/
/

Ringkromosom 22-syndromet

  • Diagnos: Ringkromosom 22-syndromet
  • Synonymer:

Innehåll


Publiceringsdatum: 2016-12-02
Version: 3.0

ICD-10

Q93.2

Sjukdom/tillstånd

Ringkromosom 22-syndromet är en medfödd kromosomavvikelse som kännetecknas av intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning), muskelslapphet (muskulär hypotonus) under nyföddhetsperioden, sen motorisk utveckling, utebliven eller kraftigt påverkad tal- och språkutveckling samt autismliknande symtom. Fördjupad information om olika typer av kromosomavvikelser finns i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser, kromosomavvikelser, en översikt.

Vid ringkromosom 22-syndromet är den ena kromosom 22 omformad till en ringkromosom. Kromosomens ändar har förenat sig med varandra och bildat en ring, varvid genmaterial har gått förlorat. Symtomen vid ringkromosom 22-syndromet överlappar dem vid 22q13-deletionssyndromet.

Nyfödda barn med syndromet har ofta svaga muskler och svårt att suga. Barn med syndromet lär sig tala sent och vissa utvecklar inte tal. Även den motoriska utvecklingen påverkas, och barnen kan ha svårt med koordinationen. Symtomens svårighetsgrad varierar mellan olika barn, och det kan även förekomma andra symtom från till exempel hjärta eller urinvägar.

Det finns ingen botande behandling för ringkromosom 22-syndromet, men symtomen kan behandlas på olika sätt och mycket kan göras för att stödja barnet och familjen. Habiliteringsinsatser kan bidra till att förbättra livssituationen genom att förebygga och kompensera för de svårigheter som funktionsnedsättningen kan medföra i det dagliga livet.

Ringkromosom 22-syndromet beskrevs första gången 1968 av den amerikanske genetikern och ögonläkaren Richard G Weleber och hans medarbetare.

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur många som har ringkromosom 22-syndromet. Ett hundratal personer finns beskrivna i den internationella medicinska litteraturen, och det finns uppskattningsvis bara ett fåtal personer med syndromet i Sverige.

Orsak

Vid ringkromosom 22-syndromet är den ena kromosom 22 omformad till en ringkromosom. En ringkromosom bildas när det blir ett brott på kromosomens båda armar och de båda brottsytorna förenas till en ring. Den har oftast uppstått i någon av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier) i samband med könscellsbildningen. Ringkromosomer är instabila och kan gå förlorade eller förändras vid celldelning. Bärare av ringkromosomer kan då ha en blandning av celler, med och utan ringkromosom (mosaicism). Förlust av hela ringkromosomen i en cell medför att det endast finns en kopia av kromosom 22 i den cellen. Detta kan i sin tur predisponera för utveckling av tumörer orsakade av förlust av den ena kopian av tumörsuppressorgenen NF2.
Figur: Ringkromosom

Figur: Ringkromosom

Symtomen vid ringkromosom 22-syndromet orsakas av den förlust av kromosommaterial (deletion) som uppkommer vid bildningen av ringkromosomen och påverkas av vilka gener som omfattas. Deletionen kan variera i storlek och omfattar vanligen ett flertal gener, där SHANK3 på den långa armen av kromosom 22 (22q13.3) oftast ingår.

SHANK3 är en mall för tillverkningen av (kodar för) flera proteiner som är lokaliserade till kopplingarna mellan nervceller (synapserna) och är därmed viktiga för signalöverföringen mellan nervcellerna. Sannolikt bidrar förlusten av denna gen till att neurologiska symtom som intellektuell funktionsnedsättning och påverkad tal- och språkutveckling uppkommer. Mutationer i SHANK3 har också påvisats hos en del personer med autism.

Deletion av den långa armen på kromosom 22 kan också uppkomma om en av föräldrarna har en translokation som innefattar denna kromosom, då delar av kromosomer har bytt plats. Fördjupad information om olika typer av kromosomavvikelser och deras orsak finns i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser, kromosomavvikelser, en översikt.

