/
/

Silver-Russells syndrom

  • Diagnos: Silver-Russells syndrom
  • Synonymer: Russell-Silvers syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2014-06-05
Version: 4.2

ICD-10

Q87.1G

Sjukdom/skada/diagnos

Silver-Russells syndrom innebär att tillväxten är hämmad samtidigt som huvudet växer i normal takt. Tillväxthämningen startar tidigt under fosterlivet och fortsätter sedan efter födseln, vilket gör att man blir kort som vuxen. Hos många startar puberteten tidigare än vanligt, vilket ytterligare påverkar slutlängden. Den ena kroppshalvan är ofta större än den andra (hemihypertrofi) och barnen har vanligen ansiktsdrag som är typiska för syndromet.

Syndromet har fått sitt namn efter den amerikanske barnläkaren Henry Silver och den engelske barnläkaren Alexander Russell som, oberoende av varandra beskrev de olika symtomen i början på femtiotalet.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur vanligt Silver-Russells syndrom är. I Sverige känner man till drygt 50 barn och vuxna med syndromet, men troligen är det många som inte fått diagnosen fastställd.

Orsak till sjukdomen/skadan

Flera olika genetiska mekanismer antas kunna ligga bakom uppkomsten av syndromet. Den gemensamma nämnaren för dessa mekanismer är en obalans i uttrycket av vissa arvsanlag (gener) som styr tillväxt.

Mellan 35 och 50 procent av alla med syndromet har ett förändrat uttryck av gener belägna på den korta armen av kromosom 11 (11p15). Generna i denna region är normalt avstängda eller aktiva beroende på från vilken förälder kromosomen är nedärvd (genomisk prägling). Genomisk prägling sker bland annat genom metylering, som innebär att kemiska metylgrupper binds till DNA-molekylen, vilket i sin tur leder till avstängda gener. Metyleringen av 11p15 är ofta störd vid Silver-Russells syndrom. Två präglade gener av betydelse för uppkomsten av syndromet är IGF2 och H19. IGF2 är viktig för regleringen av celltillväxt under fosterutvecklingen och uttrycks normalt från pappans kromosom, medan H19 som fungerar som en hämmare av IGF2 är metylerad och avstängd. Vid Silver-Russells syndrom kan denna metylering av H19 på pappans kromosom saknas, vilket leder till en hämning av IGF2 och en nedsatt tillväxt. Ibland ser man i stället en liten dubblering (duplikation) av regionen som nedärvts från mamman, vilket får samma effekt, det vill säga nedsatt uttryck av IGF2.

Cirka 7-10 procent av barnen har en annan bakomliggande genetisk förändring. De har vid befruktningen fått en dubbel uppsättning av kromosom 7 från mamman och ingen från pappan (uniparental disomi). Detta påverkar i sin tur uttrycket av två präglade gener på kromosom 7, GRB10 (7p11.2-p12) och MEST (7q32).

Ärftlighet

Silver-Russells syndrom uppkommer oftast som en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför låg risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Risken att barnet själv för syndromet vidare är sannolikt också låg.

Det finns ett fåtal familjer beskrivna med ett nedärvningsmönster som skulle kunna orsakas av mutationer i en specifik gen (monogent nedärvningsmönster). I de familjer där mer än en enstaka person har syndromet kan upprepningsrisken därför vara högre och bör beräknas i samband med genetisk vägledning.

Symtom

Barn med Silver-Russells syndrom är korta vid födseln och har låg födelsevikt. Tillväxthämningen uppträder tidigt under graviditeten och syns vid ultraljudsundersökning i vecka 17-20. Efter födseln ökar barnen dåligt i vikt och längd. Kroppen växer asymmetriskt så att den ena kroppshalvan ofta blir större än den andra. Benen kan ha olika längd, och benlängdsskillnaden ökar för det mesta under ungdomsåren.

Tidigt i puberteten är tillväxtspurten god, men efterhand som puberteten fortskrider avtar tillväxten plötsligt. Utan behandling med tillväxthormon blir slutlängden för vuxna kvinnor i genomsnitt cirka 140 centimeter och för män cirka 150 centimeter. En del barn med Silver-Russells syndrom kommer dessutom tidigare än normalt in i puberteten. Detta leder till att de har kortare tid på sig att växa och därför förblir kortväxta i vuxen ålder.

Det är vanligt att barn med Silver-Russells syndrom har gemensamma utseendemässiga drag. Huvudet är ofta stort i förhållande till kroppen, ansiktet har en trekantig form och ansiktshalvorna kan vara olika stora. Pannan är vanligtvis bred och hög, medan hakan och underkäken är liten och smal (mikrognati). Hela ansiktet brukar vara tillbakaskjutet, framför allt underkäken, och gomvalvet är ofta något förhöjt. Händer och fötter är för det mesta små och lillfingret karaktäristiskt krokigt (klinodaktyli).

