/
/

Paroxysmal nattlig hemoglobinuri

  • Diagnos: Paroxysmal nattlig hemoglobinuri
  • Synonymer: PNH, Paroxysmal nokturn hemoglobinuri

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-12-09
Version: 3.0

ICD-10

D59.5

Sjukdom/skada/diagnos

Paroxysmal nattlig hemoglobinuri (PNH) är en blodsjukdom som framför allt påverkar blodets levringsförmåga (koagulationssystemet) samt lungorna och njurarna. Paroxysmal betyder plötslig eller anfallsvis. Hemoglobinuri innebär att ett protein (hemoglobin) som finns i de röda blodkropparna för att transportera syre utsöndras i urinen. Detta märks genom att urinen är mörkfärgad.

Sjukdomen orsakas av ett förändrat protein och är inte ärftlig. Symtomen är mycket varierande och visar sig vanligtvis senare i vuxenlivet. Vanliga symtom är blodbrist (anemi), njur- och lungpåverkan, buksmärtor, svårigheter att svälja och nedsatt förmåga till erektion. Personer med sjukdomen har också ofta en uttalad kraftlöshet och en ökad risk för blodproppar.

Behandlingen består av blodtransfusioner mot anemin samt olika läkemedel. Vid allvarlig form av sjukdomen görs ibland stamcellstransplantation.

En av de tidigaste beskrivningarna av paroxysmal nattlig hemoglobinuri gjordes av den tyske läkaren Paul Strübing 1882, som beskrev en ung man med buksmärtor, uttalat mörk urin nattetid och kraftlöshet. Beteckningen paroxysmal nattlig hemoglobinuri introducerades 1928 av den holländske läkaren J Enneking.

Förekomst

Nyinsjuknandet varje år beräknas till färre än 1 person per miljon invånare. I Sverige känner man totalt till ett 60-tal personer med paroxysmal nattlig hemoglobinuri.

Orsak till sjukdomen/skadan

Paroxysmal nattlig hemglobinuri orsakas av en förvärvad (det vill säga ej ärftlig) förändring (mutation) i genen PIG A, som finns på X-kromosomen (Xp22.1). PIG A är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteinet (fosfatidylinositolglykan komplementationsklass A), som är ett av stegen för att producera GPI-ankaret. Ankarets funktion är att göra det möjligt för ungefär 30 olika proteiner att förankras och fästa till cellernas yta. Mutationen har uppstått i en mycket primitiv blodcell, eventuellt redan i en hematopoetisk blodstamcell (en omogen cell som kan utvecklas till alla olika sorters blodkroppar). Cellen med den muterade genen ger upphov till nya stamceller med muterade gener och till olika blodceller. När andelen blodceller med den muterade genen blir tillräckligt stor uppkommer symtom som beror på att alla de proteiner vilka normalt binder till GPI-ankaret inte finns i tillräcklig mängd eller saknas.

Två av dessa proteiner är CD55 och CD59. När de saknas uppstår många av de symtom som kan utvecklas vid paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Båda är viktiga regulatorproteiner inom komplementsystemet och ska normalt finnas på alla blodkropparnas cellyta. Komplementsystemet ingår i immunsystemet och är en av många mekanismer som skyddar mot bakterier och virus. Det består av minst 30 proteiner, som i en lång, strängt reglerad händelsekedja aktiverar varandra. När något eller några av regulatorproteinerna inte finns i tillräcklig mängd eller saknas aktiveras hela händelsekedjan okontrollerat, vilket leder till att det uppstår en mängd hål i cellens membran. Detta i sin tur gör att cellinnehållet läcker ut och cellen dör. CD55 och CD59 är två viktiga proteiner för regleringen av komplementsystemet.

