/
/

Svår medfödd neutropeni

  • Diagnos: Svår medfödd neutropeni
  • Synonymer: Kostmanns sjukdom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-04-27
Version: 3.1

ICD-10

D70

Sjukdom/tillstånd

Svår medfödd neutropeni (severe congenital neutropenia, SCN) är en grupp sällsynta medfödda immunbristsjukdomar. Karaktäristiskt för sjukdomarna är att de neutrofila granulocyterna saknas eller finns i för litet antal (peni = brist, neutropeni = brist på neutrofila granulocyter).

Neutrofila granulocyter är en typ av vita blodkroppar som tillhör det medfödda immunförsvaret och som normalt finns i blodcirkulationen. De tillhör gruppen ätarceller (fagocyter; fago betyder äta, cyt betyder cell), som snabbt och effektivt kan ta sig från blodbanan till smitthärdar för att uppsluka främmande partiklar, till exempel bakterier. Neutrofila granulocyter bildas i benmärgen och omsätts snabbt. Personer med brist på neutrofila granulocyter har mycket lätt att få allvarliga bakteriella infektioner.

Sjukdomen beskrevs första gången 1950 av den svenske barnläkaren Rolf Kostmann. Tidigare var Kostmanns sjukdom synonymt med svår medfödd neutropeni, men numera används namnet för en speciell form av sjukdomen (se under rubrikerna Orsak och Ärftlighet).

Långvarig, bestående (kronisk) neutropeni förekommer även vid vissa andra ärftliga sjukdomar som cyklisk neutropeni, Cohens syndrom och Barths syndrom. Även vid andra primära immunbristsjukdomar kan kronisk neutropeni förekomma. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om Shwachman-Diamonds syndrom, hyper-IgM-syndromet, agammaglobulinemi, svår kombinerad immunbrist, WHIM-syndromet och glykogenos typ Ib.

Annan kronisk neutropeni kan också uppkomma när som helst i livet (förvärvad neutropeni). Sjukdomen kan då utvecklas av sig själv eller som ett symtom på en annan bakomliggande sjukdom. Svårighetsgraden varierar. Den vanligaste kroniska neutropenin i barndomen är autoimmun neutropeni. Sjukdomen förekommer hos både barn och vuxna, men hos barn är den som regel övergående. Infektionsbenägenheten kan variera men är sällan svår. En annan form är idiopatisk (utan känd orsak) neutropeni som också kan förekomma både hos barn och vuxna. Kortvarig (akut) neutropeni kan bland annat orsakas av infektioner och läkemedel. Neutropeni kan också förekomma som tidigt symtom vid elakartad blodsjukdom (till exempel leukemi), men då oftast i kombination med lågt hemoglobinvärde och lågt antal blodplättar. Dessa former av kronisk neutropeni behandlas inte i denna text.

Förekomst

Det är svårt att fastställa hur många som har sjukdomen. Förekomsten varierar också i olika befolkningsgrupper. Det har uppskattats att svår medfödd neutropeni finns hos 1-2 personer per miljon invånare, men sannolikt är förekomsten högre. I Sverige genomfördes en studie som visar att 1 barn per 100 000 nyfödda har svår medfödd neutropeni. Det innebär att det föds cirka 1 barn per år i Sverige med sjukdomen.

Orsak

För drygt 10 år sedan upptäcktes att en förändring (mutation) i en gen kan orsaka svår medfödd neutropeni. Genen fick först beteckningen ELA-2, men döptes senare om till ELANE. Den är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet neutrofilt elastas, som bland annat har antibakteriella egenskaper och ofta finns vid inflammation. Mutationer i ELANE har påvisats hos ungefär 60 procent av dem som har sporadisk eller autosomalt dominant nedärvd svår medfödd neutropeni (se under rubriken Ärftlighet). På vilket sätt mutationen i ELANE ger upphov till neutropeni är inte klarlagt, men man vet att proteinets form förändras och att detta stimulerar till celldöd (apoptos).

