-
Diagnos:
Progressiv extern oftalmoplegi
-
Synonymer:
PEO, CPEO
Innehåll
Publiceringsdatum: 2008-12-18
Version: 1.0
Sjukdomen förkortas ofta till PEO efter begynnelsebokstäverna i progressive (fortskridande) external oftalmoplegia (skada av de yttre ögonmusklerna). Den kallas ibland också för CPEO, där c står för chronic (kronisk). Ibland är sjukdomen en lindrigare form av Kearns-Sayres syndrom (KSS), en annan mitokondriell sjukdom, men den kan även ha andra orsaker. Det dominerande symtomet är en fortskridande ögonmuskelförlamning. Med tiden brukar andra symtom tillkomma, framför allt en svaghet i annan muskulatur. Dessa sjukdomsformer, med andra symtom utöver de från ögonmusklerna, benämns ofta PEO plus, och liknar Kearns-Sayres syndrom, men det finns även andra former av PEO, som nedärvs via mutationer i cellkärnans DNA (nDNA).
Progressiv extern oftalmoplegi är en av flera mitokondriella sjukdomar. Mitokondrierna är små enheter i cellerna, där olika kemiska reaktioner äger rum för att skapa energi till kroppens olika organ. Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge en mängd olika symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från vävnader eller organ som förbrukar mycket energi (se information om mitokondrier i översiktsdokument).
I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en sammanfattande information om mitokondriella sjukdomar. Förutom information om progressiv extern oftalmoplegi finns separata informationsmaterial om flera andra mitokondriella sjukdomar, som Alpers sjukdom, Kearns Sayres syndrom (KSS) och Pearsons syndrom, Lebers hereditära optikusneuropati (LHON) , Leighs syndrom, MELAS, MERRF samt NARP.
Den exakta förekomsten är inte känd men har i internationell medicinsk litteratur uppskattats till mellan 1 och 2 personer per 100 000 invånare. För Sveriges del motsvarar detta cirka 130 personer med sjukdomen i landet.
Sjukdomen kan uppstå av flera olika orsaker, men gemensamt är att de leder till att mitokondriernas funktion är nedsatt.
Den vanligaste orsaken är en förändring (mutation) i form av en förlust av ett fragment (en deletion av 2 000 – 10 000 baspar) i mitokondriens DNA (mtDNA). Det finns även personer med progressiv extern oftalmoplegi där orsaken är en mindre förändring (punktmutation) i mtDNA (se information om mutationer i mtDNA i översiktsdokument).
Orsaken kan också vara en mutation i ett arvsanlag (gen) i cellkärnans DNA (nDNA) (se information om mutationer i cellkärnan i översiktsdokument). Mutationen påverkar i sin tur strukturen eller funktionen i mtDNA på olika sätt. Ett par exempel är mutation i polymeras-gamma (POLG)-genen på kromosom 15 (15q25) och TWINKLE-genen på kromosom 10 (10q23.3). Båda mutationerna gör att funktioner som är viktiga när mtDNA ska kopieras eller repareras skadas.
Alla dessa mutationer påverkar framför allt funktionen i enzymkomplex I och IV i den mitokondriella andningskedjan, och därmed mitokondriens förmåga till energiproduktion (se information om mitokondrierna i översiktsdokument).
Mutationer i cellkärnans DNA förorsakar förutom ögonmuskelförlamningar ofta även andra symtom, som nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati), allmän muskelsjukdom (myopati), koordinationsstörningar (ataxi), epilepsi och migränliknande huvudvärk. Tillståndet brukar då benämnas PEO-plus (PEO+).
Oftast orsakas progressiv extern oftalmoplegi av en deletion som uppkommit under mycket tidig fosterutveckling och som därför inte är nedärvd (se information om ärftligheten av mutationer i mtDNA i översiktsdokument).
Kvinnor med progressiv extern oftalmoplegi orsakad av en deletion har en liten risk (mindre än 10 procent) att via äggcellen överföra sjukdomen till sina barn. Eftersom deletionen bara finns i muskelvävnad är fosterdiagnostik vid denna typ av progressiv extern oftamoplegi inte möjlig. En man med sjukdomen kan inte föra mutationen vidare till sina barn.
Andra former av progressiv extern oftalmoplegi kan via en punktmutation i mtDNA vara nedärvda via äggcellen.
I de fall mutationen finns i cellkärnan kan nedärvningen vara antingen dominant eller recessiv (se information om ärftligheten av mutationer i cellkärnan i översiktsdokument).
Progressiv extern oftalmoplegi börjar oftast i tonåren eller i 20- till 40-årsåldern. Till att börja med påverkar sjukdomen oftast enbart ögonens muskler, med nedhängande ögonlock (ptos) och förlamning av de yttre ögonmuskler som rör ögat (extern oftalmoplegi). Tidigt i sjukdomsförloppet kan man besväras av dubbelseende, men allt eftersom ögonmusklerna försvagas kompenserar man detta genom att vrida på huvudet för att titta åt sidan.
