Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Tuberös skleros

  • Diagnos: Tuberös skleros
  • Synonymer: Tuberous sclerosis complex, TSC, Tuberös skleroskomplexet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-12-30
Version: 5.0

ICD-10

Q85.1

Sjukdom/skada/diagnos

Tuberös skleros kännetecknas av tumörliknande förändringar i hjärnan och i flera andra organ, framför allt i njurar, hjärta, ögon, lungor och hud. Eftersom förändringar ofta finns i flera organ benämns sjukdomen ofta som tuberös skleroskomplexet (TSC).

Variationen i svårighetsgrad är mycket stor. För personer med lindriga former kan knappt synliga hudförändringar vara det enda tecknet. I denna text beskrivs främst de svårare formerna som medför betydande funktionsnedsättningar. Förutom hudförändringar och påverkan på ögon, njurar, hjärta och lungor kan tuberös skleros ge upphov till epilepsi, utvecklingsstörning, autism eller autistiska drag och ADHD. Mer än hälften av alla med tuberös skleros får också psykiatriska symtom som ångest, nedstämdhet och humörsvängningar.

Behandlingen sker i samverkan mellan olika specialister och anpassas utifrån behov. Den omfattar både läkemedel och habiliteringsinsatser. Vid svårare former med påverkan på hjärta, hjärna och njurar krävs regelbundna kontroller och behandling av eventuella komplikationer.

Det var den franske neurologen Désiré-Magloire Bourneville som 1880 gjorde den första samlade beskrivningen av sjukdomen och gav den dess namn, som betyder knölig förhårdnad och betecknar de tumörliknande förändringarna.

Förekomst

Eftersom lindriga former inte alltid upptäcks är det svårt att ange förekomsten exakt. Ungefär 10 av 100 000 nyfödda beräknas ha svår tuberös skleros, vilket betyder att det i Sverige föds cirka 10 barn om året med denna form. Troligen finns sammanlagt i befolkningen omkring 500 personer med svår tuberös skleros.

Orsak till sjukdomen/skadan

Tuberös skleros beror på en förändring (mutation) i en av två gener som kontrollerar tillväxt och delning av celler. Genen TSC1 finns på långa armen av kromosom 9 (9q34), och TSC2 är lokaliserad till korta armen av kromosom 16 (16p13.3).

TSC1 är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet hamartin och TSC2 kodar för proteinet tuberin. Hamartin och tuberin samverkar för att styra och bromsa det så kallade mTOR-komplexet (mammalian Target Of Rapamycin). mTOR-komplexet är en viktig signalväg i cellerna som i aktiv form påskyndar nybildning, tillväxt och utveckling av celler. Om man har en mutation i någon av TSC-generna uppstår ohämmad cellnybildning och tillväxt som ger upphov till de många tumörliknande bildningar som kännetecknar tuberös skleros.

Mutationer i TSC2 är vanligare (cirka 65 procent) än mutationer i TSC1 (cirka 20 procent). Hos ungefär 15 procent av personer med kliniskt diagnostiserad TSC kan man inte hitta en mutation i någon av TSC-generna med vanlig DNA-diagnostik. Det kan bero på att mutationen inte alltid uppträder i alla celler (mosaicism) eller att områden intill TSC-generna är förändrade. Mutationer i TSC2 ger oftast allvarligare symtom än mutationer i TSC1, men det går inte att utifrån mutationen säkert uttala sig om prognosen i det enskilda fallet.

Ärftlighet

Tuberös skleros nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur. Autosomal dominant nedärvning

Ungefär 70 procent av dem som har tuberös skleros har en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation. Ibland kan det vara svårt att skilja på nymutation och en lindrig form av sjukdomen hos förälder, se Diagnostik.

