/
/

8q-duplikationssyndromet

  • Diagnos: 8q-duplikationssyndromet
  • Synonymer: Trisomi 8q-syndromet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2018-06-25
Version: 3.0

ICD-10

Q92.2

Sjukdom/tillstånd

8q-duplikationssyndromet omfattar medfödda kromosomavvikelser som innebär att en del av den långa armen av kromosom 8 finns i en extra kopia. Symtomen och deras svårighetsgrad varierar mellan olika personer och beror på vilken del av kromosomen som saknas. Missbildningar i hjärtat, hjärnan, skelettet, urinvägarna och ögonen finns ofta. De flesta har också en måttlig eller svår intellektuell funktionsnedsättning. Många med 8q-duplikationssyndromet har gemensamma utseendemässiga drag och blir ofta kortväxta.

Personer med 8q-duplikationssyndromet behöver samordnade insatser inom flera olika specialistområden där habilitering ingår. Det psykologiska och sociala stödet är viktigt.

8q-duplikationssyndromet beskrevs första gången 1979 av den amerikanske barnläkaren Robert M Fineman.

Mer information om olika typer av kromosomavvikelser finns i Socialstyrelsens databas, Kromosomavvikelser, en översikt.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många personer som har 8q-duplikationssyndromet, och i Sverige känner man till endast ett fåtal.

Orsak

8q-duplikationssyndromet orsakas av en duplikation, vilket innebär att en del (ett segment) av den långa armen (q) från ena kromosomen i kromosompar 8 finns i dubbel upplaga. De gener som finns inom detta kromosomsegment finns då i tre kopior, istället för som normalt två, vilket gör att symtom och avvikelser kan uppstå. Nya metoder att kartlägga olika duplikationer och samtidigt jämföra med kliniska symtom kan ge bättre möjlighet till information om prognos och behandling.


Figur. Duplikation

Figur. Duplikation

Hos många har duplikationen uppstått som en nymutation i samband med bildningen av någon av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Ibland uppstår avvikelsen först efter att det befruktade ägget delat sig några gånger. Då finns förändringen bara i en del av kroppens celler, så kallad kromosomal mosaicism.

Duplikationen kan också nedärvas om en av föräldrarna har en duplikation eller en balanserad strukturell kromosomavvikelse, oftast en translokation (delar av kromosomer har bytt plats).

Mindre vanliga orsaker till 8q-duplikationssyndromet är andra balanserade strukturella kromosomavvikelser hos någon av föräldrarna, som inversion (två kromosombrott på en kromosom med rotation av det mellanliggande segmentet).

Mer information om olika typer av kromosomavvikelser och deras orsak finns i Socialstyrelsens databas, Kromosomavvikelser, en översikt.

Ärftlighet

Om kromosomavvikelsen vid 8q-duplikationssyndromet inträffat vid könscellsbildningen har föräldrarna normala kromosomer. 8q-duplikationssyndromet beror då på en nymutation. Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med 8q-duplikationssyndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna kromosomavvikelsen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

När kromosomavvikelsen hos barnet beror på en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna ökar sannolikheten att på nytt få ett barn med 8q-duplikationssyndromet.

Symtom

Symtomen och deras svårighet varierar mellan olika personer med syndromet och beror till stor del på vilken del av kromosom 8 som omfattas och vilka gener som inkluderas i duplikationen.

Personer med kromosomavvikelser har ofta vissa gemensamma utseendemässiga drag. Vid 8q-duplikationssyndromet har barnen ofta litet huvud (mikrocefali) med kort nacke, framträdande panna, lågt hårfäste och triangelformat ansikte. Avståndet mellan ögonen är ofta brett (hypertelorism), ögonspringorna sneda och ögonbrynen markerade. Näsan är ofta kort och bred. Gommen kan vara hög och underkäken liten (mikrognati).

