Detta är en del av Ovanliga diagnoser.
Diagnos: Pfeiffers syndrom
Synonymer: Akrocefalosyndaktyli typ V
Innehåll
Publiceringsdatum: 2008-03-31
Version: 2.2
Pfeiffers syndrom tillhör gruppen medfödda kraniofaciala missbildningssyndrom och karaktäriseras av att skallens sömmar har slutits för tidigt (kraniosynostos), vilket ger ett speciellt utseende. Hörselnedsättning, hydrocefalus (vattenskalle) samt breda och korta tummar och stortår hör också till syndromet, som beskrevs första gången 1964 av den tyske genetikern Rudolf Arthur Pfeiffer.
Pfeiffers syndrom förekommer hos 5 till 10 per miljon nyfödda barn. I Sverige känner man till ett 50-tal personer med Pfeiffers syndrom.
Pfeiffers syndrom orsakas av en skada (mutation) i ett arvsanlag (gen). Mutationen finns oftast i FGFR2-genen på kromosom 10 (10q25q26) och ibland i FGFR1-genen på kromosom 8 (8p12p11.2). Generna styr bildningen av (kodar för) fibroblast-tillväxtfaktor-receptor 1 och 2 (fibroblast growth factor receptor) och påverkar bildningen av FGFR-proteiner, som har stor betydelse bland annat för fostrets skelettutveckling. Mutationen leder här till en ökad produktion av protein, medan mutationer annars oftast medför att produktionen minskar eller stängs av. En ökad produktion av dessa proteiner innebär i sin tur att ett ökat antal celler blir benbildande och skallbenen sluts för tidigt under fosterutvecklingen.
Det tycks som om det i familjer där flera personer har syndromet är vanligare med en mutation i FGFR1-genen, medan det vid enstaka fall i en familj oftare är en nymutation i FGFR2-genen som är orsaken. Mutationen i FGFR2-genen är identisk med den mutation som orsakar flera andra kraniofaciala missbildningssyndrom, till exempel Crouzons och Aperts syndrom. Det finns ännu ingen bra förklaring till varför samma mutation i FGFR2-genen medför Pfeiffers syndrom i vissa familjer och Crouzons eller Aperts syndrom i andra.
I Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns separata informationsmaterial om Aperts och Crouzons syndrom. (Mutationer i FGFR kan också ge upphov till en minskad produktion av FGFR-proteiner och då orsaka till exempel Kallmanns syndrom, som också finns beskrivet i databasen.)
Hos något mer än hälften uppkommer Pfeiffers syndrom som en nymutation, men det finns inga säkra siffror. Det innebär att felet i arvsmassan uppträder för första gången hos personen själv och inte är nedärvt. Föräldrarna till ett barn med en nymutation har i princip ingen risk att på nytt få ett barn med syndromet. Den nyuppkomna förändringen i arvsmassan hos barnet blir dock ärftlig och personen riskerar att föra den skadade genen vidare till sina barn genom autosomal dominant nedärvning.
Om den ena föräldern har syndromet blir risken för såväl söner som döttrar att ärva det 50 procent. De barn som inte fått den skadade genen som orsakar syndromet får inte syndromet och riskerar inte att föra det vidare.
Pfeiffers syndrom kan upptäckas redan hos det nyfödda barnet genom att ögonen buktar ut och sluttar nedåt. Syndromets svårighetsgrad är mycket varierande, från lindrig till mycket svår missbildning av skallen.
Missbildningarna i kraniet och ansiktsskelettet beror på att vissa av skallens tillväxtsömmar (suturer) sluter sig för tidigt. Skallbenen hos ett spädbarn är sammanfogade med suturer som är mjuka och eftergivliga för att hjärnan ska få plats att växa. När de sluts (förbenas) för tidigt trycker den växande hjärnan på skallen och får den att expandera åt de håll där suturerna fortfarande är öppna. Resultatet blir att skallen får en annorlunda form och att mellanansiktet och överkäken blir underutvecklade. Avståndet mellan ögonen är brett (hypertelorism) och ögonhålorna är grunda, vilket gör att ögongloberna ofta skjuter fram märkbart. Symtomens svårighetsgrad kan variera mycket, även inom samma släkt.
