/
/

Sallas sjukdom

  • Diagnos: Sallas sjukdom
  • Synonymer: Sialic acid storage disorder, SIASD, Sialuria Finnish type

Innehåll


Publiceringsdatum: 2011-06-30
Version: 4.3

ICD-10

E77.8

Sjukdom/skada/diagnos

Sallas sjukdom är en ärftlig, fortskridande hjärnsjukdom som leder till rörelsehinder och utvecklingsstörning. Sjukdomen beskrevs första gången 1979 och har fått sitt namn av det område (Salla) i nordöstra Finland, varifrån de först kända personerna med sjukdomen kommer.

Sjukdomen ingår i gruppen lysosomala sjukdomar. Lysosomer är små enheter som finns i alla celler i kroppen, utom i röda blodkroppar. De har till uppgift att med hjälp av enzymer, en sorts proteiner som medverkar i kemiska processer utan att själva förbrukas, ta hand om och bryta ned olika ämnen. Nedbrytningen innebär att ämnenas byggstenar frigörs. Exempelvis bryts på så vis proteiner ner till aminosyror. Ett återvinningssystem skapas genom att byggstenarna efter denna nedbrytning transporteras ut ur lysosomen, och därmed blir tillgängliga för cellen vid dess produktion av nya ämnen.

Gemensamt för lysosomala sjukdomar är en störning i lysosomernas funktion, orsakad av en bristande funktion av någon av lysosomernas enzymer eller av de transportproteiner som transporterar ämnen in i eller ut ur lysosomen.

I dag känner vi till ett 70-tal olika lysosomala sjukdomar. Exempel på andra sådana är aspartylglykosaminuri, cystinos, Danons sjukdom, Fabrys sjukdom, Gauchers sjukdom, GM2-gangliosidos, Krabbes sjukdom, mannosidos, metakromatisk leukodystrofi, mukopolysackaridos I, II, III, IV, VI och VII och Pompes sjukdom. I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om dessa sjukdomar.

Förekomst

Det finns drygt 30 barn och vuxna med sjukdomen som är kända i Sverige, vilket motsvarar ungefär 0,4 personer per 100 000 invånare. Sannolikt är detta en underskattning, eftersom ett flertal har fått diagnosen de senaste åren. Många med sjukdomen har under lång tid felaktigt bedömts ha ett inte fortskridande rörelsehinder, som ibland feltolkats som en cerebral pares (CP). Det finns förmodligen ytterligare vuxna med sjukdomen som inte har diagnostiserats.

I Finland finns cirka 120 personer med Sallas sjukdom. Få personer med sjukdomen är kända från andra länder. Totalt känner man till 150 personer med Sallas sjukdom i världen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av en förändring (mutation) i arvsanlaget (genen) SLC17A5. Genen finns på den långa armen av kromosom 6 (6q14-q15) och styr bildningen av (kodar för) ett transportprotein kallat sialin, som transporterar sialinsyra ut ur lysosomerna. Mutationen gör att transporten av sialinsyra inte fungerar som den ska. I stället lagras sialinsyra i lysosomerna och ökade mängder sialinsyra utsöndras i urinen.

Flera mutationer som leder till sjukdomen har hittats i SLC17A5. I Finland utgörs 95 procent av mutationerna av en och samma mutation (c115.5C>T). I Sverige tycks två tredjedelar av mutationerna vara av samma typ. Detta, tillsammans med att flertalet med Sallas sjukdom i Sverige och Finland har samma typ av genuppsättning (haplotyp), talar för att sjukdomen i dessa länder har gemensamt ursprung.

Sjukdomen leder till att fettskidorna (myelinet) kring nervtrådarna i hjärnan utvecklas dåligt. Myelinet behövs för att signalerna i nervtrådarna ska gå med normal hastighet. Bristen på myelin kan vara orsak till de neurologiska och motoriska symtomen.

Mutationer i samma gen finns också vid en annan, allvarligare och sällsyntare, variant av sjukdomen, kallad infantile sialic acid storage disease (ISSD). Det finns också sjukdomsformer med svårighetsgrad mellan Sallas sjukdom och ISSD.

Ärftlighet

Sjukdomen ärvs autosomalt recessivt. Detta innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en muterad gen (förändrat arvsanlag). Vid varje graviditet med samma föräldrar finns 25 procents risk att barnet får den muterade genen i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. I 50 procent av fallen får barnet den muterade genen i enkel uppsättning (från en av föräldrarna) och blir liksom föräldrarna frisk bärare av den muterade genen. I 25 procent av fallen får barnet inte sjukdomen och blir inte heller bärare av den muterade genen.

Figur: Autosomal recessiv nedärvning

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två muterade gener, får barn med en person som inte är bärare av den muterade genen ärver samtliga barn den muterade genen men får inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom får barn med en frisk bärare av den muterade genen i enkel uppsättning är det 50 procents risk att barnet får sjukdomen, och i 50 procent av fallen blir barnet frisk bärare av den muterade genen.