Ärftlighet

Ringkromosom 22-syndromet beror i de flesta fall på en nymutation och har uppstått i någon av föräldrarnas könsceller i samband med könscellsbildningen. Sannolikheten att de på nytt får ett barn med syndromet uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna kromosomavvikelsen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till nästa generation. Enstaka familjer finns beskrivna där ringkromosomen nedärvts från förälder till barn. Upprepningsrisken är då förhöjd.

Symtom

Vilka avvikelser och symtom som finns och svårighetsgraden av dem varierar. Gemensamt är dock intellektuell funktionsnedsättning, som hos de flesta är måttlig till svår, vilket påverkar förmågan att lära sig saker och att förstå abstrakta begrepp (kognitiv förmåga). Förmågan att kommunicera och samspela med andra (social förmåga) och att klara av sin vardag (praktisk förmåga) påverkas också. Eftersom nyfödda barn med syndromet även har låg muskelspänning har de ofta svårt att suga och få i sig mat. De flesta barn med syndromet växer dock som de ska, men en del växer inte som förväntat.

Den motoriska utvecklingen är påverkad, och de flesta barn lär sig gå först vid två och ett halvt till tre års ålder. Gången är ofta bredbent och ostadig och de är sena med att äta och klä på sig själva. Vid svår intellektuell funktionsnedsättning är svårigheterna stora och behovet av hjälp i vardagliga situationer är omfattande.

Beroende på graden av intellektuell funktionsnedsättning påverkas utvecklingen av tal, språk och kommunikation. Barn med syndromet börjar vanligtvis jollra i normal tid och använder enstaka ord från knappt två års ålder. Språkutvecklingen stannar sedan upp och kan ibland gå tillbaka. Barnen är bättre på att förstå det som sägs (impressivt språk) än att själva uttrycka sig (expressivt språk). En del barn saknar helt tal.

Vissa med syndromet har autistiska drag, och en del barn får diagnosen autism. Bristande ögonkontakt och stereotypa rörelser är vanligt. Autism innebär nedsatt förmåga att kommunicera och delta i socialt samspel samt begränsade, repetitiva mönster i beteende eller aktiviteter.

Aggressiva och självstimulerande beteenden förekommer också ofta, liksom hyperaktivitet. Många har sömnproblem med insomningssvårigheter och uppvaknanden under natten.

Hjärta

Ett fåtal barn med syndromet har någon typ av medfött hjärtfel. Hjärtfelen är oftast lindriga och leder inte till försämrad hjärtfunktion, men ibland har barnen svårare hjärtfel som behöver opereras.

Urinvägar och njurar

Det förekommer också missbildningar av njurarna eller urinvägarna. Reflux är ett vanligt symtom som innebär att urin flödar tillbaka genom urinvägarna mot njuren. Avvikelserna behöver inte påverka njurens funktion men kan innebära en ökad risk för urinvägsinfektioner, vilka i sin tur kan påverka njurfunktionen.

Övrigt

Ungefär en fjärdedel av barnen har någon form av epilepsi.

Personer med ringkromosom 22-syndromet har en ökad risk att utveckla nervskidetumörer, liksom andra typer av godartade tumörer i hjärnan som hör ihop med diagnosen neurofibromatos typ 2. Tumörerna sitter på sådana ställen att de trots att de är godartade kan medföra ökat tryck i hjärnan och svåra symtom. Symtom på ökat tryck i hjärnan kan vara huvudvärk och kräkningar.

Hos en del är förmågan att reglera kroppstemperaturen genom svettning nedsatt, vilket ökar risken för överhettning. Ansamling av vävnadsvätska (lymfödem), som ger svullna ben, finns hos cirka 10 procent.

Gemensamma utseendemässiga drag är vanligt vid kromosomala avvikelser, men vid ringkromosom 22-syndromet är de inte speciellt framträdande. Näsroten kan vara bred och nästippen rund. I den inre ögonvrån finns ofta ett veck (epikantus). Öron och händer är ofta stora och tånaglarna kan vara underutvecklade och tunna. Det kan också finnas sammanväxningar mellan tårna. De karaktäristiska dragen kan vara mer eller mindre tydliga och kan försvagas eller förstärkas över åren.