Den för tidiga sammanväxningen av skallbenen, som varierar i omfattning och ordningsföljd mellan olika personer med syndromet, startar redan under fosterstadiet eller omedelbart efter födseln. Detta kan orsaka ett för högt tryck i hjärnan, som kan ge symtom i form av huvudvärk, kräkningar och aptitlöshet. Eftersom synnervsträdet (synnervspapillen) i ögonbotten svullnar kan det förhöjda trycket i huvudet upptäckas vid undersökning av en ögonläkare. Om det inte behandlas kan synnerven skadas och förtvina, vilket kan leda till synskada. Hydrocefalus (vattenskalle) och lillhjärnsbråck (Chiaris missbildning) är vanligt, och det förekommer utvecklingsstörning.
Inåtskelning (konvergerande strabism vid blickriktning nedåt) är vanligt, och ibland förekommer ögondarrning (nystagmus). Många har nedsatt syn på ena eller båda ögonen, i form av närsynthet eller långsynthet. Det kan vara svårt att helt stänga ögonlocken, eftersom ögongloberna är så utstående. Detta kan i sin tur leda till att hornhinnan blir torr och inflammerad.
Tummarna är korta och breda och pekar vanligtvis utåt från övriga fingrar. Stortårna är också korta och breda och pekar ofta mot den andra foten. Sammanväxningar av kotor i hals/ryggrad och i armbågsleder kan förekomma. Inre missbildningar är ovanliga, men hjärtfel och urinvägsmissbildningar finns beskrivna.
Eftersom tillväxten av mellanansiktet inte sker på normalt sätt och hjärnan trycker sig nedåt i svalget när den växer blir utrymmet i de övre luftvägarna, svalget och näsan trångt. Detta påverkar såväl andningen som talet och förmågan att svälja. Andningsuppehåll under sömnen (sömnapné) kan förekomma.
Den underutvecklade överkäken gör att gommen ofta är smal och att tänderna sitter trångt och på fel plats. Bettställningen blir felaktig, vilket kan göra det svårt att tugga och sköta tandborstningen.
Hörselnedsättning är mycket vanligt på grund av missbildningar i mellanörat och nedsatt funktion i innerörat. Barn med syndromet får också lätt öroninflammationer.
Vid de allvarligaste formerna av syndromet är dödligheten under spädbarnsperioden hög. Orsaken är andningsproblem, hjärnmissbildningar, för tidig födsel (prematuritet) och komplikationer efter operationer.
Diagnosen ställs med hjälp av yttre symtom. Om mutationen i familjen är känd är DNA-baserad diagnostik möjlig, liksom fosterdiagnostik. Den svåraste missbildningen av skallen kan upptäckas vid ultraljudsundersökning under graviditeten. I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information.
Läkare med föräldrars tillstånd, eller föräldrar i samråd med läkare, kan skicka foton till en särskild e-postadress på Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg, för snabb bedömning, e-post skallform.su@vgregion.se
Barn som får diagnosen Pfeiffers syndrom undersöks noga för att kontrollera att andningen fungerar, att trycket i huvudet inte är förhöjt och att ögonen inte skadas av torra hornhinnor. Det är viktigt att utan dröjsmål kontakta en kraniofacial enhet på ett universitetssjukhus för vidare utredning.
Missbildningarna av kranie- och ansiktsskelettet kan opereras för att funktionen och utseendet ska förbättras. Behandlingen kräver samarbete mellan många olika specialister. Alla barn med kraniofaciala missbildningar behandlas av ett särskilt kraniofacialt team, som utreder och planerar de olika operationer som kan bli aktuella. Från tidiga barnaår och upp till vuxen ålder går barn med syndromet igenom ett stort antal operationer av kranie- och ansiktsskelettet. Operationerna kräver noggrann planering och samverkan mellan flera olika specialister, som plastikkirurg, neurokirurg, käkkirurg, specialisttandläkare, öron-, näs- och halsläkare samt ögonläkare. Tidpunkten beror på hur svåra missbildningarna är, men i allmänhet behöver ansiktsskelettet växa till innan ett ingrepp kan göras.
Barnet och familjen behöver också kontinuerlig kontakt med barn- och ungdomshabiliteringen. Habiliteringen har en samlad kompetens med bland annat arbetsterapeut, habiliteringsläkare, dietist, kurator, logoped, psykolog och sjukgymnast.
Om barnet har hydrocefalus behövs shuntbehandling, som innebär att vätskan via ett dränagerör leds från sidoventrikeln i hjärnan ner till buken. Detta är oftast det första ingrepp som görs. För att förebygga för högt tryck i hjärnan görs sedan den första operationen av skallens ben tidigt. Skalloperationen kan i dag på ett mycket skonsamt sätt underlättas av att fjädrar opereras in under huden mellan skallbenen. Hjärnan får då plats att växa och huvudet får en bättre form. Operation av mellanansiktets skelett sker senare, kanske först när de permanenta tänderna kommit fram.