På de vita blodkropparnas (leukocyternas) och trombocyternas (blodplättarnas) yta finns också andra reglerande proteiner som ser till att komplementsystemet är strängt reglerat och inte aktiveras, men dessa finns inte på de röda blodkropparna (erytrocyterna). Det gör att erytrocyterna är extra känsliga och lätt går sönder vid paroxysmal nattlig hemoglobinuri, medan trombocyterna och de vita blodkropparna inte är lika känsliga. När erytrocyterna går sönder i blodcirkulationen frigörs hemoglobin i blodvätskan (plasman). Det orsakar blodbrist och påverkar också blodkärlen, lungorna, njurarna och blodets koagulationssystem. Att så många olika organ påverkas beror på förbrukningen av kväveoxid i blodkärlen, som då drar sig samman och ger upphov till symtom som buksmärtor, svårigheter att svälja, ökat blodtryck och nedsatt förmåga till erektion.

Ärftlighet

Paroxysmal nattlig hemoglobinuri är en genetisk sjukdom orsakad av en förvärvad mutation, och den är därför inte ärftlig. Det innebär att personer med sjukdomen inte kan föra den vidare till sina barn. Risken för föräldrar som fått ett barn med paroxysmal nattlig hemoglobinuri att få ytterligare barn med sjukdomen är mycket liten.

Symtom

Paroxysmal nattlig hemoglobinuri påverkar kroppen på många olika sätt och kan ge mycket varierande symtom. Orsaken till detta beror på hur stor andel av blodkropparna som bär på den mutation som orsakar sjukdomen. Sjukdomen kan visa sig i olika åldrar, från tidig barndom till sent i vuxenlivet. Vanligtvis visar sig symtomen senare i vuxenlivet.

Symtomen kan delas in i tre grupper, beroende på vad som ger upphov till dem: sönderfall av röda blodkroppar (hemolys), blodproppar och benmärgssvikt. Benmärgssvikt är vanligare i asiatiska befolkningsgrupper, medan blodproppar förekommer oftare i europeiska och amerikanska befolkningsgrupper.

De röda blodkropparnas cellsönderfall

Hemolysen orsakar blodbrist, vilket avspeglar sig som lågt blodvärde (hemoglobin, Hb). Det visar sig i första hand som trötthet och andfåddhet. Andfåddheten beror också på att blodtrycket ökar i lungkretsloppet. Anemin är oftast det som leder till ytterligare medicinska utredningar för att kartlägga orsaken till det låga blodvärdet. Vid hemolys frisätts hemoglobin som bryts ner till gallfärgämne (bilirubin), vilket kan ge gula ögonvitor eller gulaktig hy (gulsot, ikterus). Det symtom som gett diagnosen sitt namn, den mörka urinen nattetid, finns inte hos alla. Begreppet nattlig kan dessutom vara missvisande, eftersom sönderfallet av de röda blodkropparna pågår hela dygnet. Anledningen till att den mörka urinen upptäcks lättast på morgonen är att urinen då som regel är mest koncentrerad. Attackerna av hemoglobinuri kan pågå i perioder om tre till tio dagar, men vid allvarlig form av sjukdomen kan hemoglobinurin förekomma varje dag.

Hemolysen påverkar även kroppen på många andra sätt. Ett mycket vanligt symtom är en uttalad kraftlöshet, som är relaterad till graden av hemolys. Det innebär att även om anemin inte är så uttalad, men är hemolysen kraftig, blir man påtagligt kraftlös. Andra vanliga symtom är återkommande smärtor i magen och huvudvärk. Svårigheter att svälja på grund av spasm i matstrupen och nedsatt förmåga till erektion är andra vanliga symtom. Orsaken är att blodkärlen drar sig samman. Detta beror på att det fria hemoglobinet i blodet binder kväveoxid, som behövs för att minska spänningen i blodkärlens glatta muskulatur.

Njurfunktionen kan vara försämrad, dels beroende på att blodkärlen drar sig samman, dels på grund av att läckaget av hemoglobin har en giftig (toxisk) effekt.

Blodproppar

Personer med paroxysmal nattlig hemoglobinuri har en starkt ökad risk (60 gånger jämfört med friska personer) att få venösa blodproppar (i blodådror som leder blodet till hjärtat). Upp till 40 procent av alla med sjukdomen får någon gång en blodpropp. En möjlig orsak till den ökade risken för blodproppar är att mängden kväveoxid i blodet är minskad, vilket gör trombocyterna benägna att bilda proppar.