Utvecklingen hos vuxna

Hur man klarar sitt dagliga liv som vuxen beror på graden av intellektuell funktionsnedsättning. Vid måttlig intellektuell funktionsnedsättning behövs stöd i vardagslivet, men man kan ofta kommunicera och klara enklare uppgifter i vardagen. Den som har en svår intellektuell funktionsnedsättning behöver omfattande stöd och hjälp av omgivningen.

Livslängden är sannolikt inte påverkad.

Diagnostik

Diagnosen fastställs med kromosomanalys. Omfattningen av deletionen kan fastställas med array-CGH.

Föräldrarna bör utredas med kromosomanalys och/eller FISH-baserad diagnostik (fluorescent in situ-hybridisering) för att ta reda på om avvikelsen är nedärvd, eftersom en eventuell balanserad kromosomavvikelse hos föräldern ökar sannolikheten för upprepning.

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om syndromet och hur det ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma syndrom ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om kromosomavvikelsen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.

Behandling/stöd

Symtomen vid ringkromosom 22-syndromet behandlas på olika sätt, och mycket kan göras för att lindra symtomen och kompensera för funktionsnedsättningarna. Beroende på vilka organ som är påverkade deltar olika specialister i behandlingen. Barnet behöver också habiliteringsinsatser.

Ett nutritionsteam kan hjälpa barn som har svårt att suga och äta att få i sig tillräckligt med näring. Under en period kan barnen behöva sondmatas genom en slang som förs in via näsan, genom svalget och matstrupen till den övre delen av tunntarmen. Vid svåra matningsproblem kan näringstillförseln ske genom en sond direkt till magsäcken, en så kallad knapp eller PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi).

Under spädbarnsperioden undersöks hjärtat med ultraljud och EKG. En barnhjärtläkare (barnkardiolog) avgör den fortsatta behandlingen och bedömer behovet av uppföljning. En del hjärtfel opereras.

Njurarna undersöks med ultraljud, eftersom förändringar medför ökad risk för urinvägsinfektioner och påverkad njurfunktion. Missbildningar i urinvägarna behöver också utredas och ibland opereras.

Barnen bör från att de är nyfödda regelbundet kontrolleras av en barnneurolog. Magnetkameraundersökning av hjärnan och ryggmärgen behöver inte göras förrän vid tio-tolv års ålder, eftersom tumörer sällan ger symtom innan dess. Den bör sedan upprepas vartannat år upp till 20 års ålder. Hörselundersökning och hjärnstamsaudiometri rekommenderas varje år.

Vid misstanke om epilepsi görs en EEG-undersökning. Epilepsi behandlas med läkemedel. Undersökning av hjärnan med datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) bör göras om huvudets tillväxt avviker eller om det finns tecken på ökat tryck i hjärnan.

För de barn som har svårt att reglera kroppstemperaturen är det viktigt att undvika överhettning. Vid feber bör febernedsättande behandling ges. I samband med narkos bör narkosläkaren informeras om att värmeregleringen är nedsatt.

Bettavvikelser bedöms och behandlas av specialisttandläkare.

Habilitering

Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning med syftet att öka möjligheten till självständighet och delaktighet i vardagen. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier med särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur de kan påverka vardagsliv, hälsa och utveckling. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. Familjen får också information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i.

Insatserna planeras utifrån barnets behov, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk. Det är viktigt med socialt och psykologiskt stöd. Föräldrar, syskon och andra närstående får också stöd.

Tal-, språk- och kommunikationsförmågan hos barn med ringkromosom 22-syndromet varierar. Det är angeläget att tidigt arbeta med språklig stimulans samt alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Förutom föräldrarna behöver andra personer runt barnet stöd i att använda sig av olika alternativa kommunikationsvägar. De flesta barn behöver också specialpedagogiska insatser.

För de barn som är hyperaktiva och har bristande koncentrationsförmåga kan strukturerade aktiviteter och fasta rutiner underlätta. Rastlöshet och stereotypa beteenden brukar då minska. En neuropsykiatrisk utredning görs för att bedöma hyperaktivitet och beteendestörningar. För att bedöma utvecklingsnivån görs en neuropsykologisk utredning i förskoleåldern, som sedan följs upp vid behov.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. En kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på stödinsatser. Personlig assistans kan ges till den som på grund av omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med grundläggande behov, men också för att öka möjligheten till ett aktivt liv trots en omfattande funktionsnedsättning.