Symtom

Tuberös skleros kan påverka de flesta av kroppens organ, men framför allt hjärna, njurar, hjärta, ögon, lungor och hud. Hudförändringar är vanligast, men de mest påtagliga symtomen är epilepsi, utvecklingsstörning, autism eller autistiska drag och ADHD. Mer än hälften har någon form av psykiatriska symtom exempelvis ångest, nedstämdhet, humörsvängningar och aggressivitet. Det finns stora variationer i symtom och svårighetsgrad.

Huden

Flera olika typer av hudförändringar förekommer. Vanligast är pigmentfattiga (hypopigmenterade) vita fläckar som lättast ses med hjälp av ett speciellt blått ljus från en Woods lampa. Ofta har de vita fläckarna en oval form. Fläckarna finns från födseln, även om de ofta är svåra att upptäcka hos spädbarn och hos mycket ljusa personer med lite pigment.

Under småbarnsåren uppkommer ofta små röda knottror (angiofibrom) i ansiktet, vanligen i fjärilsform över näsan. Det kan också uppstå fläckar på ländryggen med ett skrovligt, läderartat och apelsinskalsliknande utseende (chagrinfläckar). Bindvävsknutor (fibrom) runt tå- och fingernaglarna uppträder oftast i sena tonåren eller i vuxen ålder. Lätt upphöjda fibrösa fläckar av bindväv kan ses i pannan, ibland även hos nyfödda. De kan sitta i hårbotten och är då hårlösa och kan vara omgivna av vita hårstrån. Hårtofsar, ögonfransar eller ögonbryn som är vita kan vara tecken på tuberös skleros men förekommer även hos personer utan tuberös skleros.

Hjärnan

Hjärnans funktion kan påverkas, framför allt av de ojämna förhårdnader i hjärnbarken (tuberösa skleroshärdar, så kallade tuber; se figur). Hjärnan kan också påverkas av att omogna nervceller under fostrets utveckling vandrat till fel plats (migrationsstörningar). Nervcellerna mognar då ofta inte på vanligt sätt och kan därför ha en bristande funktion. Tuberösa skleroshärdar och migrationsstörningar kan ge upphov till epilepsi, utvecklingsstörning och även autism eller autistiska drag.

En annan typ av förändring i hjärnan som inte ger symtom är små, ofta förkalkade, knottror (subependymala noduli; se figur) på väggen intill hjärnans vätskefyllda hålrum. Dessa finns från födseln men kan ändra utseende med tiden då de kan förkalkas och få cystbildningar. Hos 10-20 procent tillväxer subependymala noduli i främre delen av hjärnans vätskefyllda hålrum till en godartad tumör som kallas jättecellsastrocytom. Astrocytomet kan dock vid ökad tillväxt ge symtom genom att hindra vätskecirkulationen i hjärnan.

Figur: Hjärna i genomskärning sedd uppifrån

1. Subependymala noduli
2. Tuberös skleroshärd

Figur: Hjärna i genomskärning

Neurologiska symtom

Missbildningarna i hjärnan vid tuberös skleros leder till symtom som epilepsi, utvecklingsstörning och autism eller autistiska drag. Det finns starka samband mellan dessa symtom, som sinsemellan kan förstärka varandra. Att motoriken påverkas är mindre vanligt vid tuberös skleros, men kan förekomma. Det finns då ett samband mellan typen av motorisk störning och var i hjärnan förändringarna sitter.

Ungefär 85 procent av alla med tuberös skleros har eller har haft epilepsi. Vanligast är tidig debut och 70 procent av alla med tuberös skleros får epilepsi redan under första levnadsåret. Ofta har barn med tidig epilepsidebut något av de svårbehandlade epilepsisyndromen. De vanligaste är infantila spasmer och Lennox-Gastaut syndrom.

Infantila spasmer uppkommer under första levnadsåret och visar sig som sekundsnabba spasmer som innebär att barnet böjer sig framåt eller bakåt. Barnet blir medvetandepåverkat och EEG visar ett typiskt mönster. Lennox-Gastaut syndromet är en svår epilepsiform som debuterar när barnet är mellan 1 och 7 år gammalt. Syndromet innebär en blandning av flera anfallstyper, som toniska- (spändhet), myokloniska- (korta ryck) och atoniska anfall (plötslig förlust av muskelkraft) samt atypiska absenser (frånvaroattacker). En annan vanlig anfallstyp hos barn är fokala anfall med medvetandesänkning.

