/
/

Taruis sjukdom

  • Diagnos: Taruis sjukdom
  • Synonymer: Glykogenos typ VII, Fosfofruktokinasbrist

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 3.2

ICD-10

E 74.0

Sjukdom/skada/diagnos

Taruis sjukdom, som också kallas fosfofruktokinasbrist, beror på bristande funktion av enzymet fosfofruktokinas (PFK, muskeltypen). Ett annat namn på sjukdomen är glykogenos typ VII. Den finns i olika former, varav den klassiska, som börjar i barndomen, är vanligast. Personer med Taruis sjukdom får symtom i form av muskelsmärta och muskelsvaghet, ibland även muskelkramper, vid intensivt muskelarbete (ansträngningsintolerans). De kan dessutom få en lindrig gulsot orsakad av ökad nedbrytning av de röda blodkropparna.

Sjukdomen beskrevs första gången 1965 av den japanske läkaren Seiichiro Tarui och hans medarbetare. Den är en av tolv kända glykogenomsättningssjukdomar (glykogenoser). Exempel på andra är Pompes sjukdom (glykogenos typ II) och McArdles sjukdom (glykogenos typ V). I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns informationsmaterial även om dessa båda sjukdomar.

Förekomst

Sjukdomen är mycket sällsynt, och vad man vet idag finns den bara hos ett fåtal familjer i Sverige. Totalt uppskattas att det finns ett tiotal personer med sjukdomen i landet. Ett drygt 100-tal personer med Taruis sjukdom har hittills beskrivits i den internationella medicinska litteraturen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av en förändring (mutation) i arvsanlaget (genen) PFKM, som styr bildningen av (kodar för) enzymet fosfofruktokinas (PFK-M, muskeltypen). PFKM-genen är belägen på den långa armen av kromosom 12 (12q13.3). Enzymet är nödvändigt för den energiutvinning som sker i alla celler genom nedbrytning av glukos (druvsocker). Glukos kan komma utifrån, via födan, eller inifrån, genom nedbrytning av glykogen. Glykogen är en sammansatt sockerart och kan betraktas som en form av lagrad energi i framför allt levern och skelettmuskulaturen. Bristen på fosfofruktokinas i muskelcellerna gör att nedbrytningen av glukos bromsas. Det leder i sin tur till långsammare omsättning av glykogen, som därigenom ansamlas i musklerna.

Enzymet PFK har en komplicerad uppbyggnad, består av tre olika subenheter, M, L, och P, som kodas av olika gener. Ett fungerande enzym består av en kombination av fyra subenheter. Hur dessa kombineras beror på i vilken vävnad enzymet finns. Vid Taruis sjukdom finns en medfödd brist på en av dessa subenheter, muskel(M)-subenheten (PFK-M), vilket gör att musklerna blir drabbade. I röda blodkroppar finns däremot lika delar M- och L-subenheter, vilket gör att enzymbristen i blodkropparna bara blir cirka 50 procent. Glykogen finns dessutom framför allt i levern, men eftersom M-subenheten inte ingår som en beståndsdel i lever-PFK (PFK-L) påverkas inte levern vid Taruis sjukdom.

Svenska forskare har beskrivit att personer med brist på PFK-M har ett ökat läckage av kalciumjoner in i de röda blodkropparna. Det leder till att de röda blodkropparnas förmåga att ändra form försämras, vilket sannolikt är den direkta orsaken till att nedbrytningen av röda blodkroppar (hemolysen) hos personer med Taruis sjukdom är ökad, med tecken på gulsot som följd.

Ärftlighet

Taruis sjukdom nedärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figure: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Symtom

Vanligtvis visar sig muskelvärk, muskelsvaghet och snabb uttröttbarhet i musklerna i barndomen, men en del får inte symtom förrän i vuxen ålder. På senare år har sjukdomen delats in i fyra varianter: den infantila, den klassiska, den sent debuterande och den hemolytiska varianten. Den svåra infantila varianten visar sig redan när barnet är nyfött. Vid den klassiska formen börjar symtomen under barndomen och vid den sent debuterande formen i 40-50-årsåldern. Den hemolytiska varianten har bara beskrivits hos ett fåtal personer och innebär att blodkropparna bryts ned fortare än normalt.

Muskeltröttheten kan vara snabbt övergående om man vilar men kan efter en kraftig muskelansträngning finnas kvar i flera dagar. Den kan ge smärta, kramper och värk i ländryggen, men hur svåra symtomen från musklerna är varierar mycket mellan olika personer med sjukdomen.