Det är relativt vanligt med bettavvikelser, framför allt stora överbett och så kallade djupa bett. Ofta är det brist på plats för tänderna, främst i underkäken. Tandväxlingen sker cirka ett år senare än normalt. Tänderna kan vara små och korta och ibland ses emaljförändringar, särskilt på mjölktänder och permanenta framtänder. Barnen behöver äta ofta och har kräkningar, vilket medför en ökad risk för karies.

Den motoriska utvecklingen är vanligtvis försenad, och många av barnen är muskelsvaga. Sugsvårigheter hos spädbarnen är vanligt och kan till viss del förklaras av muskelsvaghet i kombination med högt gomvalv. Andra tänkbara orsaker är illamående, kräkningar och dålig aptit. Ibland kvarstår ätsvårigheterna några år. Försenat tal och talsvårigheter förekommer också ofta.

Drygt hälften av barnen med Silver-Russells syndrom har en normal begåvning, men det är vanligt med en ojämn begåvningsprofil som innebär att man har inlärningssvårigheter inom vissa områden. Knappt en tredjedel har en lindrig utvecklingsstörning, som medför att det krävs längre tid att lära in nya färdigheter och lösa problem. Undersökningar visar att drygt hälften har visuella perceptionssvårigheter, vilket innebär att man upplever det tredimensionella seendet och tolkar synintryck annorlunda än andra. Perceptionsstörningen kan göra det svårare att lära sig läsa och skriva, vilket påverkar till exempel inlärning i skolan. Det är viktigt att vara uppmärksam på detta i skolan så att pedagogiken anpassas och det ökade hjälpbehovet tillgodoses.

Diagnostik

Diagnosen grundar sig på yttre tecken och symtom. Det är betydelsefullt att rätt diagnos ställs tidigt, så att föräldrarna får en förklaring till varför barnet har svårt att äta och växer långsammare än andra.

För diagnos krävs 
1. tillväxthämning under fostertiden
2. tillväxthämning också efter födseln
3. litet, trekantigt ansikte med förhållandevis stort huvud.

Diagnosen styrks om barnet har
4. asymmetri mellan kroppshalvorna (märks främst genom att benen är olika långa)
5. krokiga lillfingrar.

En genetisk defekt går att påvisa hos mindre än hälften med syndromet. Den genetiska utredningen bör innefatta i första hand metyleringskänslig MLPA av 11p15 inkluderande genen H19, samt uteslutande av uniparental disomi för kromosom 7 (UPD7). Eventuellt kan kromosomanalys övervägas för att utesluta mer ovanliga kromosomavvikelser.

Behandling/åtgärder

Det finns för närvarande ingen botande behandling, utan insatserna inriktas på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna samt ge stöd. Behovet av insatser kan variera mellan olika personer med syndromet.

Barnen behöver kontakt med flera olika specialister, till exempel barnendokrinolog, ortoped och tandläkare. Det är viktigt att utredning och behandling samordnas av en barnläkare.

Eftersom barnen har låg födelsevikt och oftast har dålig sugteknik är det nödvändigt med täta måltider. Om barnet inte får i sig tillräckligt med mat kan det bli nödvändigt att tillföra näring via en sond som förs ned i magsäcken (sondmatning). Ibland behövs en så kallad knapp (PEG, perkutan endoskopisk gastrostomi), en operativt åstadkommen direktförbindelse genom bukväggen till magsäcken. Föräldrarna får ofta försöka förmå barnen att äta maten, eftersom många av dem saknar matlust. Det kan behövas kontakt med en dietist. Vid behov ger även en logoped råd kring måltiderna och om hur munmotoriken kan stimuleras för att förmågan att äta ska bli bättre.

Eftersom tillväxten hos barnen vanligtvis fortsätter att vara dålig är det viktigt att undersöka hur produktionen av hormoner ser ut och att utesluta andra orsaker till kortväxtheten, som glutenintolerans eller annan kronisk sjukdom. Om det krävs behandling med tillväxthormon bör den starta tidigt. Sedan flera år behandlas barn som föds med tillväxthämning och är extremt kortväxta med tillväxthormon från 4-årsåldern.

Om det finns tecken på tidig pubertet behövs behandling som bromsar pubertetsutvecklingen, bland annat för att tillväxten ska kunna pågå längre.

Benlängdsskillnaden ökar ofta under ungdomsåren. Är den stor görs ett ingrepp i benets tillväxtzon något år innan barnet uppnått slutlängd. På det sättet bromsas tillväxten på det ben som är längst.