Hos vuxna är de vanligaste anfallstyperna generaliserade tonisk-kloniska anfall och fokala anfall med medvetandepåverkan.

Knappt hälften av alla med tuberös skleros har en utvecklingsstörning och/eller autism eller autistiska drag. Utvecklingsstörningen kan vara lindrig, måttlig eller svår. Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning som påverkar kognitiva, adaptiva och sociala förmågor. Det innebär till exempel att det tar längre tid att lära sig nya saker, sortera information och tolka samband. Att orientera sig i nya situationer kan därför vara svårt. Förmågan att lära sig av erfarenheter är begränsad och det tar längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Språkutvecklingen påverkas också, men variationen är stor mellan olika grader av utvecklingsstörning.

Autism eller autistiska drag är vanligare vid TSC2 mutation. Personer med autism har begränsningar i social kommunikation och socialt samspel samt repetitiva beteenden, begränsade intressen och aktiviteter.

Ungefär hälften av alla med svår tuberös skleros har även symtom som hyperaktivitet, nedsatt impulskontroll och bristande uppmärksamhet (ADHD). Bristande impulskontroll leder ofta till kraftiga humörutbrott. Även självskadebeteende förekommer.

Barn med tuberös skleros har ofta symtom som oro, ängslan och nedstämdhet. Det är också vanligt med sömnstörningar, till exempel insomningssvårigheter och ett litet sömnbehov. Sömnsvårigheterna är ibland förknippade med epilepsin och kan försämra funktionsförmågan och öka beteendeproblemen dagtid.

Ögonen

Ibland finns vävnadsmissbildningar (hamartom) i ögats näthinna. Vanligen sitter missbildningarna nära synnervens inträde i ögonbotten och ger sällan synnedsättning. Bara när förändringarna finns i det centrala synområdet, den gula fläcken, är synen påverkad. I sällsynta fall kan även näthinneavlossning och blödning orsaka synnedsättning. Pigmentfattiga områden, som liknar dem i huden, kan finnas i regnbågshinnan (iris) och i näthinnan.

Njurarna

Två olika slags njurförändringar kan förekomma, ibland samtidigt. Vanligast är en godartad missbildning/tumör (angiomyolipom; se figur), som består av blodkärl, muskel- och fettvävnad. Angiomyolipom kan orsaka smärtor. Då blodkärlen i tumören är sköra kan de orsaka blödningar som ger blod i urinen om tumören blir stor. Angiomyolipom är den enda förändring vid tuberös skleros där omvandling till cancer finns beskriven, även om detta är mycket sällsynt.

Den andra typen av förändring i njurarna utgörs av vätskefyllda blåsor (cystor; se figur). Både cystor och angiomyolipom kan påverka njurarnas funktion och ge njursvikt och förhöjt blodtryck.

Figur: Njure i genomskärning

1. Angiomyolipom
2. Cysta

Figur: Njure i genomskärning

Hjärtat

Muskelknutor (rabdomyom; se figur) kan finnas i hjärtat. De utvecklas redan under fosterstadiet men ger vanligtvis inga komplikationer. Rabdomyom kan i enstaka fall störa blodflödet i hjärtat och ge hjärtsvikt eller störa hjärtrytmen. I sällsynta fall kan det bli aktuellt att operera bort dem. Vanligen minskar rabdomyomen både i storlek och antal under barndomen.

Figur: Hjärta i genomskärning

1. Rabdomyom

Figur: Hjärta i genomskärning

Lungorna

Vid tuberös skleros kan förändringar i lungorna utvecklas, lymfangioleiomyomatos (LAM). Med datortomografi (CT) ser man då blåsbildningar. Symtomen kan vara hosta, andningssvårigheter och sviktande lungfunktion. Förändringarna förekommer främst hos kvinnor och uppstår efter puberteten. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns ett separat informationsmaterial om lymfangioleiomyomatos.