Förutom på de mer vanliga ställena, som underbenet eller lungorna, kan man få blodproppar på mer ovanliga ställen, som i blodkärlen till och från levern, i vävnaden där tarmen fäster vid bukväggen (tarmkäxet) eller i hjärnan. Beroende på var proppen sitter uppstår olika symtom, till exempel smärtor i ena benet, plötslig andfåddhet, buksmärtor eller stroke.

Nedsatt benmärgsfunktion

En del blodsjukdomar orsakade av benmärgssvikt som aplastisk anemi, myelodysplastiskt syndrom eller myelofibros kan föregå paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Hos en del (färre än 10 procent) kan det i stället vara det omvända, det vill säga att paroxysmal nattlig hemoglobinuri utvecklas till aplastisk anemi och pancytopeni. Dessa sjukdomar innebär, förutom brist på röda blodkroppar, också brist på vita blodkroppar och trombocyter. Personer med aplastisk anemi har ofta en liten mängd celler med mutation i PIG A men få tecken på hemolys. De behandlas i första hand för sin aplastiska anemi och får bättre effekt av den sedvanliga behandlingen med immunhämmande medel än personer med aplastisk anemi som inte har mutationen.

Övrigt

Det finns beskrivningar av att paroxysmal nattlig hemoglobinuri spontant kan försvinna. Enligt äldre sammanställningar över personer med sjukdomen, som följdes upp under lång tid, tillfrisknade 10 till 15 procent spontant.

Gravida kvinnor med sjukdomen har en mycket hög risk (20 till 50 procent) för blodproppar. Även risken för missfall är kraftigt ökad.

Diagnostik

För att ställa diagnosen paroxysmal nattlig hemoglobinuri görs undersökningar i tre steg. Den första består av flödescytometri, vilket innebär att man undersöker om någon av blodkropparna saknar de proteiner som binder till GPI-ankaret. I den andra delen analyseras olika markörer i blodet som påvisar hemolys. Sista och tredje testet är ett benmärgsprov. Provet görs för att bedöma om det finns tecken på andra blodsjukdomar, framför allt aplastisk anemi men även myelodysplastiskt syndrom eller myelofibros.

Sjukdomen delas in i tre olika undergrupper med ledning av resultatet från de tre undersökningarna. Den första och vanligaste undergruppen är klassisk paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Undergrupp två är paroxysmal nattlig hemoglobinuri som är kopplad till annan benmärgssjukdom, till exempel aplastisk anemi, myelodysplastiskt syndrom eller myelofibros. Sista undergruppen av paroxysmal nattlig hemoglobinuri är en lindrig form som inte visar några tecken på hemolys. Den brukar upptäckas i samband med den utredning som görs för att diagnostisera aplastisk anemi eller myelodysplastiskt syndrom.

Behandling/åtgärder

Det låga blodvärdet gör att den vanligaste behandlingen är blodtransfusion. Det ger snabbt effekt på blodvärdet, men beroende på hur aktiv sjukdomen är behöver behandlingen upprepas regelbundet. För en del behövs blodtransfusion varje vecka, medan det för andra räcker med varannan månad. Behandlingen har dock ingen effekt på de andra symtomen, till exempel risken för blodproppar och påverkan på njurar och lungor. Eftersom det är vanligt med järnbrist ges också järn- och folsyramedicin för att underlätta bildandet av nya blodceller.

Den som har haft blodproppar behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta livslångt. Ibland sker behandlingen även förebyggande (profylaktiskt) till personer som bedöms ha hög risk för att få blodpropp.

Den enda behandling som kan bota paroxysmal nattlig hemoglobinuri är hematopoetisk stamcellstransplantation. Hematopoetisk betyder att det har med blodbildningen att göra. Alla blodkroppar bildas från blodstamceller i benmärgen inuti kroppens ben. Stamcellerna utvecklas sedan till röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocyter. Blodstamceller finns framför allt i benmärgen men också rikligt i blodet i navelsträngen och moderkakan. Med en stamcellstransplantation finns möjlighet för en sjuk person att få blodstamceller från någon annan. Det kallas för allogen transplantation och förutsätter att det finns en givare vars vävnadstyp passar ihop med mottagarens. Ibland används stamceller från personen själv, till exempel vid autoimmuna sjukdomar, vilket kallas autolog transplantation.