Vuxna med ringkromosom 22-syndromet behöver fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan till exempel vara stöd och omvårdnad i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Forskning

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord ring chromosome 22.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord 22 chromosome.

Resurser på riks-/regionnivå

Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen. Syftet är att öka kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.

Resurspersoner

Professor Elisabeth Syk Lundberg, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 753 80.

Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, e-post goran.anneren@igp.uu.se.

Barnneurolog Ulrika Wester Oxelgren, Barnneurologi och habilitering,
Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 68 39, e-post
ulrika.wester.oxelgren@akademiska.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Industrivägen 7, Box 1181, 171 23 Solna, tel 08-508 866 00, teletal 020-22 11 44, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post nocsverige@gmail.com, http://nocsverige.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

I Storbritannien finns Unique, The Rare Chromosome Disorder Support Group, e-post info@rarechromo.org eller rarechromo@aol.com, www.rarechromo.org.

För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har samma diagnos och med föräldrar/närstående.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord ring chromosome 22.

Kurser, erfarenhetsutbyte

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Ågrenska arrangerar vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. I samband med dessa anordnas även utbildningsdagar för personer som i sitt arbete möter barn och ungdomar med den aktuella diagnosen. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. För information se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Ytterligare information

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Unique, The Rare Chromosome Disorder Support Group, e-post info@rarechromo.org eller rarechromo@aol.com, har informationsmaterial om många ovanliga kromosomavvikelser på sin webbplats www.rarechromo.org, bland annat om ringkromosom 22-syndromet.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Databaser

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: ring chromosome 22

Litteratur

De Mas P, Chassaing N, Chaix Y, Vincent MC, Julia S, Bourrouillou G et al. Molecular characterisation of a ring chromosome 22 in a patient with severe language delay: a contribution to the refinement of the subtelomeric 22q deletion syndrome. J Med Genet 2002; 39: e17.

Dhar SU, del Gaudio D, German JR, Peters SU, Ou Z, Bader PI et al. 22q13.3 deletion syndrome: clinical and molecular analysis using array CGH. Am J Med Genet A 2010; 152A: 573-581.

Guilherme RS, Soares KC, Simioni M, Vieira TP, Gil-da-Silva-Lopes VL, Kim CA et al. Clinical, cytogenetic, and molecular characterization of six patients with ring chromosomes 22, including one with concomitant 22q11.2 deletion. Am J Med Genet A 2014; 164A: 1659-1665.

Gustavson K-H, Arancibia W, Eriksson U, Svennerholm L. Deleted ring-22 chromosome in a mentally retarded boy. Clin Gen 1986; 29: 337.

Hunter AGW, Ray M, Wang HS, Thompson DR. Phenotypic correlations in patients with ring chromosome 22. Clin Genet 1977; 12: 239-249.

Ishmael HA, Cataldi D, Begleiter ML, Pasztor LM, Dasouki MJ, Butler MG. Five new subjects with ring chromosome 22. Clin Genet 2003; 63: 410-414.

Uchino S, Waga C. Novel therapeutic approach for autism spectrum disorder: Focus on SHANK3. Curr Neuropharmacol 2015; 13: 786-792.

Weleber RG, Hecht F, Giblett ER. Ring-G chromosome, a new G-deletion syndrome? Am J Dis Child 1968; 115: 489-493.

Yip MY. Autosomal ring chromosomes in human genetic disorders. Transl Pediatr 2015; 4: 164-174.

Zirn B1, Arning L, Bartels I, Shoukier M, Hoffjan S, Neubauer B, Hahn A. Ring chromosome 22 and neurofibromatosis type II: proof of two-hit model for the loss of the NF2 gene in the develoment of meningioma. Clin Genet 2012; 81: 82-87.

Författare/granskare/redaktion

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Elisabeth Syk Lundberg, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och publicering av materialet.

Publiceringsdatum: 2016-12-02
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.