Hos barn med 8q-duplikationssyndromet är födelsevikten vanligtvis normal i förhållande till graviditetens längd. Nyfödda har ibland låg muskelspänning (hypotonus), som gör att de kan ha svårt att suga och få i sig näring. Den låga muskelspänningen vid födseln normaliseras för det mesta under de första levnadsåren.

En del föds med läpp-, käk- och/eller gomspalt, vilket påverkar förmågan att äta och suga.

Ibland förekommer bråck i mellangärdesmuskeln (diafragmabråck) som gör att tarmarna ligger i brösthålan. En del har bråck i matstrupen. Det ökar risken för att magsäckens innehåll kommer tillbaka till matstrupen och kan göra att barnet kräks (gastroesofageal reflux). Reflux kan orsaka smärta och inflammation i matstrupen (esofagit), och även leda till infektioner i luftvägarna eftersom magsaft kommer ner i luftstrupen. Även ljumskbråck förekommer.

Som vuxna blir personer med 8q-duplikationssyndromet ofta kortväxta.

Hjärta

De hjärtfel som förekommer är ofta lindriga, till exempel öppning i skiljeväggen mellan hjärtats förmak (förmaksseptumdefekt, ASD), öppning i skiljeväggen mellan kamrarna (ventrikelseptumdefekt, VSD) eller öppen förbindelse mellan kroppspulsådern och lungpulsådern (öppetstående ductus arteriosus, PDA). Även en kombination av flera hjärtfel förekommer (Fallots tetrad), som innebär en kombination av ventrikelseptumdefekt, pulmonalisstenos och förträngning av aortaklaffen (aortastenos, AS) samt öppen förbindelse mellan kroppspulsådern och lungpulsådern.

Hjärna

Hjärnan kan vara underutvecklad. Hos några barn saknas hjärnbalken som förbinder de båda hjärnhalvorna (corpus callosumagenesi). Ökat vätsketryck i hjärnan (hydrocefalus) förekommer.

En del personer med 8q-duplikationssyndromet har epilepsi.

Kognitiva funktioner

De flesta personer med 8q-duplikationssyndromet har en måttlig eller svår intellektuell funktionsnedsättning. Några få har en begåvning inom normalområdet.

Den som har en intellektuell funktionsnedsättning har en generellt nedsatt kognitiv förmåga. Det innebär svårigheter med abstrakt och teoretiskt tänkande som är så omfattande att förmågan att lära sig saker, planera och utföra uppgifter samt att lösa problem är nedsatt. I kombination med nedsatt förmåga att kommunicera innebär detta svårigheter att socialt och praktiskt klara av sin vardag. Svårigheterna varierar avsevärt både beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning (lindrig, måttlig eller svår) och grad av påverkan på t ex språk och tal, motorik, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet samt syn och hörsel.

Vid måttlig intellektuell funktionsnedsättning behövs stöd i vardagslivet, men man kan ofta kommunicera och klara enklare uppgifter i vardagen. Den som har en svår intellektuell funktionsnedsättning behöver omfattande stöd och hjälp av omgivningen.

Urinvägar och könsorgan

Ibland finns en förträngning som hindrar avflödet av urin från njurarna till urinblåsan (uretärstenos). Även vidgat njurbäcken (hydronefros) förekommer. För en del kan det innebära att urin flödar tillbaka genom urinvägarna mot njuren (vesikoureteral reflux). Avvikelserna behöver inte påverka njurens funktion men kan innebära en ökad risk för urinvägsinfektioner, vilka i sin tur kan påverka njurfunktionen.

Pojkar med syndromet kan ha underutvecklade yttre könsorgan, och ibland har testiklarna inte vandrat ned till pungen.

Skelett

Bröstkorgen är ofta långsmal och ibland insjunken. Snedställda fötter är vanligt, liksom att knäskålarna inte är fullt utvecklade. Ibland har ryggkotorna och bäckenet ett avvikande utseende. Några med syndromet har sned rygg (skolios/kyfos). Andra kan inte räta ut en eller flera leder helt (extensionsdefekt). Fingrarna och/eller tårna kan vara sammanväxta (syndaktyli) och ibland finns för många fingrar (polydaktyli). Naglarna kan vara underutvecklade.