Hos personer med Kostmanns sjukdom finns mutationer i genen HAX1. Genen kodar för proteinet HAX-1 som finns i mitokondrierna (små beståndsdelar i cellerna som fungerar som cellens kraftverk) och behövs för att skydda cellen mot apoptos. Personer med vissa specifika mutationer i HAX1 har också neurologiska symtom som lindrig utvecklingsstörning och epilepsi, vilket talar för att proteinet HAX1 även har betydelse för hjärncellernas funktion.

I några enstaka fall av svår medfödd neutropeni har mutationer i generna WAS, GF1, G6PC3 och CSF3R beskrivits. En tredjedel av personerna med svår medfödd neutropeni har inte någon av de kända mutationerna, men sjukdomsbilden överensstämmer med den vid mutation i ELANE eller HAX1. Nyligen har en mutation påvisats i JAGN1 hos ett tiotal personer med tidigare okänd mutation. JAGN1 kodar för proteinet Jagunal homolog 1, vars funktion inte är klarlagd men verkar ha betydelse för att förmedla signaler via mottagaren (receptorn) för tillväxtfaktorn G-CSF på neutrofilens cellvägg och för att utsöndra proteiner från cellen.

Vid svår medfödd neutropeni finns också en brist på den antibakteriella substansen LL-37 som finns i neutrofilerna. Den är viktig för försvaret mot bakterier på huden och i slemhinnorna.

Ärftlighet

Svår medfödd neutropeni med brist på neutrofilt elastas har autosomal dominant ärftlighetsgång. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en muterad gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50 procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning

Hos en del har sjukdomen uppkommit som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation.

Kostmanns sjukdom, orsakad av mutation i HAX1, ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten att barnet får den muterade genen i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den muterade genen. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den muterade genen är 25 procent.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte har den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den muterade genen är också 50 procent.

Symtom

Markant brist på neutrofila granulocyter leder till allvarliga bakteriella infektioner. De första symtomen visar sig oftast när barnet är nyfött eller under de första levnadsveckorna. För det mesta rör det sig om infektioner orsakade av bakterier på huden och slemhinnorna. Det är vanligt med bölder, infektioner i navelstumpen samt svåra infektioner i munnen. Upprepade öroninflammationer är vanligt, men även allvarliga infektioner, som lunginflammationer och blodförgiftning (sepsis), förekommer. Om infektionerna inte behandlas med antibiotika utvecklas de till livshotande infektioner.

Genom den ökade kunskapen om bakomliggande genetiska orsaker vet man att ärftlig neutropeni också kan ge lindrigare infektioner och att symtomen varierar över tid. Ibland ställs därför diagnosen senare i livet, också i vuxen ålder. Det gör att man även hos äldre barn och vuxna med misstänkt sjukdom bör ta ställning till genetisk analys (se under Diagnostik).

Hos nyfödda som har brist på eller nedsatt funktion av neutrofila granulocyter tar det oftast ovanligt lång tid innan navelstumpen faller av. En undersökning av antalet neutrofila granulocyter och deras funktion bör därför göras av alla spädbarn vars navelstump inte fallit av efter sex veckor.

Innan de första mjölktänderna kommit har barnen ofta smärtsamma sår i munhålan. När tänderna sedan kommer blir inflammationen i tandköttet (gingivit) ofta kronisk och kan leda till tidig tandlossning, ibland redan i förskoleåldern. Den kroniska inflammationen gör att tandköttet lätt blöder när man borstar tänderna.

De upprepade infektionerna gör att barnens allmäntillstånd påverkas och att de inte växer som de ska. Barn med svår medfödd neutropeni är ibland kortare än sina jämnåriga på grund av de upprepade infektionerna, men sannolikt också beroende på själva sjukdomen, eftersom kortväxtheten kvarstår även när de behandlats.

Förutom neutropeni kan sjukdomen orsaka nedsatt bentäthet, vilket kan leda till benskörhet (osteoporos). Orsaken till detta är inte klarlagd. En del har förstorad mjälte.