Muskelsymtomen beror på att det inte finns tillräckligt med energi för muskelarbete. Muskelcellerna hamnar då i en energikris, vilket leder till att de skadas och bryts ned. Detta ger smärta, kramp, stelhet och svaghet i musklerna när de belastas, till exempel när man springer, går, lyfter eller bär. Hos en del leder muskelarbete, med ökat krav på energitillgång som muskeln inte klarar att leverera, till att muskelprotein bryts ned. Det medför en ökad bildning av urinsyra, som i sin tur kan falla ut som kristaller i ledvätskan och då orsaka smärtsamma ledinflammationer (gikt).

När muskelcellen bryts ned kan myoglobin, det protein som ger muskeln dess röda färg, läcka ut till blodet. Det gör att när blodet filtreras i njurarna blir urinen rödfärgad (myoglobinuri). Myoglobinuri är ett allvarligt tillstånd som kräver akut undersökning och behandling på sjukhus, eftersom en alltför hög koncentration av myoglobin skadar njurarna. Njurskadan blir i en del fall så allvarlig att det blir nödvändigt med dialys.

Den ökade nedbrytningen av röda blodkroppar kan leda till varierande grad av gulsot (ikterus). Oftast visar det sig genom att ögonvitorna blir gulfärgade. Det ökade kalciumjoninflödet i de röda blodkropparna gör ibland att blodkropparnas hölje (membran) förändras och koagulationsprocessen påverkas. Detta kan i sin tur leda till ökad blodproppsbildning med komplikationer från hjärta och kärl.

Hos barn med den infantila formen av sjukdomen uppträder symtomen redan under nyföddhetsperioden. Barnen dör tidigt, oftast på grund av infektioner och andningsstörningar.

Diagnostik

En utredning görs för att utesluta andra orsaker till gulsot. Diagnosen fastställs genom att aktiviteten av PFK i röda blodkroppar analyseras. Vanligen är aktiviteten lätt sänkt. Halten av glykogen och PKF-M mäts med mikroskopisk undersökning av muskelvävnad (muskelbiopsi), oftast från lårets utsida.

Med DNA-analys kan mutationer i PFKM-genen oftast påvisas.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PDG) i samband med provrörsbefruktning, kan utföras om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu inte någon botande behandling för Taruis sjukdom. De olika symtomen och eventuella komplikationer kan däremot behandlas på olika sätt.

Vid mörk urin (myoglobinuri) är det viktigt att omedelbart ta kontakt med sjukhus, eftersom myoglobinuri medför risk för njurskada. Ibland uppstår behov av dialys på grund av svår urinförgiftning (uremi).

Gulsoten vid Taruis sjukdom är lindrig och behöver som regel inte behandlas.

De som får upprepade blodproppar bör genomgå en koagulationsutredning, och behöver behandling med blodförtunnande läkemedel.

Förhöjd urinsyra, vilket kan orsaka gikt, kan behandlas med medicin som sänker urinsyrahalten i blodet.

Det är oklart om kosten har någon betydelse för symtomen och sjukdomens utveckling. Fettrik mat, inte minst fet fisk, skulle kunna ha vissa fördelar genom att glyceroldelen i neutralfettet (fett vars molekyler inte innehåller några laddade grupper) kan utnyttjas som ersättning för glukos i muskelcellernas energiomsättning. Dessa celler skulle då också kunna läras att oxidera mer fettsyror för energiutnyttjande i stället för glukos.

Personer med Taruis sjukdom bör undvika intensivt muskelarbete. Att låta bli allt fysiskt krävande arbete för att helt undvika symtom rekommenderas inte, eftersom det har många negativa konsekvenser både för den fysiska och psykiska hälsan att vara inaktiv. För att få individuella råd och hjälp med lämpligt träningsprogram behövs kontakt med en sjukgymnast.

Om muskelbelastningen är lätt eller måttlig går det att klara hushållsarbete och yrkesarbete, men allt arbete måste anpassas till den begränsade muskelfunktionen. Beroende på hur stora svårigheter man har kan förändrade arbetssätt, anpassningar och hjälpmedel behövas för att underlätta vardagen. Vid behov kan anpassningar av bostad, skola, arbete och bil behöva göras. För att få hjälp med detta behövs kontakt med en arbetsterapeut.

För barn och ungdomar med sjukdomen är det viktigt med information till förskolan och skolan om lämpliga fysiska aktiviteter. De behöver då anpassas efter vars och ens fysiska förutsättningar. En del familjer kan behöva kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som finns, kan variera över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Om man undviker intensivt muskelarbete är det ofta möjligt att leva ett vanligt liv. Behovet av behandling är individuellt. När man får en förklaring till varför symtomen uppstår går det lättare att förhålla sig till sina egna och omgivningens krav. Kunskapen gör det också lättare att ta ställning till olika utbildningar, och vilka idrottsaktiviteter som är lämpliga att delta i. Man bör undvika fysiskt krävande yrkesarbeten.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Enzymbestämningar i röda blodkroppar (PFK och andra enzym) görs vid avdelningen för klinisk kemi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 41 00.

