/
/

Smith-Lemli-Opitz syndrom

  • Diagnos: Smith-Lemli-Opitz syndrom
  • Synonymer: SLOS, SLO-syndromet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2009-05-25
Version: 5.2

ICD-10

Q87.1

Sjukdom/skada/diagnos

Smith-Lemli-Opitz syndrom (SLOS) är en ärftlig, medfödd ämnesomsättningsrubbning som medför utvecklingsstörning, missbildningar och rörelsehinder.

Syndromet beskrevs första gången 1964 och har fått sitt namn efter den amerikanske barnläkaren David Weyhe Smith, den belgiske barnläkaren Luc Lemli och den amerikanske genetikern John Marius Opitz.

Förekomst

Det är inte känt hur vanligt syndromet är. Trots att genen har identifierats och det är möjligt att fastställa diagnosen är förekomsten fortfarande okänd. I USA uppskattades tidigare att cirka 2–5 av 100 000 nyfödda hade Smith-Lemli-Opitz syndrom. Översatt till svenska förhållanden skulle det innebära 2–5 barn om året. Skillnaderna i olika befolkningsgrupper är sannolikt stora, liksom variationen i sjukdomens svårighetsgrad, vilket gör att det är svårt att upptäcka alla med syndromet.

Även om relativt många skulle kunna vara bärare av den muterade gen (det förändrade arvsanlag) som orsakar syndromet återspeglas det inte i antalet som fått diagnosen fastställd. Det har sannolikt flera orsaker. De svårast sjuka överlever inte fosterstadiet eller nyföddhetsperioden. Vid de lindrigaste formerna kan det vara svårt att upptäcka syndromet och diagnosen blir därför inte fastställd. Dessutom finns troligen andra genetiska faktorer som påverkar sjukdomsbilden, eftersom det finns barn med identiska mutationer som har mycket olika svårighetsgrad av sjukdomen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Orsaken är en medfödd ämnesomsättningsstörning med nedsatt förmåga att bilda kolesterol. Kolesterol bildas av kroppens alla celler, är en viktig beståndsdel i cellernas väggar och behövs bland annat för att göra gallsyror, hormoner och det för nervsystemet viktiga myelinet. Oförmågan att bilda kolesterol beror på minskad aktivitet av enzymet 7-dehydrokolesterol-7-reduktas, som är nödvändigt för sista steget i den kemiska process som leder till kolesterol. Vid brist på enzymet ökar ämnen i steget före kolesterol (7- och 8-dehydrokolesterol). Dessa ämnen kan bara delvis ersätta kolesterol och är sannolikt skadliga, men det är oklart i vilken utsträckning.

Genen som styr bildningen av (kodar för) enzymet 7-dehydrokolesterol-7-reduktas lokaliserades 1998 till kromosom 11 och har beteckningen DHCR7. Sedan dess har fler än 130 olika mutationer som ger denna enzymbrist hittats. Den mutation som är vanligast beräknas finnas hos ungefär en tredjedel av alla med syndromet i Västeuropa. Mängden fungerande enzym skiljer sig mellan olika personer med syndromet. Generellt gäller att ju mer aktivt enzym som finns, desto lindrigare blir sjukdomen. Trots detta kan symtomen vid samma grad av enzymbrist och även vid samma mutation variera mellan olika barn.

Ärftlighet

Smith-Lemli-Opitz syndrom ärvs autosomalt recessivt. Vid autosomal recessiv nedärvning är båda föräldrarna friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder) och då får sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Symtom

Variationerna mellan olika barn vad gäller symtom och svårighetsgrad är stora. Man känner bäst till de barn som har en svår sjukdomsbild. Det är mycket vanligt att de har problem med att suga och svälja. Barnen har ofta stora kräkningar många gånger per dygn, ofta under flera år, vilket gör att näringstillförseln blir mycket komplicerad. Detta bidrar till att de har svårt att öka i vikt och växa. Ofta förekommer också problem med omväxlande förstoppning och diarré. Kortväxthet ingår i syndromet. Hormonella störningar kan ytterligare störa tillväxten och pubertetsutvecklingen. Sömnstörningar med långa vakna perioder under natten är vanliga.

Många barn har också svåra rörelsehinder, som beror på bristande nervfunktion både i hjärna och ryggmärg (centralt) och i övriga delar av kroppen (perifert). Hörsel- och synnedsättningar förekommer ofta och kan orsaka linsgrumling (katarakt), brytningsfel och/eller att synnerven påverkas. Vanligtvis har barn med syndromet en måttlig till svår utvecklingsstörning samt saknar tal.

De flesta har en uttalad känslighet för ultraviolett strålning och kan reagera för solljus, även genom fönsterglas. Trots att ingen specifik brist i immunförsvaret kunnat kartläggas har många barn upprepade bakteriella infektioner i öronen samt i övre och nedre luftvägarna (vanligtvis i form av lunginflammationer).

