behandla en mer heterogen patientgrupp än dagens. Att behandla människor med respekt och utifrån deras önskemål är centralt, och när äldres språkliga och kulturella bakgrund skiftar mer än den gör i dag kommer nya krav att ställas på vården och omsorgen. I Äldreguiden på Socialstyrelsens webbplats går det i dag att hitta ett stort antal särskilda boenden med inriktning på äldre som har annan språklig och kulturell bakgrund än svensk, och som har fått höga omdömen av de äldre. Behovet av denna typ av äldreomsorg kommer att öka framöver.
Att äldre som lärt sig svenska i sitt nya hemland kan förlora språket och återgå till sitt modersmål vid exempelvis demenssjukdom är något som framtidens vård och omsorg kan behöva hantera i större utsträckning än i dag. Vi vet också att demensutredningar kan vara mer komplicerade att genomföra med kvalitet när patienten har svårt att kommunicera på sitt nya språk. Detta även då det finns tillgång till tolk, eftersom frågorna kan vara svåra att översätta på ett bra sätt. 

Utmaningar för demensvården

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg av personer med demens har fått ett stort genomslag, inte minst i kommunerna. Styrningen har förbättrats, exempelvis genom vårdprogram och andra riktlinjer. Omfattande utbildningsinsatser har genomförts och personcentrad omvårdnad har blivit ett etablerat begrepp. Enligt Svenskt Demenscentrum har drygt 85 000 personer gått igenom webbutbildningen Demens ABC som baserar sig på Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Vidare har arbetet med demensutredningarna, som är en förutsättning för att kunna ordinera patienter rätt behandling, gått framåt. Andelen personer med diagnosticerad demens inom primärvården som genomgått en fullständig basal demensutredning i riket har ökat från 46 procent 2012 till 69 procent 2015. Vård och omsorg arbetar också mer strukturerat, exempelvis med stöd av BPSD-registret (beteendemässiga och psykiska symtom vid demens) med åtgärder för analys, utvärdering och uppföljning. Detta har lett till att förskrivningen av antipsykosmedel har minskat. 
Samtidigt finns områden med behov av fortsatt utveckling. Chansen att bli erbjuden en basal demensutredning ser i dag mycket olika ut, beroende på vilken kommun personen bor i. Och efter 2020 väntas antalet personer med demenssjukdom börja öka när det stora antalet personer som föddes på 1940-talet uppnår hög ålder.
Slutligen kommer utbildning och stöd till anhöriga och närstående att vara lika viktigt i framtiden som i dag.

När den äldres behov blir allt fler

Primärvården är basen för sjukvården och den vårdnivå som patienten oftast har kontakt med. Flera av Socialstyrelsens analyser och kartläggningar konstaterar i likhet med utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) att samordningen av insatser från olika verksamheter är otillräcklig när det gäller vården och omsorgen om äldre personer med omfattande behov. En personcentrerad vård och omsorg utgår från den enskildes behov, och kräver ofta insatser av ett multiprofessionellt team och organisatoriska förutsättningar för en sammanhållen eller samordnad hälso- och sjukvård och socialtjänst. Geriatriskt kunnande är här av stor betydelse. Samordningen med andra aktörer är nödvändig för att kunna svara mot individens behov. Anhöriga, slutenvård, vårdcentral, socialtjänst, hemtjänst och kommunal sjukvård kan behöva samverka. Detta gäller inte minst när patienten har flera parallella behov, vilket ofta är fallet med äldre. När samordningen inte fungerar bra uppstår lätt brister i både personkontinuitet, vård- och omsorgskontinuitet och tidskontinuitet. I internationella jämförelser är just bristande kontinuitet ett område där svensk hälso- och sjukvård får relativt låga betyg när den enskilde patienten ska värdera kvaliteten.
Lagstiftningen är tydlig vad gäller samverkan i form av att bland annat upprätta individuella planer. När den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska en samordnad individuell plan upprättas. Bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen om samordnad individuell plan inbegriper även privata utförare som kommun och landsting har upprättat avtal med. Förbättrad planering, koordinering och samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten är särskilt viktigt för äldre med stora behov av vård och omsorg och resulterar i ett mer strukturerat omhändertagande.
En annan utmaning för primärvården gäller bristen på ett nationellt samlat kunskapsstöd. Genom det arbete som SKL bedriver med att utveckla en modell för nationella behandlingsrekommendationer byggs ett kunskapsstöd som kan lägga grunden för en mer jämlik primärvård. En utmaning är att de flesta vetenskapliga studier handlar om hur man hanterar ett hälsoproblem i taget – mer sällan kombinationen av flera. Socialstyrelsen strävar efter att uppmärksamma frågor om samsjuklighet i de nationella riktlinjerna när det är möjligt. Men det behövs fler vetenskapliga studier för att utveckla kunskapsstödet för vården och omsorgen om äldre med många olika behov.