Övriga symtom

Det kan finnas fibrom (bindvävsknutor) i tandköttet och i kindslemhinnan. Det förekommer emaljförändringar med små gropar i tänderna (pits), men dessa behöver sällan åtgärdas. Fibrom som orsakar besvär kan behöva tas bort.

Cystor och vävnadsmissbildningar (hamartom) kan förekomma i lever, bukspottkörtel, binjurar, äggstockar och skelett, men ger sällan besvär eller symtom. Polyper i ändtarmen kan orsaka blödningar.

Lokal utvidgning av blodkärl (aneurysm) förekommer, till exempel i aorta men det är ovanligt.

Diagnostik

Hos ett litet barn ger kombinationen autism, utvecklingsstörning och epilepsi anledning att utreda om tuberös skleros är bakomliggande orsak.

Diagnosen kan ofta ställas genom yttre tecken och symtom. Det finns internationellt fastställda diagnoskriterier som tagits fram vid en konsensuskonferens (2012).

Undersökningar görs för att påvisa missbildningar i hjärnan, ögonbottnarna, hjärtat eller njurarna. Magnetkameraundersökning (MR) visar förändringar i hjärnan, till exempel tuberösa skleroshärdar i hjärnbarken och migrationsstörningar i underliggande vit substans. Subependymala noduli och eventuella jättecellsastrocytom kan också ses.

Förändringar i njurarna ses vanligen bäst med magnetkameraundersökning men ultraljud och datortomografi (CT) kan ibland användas. Hjärtat undersöks med ultraljud och EKG. EEG (elektroencefalografi) används vid misstanke om epilepsi. Förändringar i ögats näthinna ses vid ögonbottenundersökning.

Diagnosen kan ofta bekräftas med DNA-analys. Med de tekniker som används idag (2015) hittar man mutationen hos cirka 85 procent av de personer som har typiska symtom på tuberös skleros.

Eftersom nymutationer är vanliga är föräldrarna ofta symtomfria. Om man har identifierat mutationen hos barnet kan föräldrarna testas för att utesluta att de har en lindrig form av sjudomen. Om allt är normalt talar det för att det rör sig om en nymutation. Dock finns en viss reservation på grund av att mutationen inte alltid uppträder i alla celler (mosaicism) och därmed inte alltid syns i ett blodprov. Är föräldrarnas testresultat normalt är sannolikheten för att de får ett nytt barn med tuberös skleros cirka 2 procent.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/åtgärder

Behandlingen anpassas efter individuella behov. Åtskilligt kan göras för att så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Läkemedel som hämmar mTOR-komplexet, till exempel sirolimus (rapamycin) och everolimus, har i studier visat effekt vid tuberös skleros genom att minska storleken på jättecellsastrocytom som annars kan behöva opereras och på angiomyolipom som kan störa njurfunktionen och förorsaka njurblödningar. Även lungförändringar tycks kunna påverkas. Det pågår även utveckling av sirolimus som salva för att krympa angiofibromen i ansiktet.

Övriga insatser vid tuberös skleros koncentreras på att behandla de olika symtomen. Det är viktigt att ha kontinuerlig kontakt med en läkare som känner till sjukdomen och dess många uttrycksformer. Vid symtom från till exempel hjärnan, njurarna, hjärtat och lungorna behövs uppföljning och behandling i samvekan mellan olika specialister både inom barn- och vuxensjukvård.

Hjärtat

Ultraljud av hjärtat görs av barnkardiolog för att undersöka om det finns rabdomyom. Om rabdomyom har konstaterats eller om en person med tuberös skleros har rytmrubbningar bör hjärtfunktionen följas upp med bland annat ultraljud och EKG. Dessa muskelknutor kan störa blodflödet i hjärtat så att hjärtrytm och pumpförmåga påverkas, men bara i undantagsfall krävs operation. Knutornas antal och storlek minskar med åren.