Ögon

Synen kan påverkas på olika sätt. En del barn skelar. Olika ögonmissbildningar förekommer, som förstorad hornhinna (makrocornea) och slutningsdefekter av regnbågshinnan (iriskolobom). Kolobom påverkar bara synen om det löper in i de bakre delarna av ögat mot synnerven. Några har nedhängande ögonlock (ptos) som ibland kan påverka synfältet. Grå starr (katarakt) förekommer.

Övriga symtom

Små barn med 8q-duplikationssyndromet kan ibland ha andningssvårigheter. Det beror på att luftvägarna är mjuka och inte håller luftstrupen tillräckligt öppen (laryngomalaci). Andningssvårigheterna försvinner med tiden.

Diagnostik

När ett barn föds med ett misstänkt syndrom görs en genetisk analys, som kan påvisa deletioner (förlust av kromosommaterial) och duplikationer (extra kromosommaterial) och fastställa deras omfattning.

Om barnet har en obalanserad strukturell kromosomavvikelse undersöks föräldrarnas kromosomer. Undersökningen görs för att ta reda på om avvikelsen är nedärvd eftersom en strukturell kromosomavvikelse hos någon av föräldrarna ökar sannolikheten för att på nytt få ett barn med 8q-duplikationssyndromet.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Detta innebär information om syndromet och en bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom. Vid behov ges information om möjligheter till familjeutredning och diagnostik, såsom anlagsbärar- och fosterdiagnostik, samt preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning (IVF).

Behandling/stöd

Många med syndromet har missbildningar av olika organ och det är viktigt att samordna utredning, behandling och habilitering.

Små barn med syndromet har ibland svårt att suga och få i sig tillräckligt med näring. Föräldrarna behöver då kontakt med ett nutritionsteam. En del av barnen behöver matas genom en sond som förs via näsan, svalget och matstrupen till den övre delen av tunntarmen. Vid långvariga matningssvårigheter kan näringen ges via en så kallad knapp efter en perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), som är en operativt åstadkommen förbindelse till magsäcken via bukväggen.

Om det finns symtom på gastroesofageal reflux görs en mätning av surhetsgraden i matstrupen (ph-mätning). Reflux behandlas i första hand med läkemedel som sänker surhetsgraden i magsaften. Ibland kan en operation bli nödvändig.

En undersökning av gom och gomfunktion görs tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Vid många regionsjukhus finns särskilda team som följer upp och behandlar barn och ungdomar med läpp-, käk- och gomspalt (LKG-team).

Hjärta

Hjärtat bör undersökas av en barnhjärtläkare (barnkardiolog), som sedan avgör den fortsatta behandlingen och behovet av uppföljning.

Hjärna

En barnläkare eller barnneurolog bör följa barnets utveckling och vid behov göra en utredning och samordna eventuella behandlingar.

Om barnet har symtom på hydrocefalus undersöks hjärnan med magnetkamera. För att minska trycket och leda bort hjärnvätska opereras en tunn kateter (shunt) in från hjärnans hålrum (ventriklarna). Shunten leds under huden ner till bukhålan. Shuntens funktion kontrolleras regelbundet vid enheter för barnneurologi eller neurokirurgi.

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Urinvägar och könsorgan

Missbildningar i urinvägarna utreds och behandlas av en barnurolog. Testiklar som inte vandrat ned i pungen opereras.

Skelett

En barnortoped bedömer eventuella felställningar i rygg, knän och fötter samt behovet av skenor (ortoser) och operation. Avvikelser på ryggkotor är oftast utan betydelse. Underutvecklade knäskålar brukar inte heller ha någon betydelse för funktionen, men kan ibland opereras om knäet ofta går ur led (knäluxation).

Sammanväxta tår behöver inte opereras.

Förändringarna av fingrarna är oftast små och påverkar sällan funktionen i händerna. En handkirurg bedömer behovet av behandling.