Förberedelser, eftervård och de stora risker behandlingen innebär gör transplantationen till en krävande procedur. För att den ska ge ett bra resultat ska personen som tar emot benmärgen vara så infektionsfri och i så god kondition som möjligt. Behandling med cytostatika behövs före transplantationen för att de egna, sjuka cellerna inte ska stöta bort de nya stamcellerna. Blodstamcellerna ges sedan som dropp direkt i ett blodkärl och letar själva upp märgrummen hos mottagaren, där de växer till. Det tar sedan cirka två år innan det nya immunförsvaret fungerar helt normalt. För att förhindra infektioner och undvika en avstötningsreaktion från de nya cellerna ges antibiotika och immunhämmande läkemedel under många månader efter transplantationen.

Idag görs transplantation bara på personer som utöver paroxysmal nattlig hemoglobinuri också har en annan benmärgssjukdom, som aplastisk anemi, myelodysplastiskt syndrom eller myelofibros. Bedömningen görs i samråd mellan behandlande läkare och respektive transplantationsenhet.

Sedan 2007 finns ett läkemedel som är en monoklonal antikropp, eculizumab. Eculizumab blockerar det sista steget i komplementsystemet och förhindrar dels att anemi utvecklas, dels att andra organ påverkas. Läkemedlet ges som dropp i blodet (intravenöst) varannan vecka och gör att behovet av blodtransfusioner minskar kraftigt, liksom kraftlösheten och risken för proppar. Medicinen har en biverkan i form av ökad risk för sjukdomar som orsakas av meningokockbakterier. De kan bland annat orsaka hjärnhinneinflammation. Därför måste alla som ska påbörja behandling med eculizumab vaccineras mot hjärnhinneinflammation innan behandlingen startar. Det är också viktigt att patienter som behandlas med eculizumab kontrolleras regelbundet så att järn inte anhopas, eftersom behandlingen gör att järn inte längre förloras i urinen. Däremot förbättrar behandlingen inte aplastisk anemi eller myelodysplastiskt syndrom, som måste behandlas enligt de riktlinjer som finns för behandling av dessa sjukdomar.

Gravida kvinnor med paroxysmal nattlig hemoglobinuri har kontakt med specialistmödravården på grund av den ökade risken för blodproppar. Erfarenheterna av behandling med eculizumab vid graviditet är ännu begränsad, men en sammanställning av 75 graviditeter visade god prognos för både foster och moder vid eculizumabbehandling.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Diagnostisering av paroxysmal nattlig hemoglobinuri görs vid universitetssjukhusen, där det finns resurser för att utföra flödescytometri.

Kontroller och behandling sker vid länssjukhusens och universitetssjukhusens hematologiska kliniker.

Svenska PNH-gruppen bildades 2010 efter initiativ från och på uppdrag av Svensk förening för hematologi (SFH). Gruppen består av en hematolog från varje sjukvårdsregion samt en laboratoriemedicinare med särskilda kunskaper om sjukdomens diagnostik. Gruppens huvuduppgift är att utarbeta nationella riktlinjer för diagnostik, behandling och uppföljning av personer med paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Den har också en rådgivande funktion vid kliniska frågeställningar, speciellt vad gäller ställningstagande till behandling med eculizumab. Målet är att förbättra omhändertagandet av personer med sjukdomen, i vilket också ingår att försöka skapa en likartad nationell bedömning vad avser behandling med eculizumab.

Resurspersoner

Svenska PNH-gruppen:

Överläkare Jonas Alsenhed, medicinkliniken, Västerviks sjukhus, 593 81 Västervik, tel 0490-86 000, e-post jonas.alsenhed@ltkalmar.se.