Eventuella hjärt- eller urinvägsmissbildningar bör undersökas tidigt. I vissa fall behövs en tidig magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan för att upptäcka missbildningar i centrala nervsystemet. Vid symtom från de nedre luftvägarna bör det också göras en magnetkameraundersökning av luftstrupen (trakea) för att upptäcka eventuella broskbildningar.
De barn som har andningssvårigheter på grund av det trånga utrymmet i övre luftvägarna kan behöva andningshjälpmedel, till exempel en CPAP-utrustning (continuous positive airway pressure). Det är en andningsmask som pressar in luft genom näsan och håller luftvägarna öppna under sömnen. För de flesta minskar problemen med andningen i takt med att ansiktet växer eller efter operation av mellanansiktet. Barn som har stora andningssvårigheter kan ibland behöva en öppning på halsen till luftstrupen (trakeostomi), genom vilken andningen sker via en kanyl.
Under spädbarns- och småbarnstiden kan en del barn ha svårt att suga på grund av missbildningar och andningssvårigheter. Det är värdefullt att få kontakt med en dietist för hjälp med frågor kring kosten samt med en logoped för information om hjälpmedel och matningsråd. Träning hos logoped och talpedagog kan behövas för att få hjälp med uttalssvårigheter. Så småningom blir det nödvändigt med käkkirurgi och tandreglering. Eftersom tänderna sitter tätt är det viktigt med förebyggande tandvård och täta kontroller hos tandläkare.
Brytningsfelen i ögonen korrigeras med glasögon.
Risken för hörselnedsättning orsakad av öroninflammationer kan vid behov minskas genom att ett litet plaströr sätts in i trumhinnan för att leda bort vätska. Hörselhjälpmedel är ibland nödvändigt.
Hand- och fotmissbildningar kan behöva opereras av en handkirurg respektive barnortoped.
Föräldrarna bör få psykologiskt stöd redan i samband med barnets födelse, och därefter fortlöpande. Eftersom barn med Pfeiffers syndrom vid skolstarten fortfarande har ett annorlunda utseende är det nödvändigt med information till förskola och skola i god tid för att förebygga mobbning. Informationen till skolan är också viktig för planering av extra stöd och specialpedagogiska insatser för de barn som behöver det.
För barn med utvecklingsstörning är det viktigt med tidiga insatser av en specialpedagog och att barnets individuella behov och utveckling tillgodoses vid val av daghem, fritidshem och skola. Inför skolstarten bör barnen utredas av psykolog som bedömer utvecklingsnivån samt behovet av särskola och andra specialpedagogiska insatser.
Med dagens kraniofaciala kirurgi får man räkna med att operationer görs i så liten utsträckning som möjligt under de första skolåren, då ansiktet fortfarande växer. Först i tonåren utförs större ansiktsingrepp. Personer med Pfeiffers syndrom behöver förutom stöd av familj och andra närstående ett professionellt psykologiskt och socialt stöd, med fokus på hur det är att leva med ett annorlunda utseende. Detta upplevs mycket olika och påverkar ibland relationerna till jämnåriga. I kombination med funktionshinder av olika slag kan det innebära inskränkningar. Särskilt tonåren kan vara en svår period. När de flesta operationerna är avklarade i början på vuxenlivet känns det ofta lättare.
Inför förestående ansiktsoperationer kan en ung person behöva klargörande samtal med en psykolog för att få realistiska förväntningar. Kirurgi i ansiktet ger ofta goda resultat men sker i de flesta fall i små steg under en längre period. Psykologiskt stöd är även viktigt i övre tonåren, särskilt vid den känsliga tidpunkt då den aktiva operations- och behandlingsperioden närmar sig sitt slut och man ska börja leva sitt vuxna liv.
För både barn och föräldrar kan det också vara bra att möta andra med liknande erfarenheter.
--
Bedömning och operationer av kranium och ansiktsskelett görs av specialistteamet vid Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg. Specialister inom käkkirurgi och käkortopedi deltar för att planera och utföra behandlingar i käkskelett och bett.
