/
/

Spondyloepifyseal dysplasi med sen debut

  • Diagnos: Spondyloepifyseal dysplasi med sen debut
  • Synonymer: Spondyloepiphyseal dysplasia tarda

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-11-29
Version: 5.5

ICD-10

Q77.7

Sjukdom/tillstånd

Spondyloepifyseal dysplasi med sen debut (tardaformen) är en störning av skelettutvecklingen. Sjukdomen är ärftlig och beskrevs första gången 1927 av den svenske ortopeden Harald Nilsonne.

Skelettutvecklingsrubbningar (skelettdysplasier) innebär att skelettet har onormal form och/eller hållfasthet. Vid skelettdysplasier utvecklas felställningar i skelettet, som ökar när man växer och blir tyngre. En del påverkar hela skelettet, medan andra huvudsakligen berör vissa delar, som ändarna av rörbenen (epifyserna) eller tillväxtzonerna (metafyserna). Den sjukliga förändringen kan omfatta ben, brosk eller stödjevävnad. Det är vanligt att personer med skelettdysplasier är kortväxta.

Över 200 olika ärftliga skelettdysplasier är kända. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns informationsmaterial om flera andra skelettdysplasier, till exempel akondroplasi, diastrofisk dysplasi, medfödd spondyloepifyseal dysplasi, multipel epifyseal dysplasi och pseudoakondroplasi.

Skelettdysplasier utgör en komplicerad grupp av tillstånd, både vad gäller diagnos och behandling. Med tanke på prognos, behandling och ärftlighetsinformation är det viktigt att personer med skelettdysplasi får en korrekt diagnos.

Förekomst

Varje år föds 1-2 barn med den sena formen av spondyloepifyseal dysplasi i Sverige. Uppskattningsvis finns 40-50 personer i landet med sjukdomen.

Orsak

Personer med sjukdomen har en förändring (mutation) i ett arvsanlag (gen) som medverkar till bildningen av bindvävstrådar i bindväv, brosk- och benvävnad. Mutationen gör att bindväv, brosk och ben bildas felaktigt och i mindre mängd. Det leder i sin tur till uttalad kortväxthet och tilltagande felställningar i ryggrad och leder.

Det finns en X-kromosombunden recessiv form av sjukdomen samt en mer sällsynt autosomalt dominant nedärvd form. Den X-kromosombundna formen orsakas av mutationer i genen TRAPPC2 (SEDL) på X-kromosomens korta arm (Xp22.2). Genen styr broskbildning och bentillväxt. Den autosomala dominanta formen beror på en mutation av genen för bindvävstyp kollagen II på kromosom 12 (12q13.11). Denna gen benämns COL2A1.

Ärftlighet

Vanligast är den X-kromosombundna recessiva formen av sjukdomen. X-kromosomen är en av de könsbestämmande kromosomerna. Män har en X-kromosom och en Y-kromosom, medan kvinnor har två X-kromosomer. X-kromosombundet recessivt ärftliga sjukdomar förekommer som regel endast hos män och nedärvs via vanligen friska kvinnliga bärare av en normal och en muterad gen. Söner till kvinnliga bärare av en muterad gen löper 50 procents risk att ärva sjukdomen, och döttrar löper samma risk att bli friska bärare av en muterad gen.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från frisk, anlagsbärande kvinna

En man med en X-kromosombundet recessivt ärftlig sjukdom kan inte överföra den till sina söner, men alla döttrar blir bärare av den muterade genen.

Figur: X-kromosombunden recessiv nedärvning från sjuk, anlagsbärande man

Spondyloepifyseal dysplasi med sen debut kan i sällsynta fall ärvas autosomalt dominant. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figure: Autosomal dominant nedärvning

Symtom

Det enda tecknet på sjukdomen som finns hos nyfödda barn med den sena formen av spondyloepifyseal dysplasi är kort hals. Syndromet börjar vanligtvis misstänkas när barnen är mellan fyra och tolv år gamla, då symtomen blir tydligare. Barnen är kortväxta, har kort bål, avvikande form på bröstkorgen och ökad svank (lordos) i ländryggen. Vid röntgenundersökning av skelettet går det att se att kotorna är platta och missbildade. Mellankotskivorna är platta och förkalkade och ledhuvudena i armar och ben har ofta en avvikande form, orsakade av ben- och ledinflammationer.

Sjukdomen påverkar inte den intellektuella utvecklingen.

Barnen lär sig gå sent och har en lätt vaggande gång. Det är vanligt med kobenthet eller hjulbenthet. Redan i 10-årsåldern kan felställningar av ryggraden visa sig. Felställningarna tilltar med åren, och många får ryggsmärtor.

