/
/

Pseudoakondroplasi

  • Diagnos: Pseudoakondroplasi
  • Synonymer: --

Innehåll


Publiceringsdatum: 2012-05-16
Version: 4.3

ICD-10

Q77.8

Sjukdom/skada/diagnos

Pseudoakondroplasi (pseudo = oäkta, a = icke, kondros = brosk, plasi = bildning), är en svår ärftlig störning av skelettutvecklingen (skelettdysplasi). Det uppfattades först som akondroplasi, en annan sjukdom med störd skelettutveckling, men de franska läkarna Pierre Maroteaux och Maurice Lamy visade 1959 att det var en separat sjukdom. Den kallas därför numera för pseudoakondroplasi.

Skelettutvecklingsrubbningar eller skelettdysplasier innebär att skelettet har onormal form eller hållfasthet. Vid skelettdysplasier utvecklas felställningar i skelettet, som ökar när man växer och blir tyngre. En del påverkar hela skelettet, medan andra huvudsakligen omfattar vissa delar, som ändarna av rörbenen eller tillväxtzonerna (metafyserna). Den sjukliga förändringen kan omfatta ben, brosk och annan stödjevävnad. Det är vanligt att personer med skelettdysplasier är kortväxta.

Fler än 200 olika ärftligt betingade skelettdysplasier är kända. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns även informationsmaterial om andra skelettdysplasier, som akondroplasi, diastrofisk dysplasi, medfödd spondyloepifyseal dysplasi, multipel epifyseal dysplasi och spondyloepifyseal dysplasi med sen debut.

Skelettdysplasier utgör en komplicerad grupp av sjukdomar, både diagnostiskt och behandlingsmässigt. För personer med skelettdysplasi är det viktigt att få korrekt diagnos, med tanke på prognos, behandling och genetisk information.

Förekomst

Varje år föds 1-2 barn med pseudoakondroplasi i Sverige. Uppskattningsvis finns ett 50-tal personer i landet med sjukdomen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Sjukdomen orsakas av en förändring (mutation) i ett arvsanlag (gen) som styr bildningen av (kodar för) ett glykoprotein (cartilage oligomeric matrix protein) som finns i substansen mellan cellerna i senor, brosk och ligament. Genen kallas COMP och finns på den korta armen av kromosom 19 (19p13.11).

Ett 40-tal olika mutationer i COMP-genen som leder till pseudoakondroplasi har påvisats. Mutationerna påverkar omsättningen av COMP-proteinet, vilket leder till negativ påverkan på broskcellerna samt felaktig och minskad tillväxt och funktion av senor, ligament, ledkapslar, brosk och ben. Detta medför kortväxthet och tilltagande felställningar samt fortskridande förändringar i ryggraden och lederna.

Ärftlighet

Pseudoakondroplasi nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om den ena föräldern har sjukdomen, det vill säga har en normal gen (arvsanlag) och en muterad gen (förändrat arvsanlag), blir risken för såväl söner som döttrar att ärva sjukdomen 50 procent. De barn som inte fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.

Figur: Autosomal dominant nedärvning

Hos de flesta med pseudoakondroplasi är orsaken en nymutation (en förändring av arvsanlagen uppträder för första gången hos personen själv och är inte nedärvd från någon av föräldrarna). Föräldrar till ett barn med en nymutation har därför i princip ingen ökad risk att på nytt få ett barn med sjukdomen. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig, och som vuxen riskerar hon eller han att föra den muterade (förändrade) genen vidare till sina barn.