Speciellt kunnande då det gäller orofaciala problem (i mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center, Odontologen Göteborg, Medicinaregatan 12A, 413 90 Göteborg, tel 031-750 92 00, fax 031-750 92 01, e-post mun-h-center@vgregion.se, internetadress www.mun-h-center.se
Professor Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska barnsjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, fax 018-55 40 25, e-post goran.anneren@akademiska.se
Leg psykolog Elisabet Knudsen, Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 12 88, e-post elisabet.knudsen@vgregion.se
Professor Claes Lauritzen, Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 76 23, e-post claes.lauritzen@plast.gu.se
Överläkare Peter Tarnow, Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 031-342 10 00, e-post peter.tarnow@vgregion.se
--
Kraniofaciala föreningen i Sverige. Ordförande är Thomas Wolf, e-post thomas.wolf@kraniofaciala.se, föreningens e-postadress är info@kraniofaciala.se, internetadress www.kraniofaciala.se
Sällsynta diagnoser är en rikstäckande samarbetsorganisation för föreningar för små och mindre kända handikappgrupper. Syftet är att bevaka och ta tillvara smågruppernas gemensamma intressen.
Sällsynta diagnoser, besöksadress Sturegatan 4A, 3 tr, postadress Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, internetadress www.sallsyntadiagnoser.se.
--
Nya, skonsamma operationsmetoder med fjäderteknik utvecklas vid Kraniofaciala enheten, plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg.
Kontakta försäkringskassan på hemorten för ytterligare information.
Informationsfoldern Pfeiffers syndrom (artikelnr 1999-126-1093), som är en kort sammanfattning av informationen i denna databastext, kan utan kostnad beställas från Socialstyrelsens beställningsservice, 120 88 Stockholm, fax 08-779 96 67, e-post socialstyrelsen@strd.se eller tel 08-779 96 66. Vid större beställningar tillkommer portokostnad.
Nyhetsbrev från Ågrenska, nr 296 (2007). Beställning: Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, fax 031-91 19 79, e-post agrenska@agrenska.se
Nyhetsbrevet finns tillgängligt på internetadress www.agrenska.se
Ett annat ansikte - av journalisten Anna Lytsy, med fem berättelser om hur det är att växa upp med ett annorlunda utseende (2006). Boken kan beställas från Mun-H-Center (se under rubriken Resurser), www.mun-h-center.se
Kraniofaciala missbildningar (2003). Broschyr som kan beställas från Kraniofaciala enheten på plastikkirurgiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg, tel 031-342 10 00, eller laddas ned från Kraniofaciala enhetens hemsida, http://sahlgrenska.se/vgrtemplates/Page____55040.aspx
Baraitser M, Bowen-Bravery M, Saldaña-Garcia P. Pitfalls of genetic counselling in Pfeiffer’s syndrome. J Med Genet 1980; 17: 250-256.
Bellus GA, Gaudenz K, Zackai EH, Clarke LA, Szabo J, Francomano CA et al. Identical mutations in three different fibroblast growth receptor genes in autosomal dominant craniosynostosis syndromes. Nat Genet 1996; 14: 174-176.
Cohen MM Jr. Pfeiffer syndrome update, clinical subtypes, and guidelines for differential diagnosis. Am J Med Genet 1993; 45: 300-307.
Cunningham ML, Seto ML, Ratisoontorn C, Heike CL, Hing AV. Syndromic craniosynostosis: from history to hydrogen bonds. Orthod Craniofac Res 2007; 10: 67-81.
Gorlin, Cohen, Levin. Syndromes of the Head and Neck, 1990, Oxford University Press, ISBN 0-19-504518-1.
Plomp AS, Hamel BC, Cobben JM, Verloes A, Offermans JP, Lajeunie E et al. Pfeiffer syndrome type 2: further delineation and review of the literature. Am J Med Genet 1998; 75: 245-251.
Robin NH, Scott JA, Arnold JE, Goldstein JA, Shilling BB, Marion RW et al. Favorable prognosis for children with Pfeiffer syndrome types 2 and 3: implication for classification. Am J Med Genet 1998; 75: 240-244.
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man),
internetadress www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: pfeiffer syndrome
GeneReviews (University of Washington). internetadress www.genetests.org (klicka på GeneReviews, sedan Titles)
Sökord: craniosynostosis syndromes, FGFR-related
Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.
Den medicinska expert som deltagit i arbetet med att ta fram underlaget är Göran Annerén, professor, Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.
Revideringen av materialet har gjorts av Claes Lauritzen, professor, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
Berörda handikapporganisationer/patientföreningar har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.
Publiceringsdatum: 2008-03-31
Version: 2.2
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 400, 405 30 Göteborg tel 031-786 55 90, fax 031-786 55 91,
e-post ovanligadiagnoser@gu.se.