Lungor

För närvarande finns ingen botande behandling mot lymfangioleiomyomatos och inte heller behandling som effektivt stoppar lungförändringarna från att fortsätta att utvecklas. Insatserna inriktas därför mot symtomen och olika typer av komplikationer till sjukdomen. Luftrörsvidgande mediciner kan prövas vid obstruktivitet och kan hos en del lindra andfåddheten. Vid avancerad sjukdom med andningssvikt behövs ibland behandling med syrgas. Vid lungförändringar i vuxen ålder kan det bli aktuellt med lungtransplantation.

Njurar

Angiomyolipom kan börja växa och när de blir av viss storlek ökar risken för att de kan blöda. I sällsynta fall kan de ge upphov till njurcancer. Njurcystor och angiomyolipom kan störa njurfunktionen med förhöjt blodtryck och njursvikt som följd. Därför behövs kontroller med magnetkameraundersökning och ibland ultraljud, liksom kontroll av blodtryck, urinprov och njurfunktionsprover.

Ögon

Undersökning av ögonläkare är viktig för att fastställa om förändringar finns i näthinnan och om synen är påverkad. För personer med fastställda näthinneavvikelser och/eller synnedsättning är det viktigt med regelbunden kontroll. Kontroller hos ögonläkare bör också göras vid behandling med epilepsiläkemedlet vigabatrin, eftersom det finns stor risk för synfältspåverkan.

Hjärnan

Knottrorna på väggen intill hjärnans vätskefyllda hålrum (subependymala noduli) kan börja växa och bilda en godartad tumör, jättecellsastrocytom. Den kan i sin tur ge upphov till stopp för utflödet av hjärnvätskan så att vattenskalle (hydrocefalus) uppstår. Trycket ökar då inne i hjärnan och kan ge symtom som huvudvärk, kräkningar och slöhet. Eftersom man inte vet vem som får jättecellsastrocytom behöver man göra regelbundna kontroller av hjärnan med magnetkamera. Om jättecellsastrocytom vuxit sig stora överväger man behandling med kirurgisk operation eller mTOR-hämmande läkemedel.

Om nya symtom uppstår såsom huvudvärk, slöhet, kräkningar, ökad frekvens av epileptiska anfall eller förändrat beteende bör undersökning av hjärnan med magnetkameraundersökning övervägas. Detta för att kontrollera om jättecellsastrocytom uppkommit eller ökat i storlek. Om trycket ökat mycket inne i hjärnan kan en akut operation bli nödvändig.

Epilepsi

Vid tuberös skleros kan i stort sett alla anfallstyper och flera olika epilepsiformer förekomma. Under uppväxtåren har mer än hälften en svår epilepsiform där anfallen är svåra att kontrollera trots att man prövat flera läkemedel. Vid infantila spasmer används läkemedlet vigabatrin i första hand och en slags kortisonbehandling i andra hand. För andra epilepsiformer prövas läkemedel enligt samma principer som för epilepsi av annan orsak. Det behövs vanligen täta omprövningar av medicineringen. Många gånger är epilepsibehandlingen en svår balansgång mellan bra anfallskontroll och bieffekter av mediciner på beteende, kontakt och vakenhet. Trots att epilepsin vid tuberös skleros ofta utgår från flera olika områden i hjärnan kan den ibland förbättras genom kirurgisk behandling där man tar bort det område som orsakar anfall. Man kan också överväga ketogen kost och vagusnervstimulator. Den sistnämnda kan dock försvåra utförande av magnetkameraundersökning.

Huden

Vid angiofibrom i ansiktet som är kosmetiskt störande eller blöder kan olika behandlingar prövas: laserbehandling, kirurgisk behandling eller mTOR-hämmare som lösning eller kräm på huden. Missprydande eller smärtande nagelfibrom kan avlägsnas kirurgiskt.