Svår medfödd neutropeni ingår i en grupp sjukdomar som brukar benämnas medfödda benmärgssviktssyndrom. Många av dessa medför en ökad risk för att utveckla myelodysplastiskt syndrom (MDS) och leukemi (vanligen akut myeloisk leukemi, AML). Myelodysplastiskt syndrom innebär en allvarlig störning i benmärgens funktion och i blodbildningen. Det leder till brist på olika sorters blodkroppar och brukar så småningom övergå i en akut myeloisk leukemi.

Diagnostik

Vid bakteriella infektioner tas oftast ett blodprov för att analysera antalet av olika blodkroppar (blodstatus) och fördelningen av olika vita blodkroppar (differentialräkning; diff). Misstanke om svår medfödd neutropeni uppstår om antalet neutrofila granulocyter är mycket lågt (lägre än 0,5x109/L) under det första levnadsåret. Vid sjukdomen är dessutom blodvärdet (Hb) något lågt, antalet blodplättar (trombocyter) förhöjt och antalet monocyter (en annan sorts vita blodkroppar) ökad. Mängden IgG (immunglobulin G) är också oftast ökad. Dessa förändringar är uttryck för den kroniska inflammation som många med sjukdomen har.

Om sjukdomen misstänks görs en benmärgsundersökning. Vid svår medfödd neutropeni bildas bara förstadier till neutrofila granulocyter, och de uppnår bara en viss mognadsnivå. Man brukar säga att det finns en mognadshämning eller ett stopp i bildandet av mogna neutrofiler.

DNA-analys för att påvisa mutationer i ELANE, HAX1 eller någon av de andra kända generna kan bekräfta diagnosen.

I samband med att diagnosen ställs och vid de fortsatta medicinska kontrollerna görs också kromosomanalys av benmärgsceller. Kromosomavvikelser kan vara ett förstadium till leukemi. Genen för mottagaren (receptorn) till tillväxtfaktorn G-CSF i benmärgsceller bör undersökas varje år, eftersom förvärvade mutationer i denna gen är ett tecken på att leukemi håller på att utvecklas.

I tidigt skede av sjukdomen och vid oklara fall kan nivåerna av substansen Pro-LL-37 (förstadiet till LL-37) undersökas i ett blodprov. Hittills är det bara vid svår medfödd neutropeni, oavsett vilken mutation som är orsaken, som låga nivåer av detta protein har kunnat konstateras.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning. Genetisk vägledning omfattar information om sjukdomen och dess ärftlighetsgång, bedömning utifrån släktträdsanalys av sannolikheten för andra i familjen att insjukna samt information om diagnostik och behandling. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/stöd

Behandlingen inleds med injektioner av tillväxtfaktorn granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF) och är livräddande eftersom enbart antibiotikabehandling inte är tillräckligt vid svår medfödd neutropeni. Innan behandling med G-CSF fanns dog alla barn med svår medfödd neutropeni innan skolåldern. Den enda behandling som kan bota sjukdomen är hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT, ibland kallad benmärgstransplantation), men på grund av riskerna med stamcellstransplantation övervägs den bara när behandling med G-CSF inte har tillräckligt god effekt.

Granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF)

Svår medfödd neutropeni behandlas idag med tillväxtfaktorn G-CSF. Det är ett protein som kroppen normalt producerar och medverkar till att neutrofila granulocyter delar sig, mognar, lever längre och får bättre funktion. G-CSF kan också framställas genteknologiskt (rekombinant) och ges som en injektion under huden (subkutant). Personer med svår medfödd neutropeni har ingen brist på G-CSF utan har normala eller till och med höga nivåer av tillväxtfaktorn. Tillförseln av extra G-CSF gör att antalet neutrofila granulocyter ökar och blir normalt eller näst intill normalt. Dosen av G-CSF anpassas för varje individ. Målsättningen med behandlingen är att antalet neutrofiler ska överstiga 1.0x109/L och att de bakteriella infektionerna ska vara under kontroll. Dosen av G-CSF bör hållas så låg som möjligt för att uppnå målsättningen.

