/
/

WAGR-syndromet

  • Diagnos: WAGR-syndromet
  • Synonymer: WAGR; Wilms tumör, aniridi, genitala missbildningar och retardation

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-01-23
Version: 3.0

ICD-10

Q87.8

Sjukdom/skada/diagnos

WAGR är en initialförkortning (akronym), där varje bokstav representerar ett symtom eller en missbildning som förekommer vid syndromet. W står för Wilms tumör (en elakartad njurtumör som främst drabbar små barn), A är en förkortning för aniridi (total eller delvis avsaknad av iris, regnbågshinnan), G står för genitala missbildningar (missbildningar av könsorganen) och R är en förkortning av mental retardation (utvecklingsstörning). Syndromet kan också medföra fetma och då förekommer initialförkortningen WAGRO, där O står för obesity (fetma).

WAGR-syndromet beskrevs första gången mer utförligt 1964 av den amerikanske tumörläkaren Robert Miller.

Förekomst

Det föds cirka två barn med aniridi varje år i Sverige. Av dessa har färre än 10 procent WAGR-syndromet. Nyinsjuknandet i WAGR-syndromet kan därför beräknas till cirka 2 personer per miljon invånare, vilket innebär att det i genomsnitt föds ett barn vart femte år med sjukdomen.

Orsak till sjukdomen/skadan

WAGR-syndromet orsakas av en förlust av kromosommaterial (deletion) på den korta armen av kromosom 11 (11p13). I den deleterade regionen finns flera arvsanlag (gener) som är viktiga för fostrets och barnets utveckling. Vid syndromet finns dessa gener bara i en kopia i stället för som normalt två.

Två gener som har stor betydelse för symtomen vid syndromet är PAX6, som när den är deleterad orsakar aniridi, och WT1, som när den är deleterad kan ge uppkomst av Wilms tumör.

Ytterligare en gen i området, BDNF (brain-derived neurotrophic factor), har när den är deleterad associerats till utvecklingsstörning och benägenhet för fetma.

Symtomens svårighetsgrad varierar beroende på hur stor deletionen är och vilka gener den omfattar.

Ärftlighet

Syndromet beror nästan alltid på en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför låg risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon/han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina barn.

I enstaka fall har deletionen gått i arv från någon av föräldrarna. Ärftlighetsgången är då autosomal dominant, vilket innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal kromosom och en kromosom med deletion, blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den deleterade kromosomen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning

I sällsynta fall orsakas deletionen av en ombyggnad av kromosomerna (translokation), som kan vara nedärvd från en av föräldrarna. Risken att få fler barn med syndromet är då förhöjd.

Symtom

Ögon

Redan under nyföddhetsperioden brukar det gå att se att barn med WAGR-syndromet nästan helt saknar regnbågshinna på båda ögonen (aniridi). Det visar sig genom att pupillerna är vidgade och inte reagerar på ljus. Avsaknad av regnbågshinna medför synnedsättning, ljuskänslighet (fotofobi), ögondarrning (nystagmus) och skelning (strabism). Grön starr (glaukom) och fortskridande linsgrumling (grå starr, katarakt) förekommer också. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns ett separat informationsmaterial om kongenital (medfödd) aniridi.

Njurar och könsorgan

Störd funktion av WT1-genen ger en person med syndromet en kraftigt ökad risk (mer än 50 procent jämfört med 0,01 procent för barn som inte har WAGR-syndromet) att utveckla Wilms tumör. Det är en elakartad njurtumör som vanligen diagnostiseras under småbarnsåren (oftast före fem års ålder). Ofta är det föräldrarna som märker att barnet har en oöm knöl i magen. Ibland har barnen magsmärtor, och vissa har blodig urin. Bristande funktion av WT1 kan också bidra till att utvecklingen av könsorganen blir störd. Hos pojkar med syndromet är det vanligt att testiklarna inte vandrat ned i pungen och att urinrörets mynning är felplacerad (hypospadi). Enstaka flickor med syndromet har missbildningar av livmoder och äggstockar. Hos några av barnen har det vid födseln varit tveksamheter om deras könstillhörighet.

Utveckling

Ungefär tre fjärdedelar har en utvecklingsstörning. Hos de flesta är den lindrig eller måttlig. Autismspektrumtillstånd, autistiska drag, samt andra beteendeavvikelser och psykiatriska problem kan förekomma.

Övrigt

Andra symtom, till exempel njursvikt och inflammation av bukspottkörteln (pankreatit), förekommer oftare än normalt hos barn med WAGR-syndromet. En ökad risk för fetma har också uppmärksammats, sannolikt beroende på vilka gener som omfattas av deletionen (se ovan under rubriken Orsak till sjukdomen).

Diagnostik

Ofta diagnostiseras aniridi av ögonläkare redan under spädbarnstiden, men det går inte att ställa diagnosen WAGR-syndromet så tidigt utan att göra DNA-analys, eftersom de andra symtomen inte alltid visar sig tydligt hos små barn. När diagnosen aniridi ställts bör det därför göras en genetisk utredning. De flesta med aniridi har inte WAGR-syndromet utan den ärftliga och betydligt vanligare formen av aniridi, som orsakas enbart av en mutation i PAX6-genen. Vid WAGR-syndromet är orsaken ett bortfall av kromosommaterial (deletion) som omfattar flera gener, bland annat PAX6 och WT1.