Överläkare Jan Astermark, hematologiska kliniken (Lund), koagulationskliniken (Malmö), Skånes Universitetssjukhus, 205 02 Malmö, tel 046-17 10 00 respektive 040-33 10 00, e-post jan.astermark@med.lu.se.

Specialistläkare Christian Kjellander, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna 171 76 Stockholm, tel 08-517 700 00, e-post christian.kjellander@karolinska.se.

Överläkare Martin Höglund, VO hematologi, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 44 05, e-post martin.hoglund@medsci.uu.se.

Överläkare Peter Johansson (ordförande), hematologsektionen, Uddevalla sjukhus och Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg, tel 010-435 10 00 respektive 031-342 10 00, e-post peter.l.johansson@vgregion.se.

Överläkare Maria Liljeholm, Norrlands universitetssjukhus, 901 85 Umeå, tel 090-785 00 00, e-post maria.liljeholm@vll.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Intresseorganisationer

Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden.

Det finns ännu inte någon specifik förening för personer med paroxysmal nattlig hemoglobinuri, men det finns kontaktpersoner för diagnosen inom Riksförbundet Sällsynta diagnoser.

Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08-764 49 99, e-post info@sallsyntadiagnoser.se, www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta diagnoser och olika funktionsnedsättningar.

Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord: paroxysmal nocturnal hemoglobinuria.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser, seminarium och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.

Forskning och utveckling (FoU)

I Leeds i Storbritannien finns en forskargrupp kring professor Peter Hillmen och läkare Anita Hill som speciellt studerar paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Det finns också en aktiv forskargrupp vid Johns Hopkins universitetssjukhus i Baltimore, USA (professor Robert Brodsky).

Det internationella PNH-registret är en register- och observationsstudie som startade 2007 efter krav från EMA och FDA vid registreringen av läkemedlet eculizumab. Det är öppet för alla med sjukdomen, även de som inte behandlas med eculizumab. Syftet är att samla in data kring sjukdomsförloppet. Till registret rapporteras demografiska data inkluderande tidigare sjukdomar, aktuell medicinering, laboratoriedata samt klonstorlek av paroxysmal nattlig hemoglobinuri. Var 6:e månad rapporteras bland annat antalet blodtransfusioner, hemolysprover, tromboser, livskvalitetsundersökning, mortalitet och morbiditet inkluderande eventuella maligniteter samt infektioner och graviditet. För personer som behandlas med eculizumab registreras dessutom meningokockvaccinationsstatus, förlopp om behandlingen avbryts, infusionsreaktioner och doseringsinformation. Uppföljningstiden var ursprungligen planerad till fem år, men på grund av sjukdomens kroniska karaktär är den förlängd tills vidare.

Alla med sjukdomen erbjuds att delta i det internationella PNH-registret som i aug 2015 omfattade 3876 personer, varav 50 är från Sverige. Målet är att alla ska tillfrågas, och från registret planeras ett flertal forskningsprojekt. Ansvarig för registret i Sverige är överläkare Peter Johansson (se under rubriken Resurspersoner).

Den svenska PNH-gruppen planerar även andra studier kring sjukdomen.

Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov/, sökord: paroxysmal nocturnal hemoglobinuria.

Informationsmaterial

Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner eller skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Paroxysmal nokturn hemoglobinuri (PNH). Nationella rekommendationer för diagnostik, behandling och uppföljning utgivna av Svenska PNH-gruppen (2015).

Information om aplastisk anemi, myelodysplastiskt syndrom och myelofibros finns på Blodcancerförbundets hemsida, www.blodcancerforbundet.se. Det går också att beställa informationsfoldrar via hemsidan eller på telefon 08-546 405 40.

Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se) har personliga berättelser och filmer på sina webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.

Litteratur

Brodsky RA. New insights into paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Hematology Am Soc Hematol Educ Program 2006; 24-8, 516.

Brodsky RA. Advances in the diagnosis and therapy of paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Blood Rev 2008; 22: 65-74.

Brodsky RA. How I treat paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Blood 2009; 113: 6522-6527.