Barn med syndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, som litet huvud (mikrocefali) och liten haka (mikrognati) samt kort näsa med bred spets och uppåtvända näsborrar. En del föds med gomspalt. Fyrfingerfåra i handflatorna och extra fingrar eller tår kan också förekomma, liksom ett hudveck mellan andra och tredje tån. Hos pojkar med syndromet finns ofta avvikelser i de yttre könsorganen, som att urinröret mynnar på undersidan av penis (hypospadi).

En del barn har medfött hjärtfel. Missbildningar av andra inre organ, som hjärnan, urinvägarna och tarmen, kan förekomma. Levern kan påverkas hos vissa oftast i form av en måttlig förhöjning av leverenzymer. Allvarlig och obotlig leversjukdom kan förekomma hos spädbarn med en svår form av syndromet men kan också visa sig först i ungdomsåren och då med ett varierande förlopp.

För en del innebär sjukdomen långsamma försämringar, med ökande muskelsvaghet, felställningar, tilltagande infektioner, försämrat allmäntillstånd och för tidig död. Andra har en mer stabil sjukdomsbild och överlever upp i vuxen ålder.

Diagnostik

Diagnostiken görs vid ett speciallaboratorium genom blodanalys av kolesterol och 7- och 8-dehydrokolesterol. Vid syndromet finns en sänkning av kolesterol och en ökning av de två övriga. Den analys av kolesterol som görs i samband med vanlig blodfettsundersökning på många laboratorier avslöjar inte Smith-Lemli-Opitz syndrom.

DNA-baserad diagnostik, liksom fosterdiagnostik, är möjlig.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu inte någon botande behandling, utan insatserna inriktas på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna.

Dietbehandling med tillförsel av kolesterol kan lindra en del av symtomen, bland annat ljuskänsligheten. I vissa fall ges även gallsyror. Dieten påverkar däremot inte utvecklingsstörningen, eftersom hjärnan måste bilda sitt eget kolesterol. Även om dietbehandling bör erbjudas alla barn med Smith-Lemli-Opitz syndrom är det inte klarlagt vilka som har störst nytta av kolesteroldieten och hur länge den ska pågå.

Försök med läkemedel som hämmar kolesterolsyntesen (statiner) för att påverka kolesterolbildningen har gjorts. Sådana läkemedel kan eventuellt ha positiva effekter vid lindriga former av syndromet, med mindre uttalad enzymbrist och måttlig kolesterolbrist. Vid svårare former kan en sådan behandling innebära risker, med ytterligare minskning av kolesterolhalten i kroppens celler. Studier pågår internationellt för att klarlägga statinernas framtida plats i behandlingen.

Vid olika akuta sjukdomstillstånd, som svåra infektioner, operationer eller skador kan det vara livsviktigt för personer med Smith-Lemli-Opitz syndrom att få kortison.

Matningen av barnen är tidskrävande. För att de ska få i sig tillräckligt med näring görs ibland en direktförbindelse mellan bukväggen och magsäcken, så kallad knapp eller PEG (= perkutan endoskopisk gastrostomi). Andra behöver sondmatas, ofta med hjälp av sondpump, i flera år. Problemen är störst under de första åren, men minst hälften av barnen får behålla en PEG eller sond. Läkemedel mot förstoppning behövs ibland. Regelbunden kontakt med en dietist för bedömning av näringsbehovet är nödvändig. Eftersom matningsproblem och kräkningar ökar risken för karies är det angeläget med förstärkt förebyggande tandvård och täta kontroller.

En undersökning av hjärtat för att konstatera eventuellt medfött hjärtfel bör göras under spädbarnstiden. Typ av hjärtfel och svårighetsgrad avgör den fortsatta behandlingen. En del hjärtfel opereras.

Behandling med hormoner ges vid vissa missbildningar av könsorganen.

Eftersom barnen är uttalat ljuskänsliga behöver de solskyddskräm med hög solskyddsfaktor under den ljusa årstiden, även i skugga. Klådstillande medel kan också behövas ibland.

Undersökning av ögonen ska göras tidigt, eftersom det ibland behövs operation på grund av linsgrumling eller nedhängande ögonlock. Kontroller bör sedan ske regelbundet, eftersom det har visat sig att linsgrumlingen kan utvecklas relativt snabbt. Ökande ögonirritation kan vara ett symtom på detta. Många behöver glasögon, men även synsvaghet som inte förbättras av glasögon förekommer. Det är också viktigt att undersöka hörseln tidigt, eftersom en del barn har hörselnedsättning.

Barnet behöver tidiga habiliteringsinsatser samt ofta syn- och hörselhabilitering. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska och sociala området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om den egna funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också det samhällsstöd som finns att få och råd inför bostads- och annan miljöanpassning. Föräldrar och syskon får också särskilt stöd för att klara vardagslivet.

Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets omgivning. Bland annat behöver barn med Smith-Lemli-Opitz syndrom specialpedagogiska insatser. Nätverket för Smith-Lemli-Opitz syndrom har tagit fram ett program som bland annat innehåller råd och tips om lekar, rörelseträning och annan stimulans (se under rubriken Informationsmaterial). Eftersom de flesta med syndromet saknar tal är det nödvändigt att arbeta med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). De flesta barn med syndromet kan göra sig förstådda med kroppsspråk, ljud, tecken eller bilder. En del barn kan behöva tekniskt stöd i form av syn- och hörhjälpmedel.