Tänderna bör kontrolleras tidigt med täta besök hos tandläkare. Det är viktigt med förstärkt förebyggande tandvård, speciellt om kariesrisken är förhöjd. Tandvården bör även vara väl insatt i de problem som kan förekomma för barn med annat tillväxtmönster. Avvikande bett kan behöva justeras med tandreglering.

För att stimulera barnets utveckling och kompensera för funktionsnedsättningar behöver många barn med syndromet tidiga habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. De består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om den egna funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Även föräldrar och syskon kan få stöd.

Insatserna planeras utifrån varje barns behov och sker i nära samverkan med personer i barnets omgivning. Det är viktigt att uppmärksamma tal- och språkutvecklingen. Om den är försenad och talsvårigheter finns utreder och bedömer en logoped vilken behandling som är aktuell. Sjukgymnasten i teamet ansvarar för motorisk bedömning och träning av de barn som behöver detta. Många barn med syndromet behöver specialpedagogiska insatser för att underlätta läs- och skrivinlärning. Barn med utvecklingsstörning kan behöva den specialpedagogik som finns i särskolan.

Ett nära samarbete sker också med kommunen, som utifrån graden av funktionsnedsättningar kan ge stöd i olika former för att underlätta vardagslivet.

Familjen bör erbjudas psykologiskt stöd när diagnosen ställs och även senare. Barnen och ungdomarna själva bör också vid behov erbjudas fortlöpande stöd av psykolog utifrån ålder och mognad. Att träffa andra i samma situation och ta del av varandras erfarenheter kan också vara värdefullt.

I vuxen ålder behöver de flesta fortsatta medicinska insatser hos olika specialister och ibland även habiliteringsinsatser.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg finns ett tvärdisciplinärt team kring barn med Silver-Russells syndrom. Kontaktperson är docent Jovanna Dahlgren, se under rubriken Resurspersoner. I teamet ingår barnendokrinolog, barnortoped, barnröntgenolog, barntandläkare, barnögonläkare, barnsjukgymnast, barnsjuksköterska och neuropsykolog.

Speciellt kunnande kring orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center som är ett nationellt orofacialt kunskaps- och resurscenter för ovanliga diagnoser och orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, tel 031-750 92 00, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Resurspersoner

Docent Jovanna Dahlgren, Tillväxtcentrum, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post jovanna.dahlgren@vgregion.se

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt små och mindre kända handikappgruppers behov. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se

Intresseorganisationer

Föreningen för kortvuxna - DHR, e-post info@fkv.se, www.fkv.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

Vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg har man startat Centrum för sällsynta diagnoser där bland annat Silver-Russellteamet ingår.
Teamet har utvecklat ett vårdprogram och har fått i uppdrag att följa upp alla barn med Silver-Russells syndrom i Västra Götaland samt fortsätter sammanställa forskningsresultat runt behandling med tillväxthormon av personer med syndromet och hur den hormonella balansen påverkar insulinkänsligheten. Kontaktperson Jovanna Dahlgren, se vidare under rubriken Resurspersoner.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan beställas eller skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 290 (2007) och nr 317 (2008). Beställning: Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. Nyhetsbrevet finns tillgängligt på www.agrenska.se.

Litteratur

Abu-Amero S, Monk D, Apostolidou S, Stainer P, Moore G. Imprinted genes and their role in human fetal growth. Cytogenet Genome Res 2006; 113: 262-270.

Akawi NA, Ali BR, Hamamy H, Al-Hadidy A, Al-Gazali L. Is autosomal recessive Silver-Russel syndrome a separate entity or is it part of the 3-M syndrome spectrum? Am J Med Genet A 2011; 155A: 1236-1245.

Andersson Grönlund M, Dahlgren J, Aring E, Kraemer M, Hellström A. Ophthalmological findings in children and adolescents with Silver-Russell syndrome. Br J Ophthalmol 2011; 95: 637-641.

Berman A, Kjellberg H, Dahlgren J. Craniofacial morphology and dental age in children with Silver-Russell syndrome. Orthod Craniofac Res 2003; 6: 54-62.

Binder G, Seidel AK, Weber K, Haase M, Wollmann HA, Ranke MB et al. IGF-II serum levels are normal in children with Silver-Russells syndrome who frequently carry epimutations at the IGF2 locus. J Clin Endocrin Metabol 2006; 10: 1210.

Bliek J, Terhal P, van den Bogaard MJ, Maas S, Hamel B, Salieb-Beugelaar G et al. Hypomethylation of the H19 gene causes not only Silver-Russell syndrome (SRS) but also isolated asymmetry or an SRS-like phenotype. Am J Hum Genet 2006; 78: 604-614.

Bruce S, Hannula-Jouppi K, Puoskari M, Fransson I, Simola KO, Lipsanen-Nyman M et al. Submicroscopic genomic alterations in Silver-Russell syndrome and Silver-Russell-like patients. J Med Genet 2010; 47: 816-822.

