/
/

Perisylviärt syndrom

  • Diagnos: Perisylviärt syndrom
  • Synonymer: Kongenitalt bilateralt perisylviärt syndrom, Operculumsyndrom, Foix-Chavany-Maries syndrom, Worster-Droughts syndrom

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-11-03
Version: 3.0

ICD-10

Q04.3

Sjukdom/skada/diagnos

Perisylviärt syndrom orsakas av en missbildning eller skada i djupt liggande områden i hjärnans tinninglober. Ordet perisylviärt syftar på att det finns förändringar kring (peri-) ett område i hjärnan kallat sylviska fåran, som är centrum för språk och tal.

Syndromet ingår i en grupp medfödda neurologiska sjukdomar som kännetecknas av slapp ansiktsmuskulatur, tugg- och sväljningssvårigheter, störd tungmotorik, avvikande tal- och språkutveckling, epilepsi och i vissa fall utvecklingsstörning och motoriska svårigheter.

Liknande tillstånd beskrevs först av de franska neurologerna Charles Foix, Jean Alfred Chavany och Julien Marie 1926 och senare av den engelske läkaren Cecil Charles Worster-Drought 1956.

Perisylviära missbildningar har också beskrivits som ett av flera symtom hos personer med 22q11-deletionssyndrom och Zellwegers syndromspektrum (se separata informationsmaterial i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser).

Förekomst

Det finns inga säkra uppgifter om hur vanligt perisylviärt syndrom är i Sverige. Bland personer i olika åldrar med svårbehandlad epilepsi eller en svår medfödd tal- och sväljstörning känner man till ett fåtal med diagnosen.

Orsak till sjukdomen/skadan

Perisylviärt syndrom orsakas av en missbildning av djupt liggande områden i hjärnans tinninglober som är betydelsefulla bland annat för språkfunktion och munmotorik. Missbildningen beror på en störning av hjärnans utveckling under den tidiga fosterperioden. Hjärnbarken i operculumområdet i djupet på tinningloben får då onormalt små och oregelbundna veck (gyri). Förändringarna kan vara olika starkt framträdande i de två hjärnhalvorna. Ibland saknas också normal hjärnvävnad, vilket innebär att det finns en öppen förbindelse mellan hjärnans yta och dess inre hålrum (schizencefali). Flera olika teorier till att missbildningen uppkommer har föreslagits, och sannolikt kan en enskild eller flera olika mekanismer tillsammans bidra till störningen i hjärnans utveckling.

Genetiska faktorer har stor betydelse, och i en del fall finns fler än en i familjen med samma missbildning, även om symtomen kan variera mycket från person till person. I enskilda familjer har olika typer av ärftlighetsgång beskrivits. Flera fall med en könsbunden form (som företrädesvis förekommer hos pojkar) har rapporterats, sannolikt orsakade av förändringar (mutationer) i gener på X-kromosomens långa arm (Xq27.2 och Xq28). Nyligen (2014) beskrevs tre familjer med mutationer i genen GPR56, belägen på kromosom 16 (16q21).

Perisylviärt syndrom kan även bero på en förvärvad skada i samma område i tinningloben, till exempel en lokal störning av hjärnans blodcirkulation eller en infektion under fosterperioden.

Ärftlighet

Upprepningsrisken för föräldrar som fått ett barn med perisylviärt syndrom bedöms därför efter noggranna undersökningar och eventuellt en familjeutredning. Cirka 15 procent av fallen beräknas vara familjära och har då en ökad upprepningsrisk som måste bedömas från fall till fall.

Om orsaken till syndromet är en förvärvad skada är tillståndet inte ärftligt.

Symtom

Perisylviärt syndrom förekommer i varierande svårighetsgrad. De vanligaste symtomen är en störning av tungans och svalgets rörlighet (pseudobulbär pares), epilepsi och lindrig utvecklingsstörning. Barn med en variant av syndromet kan också födas med artrogrypos, vilket innebär stela och krökta leder (kontrakturer) och ibland klumpfot.

Vid allvarliga former kan barnen redan som nyfödda ha problem att suga och svälja. Ibland kan sväljningssvårigheterna bli tydliga när barnen börjar att äta fast föda. De kan då ha svårt att bearbeta och förflytta tuggan och svälja maten. Dregling är vanligt.

För många märks syndromet först genom att de är sena att börja tala eller har en avvikande talutveckling. De vanligaste symtomen är försvagning eller nedsatt rörelseförmåga i talorganen (dysartri) och svårighet att utföra och automatisera samordnade rörelser i munnen (dyspraxi).

