/
/

Pallister-Killians syndrom

  • Diagnos: Pallister-Killians syndrom
  • Synonymer: Isokromosom 12p-syndromet, Tetrasomi 12p-syndromet

Innehåll


Publiceringsdatum: 2015-05-04
Version: 5.0

ICD-10

Q99.8

Sjukdom/skada/diagnos  

Pallister-Killians syndrom beror på en kromosomavvikelse och kännetecknas av medfödda missbildningar, utvecklingsstörning och epilepsi. De vanligaste missbildningarna är hjärtavvikelser, diafragmabråck med underutvecklade lungor samt missbildning av ändtarmsöppningen.

Syndromet har fått sitt namn av den amerikanske barnläkaren Philip David Pallister och den österrikiske läkaren Wolfgang Killian, som oberoende av varandra beskrev det med några års mellanrum. Pallister och hans medarbetare publicerade en fallbeskrivning 1977 och Killian publicerade ytterligare beskrivningar i början på 1980-talet.

Förekomst

Det föds något enstaka barn per år i Sverige med Pallister-Killians syndrom. Man känner endast till ett fåtal vuxna personer med syndromet.

Orsak till sjukdomen/skadan

Människan har normalt 46 kromosomer uppdelade i 23 par. Vid bildningen av könscellerna (spermier och äggceller) delas de parvisa kromosomerna upp så att varje könscell får 23 kromosomer, en kromosom från varje par. Ibland sker ett fel vid uppdelningen och en könscell får båda kromosomerna i par 12. Om den extra kromosom 12 sedan delar sig på tvären, i stället för på längden som normalt, så uppstår två så kallade isokromosomer. En kromosom består då av de båda korta armarna, isokromosom 12p, och en kromosom består av de två långa armarna, isokromosom 12q (se figur). Isokromosom 12p följer sedan med vid celldelning som en extra kromosom och vid Pallister-Killian syndromet finns därför totalt fyra kopior av den korta armen på kromosom 12, i stället för två som normalt. I praktiken innebär detta att det också finns fyra kopior av de gener som är belägna på den korta armen av kromosom 12.

Den extra kromosomen försvinner från en del av cellerna vid de tidiga celldelningarna i samband med utvecklingen av embryot och finns därför inte i alla celler (mosaicism). Det finns då en blandning i kroppen mellan normala celler och celler med isokromosom 12p. Vanligen är andelen celler med avvikande kromosomuppsättning låg i blodet, medan den är högre i hudceller.

Figur. Till vänster ses en normal delning av kromosomen vid celldelning, som resulterar i två nya, normala kromosomer med vardera en lång och en kort arm. Till höger visas hur isokromosomer uppstår när kromosomen i stället delar sig på tvären.

Figur. Till vänster ses en normal delning av kromosomen vid celldelning, som resulterar i två nya, normala kromosomer med vardera en lång och en kort arm. Till höger visas hur isokromosomer uppstår när kromosomen i stället delar sig på tvären.

Ärftlighet

Kromosomförändringen vid Pallister-Killians syndrom uppstår så gott som alltid som en nymutation. Mutationen har då oftast skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas då till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir ärftlig och kan föras vidare till nästa generation. Det är dock ovanligt att personer med Pallister-Killians syndrom får barn.

Symtom

Vid Pallister-Killians syndrom förekommer olika typer av missbildningar. Vanligast är hjärtmissbildningar, till exempel hål i skiljeväggen mellan kamrarna (kammarseptumdefekt, VSD), diafragmabråck med underutveckling av lungorna samt missbildning av ändtarmsöppningen. Armar och ben är ofta oproportionerligt korta, med korta fingrar och tår. Ibland finns ett extra finger. Hörselnedsättning är vanligt. Missbildningar av ögonen, till exempel underutveckling av ögonen (mikroftalmi), grå starr (katarakt) och avsaknad av regnbågshinna (aniridi) kan förekomma. Missbildning av njurarna förekommer också.

Det är vanligt med utvecklingsstörning och epilepsi. Graden av utvecklingsstörning kan variera, men den är oftast svår. Personer med utvecklingsstörning behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig nya saker. Det är svårare att lära in och sortera information, orientera sig i nya situationer, se en helhet och inte bara detaljer samt förstå och tolka samband. Det kan därför ta längre tid att uttrycka vilja, tankar och känslor. Utvecklingsstörning medför även försenad språkutveckling och allmänt försenad utveckling av grov- och finmotorik.

Barn med syndromet har vissa gemensamma utseendemässiga drag, vilket är vanligt vid kromosomavvikelser. Vid Pallister-Killians syndrom är anletsdragen vanligtvis grova, pannan bred och hög, hårfästet högt och håret på sidorna ofta sparsamt. Öronen är lågt placerade och avviker i formen. Ögonbrynen och ögonfransarna kan vara tunna eller saknas helt. Gommen är ofta hög och ibland kluven, och tungan kan vara stor. Det är vanligt med fläckvisa pigmentförändringar, som ibland framträder tydligare efter att huden har exponerats för solljus.