Hos fler än 90 procent har behandlingen god effekt. De svåra infektionerna minskar och livskvaliteten förbättras. Behandlingen botar dock inte sjukdomen. Många har kvar problem med bakteriella infektioner, speciellt i tandköttet. Anledningen till de fortsatta infektionerna trots behandling med G-CSF är sannolikt bristen på LL-37.

Ungefär 20 procent av dem som har svår medfödd neutropeni utvecklar någon gång under livet leukemi, som ofta föregås av kromosomförändringar i benmärgsceller. Man vet inte säkert om utvecklingen av leukemi har samband med G-CSF-behandlingen eller om den är en följd av sjukdomen. Idag (2015) är dock uppfattningen att G-CSF inte orsakar leukemi men skulle kunna stimulera den om den redan har uppstått. Orsaken till denna uppfattning är att personer med svår medfödd neutropeni som inte behandlas med G-SCF också kan utveckla leukemi.

Vid misstanke om att leukemi håller på att utvecklas görs hematopoetisk stamcellstransplantation för att förhindra detta. Om transplantationen görs först efter att leukemi har utvecklats är chansen att behandlingen ska lyckas mindre. Detta är anledningen till att personer med svår medfödd neutropeni bör lämna blodprover var tredje månad och genomgå benmärgsundersökning varje år.

Antibiotika

Om behandlingen med G-CSF är framgångsrik minskar behovet av antibiotika, men eftersom infektionsrisken ändå är stor behöver personer med svår medfödd neutropeni antibiotika oftare än andra. De behöver också som regel högre doser och längre behandlingstid än normalt. För att behandling snabbt ska kunna sättas in är det viktigt att infektioner upptäcks i ett tidigt skede. Det är därför av stor betydelse att personer med sjukdomen har hög tillgänglighet till sjukvården och behandlande läkare.

Hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT)

Om det finns tecken på att leukemi håller på att utvecklas eller om behandlingen med G-CSF inte har någon effekt bör hematopoetisk stamcellstransplantation snabbt övervägas. Transplantation kan också bli aktuellt även om leukemi inte har utvecklats, särskilt om det behövs mycket höga doser av G-CSF eller om det trots behandling uppstår många bakteriella infektioner.

Alla blodkroppar bildas från blodstamceller i benmärgen inuti kroppens ben. Stamcellerna utvecklas sedan till röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter). Blodstamceller finns framför allt i benmärgen men också rikligt i blodet i navelsträngen och moderkakan. Med en stamcellstransplantation finns möjlighet för en sjuk person att få blodstamceller från någon annan. Det kallas för allogen transplantation och förutsätter att det finns en givare vars vävnadstyp passar ihop med mottagarens.

Förberedelser, eftervård och de stora risker behandlingen innebär gör transplantationen till en mycket krävande procedur. För att den ska ge ett bra resultat ska personen som tar emot benmärgen vara så infektionsfri och i så god kondition som möjligt. Behandling med cytostatika behövs före transplantationen för att de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort de nya stamcellerna. Blodstamcellerna ges sedan som dropp direkt i ett blodkärl och letar själva upp märgrummen hos mottagaren, där de växer till. Det tar sedan cirka två år innan det nya immunförsvaret fungerar normalt. För att förhindra infektioner och undvika en avstötningsreaktion från de nya cellerna ges antibiotika och immunhämmande läkemedel under många månader efter transplantationen.

Regelbundna kontroller

Personer med svår medfödd neutropeni behöver gå på regelbundna blodprovskontroller. Benmärgsundersökning bör göras varje år. Samtidigt bör förekomst av kromosomavvikelser som har samband med myelodysplastiska syndrom och akut myeloisk leukemi undersökas, liksom om det har uppstått en mutation i receptorn för G-CSF.

Bentäthetsmätning rekommenderas vart tredje till vart femte år.

Tandvård och munhygien

Noggrann munhygien är mycket viktig, och förutom tandborstning med mjuk tandborste kan tandtråd och munvatten, som klorhexidin och benzydamin, också vara bra.

Regelbundna besök hos tandläkare och tandhygienist kan förebygga tandköttsinflammationer och tandlossning. Vid ingrepp som framkallar blödning i munnen, till exempel om man tar bort tandsten eller drar ut tänder, bör förebyggande antibiotikabehandling ges.