Mer utbildning för att lösa bemanningsfrågan

Socialstyrelsen tar fortlöpande fram underlag för att på kort och lång sikt bedöma tillgång och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal. I den senaste mätningen från 2015 anges bland annat att arbetsmarknaden för grundutbildade sjuksköterskor i allt högre grad präglas av otillräcklig tillgång. Efterfrågan överstiger tillgången även på specialiserade sjuksköterskor, framför allt inom psykiatrisk vård, anestesi- och intensivvård, operationssjukvård och geriatrisk vård.
Antalet äldre med omfattande behov av avancerad vård och behandling ökar. Samtidigt märks på många specialistkliniker hur gruppen med de allra äldsta patienterna växer. Det är därför viktigt att vårdpersonal som möter äldre i sitt arbete har kunskap(er) i geriatrik.
Kortare vårdtider i akutsjukvården medför ett ökat ansvar för primärvården. Komplexa vårdinsatser som tidigare utfördes inom intensivvård eller specialistsjukvård sker i dag ofta i patientens hem. I primärvården finns därför ett stort behov av ökad kunskap i geriatrik och gerontologi.
Majoriteten av all vård och omsorg av äldre patienter sker i kommunens försorg genom vård i hemmet eller i särskilda boenden. Samtidigt är det ovanligt att sjuksköterskor inom kommunen har den specialistutbildning de behöver avseende äldres behov och förutsättningar. Sjuksköterskan inom kommunal hälso- och sjukvård och inom primärvård har dessutom ofta en samordnarfunktion med den medicinska kompetensen som grund, och samordnar då hälso- och sjukvårdsinsatser och omvårdnaden av patienten. I rapporten från Socialstyrelsen 2012 konstateras att man för detta samordningsansvar inte är tillräckligt rustad genom enbart grundutbildning till sjuksköterska. Det finns tydliga kompetensbrister inom området vård av äldre.
År 2013 fanns det ungefär 117 800 undersköterskor och cirka 14 400 sjuksköterskor i äldreomsorgen. Av dessa sjuksköterskor hade 331 specialistutbildning inom vård av äldre, alltså ytterligare 60 högskolepoäng utöver de 180 högskolepoäng som utgör grundutbildningen för sjuksköterska.
Tillgången till läkare generellt fortsätter att öka men enligt prognoser från Socialstyrelsen kommer bristerna vad gäller geriatrik att kvarstå och vara ojämnt fördelad över landets sjukvårdsregioner även framöver, trots att merparten av hälso- och sjukvårdens resurser riktas till äldre.
I dag finns 554 geriatriker som är yrkesverksamma inom geriatrisk verksamhet, och cirka 500 000 personer som är över 80 år. År 2025 finns i bästa fall cirka 615 geriatriker och nära 826 000 invånare över 80 år. Denna relativa minskning väntas fortsätta till 2030, även i det mest optimistiska scenariot.
För att framtidens behov av specialistläkare i geriatrik ska kunna tillgodoses bedömer Socialstyrelsen att antalet inrättade ST-tjänster i geriatrik bör öka med 20-25 stycken per år. Men även hos andra yrkesgrupper finns det behov av mer utbildning. Inom vård och omsorg behöver andelen sjuksköterskor med specialistutbildning i vård av äldre öka. Detsamma gäller andelen sjuksköterskor och socionomer med vidareutbildning i geriatrik och gerontologi.
Även grundutbildningarna för samtliga relevanta icke legitimerade yrkesgrupper, såsom undersköterkor och personalen i hemtjänsten kan behöva ses över, så att deras innehåll motsvarar patienternas, hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens behov av kompetens i geriatrik och gerontologi.

Kontakt

Presstjänsten
075-247 30 05