Barnen är ofta mycket muskelsvaga när de föds och därför uppstår matningsproblem. Muskelsvagheten kvarstår ofta och påverkar den motoriska utvecklingen, vilket innebär att barnen sitter och går senare än normalt och att en del också har svårt att samordna (koordinera) muskelrörelser (ataxi).

De flesta barn med syndromet lär sig inte att gå eller tala, och några dör som spädbarn på grund av svåra missbildningar.

Diagnostik

Tidigare fastställdes diagnosen genom kromosomanalys av odlade hudceller. Idag (2015) finns ytterligare alternativ för att ställa diagnos vid misstanke om Pallister-Killians syndrom, till exempel interfas-FISH-analys på cellutstryk från kindslemhinna och array-CGH på blod. Ofta används flera av dessa metoder som komplement till varandra.

Det är viktigt att observera att diagnosen ofta missas vid rutinmässig kromosomanalys av blod, eftersom den extra kromosomen inte kan påvisas alls eller i mycket låg grad i odlade lymfocyter. Detta är inte ett problem vid fosterdiagnostik, eftersom de vävnader som då undersöks (celler från fostervatten eller moderkaka) oftast har den extra kromosomen i en stor andel av cellerna.

Behandling/åtgärder

De olika symtomen kan behandlas på olika sätt, och åtskilligt kan göras för att stödja och så mycket som möjligt kompensera för funktionsnedsättningarna. Beroende på vilken typ av symtom eller missbildning det handlar om kan det behövas kontakt med hjärtläkare (kardiolog), barnkirurg och andra specialister.

Under spädbarnstiden bör hjärtat undersökas med elektrokardiogram (EKG) och ultraljud. EKG registrerar hjärtmuskelns elektriska aktivitet, medan ultraljudsundersökningen kartlägger hjärtats storlek och rörelse, klaffarnas funktion och blodflödet i hjärtat.

En ultraljudsundersökning av buken bör också göras tidigt, eftersom det finns en ökad risk för diafragmabråck och njurmissbildningar.

En ögonläkare bör undersöka ögonen. Olika undersökningsmetoder och tester gör det möjligt att kartlägga vilka ögonförändringar barnet har och hur de påverkar synförmågan. Grå starr kan opereras. Barn och vuxna med grav synnedsättning behöver synhabilitering för att få hjälp att använda sin synförmåga eller lära sig tekniker som kompenserar för synskadan. Synhabilitering sker i nära samarbete med en ögonklinik.

Även barnens hörsel bör undersökas. Utprovning av hörselhjälpmedel sker efter kontakt med hörselvården. De samarbetar med hörselhabiliteringsteam som ger pedagogiskt stöd till personer med nedsatt hörsel.

En noggrann undersökning av gom och gomfunktion bör också göras tidigt, eftersom även en mindre gomspalt kan göra det svårt för barnet att äta. Spaltbildning kräver operationer av plastikkirurg i flera steg under uppväxten. Föräldrar till barn som har svårt att suga och äta kan behöva kontakt med en dietist och en logoped för att få igång bra matningsrutiner.

Epilepsi behandlas med läkemedel.

Utöver kontakt med olika specialister behöver barnet och familjen habiliteringsinsatser. I ett habiliteringsteam ingår yrkeskategorier som har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och deras effekter på vardagsliv, hälsa och utveckling. Stöd och behandling sker inom det medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala och tekniska området. Insatserna består bland annat av utredning, behandling, utprovning av hjälpmedel, information om funktionsnedsättningen och samtalsstöd. De omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få. Stöd till föräldrar och syskon erbjuds efter behov. Habiliteringen omfattar också information om det samhällsstöd som finns att få samt råd inför anpassning av bostaden och andra miljöer som barnet vistas i. Insatserna planeras utifrån de behov som finns, varierar över tid och sker i nära samverkan med personer i barnets nätverk.

En utredning för bedömning av utvecklingsnivån bör göras senast inför skolstart. Barn med utvecklingsstörning behöver anpassad pedagogik av det slag som finns inom särskolan. Tidig stimulans och träning av språk och kommunikation som också omfattar alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är av stor betydelse för barnets utveckling.

Kommunen kan erbjuda stöd i olika former för att underlätta familjens vardagsliv. Avlösning i form av till exempel en kontaktfamilj eller ett korttidsboende är exempel på en sådan insats. Personlig assistans kan underlätta för familjen att leva ett aktivt liv.

Personer i vuxen ålder med syndromet kan behöva fortsatta individuellt utformade habiliteringsinsatser och stöd i det dagliga livet. Det kan exempelvis vara stöd i en bostad med särskild service samt daglig verksamhet.

Praktiska tips

--

Resurser på riks-/regionnivå

Kliniskt genetiska avdelningar finns vid universitetssjukhusen och ansvarar för genetisk diagnostik och vägledning.

Resurspersoner

Professor, överläkare Göran Annerén, Klinisk genetik, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 59 42, e-post goran.anneren@igp.uu.se.