Stora deletioner och translokationer av 11p13 går att påvisa med kromosomanalys, men deletionen är oftast liten och diagnostiseras bäst med FISH, MLPA eller array-CGH teknik.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu ingen botande behandling, men symtomen kan behandlas på olika sätt. Åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna. Behandlingen och stödinsatserna varierar, eftersom kombinationen och svårighetsgraden av symtomen skiljer sig från person till person. Barn med WAGR-syndromet behöver kontakt med flera olika specialister. Det är därför betydelsefullt med en barnläkare som samordnar kontakterna.

Ögon

Barn med WAGR-syndromet behöver tidigt undersökas av en barnögonläkare. Olika undersökningsmetoder och tester gör det möjligt att kartlägga vilka ögonförändringar barnet har och hur dessa påverkar synförmågan. Varje ögonklinik samarbetar med en synenhet, där de olika synhjälpmedel som behövs provas ut och anpassas. Ljuskänsligheten gör att barnen oftast behöver bländskyddsglas. I skyddsglasögonen slipas även styrkan in. Ibland kan färgade kontaktlinser med olika genomsläpplighet för ljus provas ut. Vid skelning kan lappbehandling behövas, vilket innebär att det öga som inte skelar täcks med en lapp för att synen på det skelande ögat ska övas upp.

Glaukom behandlas med ögondroppar och operation. Ögondropparna sänker trycket i ögat och förhindrar fortsatt skada på synnervstrådarna. Linsgrumling opereras.

Njurar och könsorgan

Eftersom risken för att utveckla Wilms tumör är kraftigt ökad behöver barnen under uppväxtåren regelbundet få sina njurar undersökta. Undersökningarna görs vanligtvis med ultraljud och bör utföras med täta intervall (var tredje månad) upp till sex års ålder och därefter var sjätte månad. Vid misstanke om en tumör sker utredningen och behandlingen vid ett barnonkologiskt centrum. Behandlingen är i regel en kombination av cellgifter (cytostatika) och operation. Ibland kan även strålbehandling behövas. Prognosen vid tumörer som upptäcks tidigt är mycket god.

Njurarna och deras funktion behöver fortlöpande kontrolleras även i vuxen ålder. Njurfunktionen kontrolleras med röntgen, ultraljud och blodprover. Hur ofta det görs beror på om njurarna är påverkade. Det är viktigt att se till att barnet inte får urinvägsinfektion som ytterligare kan förvärra eventuell njurskada. En del kan behöva dialys eller njurtransplantation.

Barn med WAGR-syndromet kan även ha missbildningar i urinvägar och könsorgan och behöver undersökas av en barnurolog. Testiklar som inte vandrat ned i pungen bör opereras, liksom hypospadi.

Övervikt

För de barn som riskerar att bli överviktiga är det viktigt att familjen tidigt får kontakt med en dietist.

Habiliteringsinsatser

För att på bästa sätt stimulera barnets utveckling och kompensera för funktionsnedsättningarna erbjuds de barn/familjer som har behov tidigt kontakt med ett habiliteringsteam. Där ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Habiliteringen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området och omfattar också synhabilitering. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar, syskon och andra närstående kan också få stöd.

Alla insatser planeras utifrån varje barns och familjs behov. De sker alltid i nära samverkan med personer i barnets nätverk och kan variera över tid. Barn med utvecklingsstörning behöver specialpedagogiska insatser för att underlätta läs- och skrivinlärning. En del kan behöva den specialpedagogik som finns i särskolan.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En fungerande avlösning i form av en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på sådana insatser. Vid omfattande funktionsnedsättning kan personlig assistans vara en insats som ger möjlighet till ett aktivt liv.

Vuxna med WAGR-syndromet behöver fortsatta medicinska kontroller av njurfunktionen och fortlöpande kontakt med en synenhet. De kan också behöva fortsatta, individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

På föreningen Aniridi Sveriges hemsida, www.aniridi.se, finns tips och råd för föräldrar till barn med aniridi.

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnosen fastställs i samarbete med de kliniskt genetiska avdelningarna vid landets universitetssjukhus. Kliniskt genetiska avdelningar finns vid Skånes universitetssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Linköpings Universitetssjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala samt Norrlands universitetssjukhus.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (www.spsm.se) är en statlig, rikstäckande myndighet. Myndighetens uppgift är att ge stöd till kommun och andra huvudmän med ansvar för förskola, skola, skolbarnomsorg, fristående skolor under statlig tillsyn samt vuxenundervisning. Via nationella resurscenter med specifika inriktningar genomförs utredning och besök för enskilda barn och ungdomar samt information och utbildning till föräldrar, lärare och annan personal. Ett sådant nationellt resurscenter är Resurscenter syn, som finns i Stockholm och Örebro.