Dysartrin innebär otydligt och sluddrigt tal samt svårigheter att forma vissa talljud. Samtidigt finns ofta dregling och sväljningssvårigheter. Svårigheterna att röra tungan och munnen gör också att barn med syndromet har svårt att truta med munnen eller vissla. Oftast kvarstår de oralmotoriska problemen med att äta, dricka och tala under hela livet.

Störningen av munmotoriken kan påverka tillväxten av underkäken. Den kan bli mindre än normalt (mikrognati), men svårigheter att bita ihop tänderna (malocklusion) kan också medföra att underkäken blir lång och svår att stänga igen helt.

Dyspraxin kan vara oral eller verbal. Oral dyspraxi innebär svårigheter att viljemässigt styra rörelser med tunga och läppar. Verbal dyspraxi gör det svårt att få fram talljud trots normal rörelseförmåga. Symtomen beror på att hjärnvävnaden i motoriska språkområden och områden som styr munmotoriken inte utvecklats normalt. Vid verbal dyspraxi är det svårt att kombinera ljud till stavelser och därmed att forma ord. Svårighetsgraden kan variera. Lättare svårigheter ger framför allt problem med flerstaviga ord och längre meningar, som blir svårare att uttala ju längre sekvensen är. Svår dyspraxi kan innebära att barnet inte alls kan sätta ihop ljud till stavelser för att bilda ord.

Språkliga svårigheter som gäller uttrycksförmågan kan också förekomma, till exempel problem med språkljud (fonologi) och grammatik. Barn med syndromet kan ofta ha specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi). Språkförståelsen påverkas däremot som regel inte.

De flesta med syndromet har epilepsi, som är svårbehandlad. Anfallen kan starta som infantila spasmer under de första två levnadsåren, för att sedan övergå i andra svårbehandlade former av epilepsi hos äldre barn. Infantil spasm är en form av epilepsi som vanligen yttrar sig som en serie snabba böjningar i nacke, armar och ben. Huvudet faller framåt, armarna slår ut och benen dras upp.

Omfattningen av den motoriska funktionsnedsättningen varierar mellan olika personer. De barn med syndromet som har artrogryfos kan få problem med rörligheten i hela kroppen, i första hand en stelhet i armarnas, benens och nackens rörlighet. Stela och krökta leder innebär rörelsehinder, och barnen är därför ofta sena med att lära sig gå. En del lär sig gå med hjälpmedel, medan andra använder rullstol för att förflytta sig.

Lindrig utvecklingsstörning förekommer, liksom hyperaktivitet. För personer med utvecklingsstörning tar det längre tid att förstå, lära sig nya saker, sortera information och tolka samband. Att orientera sig i nya situationer kan därför vara svårt. Det tar längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Utvecklingen av språk och av grov- och finmotorik är också påverkad.

Diagnostik

Diagnosen bygger på de olika symtomen i kombination med missbildningar av hjärnans båda tinninglober, synliga med magnetkameraundersökning (MR).

I samband med att diagnosen ställs bör familjen erbjudas genetisk information och eventuellt en familjeutredning. Det är viktigt att ta ställning till om syndromet är genetiskt betingat eller förvärvat.

Behandling/åtgärder

Det finns ingen botande behandling för perisylviärt syndrom, utan insatserna inriktas på att behandla symtomen. Svårigheterna är så varierande att det behövs en noggrann undersökning av oral motorik, tal, språk, begåvning, epilepsi och rörelseförmåga för att samordna de olika insatserna. Misstanke om infantila spasmer under de första levnadsmånaderna ska alltid utredas akut.

För att underlätta för barnet att äta och prata ska träning av munnens motorik liksom sväljningsförmågan påbörjas tidigt. Barnet kan under en begränsad period behöva få sin mat med hjälp av en PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi; en operativt åstadkommen förbindelse mellan bukvägg och magsäck).

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Många barn behöver insatser av ett habiliteringsteam som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala samt tekniska området. Utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd är exempel på insatser som ges. Information om samhällets stöd samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i ges också. Stöd till föräldrar och syskon är en viktig habiliteringsinsats. Alla insatser planeras utifrån barnets behov, som förändras under uppväxten. De sker i nära samverkan med personer i barnets/den unges nätverk.