Symtom

Symtomen visar sig redan under det första levnadsåret. Mellan fyra och tolv månaders ålder märks att barnen har en fördröjd motorisk utveckling och låg muskelspänning (hypotonus). Enstaka barn har snabba, ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus) som försvinner efter ett års ålder.

Under andra levnadsåret är den motoriska utvecklingsförseningen påtaglig. Barnen har svårt att samordna sina rörelser och hålla balansen (ataxi). En del barn har ofrivilliga rörelser (atetos), medan andra har ökad muskelspänning i benen med livliga reflexer (spasticitet). Med åldern ökar spasticiteten, först i benen, sedan i armarna. Många, men inte alla, lär sig att gå, i genomsnitt vid fyra års ålder.

Slutlängden blir något under medellängd. Det är relativt vanligt med sned rygg (skolios), oftast i lindrig form.

Tal- och språkutvecklingen är försenad, och barnen har ofta svårt att kommunicera med hjälp av tal. De flesta har också en svår utvecklingsstörning. Under ungdomsåren upp mot vuxen ålder får en del epilepsi, vanligtvis i form av episoder med medvetandegrumling.

Hos äldre vuxna märks ofta en långsamt fortskridande tillbakagång både intellektuellt och motoriskt. Det förekommer också att personer med sjukdomen förlorar förmågan att gå.

Diagnostik

Diagnosen bekräftas genom undersökning av sialinsyra i urin. Om koncentrationen är förhöjd kan diagnosen fastställas genom att odlade celler (fibroblaster) från ett hudprov undersöks.

Magnetkameraundersökning (MR) visar en uttalad försening när det gäller bildandet av fettskidor kring nervtrådarna (myelinisering). Hjärnbalken (corpus callosum), bryggan mellan de två storhjärnshalvorna, är också ovanligt tunn.

Foster- och embryodiagnostik, liksom anlagsbärardiagnostik hos släktingar, är möjlig om mutationen i familjen är känd.

Behandling/åtgärder

Det finns ännu inte någon behandling som botar sjukdomen. Insatserna inriktas därför på att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna.

Vid svår spasticitet finns olika behandlingsmöjligheter, till exempel olika läkemedel. Epilepsi behandlas också med läkemedel.

Barnet och familjen behöver tidigt kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Förutom barnet/den unge kan även föräldrar och syskon få stöd. Familjen kan också ha behov av hjälp med samordningen av olika insatser.

Beroende på varje barns möjligheter och begränsningar planeras och genomförs habiliteringsinsatserna tillsammans med barnet, föräldrarna och personer i exempelvis förskolan och skolan.

För att utveckla barnets möjlighet att kommunicera är det viktigt att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK, ett samlingsnamn för kommunikation som inte bygger på tal).

Motorisk stimulans och rörelseträning behövs för att ge barnen bra förutsättningar att delta i olika aktiviteter. Många barn lär sig att gå, medan andra använder hjälpmedel som exempelvis rullstol för att förflytta sig.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan innebära att familjen kan leva ett aktivt liv trots barnets funktionsnedsättning.

Hela familjens behov av psykologiskt och socialt stöd behöver tillgodoses. I habiliteringsteamet ingår kurator och psykolog som ger detta stöd.

I vuxen ålder behöver personer med Sallas sjukdom fortsatt individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Exempel på sådant stöd är boende i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Barn- och ungdomskliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 10 00, har kunskap om symtom och diagnostik.

Kliniskt kemiska och neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 24 15, fax 031-343 24 26, utför diagnostik med analys av sialinsyra i urin, undersöker fibroblaster och fastställer den i Sverige vanligaste mutationen R39C.

Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, utför analys av sialinsyra i urin.

Resurspersoner

Docent Anders Erikson, Barn- och Ungdomskliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00, fax 090-785 17 17.

Överläkare Isa Lundström, Barn- och Ungdomskliniken, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00, fax 090-785 17 17, e-post isa.lundstrom@vll.se

Docent Jan-Eric Månsson, Kliniskt kemiska och neurokemiska laboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, 431 80 Mölndal, tel 031-343 24 07, fax 031-343 24 26, e-post jan-eric.mansson@vgregion.se

Docent Ulrika von Döbeln, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Handikapporganisation/patientförening/motsvarande

Sallasföreningen. Kontaktperson är Carina Karlsson, Tallbacka, Slageryd 33, 570 10 Korsberga, tel 0383-77 11 88, e-post carina@tdf.se.

FUB, Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning, besöksadress Gävlegatan 18C, postadress Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20, Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, www.rbu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Vid universitetssjukhusen i Helsingfors, Uleåborg och Åbo bedrivs forskning om Sallas sjukdom. Bland annat försöker man kartlägga det biokemiska felet.