Andra symtom som med tiden ofta tillkommer är synnedsättning orsakad av pigmentinlagring i näthinnan (retinitis pigmentosa), allmän muskelsvaghet (myopati), nedsatt funktion i perifera nerver (polyneuropati), grå starr (katarakt), hörselnedsättning, svårigheter att samordna muskelrörelser (ataxi) och hjärtsjukdom (kardiomyopati och ledningshinder). Sjukdomen brukar då kallas PEO plus (PEO+).
Diagnosen ställs med ledning av sjukdomshistoria, karaktäristiska symtom och klinisk undersökning. För att stödja diagnosen görs ofta en muskelbiopsi för mikroskopisk och biokemisk undersökning. Diagnosen kan ofta bekräftas med DNA-analys av mtDNA i muskelvävnad och ibland med analys av cellkärnans DNA.
Eftersom många olika organ kan vara påverkade är det viktigt att även symtom utöver de från ögonmusklerna utreds noggrant. Hjärtats funktion undersöks med EKG och ultraljud. EMG/ENeG görs för att bedöma grad och utbredning av muskelsjukdom och eventuell skada på perifera nerver.
Både vid punktmutationer i mtDNA och mutationer i nDNA är fosterdiagnostik i princip möjlig. Sjukdomens svårighetsgrad och förlopp hos barnet kan dock inte med säkerhet förutsägas.
Behandlingen inriktas på att lindra symtom och kompensera för funktionsnedsättningar. Nedhängande ögonlock kan opereras eller lyftas med mekanisk ögonlockslyftare. Vid besvär orsakade av förlamade yttre ögonmuskler kan det bli aktuellt med prismaglas för att minska dubbelseende. Varje ögonklinik samarbetar med optiker, synpedagog och anpassningslärare som bland annat provar ut och anpassar de olika synhjälpmedel som behövs.
EKG-undersökning bör göras regelbundet. Pacemaker (hjärtstimulator) kan vara livräddande i de sällsynta fall där ett totalt hjärtblock (AV-block grad III) utvecklas. Personer med progressiv extern oftalmoplegi bör bedömas av narkosspecialist inför en eventuell operation, eftersom andnings- och hjärtsvikt har inträffat i anslutning till narkos.
Vissa läkemedel, som valproat, tetracykliner, kloramfenikol, barbiturater, halotan och fluotan, hämmar den mitokondriella andningskedjan och kan förorsaka svåra symtom hos personer med mitokondriella sjukdomar.
Eftersom symtom, liksom funktionsnedsättningar, varierar mycket mellan olika personer med sjukdomen är behovet av stöd individuellt. Insatserna planeras utifrån de behov som finns och kan variera över tid. Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta vardagslivet. Ibland behöver bostaden och andra miljöer man vistas i anpassas för att kompensera för funktionsnedsättningarna.
--
För utredning av mitokondriella sjukdomar finns två centra i Sverige, på Karolinska Universitetssjukhuset/Huddinge i Stockholm och Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra i Göteborg. I båda teamen finns barn- och vuxenneurologer med speciella kunskaper om diagnostik och behandling av mitokondriella sjukdomar, kemister och genetiker för biokemisk och molekylärbiologisk diagnostik samt patologer med kunskaper om morfologisk diagnostik.
Personer med misstänkt mitokondriell sjukdom bör remitteras till något av dessa team för utredning, där bland annat den biokemiska diagnostiken av muskelprovet måste ske omedelbart vid provtagningen. Teamen kan även ge behandlingsrekommendationer.
Expertteamet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm: docent Gunilla Malm och doktor Karin Naess, barnkliniken, docent Göran Solders, neurologkliniken, docent Ulrika von Döbeln, professor Nils-Göran Larsson och doktor Martin Engvall, Centrum för Medfödda Metabola Sjukdomar (CMMS), docent Inger Nennesmo, patolog- och cytologlaboratoriet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, tel 08-585 800 00.
Expertteamet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg: professor Már Tulinius och docent Niklas Darin, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, docent Elisabeth Holme, kliniskt kemiska laboratoriet, och professor Anders Oldfors, patologlaboratoriet, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00.
Inom Råd&Stöd-enheten vid neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, kan patienter med vissa mitokondriella sjukdomar delta i utbildning där man, förutom föreläsningar och möjligheter att ställa frågor till specialistläkare, också får möjlighet att träffa andra personer med liknande sjukdom. Information ges av Kerstin Åkerlund, Råd&Stöd-enheten, neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, 141 86 Stockholm, e-post kerstin.akerlund@karolinska.se.
SRF, Synskadades Riksförbund, Sandsborgsvägen 52, 122 88 Enskede, tel 08-39 90 00, fax 08-39 93 22,
e-post info@srf.nu, internetadress www.srf.nu.
NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, besöksadress S:t Eriksgatan 44, postadress Box 49084, 100 28 Stockholm, tel 08-677 70 10, fax 08-24 13 15,
e-post nhr@nhr.se, internetadress www.nhr.se.