Rörligheten i de stora lederna blir vanligen alltmer begränsad. Höfter, knän och armbågar blir ofta allt stelare och svårare att sträcka ut. Höftlederna utvecklas fel, och förslitningar och förändringar kan redan i unga år leda till smärtor och ett betydande rörelsehinder. Den vuxna slutlängden för män är 145-165 cm och för kvinnor 140-150 cm.

Förutom att halsen är kort med platta kotor är den andra halskotans tandlika utskott (dens axis) ibland underutvecklat, vilket kan förorsaka tryck mot halsryggmärgen och i värsta fall en tilltagande förlamning av benen. De första tecknen på sådan skada är ofta vaga och lätta att förbise, såsom diffus smärta i benen, trötthet och avtagande förmåga vid fysisk ansträngning.

Inför operationer under narkos är det viktigt att narkosläkaren är medveten om de tryckskador på ryggmärgen i halsryggraden som kan uppstå vid intubation (när ett rör förs in i luftstrupen för att hjälpa till med andningen under operationen), eftersom nacken då måste böjas kraftigt bakåt. En operation bör alltid föregås av en röntgenundersökning av halsryggraden.

Diagnostik

Diagnosen kan som regel ställas med hjälp av yttre tecken och symtom, i kombination med röntgenundersökning av skelettet. Röntgenbilderna visar platta kotor, förkalkade mellankotskivor samt förändringar i höft- och knäleder.

Diagnosen kan ofta bekräftas med DNA-analys av blodprov. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information. Anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/stöd

Det finns ingen botande behandling för spondyloepifyseal dysplasi med sen debut, men åtskilligt kan göras för att stödja och på olika sätt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Förändringar och förslitningar (artros) i höftlederna kan behöva opereras. Felställningar av ryggraden kan behandlas med korsett och behöver ibland opereras.

Förutom kontakt med en barnortoped behöver familjen tidigt även habiliterande insatser för att på bästa sätt stimulera barnets utveckling och kompensera för funktionsnedsättningarna. I ett habiliteringsteam ingår olika yrkeskategorier med särskild kunskap om olika aspekter av funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som barnet och familjen har och förändras i takt med att barnet blir äldre. De sker alltid i nära samverkan med personer i barnets nätverk och består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd.

Barnets omgivning behöver anpassas tidigt, för att kompensera för funktionsnedsättningarna men även för att förebygga förslitning av lederna. Habiliteringsteamet kan ge råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i och ge instruktioner om hur lederna kan avlastas.

Barn och ungdomar som är kortväxta ska behandlas med hänsyn till ålder och få samma bemötande som sina jämnåriga. Föräldrar bör erbjudas kontakt med föräldrar till andra kortväxta barn, och barnen bör få möjlighet att träffa andra barn i samma situation. Såväl barnen som föräldrarna kan också behöva träffa kortväxta vuxna för att få en bild av hur vuxenlivet kan te sig. Psykologiskt stöd utifrån ålder och mognad ska erbjudas barnen och ges fortlöpande under uppväxten.

Vuxna med sjukdomen kan behöva fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Anpassningar av bostad och arbetsmiljö är ofta nödvändiga. Många med skelettdysplasier har svårt att förflytta sig. Utöver elektrisk rullstol kan det därför bli aktuellt med en specialanpassad bil.

Gravida kvinnor med den mycket sällsynta autosomalt dominant nedärvda formen av sjukdomen bör ha kontakt med specialistmödravården. Många av kvinnorna får tilltagande andningsbesvär. Ofta behöver de förlösas med kejsarsnitt 2-4 veckor före beräknad tid.

Yrkesvägledning behövs, liksom anpassningar av arbetsmiljön. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan ge information och stöd.

Resurser på riks- och regionnivå

Diagnostik sker vid regionsjukhusens barn- och ungdomskliniker.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Skelettdysplasiteamet vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus har stor erfarenhet av den medicinska uppföljningen av barn och unga vuxna med skelettdysplasier. Teamet består av representanter från specialiteterna andningsfysiologi, neurokirurgi, neuroradiologi, skelettradiologi, barnortopedi, neuropediatrik, barnendokrinologi, sjukgymnastik, uroterapi och klinisk genetik. Kontaktpersoner är forskningssköterska Lo Neumeyer, tel 08-517 775 81 och överläkare Lars Hagenäs, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) finns vid alla universitetssjukhus. Vid centrumen finns expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper. Kontakta i första hand CSD i din region för att få vägledning, hänvisning och information. Länkar till respektive CSD finns under Kompetenscentrum ovanliga diagnoser.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25.

Professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-471 48 53, fax 018-55 40 25.

Docent Lars Rehnberg, barnortopeden, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Överläkare Lars Hagenäs, barnendokrinologiska laboratoriet, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Temadagar för barn med skelettdysplasier samt deras föräldrar arrangeras vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

RBU (adress, se under rubriken Intresseorganisationer) anordnar läger och andra arrangemang för kortväxta barn och deras anhöriga.