Resurscenter syn Stockholm, Rålambsvägen 32 B (besöksadress), Box 12161, 102 26 Stockholm, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.stockholm@spsm.se

Resurscenter syn Örebro, Eriksbergsgatan 3 (besöksadress), Box 9024, 700 09 Örebro, tel 010-473 50 00, e-post rc.syn.orebro@spsm.se

Resurspersoner

Professor Elisabeth Syk Lundberg, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, 171 76 Stockholm, tel 08-51 77 53 80, fax 08-32 77 34.

Överläkare Niklas Pal, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, 171 76 Stockholm, tel 08-517 780 84.

Professor Agneta Nordenskjöld, barnkirurgkliniken, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, 171 76 Stockholm, tel 08-517 777 05.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Föreningen Aniridi Sverige anordnar årliga nationella träffar för barn och vuxna med aniridi för att stimulera erfarenhetsutbyte. Föreningen är även positiv till att stödja nätverk för medlemmar med WAGR-syndromet. Se kontaktuppgifter under rubriken Handikapporganisation.

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Aniridi Sverige, www.aniridi.se, e-post info@aniridi.se. Ordförande är Neven Milivojevic, Bygatan 19, 6 tr, 171 49 Solna, tel 070-639 00 68. Aniridi Sverige är en rikstäckande förening av och för dem som lever med aniridi och deras närstående. Även personer med WAGR-syndromet och deras närstående är välkomna som medlemmar.

Synskadades Riksförbund, Sandsborgsvägen 52, 122 88 Enskede, tel 08-39 90 00, fax 08-39 93 22, e-post info@srf.nu, www.srf.nu.

Njurförbundet, Sturegatan 4 A, 5 tr (besöksadress), Box 1386, 172 31 Sundbyberg, tel 08-546 405 00, fax 08-546 405 04, e-post info@njurforbundet.se, www.njurforbundet.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

På europeisk nivå finns Aniridia Europé, www.aniridia.eu.

Det finns en internationell förening, International WAGR Syndrome Association, www.wagr.org.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Information på engelska finns på International WAGR Syndrome Association’s hemsida, www.wagr.org.

På engelska finns boken Aniridia and WAGR syndrome: A guide för patients and their families (2010) av Jill Ann Nerby, Jessica J Otis. ISBN 0195389301.

Litteratur

Breslow NE, Norris R, Norkool PA, Kang T, Beckwith JB, Perlman EJ. Characteristics and outcomes of children with the Wilms Tumor-Aniridia syndrome: A report from the National Wilms Tumor Study Group. J Clin Oncol 2003; 21: 4579-4585.

Clericuzio CL. Clinical phenotypes and Wilms tumour. Med Pediatr Oncol 1993; 21: 182-187.

Clericuzio C, Hingorani M, Crolla JA, van Heyningen V, Verloes A. Clinical utility gene card for: WAGR syndrome. Eur J Hum Genet 2011; 19(4): doi: 10.1038/ejhg.2010.220. Epub 2011 Jan 12.

Edén U, Beijar C, Riise R, Tornqvist K. Aniridia among children and teenagers in Sweden and Norway. Acta Opthalmol 2008; 86: 730-734.

Fischbach B, Trout K, Lewis J, Luis C, Sika M. WAGR syndrome: a clinical review of 54 cases. Pediatrics 2005; 116: 984-988.

Fraumeni JF, Glass AG. Wilms’ tumour and congenital aniridia. J Am Med Assoc 1968; 206: 825-828.

Han JC, Liu QR, Jones M, Levinn RL, Menzie CM, Jefferson-George KS et al. Brain-derived neutrophic factor and obesity in the WAGR syndrome. N Engl J Med 2008; 359: 918-927.

Han JC, Thurm A, Golden Williams C, Joseph LA, Zein WM, Brooks BP et al. Association of brain-derived neurotrophic factor (BDNF) haploinsufficiency with lower adaptive behaviour and reduced cognitive functioning in WAGR/11p13 deletion syndrome. Cortex 2013; 49: 2700-2710.

Miller RW, Fraumeni JF Jr, Manning MD. Association of Wilms’ tumour with aniridia, hemihypertrophy and other congenital malformations. N Engl J Med 1964; 270: 922-927.

Nelson LB, Spaeth GL, Nowinski TS, Margo CE, Jackson L. Aniridia, a review. Surv Ophtalmol 1984; 28: 621-642.

Riccardi VM, Sujansky E, Smith AC, Francke U. Chromosomal imbalance in the aniridia-Wilms’ tumour association: 11p interstitial deletion. Pediatrics 1978; 61: 604-610.

Xu S, Han JC, Morales A, Menzie CM, Williams K, Fan YS. Characterization of 11p14-p12 deletion in WAGR syndrome by array CGH for identifying genes contributing to mental retardation and autism. Cytogenet Genome Res 2008; 122: 181-187.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: WAGR syndrome

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org 
Sökord: WAGR syndrome

Orphanet
www.orpha.net 
Sökord: WAGR syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Elisabeth Syk Lundberg, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Vid framtagningen av materialet har även professor Agneta Nordenskjöld, och överläkare Niklas Pal, båda vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm, medverkat.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-01-23
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.