Ögon

Eftersom det förekommer olika förändringar i ögonen behöver barnen tidigt undersökas och följas upp av ögonläkare. Skelning behandlas genom att det ögat med bäst syn täcks med en lapp för att synen på det andra ögat ska övas upp. Grå starr opereras. Nedhängande ögonlock som begränsar synfältet kan opereras.

Övriga symtom

Diafragmabråck opereras under de första levnadsdygnen. Även ljumskbråck opereras.

Laryngomalaci utreds för att bedöma andningssvårigheterna och ta ställning till om barnen behöver andningsstöd på natten.

Det är viktigt att följa barnets tillväxt. Barn med 8q-duplikationssyndromet brukar inte ha brist på tillväxthormon, men vid uttalad kortväxthet bör barnets egen produktion av tillväxthormon utredas.

Barn med syndromet bör tidigt få kontakt med tandvården för bedömning, till exempel av en barntandvårdsspecialist (pedodontist). Förebyggande vård och information om munhälsa behövs också.

Habilitering

Barn med syndromet behöver habiliteringsinsatser, som också innefattar synhabilitering. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också.

De habiliterande insatserna planeras utifrån barnets behov, varierar över tid och sker i nära samverkan med närstående och andra i barnets nätverk. I insatserna ingår också att förmedla kunskap till föräldrar och andra i nätverket för att de ska kunna ge stöd utifrån barnets funktionsförmåga.

Om tal-, språk- och kommunikationsförmågan påverkas är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt vid behov alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Som för alla barn utvecklas kommunikationen i det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn. Föräldrar och andra personer runt barnet behöver få kunskap och vägledning i att använda alternativa kommunikationsvägar för att ge barnet förutsättningar att förstå och uttrycka sig utifrån sin förmåga.

Barnen behöver också specialpedagogiska insatser i förskola och skola, och den särskilda pedagogik som finns i särskolan brukar behövas.

Föräldrar och syskon kan behöva psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också erbjudas stöd som är anpassat utifrån ålder och mognad. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Ett samarbete sker med kommunen, som kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på insatser. Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten till att delta i aktiviteter trots en omfattande funktionsnedsättning.

I vuxen ålder fortsätter de habiliterande insatserna. I kombination med andra funktionsnedsättningar påverkar den intellektuella funktionsnedsättningen vilket stöd man behöver för att klara det dagliga livet som vuxen. Personer med måttlig intellektuell funktionsnedsättning behöver stöd, men de flesta klarar enklare uppgifter i vardagen. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning behövs omfattande stöd och hjälp av omgivningen för att klara vardagliga aktiviteter. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet. Fortsatt uppföljning av olika specialister inom vuxensjukvården behövs också.

Forskning

--

Resurser på riks- och regionnivå

Genetisk diagnostik görs vid avdelningar för klinisk genetik vid universitetssjukhusen.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid universitetssjukhusen. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Mun-H-Center är ett nationellt orofacialt (mun och ansikte) kunskapscenter för sällsynta diagnoser och en del av specialisttandvården inom Folktandvården Västra Götaland. Verksamheten innefattar specialisttandvård, informationsspridning, forskning och orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center har även en app med information om sällsynta diagnoser, MHC-appen. Mun-H-Center, Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Resurspersonerna kan svara på frågor om 8q-duplikationssyndromet.

Professor, överläkare Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, tel 070-550 22 95, e-post goran.anneren@igp.uu.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post nocsverige@gmail.com, http://nocsverige.se.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, tel 072-722 18 34, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

I Storbritannien finns Unique, The Rare Chromosome Disorder Support Group, e-post info@rarechromo.org, www.rarechromo.org.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar och andra närstående.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats, med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser (NOC) anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte. För närmare information kontakta NOC, se http://nocsverige.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning som kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

På NOC, Nätverket för kromosomavvikelsers webbplats, finns informationsmaterial att ladda ner och skriva ut, se http://nocsverige.se.