Symtom

Vid födseln är barn med pseudoakondroplasi normallånga. Misstanke om syndromet uppkommer vanligtvis först när de börjar gå. Det syns då tydligt att gången är påtagligt vaggande. Barnen blir kortväxta, med korta armar, ben och fingrar. Muskulatur, senor, ligament och ledkapslar är slappa, vilket gör att många leder är överrörliga. Detta är mest uttalat i fingerlederna. I armbågslederna är rörligheten däremot inskränkt på grund av en oförmåga att sträcka ut helt i leden (extensionsdefekt). Händerna är snedställda utåt mot lillfingersidan (ulnart), och fingrarna är korta. Uttalad kobenthet eller hjulbenthet är vanligt. Röntgenundersökning av skelettet visar att kotorna är platta och förbeningen försenad. Även mellankotskivorna är platta. Ledhuvudena i armar och ben är små och fragmenterade och har ofta en avvikande form. Redan i 8-10-årsåldern kan barnen ha felställningar i ryggraden (kyfoskolios, lumballordos). Höftlederna utvecklas fel, och förslitningar och förändringar (artros) kan redan i unga år ge smärtor och inskränkningar av rörligheten. I vuxen ålder medför sjukdomen ofta tilltagande rörelseinskränkning i de stora lederna. Slutlängden för vuxna är mellan 82 och 135 centimeter.

Förutom att halsen är kort med platta kotor är den andra halskotans tandlika utskott (dens axis) ibland underutvecklat, vilket kan förorsaka tryck mot halsryggmärgen och i värsta fall en tilltagande förlamning av benen. De första tecknen på en sådan skada är lätta att förbise, eftersom de ofta är vaga, med diffus smärta i benen, trötthet och dålig ork vid fysisk ansträngning.

Diagnostik

Diagnosen pseudoakondroplasi kan som regel ställas med hjälp av yttre tecken och symtom i kombination med röntgenundersökning av skelettet.

Diagnosen fastställs med DNA-analys av blodprov. Embryo- och fosterdiagnostik är möjlig om mutationen i familjen är känd. I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk information.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling för pseudoakondroplasi, men åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna.

Det är viktigt att barnet tidigt blir undersökt av en ortoped som bedömer och i samråd med föräldrarna planerar den fortsatta behandlingen. Det kan behövas operationer på grund av förändringar och förslitningar av höftlederna. Många med sjukdomen har fått en höftledsprotes inopererad redan i unga år.

Korsett används för att förhindra att felställningar i ryggraden utvecklas, men ibland behövs en operation. Operationen leder vanligtvis till förbättrad funktion. Inför en operation i narkos är det viktigt att narkosläkaren får veta att personen har sjukdomen och blir medveten om de svårigheter som kan uppstå vid intubation (när ett rör förs in i luftstrupen för att hjälpa till med andningen under operationen). En intubation bör alltid ha föregåtts av röntgenundersökning av halsryggraden. Medfödda skador på halskotpelaren kan medföra risk för ryggmärgsskada vid kraftig bakåtböjning av huvudet, något som ofta behövs för att kunna utföra själva intubationen.

Barnet och familjen behöver tidigt kontakt med ett habiliteringsteam, i vilket det ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stödet och behandlingen sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Förutom barnet/den unge kan också föräldrar och syskon få stöd.

Alla habiliteringsinsatserna planeras utifrån de behov som barnet/familjen har. Insatserna kan variera över tid och sker alltid i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

Barn och ungdomar som är kortväxta ska behandlas med hänsyn till ålder och få samma bemötande som sina jämnåriga. Föräldrar bör erbjudas kontakt med föräldrar till andra kortväxta barn, och även barnen bör få möjlighet att träffa andra barn i samma situation. Barnen kan också behöva träffa kortväxta vuxna för att få en bild av hur det är att vara kortväxt som vuxen. Under uppväxtåren behöver en del barn samtalsstöd av en psykolog eller kurator för att kunna prata om hur det är att leva som kortväxt.