Att leva med svår medfödd neutropeni

Behandlingen med G-CSF har gjort att prognosen för de flesta är mycket god. Att ha kunskap om sin sjukdom och varför man behöver behandling är viktigt både för barn och vuxna. Enkla saker som att tvätta händerna ofta, använda handsprit och vara noga med sårrengöring kan motverka bakterieinfektioner.

Det är viktigt att barnen vaccineras enligt det program som erbjuds via barnavårdscentralerna och elevhälsan. Vaccin mot säsongsinfluensa bör också ges.

Förskola och skola informeras om sjukdomen. Periodvis kan barnen ha högre frånvaro än normalt, och vid speciella tillfällen under infektionsperioder kan de behöva vara hemma i förebyggande syfte. Skolan bör därför ha en plan för hur eleven trots eventuell ökad sjukfrånvaro ska få stöd att uppnå målen.

Övrigt

  • Var noggrann med hygienen, speciellt handhygien och sårrengöring.
  • Ta genast kontakt med sjukhus/klinik vid feber och infektionssymtom.
  • Undvik stora folksamlingar, särskilt under infektionstider.
  • Luftfuktare sprider bakterier och svamp. Om man måste använda luftfuktare ska den regelbundet rengöras med blekmedel.
  • Anpassa förskola/skola utifrån barnets behov, exempelvis rutiner för handhygien, sjukdomsrapportering till hemmet angående sår och skador, noggrann städning samt anpassade tider för vistelse i skolans gemensamma lokaler.

Var extra noggrann med mat och hygien vid utlandsresor, eftersom det ofta innebär kontakt med nya typer av virus och bakterier. Inför utlandsresor bör man rådgöra med sin behandlande läkare om vilka särskilda försiktighetsåtgärder som behövs samt vilka mediciner och övrigt eget husapotek som ska tas med. Telefonnummer för akutvård samt till lämpliga kontaktpersoner i landet man ska åka till bör diskuteras. Det kan också vara bra att ha med ett informationsbrev om sjukdomen med kontaktuppgifter till behandlande läkare samt vid behov ett intyg. (Läkemedelsverket har information om att resa med läkemedel.)

Resurser på riks- och regionnivå

Barn med svår medfödd neutropeni behandlas och kontrolleras vid barn- och ungdomsklinikerna, medan vuxna huvudsakligen har kontakt med hematologavdelningar på sjukhusens medicinkliniker eller med infektionskliniker. Vården sker oftast i samråd mellan läns- eller regionsjukhus.

DNA-analys av ELANE, HAX1 och CSF3R görs i Sverige vid avdelningen för klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Speciellt kunnande om problem i munhålan vid svår medfödd neutropeni finns vid avdelningen för barntandvård (pedodonti), Odontologiska Institutionen, Karolinska Institutet, 141 04 Huddinge, tel 08-524 800 00.

Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Barn och ungdomar
Överläkare Nicholas Brodszki, barn- och ungdomsmedicinska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, 221 85 Lund, tel 046-17 10 00, e-post nicholas.brodszki@skane.se.

Dr Göran Carlsson, Avdelningen för barncancer, Astrid Lindgrens barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 747 54, e-post goran.carlsson@ki.se.

Professor Anders Fasth, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post anders.fasth@gu.se.

Vuxna
Professor Jan Palmblad, institutionen för medicin, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 826 93, e-post jan.palmblad@ki.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Primär immunbristorganisationen (PIO) erbjuder utbildning, stöd, information och möjlighet att träffa andra i samma situation. PIO ger ut informationsmaterial och anordnar regelbundet föreläsningar och informationsträffar avsedda för personer med primär immunbrist, anhöriga och andra berörda. För barn och ungdomar med primär immunbrist och deras familjer anordnas läger som hålls årligen under ett veckoslut. Med jämna mellanrum arrangeras gemensamma möten med de nordiska immunbristföreningarna under några dagar. Ytterligare information ges av PIO, se adress under rubriken Intresseorganisationer.

