Informationsöverföring och kommunikation

Kommunikation och informationsöverföring är ett riskområde i vården. Det kan både handla om brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och patient, och bristande informationsöverföring mellan olika aktörer i vårdprocessen kring en patient.

Internationella studier kan ge oss en uppfattning om problemets storlek. Enligt ett kvalitetsinstitut för hälso- och sjukvård i USA (Joint Commission) var missar i kommunikationen den vanligaste enskilda orsaken till vårdskador, under åren 1995 till 2006. I en studie i Australien granskades 30 000 vårdskador och det visade sig att 11 procent hade orsakats av kommunikationsproblem (källa: WHO).

 

Brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och patient

Om en patient inte blir informerad, eller missförstår den information som ges om vård och behandling, kan det medföra risker för patientsäkerheten. Patienten kanske tar sina läkemedel på fel sätt, eller avstår från att söka vård igen vid försämring av sitt tillstånd. En viktig säkerhetsåtgärd är därför att varje patient får information som han eller hon förstår och kan ta till sig, och att ansvarig vårdpersonal följer upp att patienten eller patientens företrädare verkligen uppfattat det som sagts. I Sverige finns detta krav inskrivet i lagen om yrkesverksamhet.

 

Åtgärden att ”kontrollera att en patient korrekt uppfattat information om sin behandling och dess risker” är enligt Agency for Healthcare Research and Quality i USA en av de tio bästa (evidensbaserade) åtgärderna för att generellt öka patientsäkerheten.

 

Brister i informationsöverföring mellan aktörer i vården

Det finns också stora risker för patientsäkerheten om det brister i informationsöverföringen mellan de olika yrkesutövare som deltar i vårdprocessen kring en patient. Det kan handla om kommunikationen i vårdteamet kring patienten, och kommunikationen mellan olika vårdlag, vårdenheter och vårdgivare. Det handlar även om informationsöverföring i form av remisshantering, provsvarshantering och journaldokumentation.

 

Remisshantering, provsvarshantering och journaldokumentation

Remisser som hamnar fel, provsvar som kommer bort eller journalanteckningar som inte skrivs ut i tid, innebär väl kända risker som kan leda till fördröjd, felaktig eller utebliven vård. Tydliga rutiner för registrering och bevakning av inkomna och utskickade remisser har visat sig vara viktiga faktorer för en säker remisshantering, och har därför reglerats genom föreskrifter om remisshantering från Socialstyrelsen.

 

Med utgångspunkt från en processkartläggning och riskanalys kan säkra och verksamhetsanpassade rutiner utformas också för annan informationsöverföring i vårdkedjan, såsom provsvarshantering och journaldokumentation. Datoriseringen av journaler, provsvarshantering och remisshantering ger förutsättningar för en smidig, snabb och ändamålsenlig informationsöverföring av patientuppgifter. Men systemen måste också vara säkra och användarvänliga, annars uppstår nya risker. I samband med upphandling och införande av olika datasystem måste riskanalyser av systemen göras utifrån ett användarperspektiv.

 

Patienter som pendlar mellan olika vårdgivare

Speciellt stora utmaningar vad gäller information och kommunikation finns när det gäller patienter som pendlar mellan olika vårdgivare. Många äldre eller kroniskt sjuka och funktionsnedsatta kan exempelvis ha vårdkontakter både inom kommunal hälso- och sjukvård och primärvård, och tidvis även vårdas inom akutsjukvården. För att vårdkedjan ska fungera och patientens säkerhet ska kunna garanteras krävs att kommunikationen mellan olika vårdgivare fungerar.

 

Modell för säker kommunikation och informationsöverföring

Som stöd för en säker informationsöverföring mellan vårdpersonal och patient och mellan olika vårdlag och vårdenheter kan man använda nedanstående modell som är hämtad från WHO:

  • Utveckla en standard för hur patientinformation ska förmedlas mellan olika arbetsskift, olika vårdenheter och olika verksamheter. 
  • Säkerställ att det alltid finns någon ansvarig bland vårdpersonalen som har uppdaterad information om patientens status, behandlingsplan, läkemedelsbehandling och aktuella åtgärder. 
  • Förse varje patient med information om hans eller hennes hälsotillstånd samt genomförd och planerad behandling, på ett sätt som är begripligt för patienten. 
  • Engagera patienten i besluten om vård och behandling - på den nivå av delaktighet som patienten väljer. 
  • Använd en standardiserad metodik, till exempel SBAR ( modell för strukturerad informationsöverföring) för att förmedla information mellan olika arbetsskift och vårdenheter, för att minimera risken för missförstånd.
  • Avsätt tillräckligt med tid för vårdpersonalen att ställa och svara på frågor.
  • Lägg in moment med kontrollfrågor och motläsning som en del i processen för informationsöverföring.  
  • Begränsa innehållet i informationen till vad som vid varje tillfälle är nödvändigt för att ge patienten en säker vård.  
  • Vid utskrivning av en patient: Förse både patienten och nästa vårdgivare med information om utskrivningsdiagnos, behandlingsplanering, provresultat och mediciniering.