Informationsmaterial

Informationsfoldern Sallas sjukdom (artikelnr 2011-3-48), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Nyhetsbrev från Ågrenska om Sallas sjukdom, nr 406 (2012). Nyhetsbreven är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelserna på Ågrenska. Kan beställas från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se. De finns också tillgängliga på www.agrenska.se.

Litteratur

Alajoki L, Varho T, Posti K, Aula P, Korhonen T. Neurocognitive profiles in Salla disease. Dev Med Child Neurol 2004, 46; 832-837.

Aula N, Kopra O, Jalanko A, Peltonen L. Sialin expression in the CNS implicates extralysosomal function in neurons. Neurobiol Dis 2004; 15: 251-261.

Aula N, Jalanko A, Aula P, Peltonen L. Unraveling the molecular pathogenesis of free sialic acid storage disorders: altered targeting of mutant sialin. Mol Genet Metab 2002, 77: 99-107.

Aula N, Salomäki P, Timonen R, Verheijen F, Mancini G, Månsson JE et al. The spectrum of SLC17A5-gene mutations resulting in free sialic acid-storage diseases indicates some genotype-phenotype correlation. Am J Hum Genet 2000: 67: 832-840.

Aula P, Autio S, Raivio KO, Rapola J, Thoden CJ, Koskela SL et al. ”Salla disease” a new lysosomal storage disorder. Arch Neurol 1979; 36: 88-94.

Erikson A, Aula N, Aula P, Månsson J-E. Free sialic acid storage (Salla) disease in Sweden. Acta Paediatr 2002; 91: 1324-1327.

Goupal KP, Crook MA. The inborn errors of sialic acid metabolism and their laboratory investigation. Clin Lab 2006; 52: 155-169.

Lefebvre C, Colinet S, Segers K, Stevens R. Free sialic acid storage disease mimicking cerebral palsy and revealed by blood smear examination. J Pediatr 2011; 158: 165.

Miyaji T, Omote H, Moriyama Y. Functional characterization of vesicular excitatory amino acid transport by human sialin. J Neurochem 2011; Jul 22. doi: 10.1111/j.1471-4159.2011.07388.x. [Epub ahead of print]

Miyaji T, Omote H, Moriyama Y. A vesicular transporter that mediates aspartate and glutamate neurotransmission. Biol Pharm Bull 2010; 33: 1783-1785.

Mochel F, Engelke UFH, Barritault J, Yang B, McNeill NH, Thompson JN et al. Elevated CSF N-acetylaspartyglutamate in patients with free sialic acid storage diseases. Neurology 2010; 74: 302-305.

Mochel F, Sedel F, Vanderver A, Engelke UFH, Barritault J, Yang BZ et al. Cerebellar ataxia with elevated cerebrospinal free sialic acid (CAFSA). Brain 2009; 132: 801-809.

Mochel F, Yang B, Barritault J, Thompson J, Engelke U, NcNeill N et al. Free sialic acid storage disease without sialuria. Ann Neurol 2009; 65: 753-757.

Morse R, Kleta R, Alroy J, Gahl W. Novel form of intermediate Salla disease: clinical and neuroimaging features. J Child Neurol 2005; 20: 814-816.

Prolo L, Vogel H, Reimer R. The lysosomal sialic acid transporter sialin is requiered for normal CNS myelination. J Neurosci 2009; 29: 15355-15365.

Renlund M, Aula P, Raivio KO, Autio S, Sainio K, Rapola J et al. Salla disease: a new lysosomal storage disorder with disturbed sialic acid metabolism. Neurology 1983; 33: 57-66.

Sagné C, Gasnier B. Molecular physiology and pathophysiology of lysosomal membrane transporters. J Inherit Metab Dis 2008; 31: 258-266.

Steenweg M, Vanderver A, Blaser S, Bizzi A, de Koning T, Mancini G. Magnetic resonance imaging pattern recognition in hypomyelating disorders. Brain 2010; 133: 2971-2982.

Suwannarat P. Disorders of free sialic acid. Mol Genet Metab 2005; 85: 85-87.

Varho TT, Alajoki LE, Posti KM, Korhonen TT, Renlund MG, Nyman SRG et al. Phenotypic spectrum of Salla disease, a free sialic acid storage disorder. Pediatr Neurol 2002; 26: 267-273.

Verheijen F, Verbeek E, Aula N, Beerens C, Havelaar A, Joosse M et al. A new gene, encoding an anion transporter, is mutated in sialic acid storage diseases. Nat Genet 199; 23: 462-465.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: salla disease

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: free sialic acid storage disorders

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Anders Erikson, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.

Vid revideringen av materialet har även överläkare Isa Lundström, Norrlands universitetssjukhus, Umeå, deltagit.

Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2011-06-30
Version: 4.3

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.