En logoped utreder och behandlar sug-, tugg- och sväljproblem, kommunikationssvårigheter och dregling. Oftast krävs ett samarbete i ett team med flera yrkeskategorier. På de större sjukhusen finns specialistteam (dysfagi- och nutritionsteam) för utredning och behandling av sväljningsstörningar. Specialisttandläkarens insatser är viktiga för att reglera bettet liksom för att underlätta för barnet att tugga och sköta munhygienen.

Det är viktigt att noga utreda talstörningen och tidigt arbeta med talträning. Behandlingen inriktas vid dysartri på munmotoriska övningar och artikulationsträning. Vid dyspraxi går träningen ut på att barnet, med understöd av bilder, stegvis formar ljudsekvenser genom att gå från det enskilda ljudet till att sätta ihop stavelser med ökande komplexitet. Träningen vid fonologiska svårigheter inriktas på att förstå skillnaden mellan ord med olika språkljud. Vid grammatiska svårigheter tränas de strukturer som vållar problem. Kompletterande kommunikationssätt kan behövas för att fullt ut kunna delta aktivt i olika sammanhang.

Vid dyslexi är det viktigt att barnet får tillgång till specialpedagogiska insatser i skolan. Olika datorbaserade hjälpmedel kan användas för läs- och skrivstöd.

För barn med utvecklingsstörning är det av stor betydelse att tidigt stimulera språkutvecklingen genom arbete med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).

Beroende på vilka motoriska svårigheter barnet har läggs det upp ett program för motorisk träning och stöd. Behandling som syftar till att öka ledrörligheten måste påbörjas så tidigt som möjligt. Den upprätthålls sedan med hjälp av daglig aktivitet och ortopedtekniska insatser, som skenor eller gipsning. Ibland behövs också kirurgi.

Kommunen kan erbjuda olika former av insatser för att underlätta familjens vardagsliv, till exempel personlig assistans, avlösning i form av kontaktfamilj eller korttidsboende.

Personer i vuxen ålder med syndromet kan behöva fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Barn- och ungdomskliniker vid universitetssjukhusen utreder och behandlar perisylviärt syndrom.

Speciellt kunnande kring orofaciala problem (mun- och ansiktsregionen) finns vid Mun-H-Center. De är ett nationellt orofacialt kunskaps- och resurscenter för sällsynta diagnoser samt orofaciala hjälpmedel. Mun-H-Center Odontologen Göteborg, tel 010-441 79 80, e-post mun-h-center@vgregion.se, www.mun-h-center.se.

Hällsboskolan är en statlig specialskola för barn med allvarlig språkstörning. Verksamheten finns i Sigtuna (fram till HT-15), Stockholm och Umeå: http://www.spsm.se/sv/Vi-erbjuder/Undervisning-i-specialskola/Om-specialskolorna/For-elever-med-grav-sprakstorning/Hallsboskolan/.
Många kommuner har också särskilda språkklasser för barn med tal- och språkstörning.

Resurspersoner

Överläkare Tove Hallböök, verksamhetsområdet för neurologi, neuropsykiatri, barnpsykiatri och habilitering, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00.

Logoped, med dr. Gunilla Rejnö-Habte Selassie, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, 416 85 Göteborg, tel 031-343 40 00, e-post gunilla.rejno-habte-selassie@vgregion.se.

Logoped Åsa Mogren, Mun-H-Center, Ågrenska, Box 2046, 436 02 Hovås, tel 031-750 92 00, e-post asa.mogren@vgregion.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Inom Ågrenskas familjeverksamhet arrangeras vistelser för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och deras familjer. Verksamheten vänder sig till familjer i hela landet och uppmärksammar särskilt de behov som barn och ungdomar med sällsynta diagnoser har. Dessutom arrangeras varje år ett antal vistelser för vuxna med sällsynta sjukdomar. Information kan fås från Ågrenska, Box 2058, 436 02 Hovås, tel 031-750 91 00, e-post agrenska@agrenska.se, www.agrenska.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18, Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Föräldraföreningen Talknuten, Afasiförbundet i Sverige, tel 08-545 663 64, e-post talknuten@afasi.se, www.afasi.se.

Riksförbundet DHB, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Klostergatan 15, 703 61 Örebro, tel 019-17 08 30, texttel ring 019-19 68 90 och ange 019122146*, e-post kansliet@dhb.se, www.dhb.se.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 C, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se.
Sällsynta diagnoser är ett riksförbund som verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord bilateral perisylvian polymicrogyria.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

I samband med Ågrenskas familjevistelser erbjuds utbildningsdagar för personer som i sitt arbete eller i sin vardag möter barn- och ungdomar med den aktuella diagnosen. För information om utbildningar se www.agrenska.se eller kontakta Ågrenska på tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.