Eftersom de flesta med pseudoakondroplasi med tiden får svåra ledproblem måste barnets närmiljö anpassas så tidigt som möjligt för att om möjligt skjuta upp ledförslitningar. Habiliteringsteamet kan även ge undervisning om hur man kan förebygga förslitningarna genom att avlasta lederna. Miljöanpassningarna gör det också möjligt för barnen att utveckla sin självständighet. Exempel på sådana anpassningar är dörröppnare, lågt placerade klädhängare, stol med fotstöd samt sänkta ledstänger, dörrhandtag och ljuskontakter. I utomhusmiljön underlättas förflyttningar av ett plant, eventuellt asfalterat, område. Skor med stöd för vristen, ibland med specialanpassning, kan behövas, liksom andra hjälpmedel. En del behöver en elektrisk rullstol för att snabbt kunna ta sig fram utan överansträngning och förslitningar av händerna. Fysisk träning är viktig för att bevara och förbättra styrka och rörlighet.

Vuxna med sjukdomen kan behöva fortsatta habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Anpassningar av bostaden är ofta nödvändiga. Utöver elektrisk rullstol kan det så småningom bli aktuellt med en specialanpassad bil.

Yrkesvägledning kan ibland behövas, liksom anpassningar av arbetsmiljön. Arbetsförmedlingen och försäkringskassan kan ge information och stöd.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostik sker vid regionsjukhusens barn- och ungdomskliniker.

Centrum för sällsynta diagnoser, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 11 34, e-post sallsyntadiagnoser@akademiska.se, www.akademiska.se/sallsynta.

Skelettdysplasiteamet vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm har stor erfarenhet av den medicinska uppföljningen av barn och unga vuxna med skelettdysplasier. Teamet består av representanter från specialiteterna andningsfysiologi, neurokirurgi, neuroradiologi, skelettradiologi, barnortopedi, neuropediatrik, barnendokrinologi, sjukgymnastik, uroterapi och klinisk genetik. Kontaktpersoner är forskningssköterska Lo Neumeyer, tel 08-517 775 81, och överläkare Lars Hagenäs, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Resurspersoner

Professor Göran Annerén, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25.

Överläkare Lars Hagenäs, barnendokrinologiska laboratoriet, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00.

Docent Lars Rehnberg, barnortopeden, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, 171 76 Stockholm, tel 018-517 700 00.

Överläkare Torsten Lönnerholm, barnröntgenavdelningen, Akademiska Barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 58 96.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Temadagar för barn med pseudoakondroplasi och andra skelettsjukdomar samt deras föräldrar arrangeras vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Information kan fås från Göran Annerén (se under rubriken Resurspersoner).

Familjeläger och andra arrangemang ordnas av RBU:s arbetsgrupp för kortväxthet (adress se under rubriken Intresseorganisationer).

Föreningen för Kortvuxna-DHR (adress se under rubriken Handikapporganisation) anordnar temadagar för kortväxta, dels på regional nivå, dels på riksplanet i samband med det årliga riksmötet.

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Intresseorganisationer 

Föreningen för kortvuxna - DHR, e-post info@fkv.se, www.fkv.se.

Föreningen har erfarenhetsutbyte med kortväxtas organisationer i ett flertal länder och ett nära samarbete med de nordiska länderna.

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 8026, 104 20 Stockholm, tel 08-677 73 00, fax 08-677 73 09, e-post info@riks.rbu.se, www.rbu.se

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Temadagar för barn med pseudoakondroplasi och andra skelettsjukdomar, deras föräldrar och personal arrangeras vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Information kan fås från Göran Annerén (se under rubriken Resurspersoner).

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personal som arbetar med de barn och ungdomar som deltar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Informationsfoldern Pseudoakondroplasi (artikelnr 2012-1-32), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens publikationsservice, 106 30 Stockholm, fax 035-19 75 29, e-post publikationsservice@socialstyrelsen.se eller tel 075-247 38 80. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.

Broschyren Barn och ungdomar med kortväxthet (1999) samt foldern Barn och ungdomar med kortväxthet (2007). Beställs från RBU (se under rubriken Intresseorganisationer).

Kort men inte liten - om att vara kortvuxen (en faktabok i första hand för barn) kan beställas från FKV, Föreningen för kortvuxna, e-post fkv@telia.com.