Ett nära samarbete sker också med kommunen, som kan erbjuda olika former av insatser för att underlätta familjens vardagsliv, till exempel avlösning i form av personlig assistans, en kontaktfamilj eller korttidsboende. En fungerande avlösning, utformad efter varje familjs behov, är av stor betydelse eftersom nästan alla barn med syndromet har sömnsvårigheter med långa vakna perioder på nätterna. Familjen kan också behöva hjälp med att samordna de olika insatserna.

Vuxna personer med syndromet behöver fortsatta medicinska insatser och habiliteringsinsatser.

Praktiska tips

Många praktiska tips finns samlade i den informationsskrift om syndromet som kan beställas genom FUB (se under rubriken Informationsmaterial).

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostiken görs vid Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, och vid Neurokemiska laboratoriet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 10 00.

Ett kunskapscentrum för Smith-Lemli-Opitz syndrom startades 1996 på Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm för att öka kunskapen om sjukdomen och förbättra omhändertagandet av barn med syndromet. Det har även utarbetats ett medicinskt vårdprogram. Kontaktperson är barnneurolog Lena Starck, se under rubriken Resurspersoner.

Resurspersoner

Professor Ingemar Björkhem, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.

Docent Ulrika von Döbeln, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Barnneurolog Lena Starck, Sachsska Barnsjukhuset, 118 83 Stockholm, tel 08-616 40 00.

Intresseorganisationer

Sedan 2009 finns en stiftelse för personer med Smith-Lemli-Opitz syndrom, Stiftelsen JMR, med syfte att sprida kunskap om syndromet. För närmare information, se http://stiftelse.jmr.se/, e-post info@jmr.se .

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, internetadress www.fub.se

Det finns både en engelsk och en amerikansk intresseförening, varav den amerikanska har medlemmar över hela världen.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Smith-Lemli-Opitz syndrom (artikelnr 1996-126-1009), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Kunskapsteamet för Smith-Lemli-Opitz syndrom har tagit fram en broschyr om syndromet och en informationsskrift om behandling. Skriften innehåller berättelser från föräldrar samt råd om kommunikation, stimulans, leksaker, matning, rörelseträning, hjälpmedel, avlastning och stöd. Materialet kan beställas från FUB, se adress under rubriken Handikapporganisation.

Sedan 2009 finns en stiftelse för personer med Smith-Lemli-Opitz syndrom, med syfte att sprida kunskap om syndromet. För närmare information, se internetadress http://stiftelse.jmr.se/.

Video

Stora hinder men många möjligheter, en film om möjligheter trots stora funktionsnedsättningar. En av de tre ungdomarna som medverkar i filmen har Smith-Lemli-Opitz syndrom. Filmen kan beställas från FUB, se adress under rubriken Handikapporganisation.

Litteratur

Nowaczyk MJ, Waye JS, Douketis JD. DHCR7 mutation carrier rates and prevalence of the RSH/Smith-Lemli-Opitz syndrome: where are the patients? Am J Med Genet A 2006; 140: 2057-2062.

Opitz JM. RSH/SLO (“Smith-Lemli-Opitz”) syndrome: historical, genetic, and developmental considerations. Am J Med Genet 1994; 50: 344-346.

Porter FD. Smith-Lemli-Opitz syndrome: pathogenesis, diagnosis and management. Eur J Hum Genet 2008; 16: 535-541.

Starck L, Björkhem I, Lund E, von Döbeln U. Nya möjligheter för barn med Smith-Lemli-Opitz syndrom. Defekt upptäckt i kolesterolsyntesen. Läkartidningen 1995; 92: 3325-3329.

Starck L, Lövgren-Sandblom A, Björkhem I. Cholesterol treatment forever? The first Scandinavian trial of cholesterol supplementation in the cholesterol-synthesis defect Smith-Lemli-Opitz syndrome. J Intern Med 2002; 252: 314-321.

Starck L, Lövgren-Sandblom A, Björkhem I. Simvastin treatment in the SLO syndrome – A safe approach? Am J Med Genet 2002; 113: 183-189.

Tint GS, Irons M, Elias ER, Batta AK, Frieden R, Chen TS et al. Defective cholesterol biosynthesis associated with the Smith-Lemli-Opitz syndrome. N Engl J Med 1994; 330: 107-113.

Tint GS, Abuelo D, Till M, Cordier MP, Batta AK, Shefer S et al. Fetal Smith-Lemli-Opitz syndrome can be detected accurately and reliably by measuring amniotic fluid dehydrocholesterols. Prenat Diagn 1998; 18: 651-658.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: Smith-Lemli-Opitz syndrome

GeneReviews (University of Washington),
internetadress www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: Smith-Lemli-Opitz syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är barnneurolog Lena Starck, Sachsska Barnsjukhuset, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2009-05-25
Version: 5.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.