Professor Elisabeth Syk Lundberg, Klinisk genetik, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 171 76 Stockholm, tel 08-517 753 80.

Kurser, erfarenhetsutbyte, rekreation

--

Intresseorganisationer

FUB, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, Gävlegatan 18 (besöksadress), Box 6436, 113 82 Stockholm, tel 08-508 866 00, fax 08-508 866 66, e-post fub@fub.se, www.fub.se.

Inom FUB finns NOC, Nätverket för ovanliga kromosomavvikelser, e-post info@noc.fub.se, www.noc.fub.se. NOC anordnar bland annat familjeträffar för kunskapsförmedling och erfarenhetsutbyte.

Hjärtebarnsförbundet, Kammakaregatan 47, 111 24 Stockholm, tel 08-442 46 50, e-post kansliet@hjartebarn.org, www.hjartebarn.org.

Aniridi i Sverige, www.aniridi.se, e-post info@aniridi.se.

Kurser, erfarenhetsutbyte för personal

--

Forskning och utveckling (FoU)

--

Informationsmaterial

Till varje informationstext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform. Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under ”Mer hos oss” i högerspalten).

Unique, en brittisk patientförening för ovanliga kromosomavvikelser, har en broschyr om syndromet för nedladdning på sin hemsida, http://www.rarechromo.org/html/home.asp.

Litteratur

Bielanska MM, Khalifa MM, Duncan AM. Pallister-Killian syndrome: a mild case diagnosed by fluorescence in situ hybridization. Review of the literature and expansion of the phenotype. Am J Med Genet 1996; 65: 104-108.

Killian W, Teschler-Nicola M. Case report 72: Mental retardation, unusual facial appearance, abnormal hair. Synd Ident 1981; 7: 6-7.

Killian W, Zonana J, Schroer RJ. Abnormal hair, craniofacial dysmorphism and severe mental retardation - a new syndrome? J Clin Dysmorphol 1983; 1: 6-13.

Kostanecka A, Close LB, Izumi K, Krantz ID, Pipan M. Developmental and behavioral characteristics of individuals with Pallister-Killian syndrome. Am J Med Genet A. 2012; 158A (12): 3018-3025.

Mathieu M, Piussan C, Theport F, Gouget A, Lacombe D, Pedespan JM et al. Collaborative study of mosaic tetrasomy 12p or Pallister-Killian syndrome (nineteen fetuses or children). Ann Genet 1997; 40: 45-54.

Pallister PD, Meisner LF, Elejalde BR, Francke U, Hermann J, Spranger J et al. The Pallister mosaic syndrome. Birth Defects Orig Art, 1977; Ser XIII: 103-110.

Schaefer GB, Jochar A, Muneer R, Sanger WG. Clinical variability of tetrasomy 12p. Clin Genet 1997; 51: 102-108.

Schinzel A. Tetrasomy 12p (Pallister-Killian syndrome). J Med Genet 1991; 28: 122-125.

Stalker HJ, Gray BA, Bent-Williams A, Zori RT. High cognitive functioning and behavioural phenotype in Pallister-Killian syndrome. Am J Med Genet A 2006; 140A: 1950-1954.

Struthers JL, Cuthbert CD, Khalifa MM. Parental origin of the isochromosome 12p in Pallister-Killian syndrome: molecular analysis of one patient and review of the reported cases. Am J Med Genet 1999; 21; 84: 111-115.

Takakuwa K, Hataya I, Arakawa M, Tamura M, Sekizuka N, Tanaka K. A case of mosaic tetrasomy 12p (Pallister-Killian Syndrome) diagnosed prenatally: comparison of chromosome analyses of various cells obtained from the patient. Am J Perinatol 1997; 14: 641-643.

Theisen A, Rosenfeld JA, Farrell SA, Harris CJ, Wetzel HH, Torchia BA et al. aCGH detects partial tetrasomy of 12p in blood from Pallister-Killian syndrome cases without invasive skin biopsy. Am J Med Genet A 2009; 149A: 914-918.

Wilkens A, Liu H, Park K, Campbell LB, Jackson M, Kostanecka A, Pipan M et al. Novel clinical manifestations in Pallister-Killian syndrome: comprehensive evaluation of 59 affected individuals and review of previously reported cases. Am J Med Genet A. 2012; 158A (12): 3002-3017.

Databasreferenser

OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim 
Sökord: pallister-killian syndrome

Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net 
Sökord: tetrasomy 12p

Dokumentinformation

Informationscentrum för ovanliga diagnoser har ansvarat för produktion och bearbetning av informationsmaterialet.

Medicinsk expert som skrivit underlaget är professor Elisabeth Syk Lundberg, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, Stockholm.

Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.

En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet före publicering.

Publiceringsdatum: 2015-05-04
Version: 5.0

För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031-786 55 90, e-post ovanligadiagnoser@gu.se.

 

Om databasen

Denna kunskapsdatabas ger information om ovanliga sjukdomar och tillstånd. Informationen är inte avsedd att ersätta professionell vård och är inte heller avsedd att användas som underlag för diagnos eller behandling.