Munnen

Emaljförändringar och eventuella fibrom i tandköttet gör att tänderna behöver kontrolleras regelbundet av tandläkare med kunskap om tuberös skleros. Det är viktigt med förstärkt förebyggande tandvård, eftersom kariesrisken kan vara förhöjd. Barnen kan även ha ät- och sväljsvårigheter och dregling förekommer. Munmotorisk träning och stimulering kan därför bli aktuellt. Vid större sjukhus finns nutritionsteam som utreder och behandlar ät- och sväljsvårigheter samt nutritionsproblem.

Habilitering

Utöver kontakt med olika specialister behöver många barn och familjer habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Föräldrar och syskon får också stöd. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Det kan för vissa även bli aktuellt med synrehabilitering som ger träning i att använda sin synförmåga och/eller lära sig tekniker som kompenserar för synnedsättningen.

För att kunna möta barnet utifrån dess förutsättningar görs en bedömning av utvecklingsnivån. En neuropsykiatrisk utredning görs och utvecklingsprofilen avgör vilken skolform som är lämplig. Information till skolan bör ges i god tid för att rätt stöd, i form av specialpedagogiska insatser och hjälpmedel, ska kunna erbjudas. Barn med utvecklingsstörning behöver anpassad pedagogik av det slag som finns inom särskolan. Tidig stimulans och träning av språk och kommunikation som också omfattar alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är av stor betydelse för barnets utveckling.

För barn som är hyperaktiva och har autism är det viktigt med strukturerade aktiviteter och fasta rutiner. Rastlöshet och stereotypa beteenden brukar då minska. Förutom pedagogiska och psykologiska habiliteringsinsatser kan läkemedel behövas.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan underlätta för familjen att leva ett aktivt liv.

Sömnstörningar kan ibland kräva en kortare tids medicinering för att ändra sömnmönstret och för att ge barn och föräldrar en möjlighet att ta igen förlorad sömn. Det är också viktigt att epilepsin är under så god kontroll som möjligt, eftersom den annars kan påverka nattsömnen negativt.

Vuxna

Kontroller och uppföljning fortsätter i vuxen ålder beroende på svårighetsgrad, individuella symtom och behov.

Personer med autism och utvecklingsstörning har även som vuxna ett stort behov av habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Kunskap om sjukdomen och resurser för diagnostik och behandling finns vid alla regionsjukhus i landet.

Uppdaterade rekommendationer för diagnostik, behandling och kontinuerlig uppföljning har utarbetats av en internationell konsensusgrupp där experter på tuberös skleros från många länder deltog, http://tsalliance.org/consensus. Se även referenslista.

Ett multiprofessionellt team för konsultation, utredning och behandling av personer med tuberös skleros finns vid Centrum för sällsynta diagnoser, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg. Koordinator är Anja Engel, tel 031- 342 10 00, anja.engel@vgregion.se, ansvarig läkare Gunilla Drake, gunilla.drake@vgregion.se.

Nationella TSC-expertteamet har nyligen (2014) bildats på initiativ av intresseorganisationen TSC Sverige, professor Paul Uvebrant, Drottning Silvias Barnsjukhus, och Centrum för Sällsynta diagnoser i Göteborg. Syftet är att vara ett kunskapscenter dit de regionala TSC-teamen kan vända sig för diskussion/second opinion. Kontaktperson är överläkare Maria Dahlin (se under rubriken ”Resurspersoner”).

Speciellt kunnande kring orofaciala problem (mun- och ansiktsregionen) när det gäller TSC finns vid Mun-H-Center, se MHC-Basen/diagnos/. Mun-H-C är ett nationellt orofacialt kunskaps- och resurscenter för sällsynta diagnoser samt orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Överläkare Maria Dahlin, Neuropediatriska Enheten, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Sjukhuset, 171 76 Stockholm, tel 08-5177 0000.