Boken Mindre vanliga människor, om och av kortvuxna, producerad av utbildningsförlaget Brevskolan på uppdrag av Föreningen för Kortvuxna-DHR, 1996. I redaktionen: Gerd Andersson, Rune Larsson, Eva Schreiber.

Litteratur

Bjarnason B, Andersson B, Kim HS, Olsson B, Swolin-Eide D, Wickelgren R et al. Cartilage oligomeric matrix protein increases in serum at the start of growth hormone treatment in prepubertal children. J Clin Endocrinol Metab 2004; 89: 5156-5160.

Briggs MD, Hoffman SMG, King LM, Olsen AS, Mohrenweiser H, Leroy JG et al. Pseudoachondroplasia and multiple epiphyseal dysplasia due to mutations in the cartilage oligomeric matrix protein gene. Nature Genet 1995; 10: 330-336.

Briggs MD, Chapman KL. Pseudoachondroplasia and multiple epiphyseal dysplasia: mutation review, molecular interactions, and genotype to phenotype correlations. Hum Mutat 2002; 19: 465-468.

Cao LH, Wang Y, Mao M, Li N, Zhu J, Kim C et al. A novel COMP mutation in a pseudoachondroplasia family of Chinese origin. BMC Med Genet 2011; 12: 72.

Dinser R, Zaucke F, Kreppel F, Hultenby K, Kochanek S, Paulsson M et al. Pseudoachondroplasia is caused through both intra- and extracellular pathogenic pathways. J Clin Invest 2002; 110: 3425-3430.

Gustavson K-H, Annerén G, Axelsson O, Eriksson L, Gustafsson J, Lönnerholm T et al. Skelettdysplasi. Läkartidningen 1992; 38: 3425-3430.

Hall JG, Dorst JP, Rotta J, McKusick VA. Gonadal mosaicism in pseudoachondroplasia. Am J Med Genet 1987; 143-151.

Mabuchi A, Manabe N, Haga N, Kitoh H, Ikeda T, Kawaji H et al. Novel types of COMP mutations and genotype-phenotype association in pseudoachondroplasia and multiple epiphyseal dysplasia. Hum Genet 2003; 112: 84-90.

Mabuchi A, Momohara S, Ohashi H, Takatori Y, Haga N, Nishimura G et al. Circulating COMP is decreased in pseudoachondroplasia and multiple epiphyseal dysplasia patients carrying COMP mutations. Am J Med Genet 2004; 129A: 35-38.

Maroteaux P, Lamy M. Les formes pseudo-achondroplastiques des dysplasies spondylo-épiphysaires. Presse Med 1959; 67: 383-386.

McKeand J, Rotta J, Hecht JT. Natural history study of pseudoachondroplasia. Am J Med Genet 1996; 63: 406-410.

Meritt TM, Alcorn JL, Haynes R, Hecht JT. Expression of mutant cartilage oligomeric matrix protein in human chondrocytes induces the pseudoachondroplasia phenotype. J Orthop Res 2006; 24: 700-707.

Shetty GM, Song HR, Unnikrishnan R, Suh SW, Lee SH, Hur CY. Upper cervical spine instability in pseudoachondroplasia. J Pediatr Orthop 2007; 7: 782-787.

Spranger JW, Zabel B, Kennedy J, Jackson G, Briggs M. A disorder resembling pseudoachondroplasia but without COMP mutation. Am J Med Genet 2005; 132A: 20-24.

Tufan AC, Satiroglu-Tufan NL, Jackson GC, Semerci CN, Solak S, Yagci B. Serum or plasma cartilage oligomeric matrix protein concentration as a diagnostic marker in pseudoachondroplasia: differential diagnosis of a family. Eur J Hum Genet 2007; 15: 1023-1024.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: pseudoachondroplasia

GeneReviews (University of Washington)
www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: pseudoachondroplasia

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor emeritus Karl-Henrik Gustavson, Rudbecklaboratoriet, Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2012-05-16
Version: 4.3

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.