Föreningen för Kortvuxna-DHR (adress, se under rubriken Intresseorganisationer) anordnar temadagar för kortväxta.

Intresseorganisationer

Föreningen för kortvuxna - DHR, e-post info@fkv.se, www.fkv.se.  
Föreningen har erfarenhetsutbyte med kortväxtas organisationer i ett flertal länder och ett nära samarbete med de nordiska länderna.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, S:t Eriksgatan 44, 3 tr (besöksadress), Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@rbu.se, www.rbu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Temadagar för barn med skelettdysplasier samt deras föräldrar arrangeras vid Akademiska Barnsjukhuset i Uppsala.

Forskning

Klinisk och DNA-baserad forskning av skelettdysplasier pågår vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Kontaktperson är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson (se under rubriken Resurspersoner).

Ytterligare information

Informationsfoldern Medfödd spondyloepifyseal dysplasi (artikelnr 2012-8-23), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Foldern Barn och ungdomar med kortväxthet (2010). Beställs från RBU (kontaktuppgifter, se under rubriken Intresseorganisationer) eller laddas ner i pdf-format på www.rbu.se.

Kort men inte liten. Faktabok om att vara kortväxt av Pernilla Gesén, Eva Schreiber och Ulla-Karin-Karlsson. Beställs från Föreningen för kortvuxna (se kontaktuppgifter under rubriken Intresseorganisationer).

Mindre vanliga människor. Bok om och av kortvuxna, producerad av utbildningsförlaget Brevskolan på uppdrag av Föreningen för Kortvuxna-DHR (kontaktuppgifter, se under rubriken Intresseorganisationer), 1996, i redaktionen: Gerd Andersson, Rune Larsson, Eva Schreiber.

Litteratur

Bar-Yosef U, Ohana E, Hershkowitz E, Perlmuter S, Ofir R, Birk OS.
X-linked spondyloepiphyseal dysplasia tarda: a novel SEDL mutation in a Jewish Ashkenazi family and clinical intervention considerations. Am J Med Genet 2004; 125: 45-48.

Fiedler J, Le Merrer M, Mortier G, Heuertz S, Faivre L, Brenner RE. X-linked spondyloepiphyseal dysplasia tarda: Novel and recurrent mutations in 13 European families. Hum Mutat 2004; 24: 103.

Dreyer SD, Zhou G, Lee B. The long and the short of it: developmental genetics of the skeletal dysplasias. Clinical Genetics 1998; 54: 464-473.

Gedeon AK, Colley A, Jamieson R, Thompson EM, Rogers J, Sillence D et al. Identification of the gene (SEDL) causing X-linked spondyloepiphyseal dysplasia tarda. Nature Genetics 1999; 22: 400-404.

Gustavson K-H, Annerén G, Axelsson O, Eriksson L, Gustafsson J, Lönnerholm T et al. Skelettdysplasi. Läkartidningen 1992; 38: 3425-3430.

Hall CM. International nosology and classification of constitutional disorders of bone (2001). Am J Med Genet 2002; 113: 65-77.

Horton WA. Molecular genetics of the human chondrodysplasias. Eur J Hum Genet 1995; 3: 357-373.

Jagell S, Gustavson K-H. Skelettdysplasi hos barn kan ge allvarliga komplikationer. Läkartidningen 1984; 81: 2157.

Ritvaniemi P, Sokolov BP, Williams CJ, Considine E, Yurgenev L, Meerson EM et al. A single base mutation in the type II procollagen gene (COL2A1) that converts glycine alpha 1-247 to serine in a family with late-onset spondyloepiphyseal dysplasia. Hum Mutat 1994; 3: 261-267.

Savarirayan R, Thompson E, Gécz J. Spondyloepiphyseal dysplasia tarda (SEDL, MIM #313400). Eur J Hum Genet 2003; 11: 639-642.

Schantz K, Andersen PE Jr, Justesen P. Spondyloepiphyseal dysplasia tarda: report of a family with autosomal dominant transmission. Acta Orthop Scand 1988; 59: 716-719.

Shaw MA, Brunetti-Pierri N, Kádasi L, Kovácová V, Van Maldergem L, De Brasi D et al. Identification of three novel SEDL mutations, including mutation in the rare, non-canonical splice site of exon 4. Clin Genet 2003; 64: 235-242.

Whyte MP, Gottesman GS, Eddy MC, McAlister WH. X-linked recessive spondyloepiphyseal tarda: clinical and radiographic evaluation in a 6-generation kindred and review of the literature. Medicine 1999; 78: 9-25.

Databaser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord för den X-kromosombundna recessiva formen: spondyloepiphyseal dysplasia, X-linked
Sökord för den autosomala dominanta formen: spondyloepiphyseal dysplasia tarda

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: spondyloepiphyseal dysplasia tarda, X-linked

Författare/granskare/redaktion

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-11-29
Version: 5.5

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.