Överläkare Suzanne Steffenburg, Enheten för barnneuropsykiatri, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Otterhällegatan 12A, 411 18 Göteborg, tel 031-342 59 50.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Nationella Funktionen Sällsynta Diagnoser har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta diagnoser. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Föreningen TSC Sverige (se under ”Intresseorganisationer”) har ett brett utbud av temadagar och familjehelger, se www.tsc-sverige.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

TSC Sverige – Tuberös skleros complex, e-post info@tsc-sverige.se,
www.tsc-sverige.se.

Riksförbundet Sällsynta Diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress),
Box 1386,172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99,
e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm,
tel 08-508 866 00, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Autism- och Aspergerförbundet, Bellmansgatan 30, 118 47 Stockholm,
tel 08-702 05 80, e-post info@autism.se, www.autism.se.

Svenska Epilepsiförbundet, Sturegatan 4A, 3 tr (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-669 41 06, e-post info@epilepsi.se, www.epilepsi.se.

The Tuberous Sclerosis Alliance, TSC-förening i USA, www.tsalliance.org.

The Tuberous Sclerosis Association, TSC-förening i England, www.tuberous-sclerosis.org.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord tuberous sclerosis.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Nationella Funktionen Sällsynta Diagnoser har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

TSC Sverige arrangerar temadagar. För närmare information kontakta föreningen (se under rubriken ”Intresseorganisationer”).

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personer som i sitt arbete eller i sin vardag möter barn- och ungdomar med den aktuella diagnosen. För information om utbildningar se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Det pågår forskning kring sjukdomen över hela världen. I Sverige deltar tre centrum (Barnkliniken vid Universitetssjukhuset Lund, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm) i en stor internationell registerstudie av TSC. Syftet är kartläggning av symtomutveckling vid TSC och vilken prognostisk roll den har, effekt av behandlingar, hur livskvaliten är påverkad och hur symtomen påverkas av typen av genmutation.

Internationellt pågår intensiv forskning på molekylärbiologisk nivå för att ytterligare klargöra hur mTOR fungerar och vad som händer när hamartin och tuberin, som TSC-generna kodar för, saknas. Målet med denna forskning är att vidareutveckla läkemedel som påverkar sjukdomsprocessen och symtomen vid tuberös skleros. Vid CMM på Karolinska Sjukhuset bedriver professor Gunnar Norstedt molekylärbiologiska studier kring lungförändringarna (LAM) med inriktning mot möjlig behandling. Internationellt pågår också stora behandlingsstudier för att undersöka om tillgängliga mTOR-hämmande läkemedel kan förbättra epilepsin, de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna och lungförändringarna.

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord tuberous sclerosis.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord tuberous sclerosis.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentationer (Nyhetsbrev) från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. De går att läsa och ladda ner på www.agrenska.se eller beställa på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se:
Tuberös skleros, familjevistelse (2014), dokumentation nr 468.

Information om autismspektrumtillstånd (AST) finns på Autismforums webbplats, www.autismforum.se. Autismforum är en webbplats och ett bibliotek som drivs av Habilitering och hälsa inom Stockholms läns landsting.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Ahlsén G, Gillberg IC, Lindblom R, Gillberg C. Tuberous sclerosis in western Sweden. A population study of cases with childhood onset. Arch Neurol 1994; 51: 76-81.

Bolton P, Griffiths P. Association of tuberous sclerosis of temporal lobes with autism and atypical autism. Lancet 1997; 349: 392-395.

Curatolo P, Portofino MC, Manzi B, Seri S. Autism in tuberous sclerosis. Eur J Paediatr Neurol 2004; 8: 327-332.

Curatolo P, Bombardieri R, Jozwiak S. Tuberous sclerosis. Lancet 2008; 372: 657-668. Review.

Curatolo P, Jóźwiak S, Nabbout R. Management of epilepsy associated with tuberous sclerosis complex (TSC): Clinical recommendations. European J of Pediatric Neurol 2012; 16: 582-586.

Curatolo P, Moavero R, de Vries PJ. Neurological and neuropsychiatric aspects of tuberous sclerosis complex. Lancet Neurol. 2015; 7: 733-745.

