Omkring 1 100 personer tar sitt liv varje år i Sverige. Ungefär hälften av dem hade haft kontakt med hälso- och sjukvården under sin sista månad i livet. I många fall hade förebyggande vårdinsatser kunnat förhindra självmordet.
I utredningar av självmord som skett i anslutning till vården har Socialstyrelsen uppmärksammat olika brister i rutiner och omhändertagande. Dessa brister kan ha bidragit till att patientens självmordstankar inte fångats upp, eller att patienten inte tagits om hand. Bristerna gäller bland annat:
- Bedömningen av patienters självmordsbenägenhet.
- Samverkan och informationsöverföring mellan patientens olika vårdgivare.
- Kommunikationen med patienten och de anhöriga.
- Kompetensen hos den personal som ger vård och behandling till patienter med självmordstankar.
Förslag till åtgärder
För att försöka rädda fler liv i vården behöver omhändertagandet förbättras av patienter som har ångestproblem, depression eller direkt uttryckta självmordstankar. En strukturerad och omsorgsfull bedömning av självmordsrisken måste alltid göras, oavsett var patienten söker vård.
Bedömningen ska grunda sig på ingående samtal med patienten och närstående, och på tidigare journalhandlingar. Vidare kan bedömningen underlättas om man använder ett väl prövat skattningsinstrument, och den bör genomföras av personal med kompetens och erfarenhet på området.
Det är viktigt att fråga patienten rakt ut om han eller hon har självmordstankar - sådana frågor ökar inte risken för självmord utan kan vara en hjälp för patienten att våga uttrycka sina tankar. Värderingen av självmordsrisken ska dokumenteras i patientjournalen.
I den akuta vården av en patient som försökt begå självmord måste vården syfta till att bygga upp en god relation till patienten, och garantera patientens säkerhet. En patient som försökt ta sitt liv får inte lämnas ensam innan en kvalificerad bedömning av fortsatt självmordsrisk har gjorts.
Självmord och självmordsförsök är ovanliga hos personer i full psykisk balans. Varje patient som har självmordstankar bör därför få genomgå en utredning med avseende på sådana diagnoser som kan vara kopplade till självmord, bland annat depression, beroendesjukdom och psykossjukdom.
Patienter med självmordstankar ska erbjudas och rekommenderas en psykiatrisk vårdkontakt. Det är den som först har tagit hand om patienten som har ansvar för att se till att kontakten med nästa länk i vårdkedjan etableras. En självmordsnära patient kan vara mycket ambivalent till behandling och om vårdkedjan inte fungerar är risken stor att patienten avbryter kontakten.