IPOPI, den internationella sammanslutningen för immunbristföreningar i världen där PIO ingår, anordnar vartannat år internationella konferenser i samband med att sjuksköterskor och läkare med intresse för immunbrist har sina vetenskapliga möten. Mötena hålls på engelska och är utmärkta tillfällen att lära mer och byta erfarenheter. Information kan ges av PIO (se adress under rubriken Intresseorganisation).

Intresseorganisation

PIO, Primär immunbristorganisationen, Mellringevägen 120 B, 703 53 Örebro, tel 019-673 21 24, e-post pio@telia.com, www.pio.nu.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

ESID - European Society for Immunodeficiencies har återkommande internationella konferenser och summer schools för läkare och forskare, www.esid.org.

INGID - International Nursing Group for Immunodeficiencies anordnar internationella sammankomster i samarbete med ESID och den internationella patientorganisationen IPOPI, www.ingid.org.

SISSI - Sveriges immunbristsjuksköterskors intresseförening ger ut ett nyhetsblad och har återkommande konferenser för medlemmar, vartannat år anordnas dessa tillsammans med ESID, IPOPI och INGID, www.sissi.nu.

SLIPI, Sveriges läkares intresseförening för primär immunbrist, anordnar möten och symposier, www.slipi.nu.

Forskning

SCNIR (Severe Chronic Neutropenia International Registry) grundades 1994 för att följa sjukdomsutveckling, behandling och behandlingsresultat hos patienter med svår kronisk neutropeni. Registret har världens största samling med långtidsdata om patienter med svår kronisk neutropeni. På hemsidan, http://depts.washington.edu/registry/, finns information om svår kronisk neutropeni. På den europeiska hemsidan, http://www.severe-chronic-neutropenia.org/, finns också en patienthandbok på flera språk, däribland svenska (se under rubriken Informationsmaterial).

Även i Sverige bedrivs mycket forskning om svår medfödd neutropeni och om Kostmanns sjukdom.

Klinisk forskning
Professor Jan-Inge Henter och dr Göran Carlsson, Barncancerforskningsenheten, institutionen för kvinnors och barns hälsa, Astrid Lindgrens barnsjukhus, 171 76 Stockholm.

Professor Jan Palmblad, institutionen för medicin, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Huddinge.

Professor Thomas Modéer, avdelningen för barntandvård (pedodonti), Odontologiska Institutionen, Karolinska Institutet, 141 04 Huddinge.

Preklinisk forskning
Docent Bengt Fadeel, enheten för biokemisk toxikologi, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, 171 77 Stockholm.

Med dr Katrin Pütsep, institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC), Karolinska Institutet, 171 77 Stockholm.

Professor Niklas Dahl, Klinisk genetik, institutionen för genetik och patologi, Rudbecklaboratoriet, 751 85 Uppsala.

Professor Magnus Nordenskjöld, sektionen för genetik, institutionen för molekylär medicin och kirurgi (MMK), Karolinska Universitetssjukhuset Solna, 171 76 Stockholm.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Att leva med svår kronisk neutropeni. En handbok för patienter och deras familjer (översatt till bland annat svenska), skriven för SCNIR (Severe Chronic Neutropenia International Registry). Handboken finns för nedladdning: www.scner.de/handbooks/handbook_sv.pdf.

På PIO:s, primär immunbristorganisationens webbplats, finns informationsmaterial att beställa i form av broschyrer om bland annat primär immunbrist, råd inför förskola/skola, tips för övergång från barn- till vuxensjukvård och mall för vårdbidragsansökan. Det finns även en nedladdningsbar mall för ett personligt kort där diagnos och personlig ordination kan skrivas in. För mer information, gå in via länken www.pio.nu/bestallningssida eller se kontaktuppgifter under rubriken Intresseorganisationer.

Informationsskrifter om MDS och AML kan beställas från Blodcancerförbundet, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-546 40 540, e-post info@blodcancerforbundet.se, www.blodcancerforbundet.se.