Franz DN, Bissler JJ, McCormack FX. Tuberous sclerosis complex: Neurological, renal and pulmonary manifestations. Neuropediatrics 2010; 42: 199-208.

Gillberg IC, Gillberg C, Ahlsén G. Autistic behaviour and attention deficits in tuberous sclerosis: a population-based study. Dev Med Child Neurol 1994; 36: 50-56.

Hunt A. Development, behaviour and seizures in 300 cases of tuberous sclerosis. J Intellect Disabil Res 1993; 37: 41-51.

Krueger DA, Care M, Holland K, Agricola K, Tudor C, Mangeshkar P et al. Everolimus for subependymal giant-cell astrocytoma in tuberous sclerosis. N Engl J Med 2010; 363: 1801-1811.

Krueger DA, Northrup H, International Tuberous Sclerosis Complex Consensus Group. Tuberous Sclerosis Complex Surveillance and Management: Recommendations of the 2012 International Tuberous Sclerosis Complex Consensus Conference. Pediatric Neurology 2013; 49: 255-265.

Miya R, Asato MD, Antonio Y, Hardan MD. Neuropsychiatric problems in tuberous sclerosis complex. J Child Neurol 2004; 19: 241-249.

Mc Daniel S, Rensing N, Thio L, Yamada K, Wong M. The ketogenic diet inhibits the mammalian target of rapamycin (mTOR) pathway. Epilepsia 2011; 52: e7-e11.

Moareva R, Cerminara C, Curatolo P. Epilepsy secondary to tuberous sclerosis: lessons to be learned and current challenges. Childs Nerv Syst 2010; 26: 1495-1504.

Napolioni V, Moavero R, Curatolo P. Recent advantages in neurobiology of Tuberous Sclerosis Complex. Brain Dev 2009; 31: 104-113.

Northrup H, Krueger D A, International Tuberous Sclerosis Complex Consensus Group. Tuberous Sclerosis Complex Diagnostic Criteria Update: Recommendations of the 2012 International Tuberous Sclerosis Complex Consensus Conference. Pediatric Neurology 2013; 49: 243-254.

Paul E, Thiele E. Efficacy of sirolimus in treating tuberous sclerosis and lymphangioleiomyomatosis. N Engl J Med 2008; 358: 190-192.

Roach ES, Gomez MR, Northrup H. Tuberous sclerosis complex consensus conference: revised clinical diagnostic criteria. J Child Neurol 1998; 13: 624-628.

Roth J, Roach ES, Bartels U, Jóźwiak S, Koenig MK, Weiner HL et al. Subependymal Giant Cell Astrocytoma: Diagnosis, Screening, and Treatment. Recommendations from the International Tuberous Sclerosis Complex Consensus Conference 2012. Pediatric Neurology 2013; 49: 439-444.

Sasongko TH, Ismail NF, Nik Abdul Malik NM, Zabidi-Hussin ZA. Rapamycin and its analogues (rapalogs) for Tuberous Sclerosis Complex-associated tumors: a systematic review on non-randomized studies using meta-analysis. Orphanet J Rare Dis 2015; 1: 95.

Böcker

Curatolo P. Tuberous Sclerosis Complex: From Basic Science to Clinical Phenotypes, International Review of Child Neurology Series. Cambridge University Press on behalf of Mac Keith Press, 2003. ISBN1 898683-39-5.

Kwiatkowski DJ, Whittemore VH, Thiele EA, editors. Tuberous sclerosis complex. Genes,clinical features and therapeutics. Wiley-Blackwell, Weinheim 2010. ISBN 978-3-527-32201-5.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: tuberous sclerosis

GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: tuberous sclerosis complex

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: tuberous sclerosis

Dokumentinformation

Medicinsk expert som skrivit det ursprungliga textunderlaget är Paul Uvebrant, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.

Revideringen av materialet har gjorts av överläkare Maria Dahlin, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2015-12-30
Version: 5.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.