Dmytrijuk A, Robie-Suh K, Cohen M, Rieves D, Weiss K, Pazdur R. FDA report: eculizumab (Soliris) for the treatment of patients with paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Oncologist 2008; 13: 993-1000.

Enneking J. Eine neue form intermittierender haemoglobinurie (Haemoglobinuria paroxysmalis nocturna). Klin Wochensch 1928; 7: 2045-2047.

Hegenbart U, Niederwieser D, Forman S, Holler E, Leiblein S, Johnston L et al. Hematopoietic stem cell transplantation from related and unrelated donors after minimal conditioning as a curative treatment modality for severe paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Biol Blood Marrow Transplant 2003; 11: 689-697.

Hill A, Ridley SH, Esser D, Oldroyd RG, Cullen MJ, Kareclas P et al. Protection of erythrocytes from human complement-mediated lysis by membrane-targeted recombinant soluble CD59: a new approach to PNH therapy. Blood 2006; 107: 2131-2137.

Hill A, Rother RP, Wang X, Morris SM Jr, Quinn-Senger K, Kelly R et al. Effect of eculizumab on haemolysis-associated nitric oxide depletion, dyspnoea, and measures of pulmonary hypertension in patients with paroxysmal nocturnal haemoglobinuria. Br J Haematol 2010; 149: 414-425.

Hillmen P, Lewis SM, Bessler M, Luzzatto L, Dacie JV. Natural history of paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. N Engl J Med 1995; 333: 1253-1258.

Hillmen P, Young NS, Schubert J, Brodsky RA, Socié G, Muus P et al. The complement inhibitor eculizumab in paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. N Eng J Med 2006; 355: 1233-1243.

Kelly R, Höchsmann B, Szer J, Kulasekararaj A, de Guibert S, Röth A et al. Eculizumab in pregnant patients with paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. N Eng J Med 2015; 373: 1032-1039.

Kelly R, Hill A, Arnold L, Brooksbank G, Richards S, Cullen M et al. Long term treatment with eculizumab in paroxysmal nocturnal hemoglobinuria: sustained efficacy and improved survival. Blood 2011; 117: 6786-6792.

Kelly R, Arnold L, Richards S, Hill A, Bomken C, Hanley J et al. The management of pregnancy in paroxysmal nocturnal haemoglobinuria on long term eculizumab. Br J Haematol 2010; 149: 446-450.

De Latour R, Mary J, Salanoubat C, Terriou L, Etienne G, Mohty M et al. Paroxysmal nocturnal hemoglobinuria: natural history of disease subcategories. Blood 2008; 112: 3099-3106.

Madkaikar M, Gupta M, Jijina F, Ghosh K. Paroxysmal nocturnal haemoglobinuria: diagnostic tests, advantages & limitations. Eur J Haematol 2009; 83: 503-511.

Matos-Fernandez NA, Abou Mourad YR, Caceres W, Kharfan-Dabaja MA. Current status of allogenic stem cell transplantation for paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Biol Blood Marrow Transplant 2009; 6: 656-661.

Parker CJ. Paroxysmal nocturnal hemoglobinuria: an historical overview. Hematology Am Soc Hematol Educ Program 2008: 93-103.

Parker CJ. Bone marrow failure syndromes: paroxysmal nocturnal hemoglobinuria. Hematol Oncol Clin North Am 2009; 23: 333-346.

Socie SG. Paroxysmal nocturnal haemoglobinuria: long-term follow-up and prognostic factors. French Society of Haematology. Lancet 1996; 348: 573-577.

Strübing P. Paroxysmale Hämoglobinurie. Dtsch Med Wochenschr 1882; 8: 1-3, 18-21.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
 
Sökord: paroxysmal nocturnal hemoglobinuria

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net
 
Sökord: paroxysmal nocturnal hemoglobinuria

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinska experter som skrivit underlaget är överläkare Hege Garelius, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, och överläkare Peter Johansson, Uddevalla sjukhus, Uddevalla.

Revideringen har gjorts av överläkare Peter Johansson, Uddevalla sjukhus, Uddevalla.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-12-09
Version: 3.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.