Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/
/

Det är skillnad på praktik och metod

den 22 januari 2019 kl. 11:00 Debattartikel

Debattreplik av avdelningschef Jenny Rehnman (KST) och forskare Johan Glad (KST) som svar på krönika i Dagens Samhälle. Publicerad i Dagens Samhälle den 22 januari 2019.

Att en metod beskrivs som evidensbaserad, det vill säga att högt ställda vetenskapliga krav på kunskap om dess effekter är uppfyllda, är endast en del av bästa tillgängliga kunskap, replikerar företrädare för Socialstyrelsens avdelning för kunskapsstyrning för socialtjänsten.

Det råder emellanåt oklarhet om vad begreppet evidensbaserad praktik innebär. Begreppet likställs ibland felaktigt med evidensbaserade metoder. Över tid har innebörden också utvecklats för att bättre beakta de olika kunskapskällor som tillsammans utgör en evidensbaserad praktik.

I en evidensbaserad praktik sammanvägs enligt den gängse definitionen fyra kunskapskällor, som Nils Karlsson mycket riktigt beskriver i en krönika (se figur). När ett arbete bedrivs så att man systematiskt beaktar dessa fyra källor för genomförande av insatser för enskilda personer, tillämpas en evidensbaserad praktik.

Bästa tillgängliga kunskap handlar här om att beakta kunskap om nyttan av olika insatser. Det innebär att man behöver känna till om det finns vetenskapligt stöd för det man gör och om det gör det, vilken effekt som kan förväntas. Att en metod beskrivs som evidensbaserad, det vill säga att högt ställda vetenskapliga krav på kunskap om dess effekter är uppfyllda, är endast en del av bästa tillgängliga kunskap. Vidare baseras slutsatser om insatsers effekter i regel på gruppnivå. Det är därför inte säkert att en evidensbaserad insats kommer att ha effekt för en enskild klient. Utöver det vetenskapliga stödet, som ibland finns inom socialtjänstens område men oftast inte, utgörs bästa tillgängliga kunskap av beprövad erfarenhet. Ett sätt att skaffa kunskap om den beprövade erfarenheten är genom att systematisk dokumentera och följa upp klienternas resultat.

Men även om det finns ett vetenskapligt stöd för en viss insats är det inte självklart att den bör användas i det enskilda fallet. En anledning till det är att det vetenskapliga stödet för en insats också är kontextspecifikt, det vill säga en viss insats har en viss nytta för ett visst problem i ett visst sammanhang. Här kommer vikten av information från de övriga kunskapskällorna in. Den professionelle måste lyssna in personens erfarenhet, önskemål och ha kunskap om andra förutsättningar utifrån klientens situation, för att kunna värdera om insatsen kommer att vara möjlig att genomföra och få önskad effekt. Det innebär att klientens delaktighet och kunskap också är centralt i en evidensbaserad praktik.

Evidensbaserad praktik innebär därför att val av insats inte enbart baseras på vetenskaplig kunskap. Hänsyn behöver tas till flera kunskapskällor och att öppet kunna redovisa på vilka grunder beslut fattats är centralt. Det bidrar i sin tur till praktikens kunskapsutveckling.

Jenny Rehnman, avdelningschef Avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten på Socialstyrelsen
Johan Glad, forskare, avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten på Socialstyrelsen

Läs repliken i Dagens Samhälle