Litteratur

Boztug K, Klein C. Genetics and pathophysiology of severe congenital neutropenia syndromes unrelated to neutrophil elastase. Hematol Oncol Clin North Am. 2013; 27: 43-60.

Boztug K, Järvinen PM, Salzer E, Racek T, Mönch S, Garncarz W et al. JAGN1 deficiency causes aberrant myeloid cell homeostasis and congenital neutropenia. Nat Genet 2014; 46: 1021-7.

Carlsson G, Garwicz D, Nordenskjöld M, Fadeel B, Palmblad J, Henter J-I. Kostmanns syndrom till stor del klarlagt - genom svensk forskning. 50 år sedan Rolf Kostmanns banbrytande arbete om svår medfödd neutropeni. Läkartidningen 2006; 50: 4022-4027.

Carlsson G, Fasth A. Infantile genetic agranulocytosis, morbus Kostmann: presentation of six cases from the original “Kostmann family” and a review. Acta Paediatr 2001; 90: 757-764.

Carlsson G, Wahlin, YB, Johansson A, Olsson A, Eriksson T, Claesson R et al. Periodontal disease in patients with severe congenital neutropenia of the original Kostmann family. J Periodontol 2006; 77: 744-751.

Carlsson G, Van´t Hooft I, Melin M, Entesarian M, Laurencikas E, Nennesmo I et al. Central nervous system involvement in severe congenital neutropenia: neurological and neuropsychological abnormalities associated with specific HAX1 mutations. J Intern Med 2008; 264: 388-340.

Carlsson G, Fasth A, Berglöf E, Lagerstedt-Robinson K, Nordenskjöld M, Palmblad J et al. Incidence of severe congenital neutropenia in Sweden and risk of evolution to myelodysplastic syndrome/leukaemia. Br J Haematol. 2012; 158: 363-369.

Dale DC, Cottle TE, Fier CJ, Bolyard AA, Bonilla MA, Boxer LA et al. Severe chronic neutropenia: treatment and follow-up of patients in the Severe Chronic Neutropenia International Registry. Am J Hematol 2003; 72: 82-93.

Dale DC, Person RE, Bolyard AA, Aprikyan AG, Bos C, Bonilla MA et al. Mutations in the gene encoding neutrophil elastase in congenital and cyclic neutropenia. Blood 2000; 96: 2317-2322.

Karlsson J, Carlsson G, Ramme KG, Hägglund H, Fadeel B, Nordenskjöld M et al. Low plasma levels of the protein pro-LL-37 as an early indication of severe disease in patients with chronic neutropenia. Br J Haematol 2007; 137: 166-169.

Klein C, Grudzien M, Appaswamy G, Germeshausen M, Sandrock I, Schaffer AA et al. HAX1 deficiency causes autosomal recessive severe congenital neutropenia (Kostmann disease). Nat Genet 2007; 39: 86-92.

Kostmann R. Hereditär reticulos: en ny systemsjukdom? Läkartidningen 1950; 47: 2861-2868.

Pütsep K, Carlsson G, Boman HG, Andersson M. Deficiency of antibacterial peptides in patients with morbus Kostmann: an observation study. Lancet 2002; 360: 1144-1149.

Rosenberg PS, Alter BP, Bolyard AA, Bonilla MA, Boxer LA, Cham B et al. The incidence of leukemia and mortality from sepsis in patients with severe congenital neutropenia receiving long-term G-CSF therapy. Blood 2006; 107: 4628-4635.

Zeidler C, Germeshausen M, Klein C, Welte K. Clinical implications of ELA2-, HAX1-, and G-CSF-receptor (CSF3R) mutations in severe congenital neutropenia. Br J Haematol 2009; 144: 459-467.

Xia J, Bolyard AA, Rodger E, Stein S, Aprikyan AA, Dale DC et al. Prevalence of mutations in ELANE, GF11, HAX1, SBDS, WAS and G6PC3 in patients with severe congenital neutropenia. Br J Hameatol 2009; 147: 535-542.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: neutropenia, severe congenital

Författare/granskare/redaktion

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är läkare Göran Carlsson, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-04-27
Version: 3.1

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.