I USA finns United Mitochondrial Disease Foundation (UMDF), 8085 Saltsburg Road, Suite 201, Pittsburgh, PA 15239 USA, e-post info@umdf.org, internetadress www.umdf.org.
--
Forskningen kring mitokondriella sjukdomar är mycket aktiv både i Sverige och i många andra länder. I Sverige sker den i de båda expertteamen, i Göteborg vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och i Stockholm vid Karolinska Institutet. Forskning om mitokondriellt DNA pågår även på andra forskningsinstitutioner, bland annat vid Institutionen för medicinsk genetik, Biomedicinskt centrum och Institutionen för neurologi, Uppsala universitet samt på Tekniska Högskolan i Stockholm.
De mitokondriella sjukdomarna är ett stort område, där mycket ännu inte är känt. Nya sjukdomar upptäcks, liksom nya mutationer i det mitokondriella DNA som orsakar dem. Det pågår också olika behandlingsförsök.
Informationsfoldern Progressiv extern oftalmoplegi (artikelnr 2008-126-1235), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Agostino A, Valletta L, Chinnery PF, Ferrari G, Carrara F, Taylor RW et al. Mutations of ANT1, Twinkle, and POLG1 in sporadic progressive external ophthalmoplegia (PEO). Neurology 2003; 60: 1354-1356.
Aure K, Ogier de Baulny H, Laforet P, Jardel C, Eymard B, Lombès A. Chronic progressive ophthalmoplegia with large-scale rearrangement: can we predict progression? Brain 2007; 130: 1516-1524.
Cohen JM, Waiss B. Combination ptosis crutch and moisture chamber for management of progressive extern ophtalmoplegia. J Am Optom Assoc 1997; 68: 663-667.
Deschauer M, Kiefer R, Blakely EL, he L, Zierz S, Turnbull DM et al. A novel Twinkle gene mutation in autosomal dominant progressive external ophthalmoplegia. Neuromusc Disord 2003; 13: 568-572.
Ferraris S, Clark S, Garelli E, Davidzon G, Moore SA, Kardon RH et al. Progressive external ophthalmoplegia and vision and hearing loss in a patient with mutations in POLG2 and OPA1. Arch Neurol 2008; 65: 125-131.
Filosto M, Mancuso M, Nishigaki Y, Pancrudos J, Harati Y, Gooch C et al. Clinical and genetic heterogeneity in progressive external ophtalmoplegia due to mutations in polymerase gamma. Arch Neurol 2003; 60: 1279-1284.
Hudson G, Deschauer M, Taylor RW, Hanna MG, Fialho D, Schaefer AM et al. POLG1, C10ORF2, and ANT1 mutations are uncommon in sporadic progressive external ophthalmoplegia with multiple mitochondrial DNA deletions. Neurology 2006; 66: 1439-1441.
Korhonen JA, Pande V, Holmlund T, Farge G, Pham XH, Nilsson L et al. Structure-function defects of the TWINKLE linker region in progressive external ophthalmoplegia. J Mol Biol 2008; 377: 691-705.
Lamantea E, Tiranti V, Bordoni A, Toscano A, Bono F, Servidei S et al. Mutations of mitochondrial DNA polymerase gammaA are a frequent cause of autosomal dominant or recessive progressive external ophtalmoplegia. Ann Neurol 2002; 52: 211-219.
Lewis S, Hutchinson W, Thyagarajan D, Dahl HM. Clinical and molecular features of adPEO due to mutations in the Twinkle gene. J Neurol Sci 2002; 201: 39-44.
Longley MJ, Clark S, Yu Wai Man C, Hudson G, Durham SE, Taylor RW et al. Mutant POLG2 disrupts DNA polymerase gamma subunits and causes progressive external ophthalmoplegia. Am J Hum Genet 2006; 78: 1026-1034.
Rivera H, Blázquez A, Carretero J, Alvaraez-Cemeño JC, Campos Y, Cabello A et al. Mild ocular myopathy associated with a novel mutation in mitochondrial twinkle helicase. Neuromuscul Disord 2007; 17: 677-680.
Smits BW, Hol FA, van den Heuvel LP, Drost G, Rodenburg RJ, Ter Laak HJ et al. Chronic progressive external ophthalmoplegia caused by an m.4267A > G mutation in the mitochondrial tRNAIle. J Neurol 2007; 254: 1614-1615.
Wallace DK, Sprunger DT, Helveston EM, Ellis FD. Surgical management of strabismus associated with chronic progressive external ophtalmoplegia. Ophtalmology 1997; 104: 695-700.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man), internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim.
sökord: progressive external ophtalmoplegia with mitochondrial deletions, autosomal dominant 1, 2, 3, 4, progressive external ophtalmoplegia with mitochondrial deletions, autosomal recessive
GeneReviews (University of Washington), www.genetests.org (klicka på GeneReviews).
sökord: mitochondrial DNA deletion syndromes
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Göran Solders, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge i Stockholm.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2008-12-18
Version: 1.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.