Unique, The Rare Chromosome Disorder Support Group, e-post info@rarechromo.org, har informationsmaterial om många ovanliga kromosomavvikelser på sin webbplats, www.rarechromo.org.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.omim.org
Sökord: duplication 8q syndrome

Litteratur

Andrle M, Erlach A, Schweizer C. Inversion 8 and consecutive trisomy of region 8q22-qter. Wien Klin Wochenschr 1987; 99: 638-641.

Barnes ICS, Kumar D, Bell RJM. A child with a recombinant of chromosome 8 inherited from her carrier mother. J Med Genet 1985; 22: 67-70.

Bowen P, Fitzgerald PH, Gardener RJ, Biderman B, Veale AM. Duplication 8q syndrome due to a familial ins (10;8)(q21;q21q22). Am J Med Genet 1983; 14: 635-646.

Chen CP, Lee CC, Pan CW, Kir TY, Chen BF. Partial trisomy 8q and partial monosomy 15q associated with congenital hydrocefalus, diafragmati hernia, urinary tract anomalies, congenital heart defect and kyfoscoliosis. Prenat Diagn 1998; 18: 1289-1293.

Concolino D, Lembo MA, Moricca MT, Rapsomaniki M, Marotta R, Galesi O et al. A de novo 8q22.2-24.3 duplication with mild phenotype. Eur J Med Genet 2012; 55: 67-70.

Fan YS, Siu VM. Molecular cytogenetic characterization of a derivate chromosome 8 with an inverted duplication of 8p21.3-p23.3 and a rearranged duplication of 8q24.13-qter. Am J Med Genet 2001; 102: 266-271.

Fineman RM, Ablow RC, Breg WR, Wing D, Rose JS, Rothman LG, Warpinski J. Complete and partial trisomy of different segments of chromosome 8: case reports and review. Clin Genet 1979; 16: 390-398.

Giorgi PL, Tarantino E, Formica A, Cipriani P. Partial trisomy 8q resulting from maternal translocation t(2;8)(q373;q23). Acta Genet Med Gemellol 1978; 21: 75-79.

Naritomi K, Hirayama K. Partial trisomy of distal 8q derived from mother with mosaic 8q23.3----24.13 deletion, and relatively mild expression of trichorhinophalangeal syndrome I. Hum Genet 1989; 82: 199-201.

Ounap K, Bartsch O, Uibo O, Laidre P. Girl with combined cellular immunodeficiency, pancytopenia, malformations, deletion 11q23.3-qter, and trisomy 8q24.3-qter. Am J Med Genet 2002; 108: 322-326.

Romain DR, Bloxham RA, Columbano-Green LM, Chapman CJ, Parfitt RG, Smythe RH, Cairney H. Familial distal trisomy 8(q24.13-qter). J Med Genet 1989; 26: 133-138.

Sachs ES, van Waveren G. Phenotype of partial trisomy 8 (q21-qter) in two unrelated patients with de novo translocation. J Med Genet 1981; 18: 204-208.

Schinzel A. Partial trisomy 8q in half-sisters with distinct dysmorphic patterns not similar to the trisomy 8 mosaicism syndrome. Hum Genet 1977; 37: 17-26.

Stengel-Rutkowski S, Lohse K, Herzog C, Apacik C, Couturier J, Albert A et al. Partial trisomy 8q. Two case reports with maternal translocation and inverted insertion: phenotype analyses and reflections on the risk. Clin Genet 1992; 42: 178-185. Review.

Townes PL, White MR. Inherited partial trisomy 8q (22-qter). Am J Dis Child 1978: 132: 498-501.

Wheeler PG. 8q23-q24 duplication-further delineation of rare chromosomal abnormality. Am J Med Genet A 2010; 152A: 459-463.

Medicinsk expert/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit och reviderat textunderlaget är professor Göran Annerén, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet.  

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2018-06-25
Version: 3.0

För frågor om texterna i databasen kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se, www.ovanligadiagnoser.gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.