Dahlgren J, Albertsson Wikland K. Final height in children born small for gestational age treated with growth hormone. Pediatr Res 2005; 57: 216-222.

Dias RP, Nightingale P, Hardy C, Kirby G, Tee L, Price S et al. Comparison of the clinical scoring systems in Silver-Russell syndrome and development of modified diagnostic criteria to guide molecular genetic testing. J Med Genet 2013; 50: 635-639.

Eggermann T, Begemann M, Spengler S, Schröder C, Kordass U, Binder G. Genetic and epigenetic findings in Silver-Russell syndrome. Pediatr Endocrinol Rev 2010; 8: 86-93.

Eggermann T, Schönherr N, Meyer E, Obermann C, Mavany M, Eggermann K et al. Epigenetic mutations of 11p15 in Silver-Russell syndrome are restricted to the telomeric imprinting domain. J Med Genet 2006; 43: 615-616.

Ghanim M, Rossignol S, Delobel B, Irving M, Miller O, Devisme L et al. Possible association between complex congenital heart defects and 11p15 hypomethylation in three patients with severe Silver-Russell syndrome. Am J Med Genet A 2013; 161: 572-577.

Gicquel C, Rossignol S, Cabrol S, Houang M, Steunou V, Barbu V et al. Epimutation of the telomeric imprinting center region on chromosome 11p15 in Silver-Russell syndrome. Nat Genet 2006; 37: 1003-1007.

Hiura H, Okae H, Miyauchi N, Sato F, Sato A, Van De Pette M et al. Characterization of DNA methylation errors in patients with imprinting disorders conceived by assisted reproduction technologies. Hum Reprod 2012; 27: 2541-2548.

Johnston LB, Dahlgren J, Leger J, Gelander L, Savage MO, Czernichow P et al. Association between insulin-like growth factor 1 (IGF-1) polymorphisms, circulating IGF-1, and pre- and postnatal growth in two European small for gestational age populations. J Clin Endocrinol Metabol 2003; 88: 4805-4810.

Kim Y, Kim SS, Kim G, Park S, Park IS, Yoo HW. Detection of maternal uniparental disomy at the two imprinted genes on chromosome 7, GRB10 and PEG1/MEST, in a Silver-Russell syndrome patient using methylation-specific PCR assays. Clin Genet 2005; 67: 267-269.

Kotilainen J, Holtta P, Mikkonen T, Arte S, Sipila I, Pirinen S. Craniofacial and dental characteristics of Silver-Russell Syndrome. Am J of Medical Genetics 1995; 56: 229-236.

Netchine I, Rossignol S, Azzi S, Brioude F, Le Bouc Y. Imprinted anomalies in fetal and childhood growth disorders: the model of Russell-Silver and Beckwith-Wiedemann syndromes. Endocr Dev 2012; 23: 60-70.

Rakover Y, Dietsch S, Ambler GR, Chock C, Thomsett M, Cowell CT. Growth hormone therapy in Silver Russell Syndrome: 5 years experience of the Australian and New Zealand Growth database (OZGROW). Eur J Pediatr 1996; 155: 851-857.

Russell A. A syndrome of "intrauterine" dwarfism recognizable at birth with craniofacial dysostosis, disproportionately short arms and other anomalities. Proc R Soc Med 1954; 47: 1040-1044.

Schönherr N, Meyer E, Roos A, Schmidt A, Wollmann HA, Eggermann T. The centrometic 11p15 imprinting centre is also involved in Silver-Russell syndrome. J Med Genet 2007; 44: 59-63.

Silver HK, Kiyasu W, George J, Deamer WC. Syndrome of congenital hemihypertrophy, shortness of stature and elevated urinary gonadotropins. Pediatrics 1953; 12: 368-375.

Vardi O, Davidovitch M, Vinkler C, Michelson M, Lerman-Sagie T, Lev D. Autistic regression in a child with Silver-Russell syndrome and maternal UPD 7. Eur J Paediatr Neurol 2012; 16: 95-98.

Wakeling EL, Amero SA, Alders M, Bliek J, Forsythe E, Kumar S et al. Epigenotype-phenotype correlations in Silver-Russell syndrome.
J Med Genet 2010; 47: 760-768.

Wollmann HA, Kirchner T, Enders H, Preece MA, Ranke MB. Growth and symptoms in Silver-Russell syndrome: review on the basis of 386 patients. Eur J Pediatr 1995; 154: 958-968.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: silver-russell syndrome

GeneReviews (University of Washington),
www.genetests.org (klicka på GeneReviews)
Sökord: russell-silver syndrome

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit det urspungliga underlaget är professor Kerstin Albertsson-Wikland, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.

Uppdatering av materialet har gjorts av docent Jovanna Dahlgren, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2014-06-05
Version: 4.2

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.