Forskning och utveckling (FoU)

Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net, sökord bilateral perisylvian polymicrogyria.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).

Dokumentationer från Ågrenska är bearbetade sammanställningar av föreläsningarna vid familje- och vuxenvistelse på Ågrenska. De går att ladda ner på www.agrenska.se samt beställa via tel 031-750 91 00 eller e-post agrenska@agrenska.se.
Grav språkstörning, familjevistelse (2009), dokumentation nr 345.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Bae BI, Tietjen I, Atabay K D, Evrony GD, Johnson, MB, Asare E et al. Evolutionarily dynamic alternative splicing of GPR56 regulates regional cerebral cortical patterning. Science 343: 764-768, 2014.

Bernal B, Rey G, Dunoyer C, Shanbhag H, Altman N. Agenesis of arcuate fasciculi in congenital bilateral perisylvian syndrome: a diffusion tensor imaging and tractography study. Arch Neurol 2010; 67: 501-505.

Brandão-Almeida IL, Hage SR, Oliveira EP, Guimarães CA, Teixeira KC, Abramides DV et al. Congenital bilateral perisylvian syndrome: familial occurrence, clinical and psycholinguistic aspects correlated with MRI. Neuropediatrics 2008; 39: 139-145.

Clark M, Neville BG. Familial and genetic associations in Worster-Drought syndrome and perisylvian disorders. Am J Med Genet A 2008; 146A: 35-42.

Gropman AL, Barkovich AJ, Vezina LG, Conry JA, Dubovsky EC, Packer RJ. Pediatric congenital bilateral perisylvian syndrome: clinical and MRI features in 12 patients. Neuropediatrics 1997; 28: 198-203.

Guerreiro MM, Andermann E, Guerrini R, Dobyns WB, Kuzniecky R, Silver K et al. Familial perisylvian polymicrogyria: a new familial syndrome of cortical maldevelopment. Ann Neurol 2000; 48: 39-48.

Guerrini R. Genetic malformations of the cerebral cortex and epilepsy. Epilepsia 2005; 46: 32-37.

Jansen AC, Leonard G, Bastos AC, Esposito-Festen JE, Tampieri D, Watkins K et al. Cognitive functioning in bilateral perisylvian polymicrogyria (BPP); clinical and radiological correlations. Epilepsy Behav 2005; 6: 393-404.

Kilinc O, Ekinci G, Demirkol E, Agan K. Bilateral agenesis of arcuate fasciculus demonstrated by fiber tractography in congenital bilateral perisylvian syndrome. Brain Dev 2015; 37: 352-255.

Molteni B, Sarti D, Airaghi G, Falcone C, Mantegazza G, Baranello G et al. Language abilities and gestural communication in a girl with bilateral perisylvian syndrome: a clinical and rehabilitative follow-up. Neurol Sci 2010; 31: 471-481.

Nevo Y, Segey Y, Gelman Y, Rieder-Grosswasser I, Harel S. Worster-Drought syndrome and congenital perisylvian syndromes-a continuum? Pediat Neurol 2001; 24: 153-155.

Saporta AS, Kumar A, Govindan RM, Sundaram SK, Chugani HT. Arcuate fasciculus and speech in congenital bilateral perisylvian syndrome. Pediatr Neurol 2011; 44: 270-274.

Schilling LP, Kieling RR, Pascoal TA, Kim HI, Lee MC, Kim YH et al. Bilateral perisylvian ulegyria: an under-recognized, surgically remediable epileptic syndrome. Epilepsia. 2013; 54:1360-1367.

Villard L, Nguyen K, Cardoso C, Martin CL, Weiss AM, Sifry-Platt M et al. A locus for bilateral perisylvian polymicrogyria maps to Xq28. Am J Hum Genet 2002; 70: 1003-1008.

Yasuda CL, Guimarães CA, Guerreiro MM, Boscariol M, Oliveira EP, Teixeira KC et al. Voxel-based morphometry and intellectual assessment in patients with congenital bilateral perisylvian syndrome. J Neurol 2014; 261: 1374-1380.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: polymicrogyria, bilateral perisylvian, BPP

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: bilateral perisylvian polymicrogyria

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är docent Mårten Kyllerman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-11-03
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Kontakt

Informationscentrum för ovanliga diagnoser

ovanligadiagnoser@gu.se
031-786 55 90

Följ oss på Twitter och Linkedin – information om nya och reviderade diagnoser med mera.

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.