Resurspersoner

Professor Gunnar Ronquist, avdelningen för klinisk kemi, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 42 44, fax 018-611 37 03, e-post gunnar.ronquist@akademiska.se

Överläkare Anna-Lena Nilsson, barn- och ungdomskliniken, Östersunds sjukhus, 831 83 Östersund, tel 063-15 39 77, e-post anna-lena.nilsson@jll.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

En internationell konferens för sjukvårdspersonal och patienter om lever- och muskelglykogenoser hölls i Heidelberg i november 2013. Information finns på: www.worldgsd.org

Intresseorganisationer

Scandinavian Association for Glycogen Storage Disease, SAGSD, är en skandinavisk förening för personer med glykogenomsättningssjukdomar och deras anhöriga, startad i Sverige. Kontaktperson är Marcus Landgren, postmaster@sagsd.org, www.sagsd.org.

I USA finns en förening för glykogenomsättningssjukdomar, The Association for Glycogen Storage Diseases, P.O. Box 896, Durant, IA 52747, e-post maryc@agsdus.org, www.agsdus.org.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, 3 tr (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@rbu.se, www.rbu.se

Neuroförbundet, S:t Eriksgatan 44 (besöksadress), Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, e-post info@neuroforbundet.se, www.neuroforbundet.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

En internationell konferens för sjukvårdspersonal och patienter om lever- och muskelglykogenoser hölls i Heidelberg i november 2013. Information finns på: www.worldgsd.org

Forskning och utveckling (FoU)

Forskning pågår om det genetiska sambandet mellan PFK-bristen och den störning i själva cellmembranet i röda blodkroppar som ger upphov till ökat kalciumjonläckage in i cellen. Ansvarig är professor Gunnar Ronquist, avdelningen för klinisk kemi, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 42 44, fax 018-611 37 03, e-post gunnar.ronquist@akademiska.se.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Taruis sjukdom (artikelnr 2012-4-12), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Den amerikanska föreningen The Association for Glycogen Storage Diseases har en hemsida med information på engelska om olika glykogenomsättningssjukdomar, www.agsdus.org.

Litteratur

Toscano A, Musumeci O. Tarui disease and distal glycogenoses: clinical and genetic update. Acta Myol 2007; 26: 105-107.

Finsterer J, Stöllberger C. Progressive mitral valve thickening and progressive muscle cramps as manifestations of glycogenosis VII (Tarui’s disease). Cardiology 2008; 110: 238-240.

Finsterer J, Stöllberger C, Kopsa W. Neurologic and cardiac progression of glycogenosis type VII over an eight-year period. South Med J 2002; 95: 1436-1440.

Makajima H, Raben N, Hamaguchi T, Yamasaki T. Phosphofructokinase deficiency; past, present and future. Curr Mol Med 2002; 2: 197-212.

Musumeci O, Bruno C, Mongini T, Rodolico C, Aguennouz M, Barca E et al. Clinical features and new molecular findings in muscle phosphofructokinase deficiency (GSD type VII). Neuromuscul Disord 2012; 22: 325-330.

Ozen H. Glycogen storage diseases: new perspectives. World J Gastroenterol 2007; 13: 2541-2553.

Ronquist G, Rudolphi O, Engström I, Waldenström A. Familial phosphofructokinase deficiency is associated with a disturbed calcium homeostasis in erythrocytes. J Intern Med 2001; 249: 85-95.

Ronquist G. Glycogenosis type VII (Tarui’s disease); diagnostic considerations and late sequalae. South Med J 2002; 95: 1361-1362.

Rudolphi O, Ek B, Ronquist G. Inherited phosphofructokinase deficiency associated with hemolysis and exertional myopathy. Eur J Haematol 1995; 55: 279-281.

Rudolphi O, Brattsand G, Waldenström A, Nilsson AL, Ronquist G. Ovanlig typ av hemolys vid Taruis sjukdom i två familjer av västerbottniskt ursprung. Läkartidningen 2006; 103: 657-660.

Tarui S, Okuno G, Ikura Y, Tanaka T, Suda M, Nishikawa M. Phosphofructokinase deficiency in skeletal muscle. A new type of glycogenosis. Biochem Biophys Res Commun 1965; 19: 517-523.

Toscano A, Musumeci O. Tarui disease and distal glycogenoses: clinical and genetic update. Acta Myol 2007; 26: 105-107.

Waldenström A, Engström I, Ronquist G. Increased erythrocyte content of calcium ions in patients with Tarui’s disease. J Intern Med 2001; 249: 97-102.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
sökord: glycogen storage disease VII

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Gunnar Ronquist, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-09-10
Version: 3.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.